Det tog stopp, jag hade inte tid. Hoppade mötet med denna skriftliga enmansbokcirkel. Det blev för svårt att beskriva saker och jag såg ingen ingång. Det får bli en snabb genomgång för att ändå få chans att posera med läsning och åsikter.

Läste Hermele och knockades men fann inte orden till en början. Sen hade det gått för lång tid. Förra veckan hölls samtal på Storan med Hermele. Där det föll det på plats igen. Är du intresserad av strukturer? För bok över det lilla, det är där det händer. Räkna med berättelsen, det finns inget annat sätt att visa detta på.

Läste Cervenka och tyckte att de snajdiga metaforerna var lite för många, för mycket, när man svepte artiklarna samlade i en bok. Glädjen över hans språk förtogs lite. Men fortsatt viktigt, lättillgängligt, och nödvändig läsning på nivån att hela skolklasser borde få den.

Läste Cwejman, på semestern no less, och tog alldeles för lång tid på mig på grund av ständiga pauser för att rasa/lolla över hur oförskämd/löjlig denna växande timbrofåra av liberal maktförnekande rasismsyn är. Bara omslagets vita örfil, herregud. Miljoner anteckningar, ingen text. Varför gav jag den engagemang. Släng Reva i ansiktet på nästa som drar den gubben. [Längre utläggning, av Elin. Och en av Lawen Mohtadi.]

Läste Niemi och imponerades av den trovärdiga brutaliteten och kvinnohatet skildrat inifrån en våldtäktsmans perspektiv, och dessutom den outtalade balanseringen mot en annan sorts våldtäkt med omvända roller. Katastrofroman, visst, men framför allt det att människorna är det farliga, det futtiga, och att en skenande älv bara är en ny scenografi till detta jävliga.

Läste Lundberg och fick inte grepp om tilltalet, ambitionsnivån, är det ungdomsbok eller roman om rötter och rasism? Ändå rolig, intelligent och självrannsakande. En reseskildring av Korea men med eget perspektiv, tillhörighet och exotiserande som parallellt existerande känslor. Ännu en bok att ge till hela skolklasser, särskilt om de har lärare som Jimmie Åkesson.

Kan ha glömt nån bok nu? Aja. Just nu läser jag den fete boken som får mig gå *OOUUFF* och därför säkert får en längre text, om det inte istället kanaliseras in i mitt eget gamla manus som bara skräpat ett halvår.