[Ur Läsbloggen]

Jag har ca sommarlov från detta bloggande, men sommarlov = sommarläsning. Vad har jag läst och vad tyckte jag? Detta:

1. Räddaren i nöden, som jag började läsa sist, tog mig ett tag att läsa ut pga den var lika trist som jag inledningsvis tyckte. Det är väl en trendsättares förbannelse, att ett halvsekel av utveckling och efterapning saboterar en hel del. Holden Caulfields osympatiska person var dock tack och lov inte någon känsla bara hos mig utan medvetet, så jag behöver i alla fall inte vara irriterad, bara blasé. Rekommenderas som utbildande läsning, men annars kan man skita i den.

2. Tusen gånger starkare av Christina Herrström.

Såg denna som film nyligen och grinade som ett barn till slutet och vissa andra scener. En genialisk film som skildrar högstadiets maktrelationer perfekt, både generellt och mellan könen, trots grov tillspetsning, men den var inte lika tight som bok. Det blir faktiskt lite för övertydligt att förklara i detalj det som på film bara visas upp. Känslan kan ha med min ålder som läsare att göra, men berättaren är också lite för skarpsynt för att vara högstadieelev. Förmodligen medvetet grepp men det stör mig. Nu är ju Herrström själv manusförfattare även till filmen (och pretty much nestor för svensk ungdomsdramatik), och boken var fortfarande riktigt bra, så all credd till henne ändå. Om alla skolor får se eller läsa denna ska det nog bli bra till slut får du se.

3. Fosterland av Dilsa Demirbag-Sten.

Vilken resa! Demirbag-Sten läser jag annars bara i debattsammanhang, då det är tvära kast mellan medhåll och antagonism för min del. Fosterland unnar jag mig bara att drabbas av. Oerhört välskrivet och engagerande utan att vara lättsamt, och en djupt seriös skildring av kvarlevande patriarkala bojor som ändå inte trillar ned i den gängse oresonliga tyrannbilden. Man fattar, kort sagt. Det är faktiskt väldigt stort.

Men framför allt är det en fråga om identitet och kluvenheten av att flyttas mellan länder och kulturer. Man känner själv hur man delas mellan två nationer precis som romanens Dilsa. Författarens program i Sommar i P1 var till stor del baserat på samma historia, så där kan den nyfikne börja. Det var dock lite småtrist att höra när jag precis läst ut romanen, då kändes det mest som extramaterial (bra musik dock!).

4. Ursäkta att man vill bli lite älskad av Johanna Thydell

I min favoritgenre ”ungdomsromaner om tonårstjejer med nojor och ångest” finns det hur mycket som helst att hämta. Jag önskar bara att en liknande våg dyker upp som skildrar män på detta sätt. Let’s face it, det finns en jävla dominans av mansskildringar men hur ärliga är dessa? Jag kan spontant bara komma på Ett öga rött, men ”ärlig” kanske inte beskriver den bäst. Uppriktigt oärlig dock, vilket på sina håll även beskriver Nora i Ursäkta att man vill bli lite älskad. Hon har helt enkelt en falsk uppfattning om vem hon är och vad hennes plats är, på grund av hennes enorma osäkerhet och mindervärdeskomplex inför bästisens påtagliga status. Allt handlar egentligen om bekräftelse, och det ät tyvärr inte bara för tonåringar att känna igen sig i.

Johanna Thydell är begåvad med ett absolut gehör för både tonårsspråk och dito tankar. Återigen ska en brasklapp in för att min egen ålder på 30 börjar skeva uppfattningen och jag kanske vet noll, men jag upplever alla små coolsträvande fjantuttryck som väldigt realistiska. Man generas, men bara för att det låter så slående sant.

Just nu håller jag på att läsa Framtiden av Eric Schüldt och Jonas Andersson, det twitterledes omtalade boken om dagens digitaliseringshets. En mycket märklig bok som bakat in essätext i ett romanformat. Jag vet inte om jag gillar eller ogillar den förrän jag läst ut den, men det är snart gjort. [Aaah just det ja. Jo, såhär: Grejen är att jag hade precis läst ut boken, tänkt en massa tankar och var på väg att skriva ett blogginlägg om hur mycket jag störde mig på boken, eftersom jag till skillnad från min fru verkligen inte gillade den. Så kom Utöya-massakern ungefär samtidgt, och att skriva nåt jävla inlägg om att en bok inte var nå bra kändes futtigt. Nu har jag glömt vad jag hade för argumentation så vi skiter i det för evigt. Reds. anm.]