Utan att veta något alls om författaren satte jag mig för att lyssna på ett samtal i Aftonbladets monter på bokmässan. Jag hörde franska talas och tänkte att här fanns en chans att öva lite (*är tönt*). Det var den rumänska poeten Svetlana Cârstean som berättade, ihop med översättaren Athena Farrokhzad, om sin på svenska nyss utkomna Skruvstädsblomman. De pratade om översättningsprocessen, och hur de haft ett nära samarbete istället för det vanliga förfarandet att en person översätter verk av någon hen aldrig träffat. Fler skäl än träning av språkörat fanns att stanna och lyssna, och jag var tvungen att läsa boken efteråt trots att jag som tidigare nämnt är lite utan för mina trygga vatten när det kommer till poesi.

Det gjorde jag rätt i. Det första kapitlet vägrar nu lämna mig.

Jag är här.
Mellan dagen som gick och den som ska komma.
Drömmen spottade ut mig
som en hård bitter kärna.
Jag lät den vara.
Det var en hemsk dröm.

I glappet mellan nattens sömn och morgonens början inleds boken, och i den stämningen fortsätter vi också befinna oss. Återblickar hämtar minnen från barndom och blandar dem med nuet, och med drömmen. Skolbarnen blir arbetare i fabriken och tar sina lekar, intriger och hierarkier med sig. Skruvstädsblomman växer på arbetsbänken medan texten slits mellan arbetsdisciplin och den late Oblomov som väljer att somna om. Drömmar om bakelser är svaret för den som inte kan stanna i sömnen.

Bland dikterna utanför det sömndruckna morgondiset fastnar jag framför allt i Cârsteans kamp mot ensamheten i avsnittet som fått titeln Ensamhetens bok eller Do you Yahoo? För att inte behöva möta en tom inkorg skickar Svetlana Cârstean mejl till sig själv, en exercis som visar sig lockande nog i sig självt för att den ska fortgå även när andra meddelanden ändå dyker upp. Jag ser ett försök att skapa sig en situation som är så gynnsam som möjligt för själva skrivandet.

Om jag inte uppfinner dessa trädgårdar dör jag.
Det finns
människor
som varken har begär, kraft eller lust att
uppfinna
trädgårdar och de promenerar omkring i andras.

Jag promenerar gärna i andras också.