Femtillstånd ja, men för vem?

Idag slog GP på stora trumman över att krogar som har öppet till fem på nätterna har de största problemen med med misshandel och dylikt. På förstasidan en nattlivsbild och text om att här listas de värsta ställena, alla hade femtillstånd!

Jo tack GP, vi känner väl till dessa ställen ni listar: Excet, Park Lane, Valand, Peacock, Trädgår’n etc. Det var inte en annan grej ni tänkte på som kanske kunde vara av intresse när man ska hitta samband? Det där att VARENDA STÄLLE LÅG PÅ AVENYN och liknande tillhåll för – asså ursäkta mig men – viss pöbel. Och såklart fett med maffia.

Om undersökningen visst bara var gjord i såna områden? Ja. #vafan.

Istället för att kriga mot femtillstånd som princip kanske man ska fundera på vilka det är som får dessa tillstånd, om man skulle ta och fundera över nytänk där?

Posted in seriöst | Tagged , | Kommentarer inaktiverade för Femtillstånd ja, men för vem?

#vafan

Vem är en bra förebild för tjejer? Välj mellan Britney, Trinity, Lilla My och nån fotbollstjej som jag inte har koll på pga är sportanalfabet. Alla är rätt och ger poäng utom Britney för det är förkastligt att se upp till henne.

Suck.

Jag skulle kunna invända med att Britney väl är en toppenförebild pga komplex person som tillåter sig få spel och inte nöjer sig med sin givna roll ens när den är framgångsrik. Jag skulle kunna invända med att det är oerhört patriarkalt tänkt att på enklaste manér dra fram de våldsamma, nej-sägande eller inom traditionellt manliga domäner framgångsrika Trinity, My och Marta. Men det är inte så jävla noga och förebildskonceptet som hang-up är alltid tröttsamt. Jag förstår ju hur ni tänkt men…

Det som är noga är att det är fucking människofientligt att peka ut den felaktiga vägen på det där sättet, särskilt representerad av en äkta levande person. Det är som att fota cameltoe och kalla henne hora som viker sig för patriarkatet med de där tighta byxorna. Gud vad jag hatar sånt.

Naturligtvis får man även poängavdrag om man tycker Arnold Schwarzenegger har snygga muskler. Men det är ju inte de enskilda egenskaperna som är problemet utan att de klassas som manligt och kvinnligt. #vafan, bara så. #vafan.

– – –

Edit: Detta hittade jag via Pelle Billing, eller av Sleepless tweet om det inlägget då. Att vi inte har samma syn på vad som haltar må vara hänt.

Posted in seriöst | Tagged , | 2 Comments

Nevermore

Igår insåg jag att jag flyttat ungefär var femte månad senaste två åren. Vicket jävulskap!

Jag hade tänkt skylla på bostadsbristen och osäkra andrahandskontrakt och så vidare, det är dock bara halvsant eftersom jag drog på mig två extra flyttar genom att dra från andrahands på Thorburnsgatan några månader i förtid, till Panams andrahandslägenhet på Blåvalsgatan som vi ändå skulle få lämna fem månader senare. Men efter detta var boven förstås att bli plötsligt utkastad pga återvändande andrahandsvärd. Så i helgen lämnade vi även Verkmästaregatan med tillhörande lånekatt efter exakt fem månader, igen.

Trots att David flyttar med oss in för att vi ska ha råd med den femsiffriga hyran har vi ändå ett förstahands på Högsbogatan nu. Den skenbara medelklassen som vi är via frilansande + biblioteksvikariat gav resultat och Wallenstam gav oss direkterbjudande. Det är en fantastisk lägenhet nästan värd sina feta pengar och teoretiskt sett kan vi nu slippa flytta 4 life.

Quoth the raven, nevermore.

Posted in public announcement, vardag | Tagged | 2 Comments

DisKriminellt?

Jag vet inte hur det är med dig, men själv tycker jag gubbklubben som metarapporteras om på GenusNytt verkar mest trevlig. Vilket quite obviously artikelns författare också gjort, hur Ström + kommentarer lyckas uppfatta den som något annat än skämtsam och myzig övergår mitt förstånd. Bara för att gubbarna i myzklubben skojar om det så är det inte faktiskt diskriminering utan separatism.

Dock kan man definitivt säga att det inte varit något man skämtat om ifall det gällt en klubb för bara kvinnor (eller upprörts över vilket som sagt gällde det även nu). Det har sina olika skäl, men främst lägger jag mina pengar på att det ses som utjämnande när kvinnor har ett eget rum. Inte för att dessa enskilda uttalade gubbklubbar är så fruktansvärt många utan på grund av det som aldrig verkar tränga sig in i vissa pannben:

Det finns inga problem med enskilda uttalade separatismer för utomstående att rasa över*. Mäns som kvinnors. Den enda som är ett faktiskt problem är den outtalade separatismen. Den kanske till och med omedvetna. Alla sammanhang som inte heter ”gubbklubb” men ändå är just detta. Det som försvaras av det så kallade – håll i dig – glastaket, som i allra högsta grad existerar på många platser. Och jo, det finns även med omvända kön**. Man får bara ta och byta ut faktorer som status, pengar och makt till helt andra nivåer.

Hur det fungerar är dock detsamma och det är väl det främsta en mansaktivist kan lära sig om hen vill ta sig in i tidigare slutna rum. Bättre än att jiddra.

– – –

* Well inte så länge vi har formella rättigheter som är lika i alla fall då detta hindrar uttalade separatismer från att ha institutionell makt.

** Samma naturligtvis för åldrar eller etniciteter. Glastaket hindrar även både 19-årige Muhammed och 19-årige Larsa. Men Larsa kan lösa det hela genom att åldras lite.

– – –

Lite kuriosa förresten: Det finns ingen automatiskt negativ värdering i ordet diskriminering. Till vardags må så vara men tex inom ekonomisk teori kallar man prissättning såsom indelningar i 1 resp. 2 klass, ungdomsrabatter eller SJ:s infamösa system för prisdiskriminering. Alltså att beroende på vem man är eller andra omständigheter får man betala olika – vilket används som ett sätt att sälja slut på varenda enhet.

Posted in seriöst | Tagged , | 15 Comments

My milktweets brings all the boys to the yard

Peter Wolodarski har haft twitterkonto sedan september förra året. Fyra härliga månader. På dessa månader har alltså Big Wolo-D blivit rena twitterexperten! Via en veckas följande av Veronica Palms tweets har han kommit fram till att sossekrisen snart är djupare än i dagsläget pga Palm skriver några vardagstweets. Och är alltså oseriös? Eller vad menar Wolo-D?

Så många fronter här alltså. För det första kan man ifrågasätta på vilket sätt det att unna sig lite privat internetliv som politiker kan ses som tecken på företrädd rörelses kris, gärna med några exempel från andra framgångsrikt twittrande politiker som Göran Hägglund. Kompetent politiker alltså = bara politik hela dagen lång eller? Dock att vi som hängt med ett tag är jävligt medvetna om att som strategi för sociala medier är det knappast skadligt att vara lite informell och banal ibland. Vill man enbart vara detta är det också ens förbannade rätt, oavsett.

För det andra kan man fråga sig om Wolo-D fått en annan bild av Palm om han fattat sociala media lite bättre rent tekniskt, då det är uppenbart att han missar typ allt av konversationsvärde genom att inte följa fler än hundra pers = inte se mycket annat än Palms spontana riktningslösa betraktelser. Här ett tips: kolla profilsidan med alla tweets så får du se mer. Läsare av Nerd Life Deluxe är välkomna att bilda egen uppfattning om veckan 17-23 jan, som åtminstone i undertecknads ögon känns mer matigt även i de riktningslösa inläggen.

Och för det tredje, liksom, följa EN VECKA? Det är mer än lovligt kort tid för någon som bevisligen inte läser allt hela dagarna. Det är både arrogant och tämligen byxlöst av Wolodarski att göra detta utspel på en ledarsida med vanligen bättre koll (update: undantaget Bjurwald-fadäsen att utgå ifrån bara en rubrik i en ledardiss häromveckan).

– …And this offends you as a vänsterkille?

– No it offends me as a social media person!

Posted in seriöst | Tagged | 6 Comments

Moralicious eller malicious?

Katarina Wennstam skriver att med åldern byts glåpord mot kvinnor från hora till moralkärring. Att efter åren gått i tillräckliga antal är inte sexualiteten det man vill smäda utan helst bara sopa undan och istället smäda en implicit brist på densamma. Det ligger nog något i detta. Glåporden brukar kalibreras efter rådande fördomar på ett sätt som i bästa fall kan nyttjas som lackmustest på klimatet.

Helt strålande inringat är också hur hon visar misstänkliggörandet mot kvinnliga författare via att inte en käft bland manliga deckarförfattare, som framställer de mest vidriga brott av män mot kvinnor, frågas ut om hur de ser på män – något alla kvinnor som skriver om minsta felande från en man verkar råka ut för.

Dock att det även blir förvirring och orättvis guilt by association i Wennstams utläggning om moralkärringsordet, då hon buntar ihop med hur hon kallats moraliserande. Det är som vanligt när det kommer till detta användbara men också svårbalanserade begrepp. Att kalla någon hora kan ju inte intellektualiseras (njä inte ens när det gäller sell-outs), men att säga att någon moraliserar och veta vad det innebär är inte bara ett glåpord.

Att ha moral och att förespråka moral är ju inte detsamma som att moralisera. Moralism är kategorisk, den rigida fördomsversionen av moral. Personliga känsloargument gjorda till allmän sanning*. Få som kritiseras verkar greppa detta, men det beror troligen på att det som Wennstam beskriver tyvärr är många som gärna kallar hitan eller ditan för moralism utan nån vidare analys, eller som åtminstone slarvar med åtskillnaden. Eller bara famlar efter första bästa kraftuttryck.

Jag får grina lite för vissa miffons närhet till moralist-anklagelser som gör livet surt för oss med rimlig kritik. För även om vi fattar att Katarina Wennstam generellt ”önskar alla frivilliga utövare av alla sorters sex lycka till i sängkammaren” så hindrar inte det att texter som den om bdsm-fallet i höstas smutsar ner diskursen med kategorisk moralism. Det största problemet dåvar ju inte att hon såvitt vi vet bara spekulerat i ett enskilt fall, utan att det rakt ut menas att vissa saker gör en uppenbart störd, respektive inte kan förekomma frivilligt. Lyckönskningen försvann rätt fort.

– – –

* Känsloargument är relevanta – för den som känner dem.

Posted in seriöst | Tagged , | Kommentarer inaktiverade för Moralicious eller malicious?

More ”Be more sexy!”

Kunde inte låta bli att se Kvällsöppet om det omdebatterade normalutviket i Vecko-Revyn*. Hej självplågare. För jag visste ju redan saker som att 1) inget kommer sägas som jag inte redan hört och jag vet var jag står, 2) det kommer bli en jävla massa idiotier från idioter som jag vill ge lavett, samt 3) det kommer vara LÖJL – inramning, frågor, allt – eftersom Ekdal like fuck kan hantera såna här ämnen.

Meeeen så är jag ju in it 4 teh aggrevated lulz som Pondexter uttryckte det.

Uppenbar är frågans komplexitet då Hannah Arnhög försvarar sig mot Hurricane Ståhls kritik – att det sätter måttstock på kroppar när man definierar ”normala” – med att 99,5% reaktioner hon får från läsare är positiva. Ja, jag är inte förvånad och jag ska ärligt säga att jag också tror att en hel del människor nog kan påverkas positivt eller i alla fall vilja hylla det för att de spontant gläds åt precis alla ansatser till förändring.

Men att läsarkritik inte kommer beror helt enkelt på detta: känslan av att behöva relatera till normalskalan är inget man formulerar i en handvändning. Eller ens tänker på att man har. Särskilt inte eftersom Vecko-Revyn på egen hand knappast är ansvariga för den saken utan bara ännu en pik i mängden. Är du kvinna är du nog van att tänka på kropp, och kritiken blir bara inom spannet ”sunt eller osunt?” istället för av hela detta förhållande och då reagerar man positivt för allt som kallas sunt.

Något jag inte var beredd på var dock att löljet att låta Bingo Rimér nakenfota Ronny Svensson skulle provocera mig på ett helt annat sätt. För bilden som projiceras i studion är fan inte dum, inbjudande blick och poseringen varken mansklyschig eller tramsig. Problemet är istället att hela studion ändå flabbar! Utom Hurricane Ståhl som påpekar detta, och just Hannah Arnhög som gillar bilden och irriterat får påpeka för den korkade högstadiepöbeln till publik (och jävla Ekdal som ba ”TYCKERU?”) att hon menar allvar med att Ronny Svensson faktiskt är sexig på bilden.

Att det ska vara så jävla svårt att presentera inbjudande nakenbilder på män, särskilt utan att det är vältränade hunkar, säger faktiskt något om helt andra problematiska ideal som kanske varit kul att ta upp i något mer seriöst program. Kraftfullt sexig med potens eller ren pajasnakenhet är det män kan välja på och vi anstränger oss så för att pressa in allt vi ser i varsin ände på den skalan. Jag vet inte vad som provocerar mest av att folk flabbar eller att män nöjer sig med detta. Säger det igen: Be more sexy!

– – –

* Det är andra inslaget, efter det trista kungahusdebaclet.

Posted in seriöst | Tagged , , , , | 5 Comments

Yes Homo

Med anledning av att Alexis Weak droppar ”no homo” i en låt på nya albumet Till Minne Av, och gör det lite svårt för mig att älska det så mycket jag hade velat, insåg jag att jag glömt kolla om det fanns någon sån fuckyeah[random grej som tex narvalar]-tumblr därute. Gjorde detta, fanns inte. Så jag startade en själv.

Jaha, but why? För att no homo är homofobins negerboll såklart.

Personer som envisas med ordet negerboll är inte nödvändigtvis rasister men de ignorerar helt den långa koloniala historien bakom ordet (som nej, aldrig, bara betytt färgen svart) och därmed gör de ändå rasismen en tjänst varje gång. No homo är just precis samma sak som detta, varje yttrande matar homofobin. Undantag kan vara att driva med folk som säger no homo genom att säga no homo – Lex Judarna På Bonniers alltså, men så fort man lämnat den hipsterskojande tonen finns få rättfärdiganden.

I en På Stan-krönika häromåret menade Fredrik Strage att no homo är en del i samma paket som ändå kan sägas innebära en mindre machohetsande rap-image. Högst rimligt och på sitt sätt sympatiskt (som jag älskar Lil Wayne och Birdman-pussen pga skitgullig!), samt möjligen potentiellt subversivt. Dock att det egentligen kan sägas förstärka homofobin i begreppet snarare än ursäkta det. Manligheten utvidgad är knappast bögens* normalisering, om man faktiskt med all kraft samtidigt markerar att gay är man i alla fall inte. ”Man kan göra detta utan att vara bög och det är mycket viktigt att du inte tar mig för sån”.

Den som bedyrar att det är okej att va gay måste lära sig att det inte är nog. Den verkliga homofobin ligger ju i rädslan att själv uppfattas som bög. The problem lies within och så vidare. Station nummer ett för en bättre värld är alltså inte att bara vara väluppfostrat ickehatisk utan vara obrydd om vad andra tror. Straffar man sig själv för fjolligt beteende med vare sig brasklappar eller återhållning, ja då straffar man tyvärr alla andra också genom att ha gjort det till något viktigt. Och viktigt är det fan inte.

Jag är kanske inte den som slänger ut varenda låt med ord som misshagar mig, jag lär nog skaka röven till det ändå, men man kan ju påpeka detta åtminstone eftersom termen gått runt några varv i ironitumlaren nu så man knappt vet vad som menas. Folk generellt uppfatttar homofobi som bara riktat hat mot homosexuella men så jävla enkelt har vi det tyvärr inte.

Det är därför homofobiproblemet angår även ditt straighta ass.

…sorry kunde inte hålla mig från en Y U No-Guy.

– – –

* För lätt att det är bögen i fokus över flatan, om än ej exklusivt, särskilt inom rap.

Posted in seriöst | Tagged , | 3 Comments

Jedi mind trick fail

Roligt att Hanne Kjöller svarar Katarina Wennstam i den fånigt återväckta Bitterfittandebatten med ett havererat jedi mind trick*. Först en harang om att hon aldrig sagt att Maria Sveland inte får skaffa ett barn till, genom vilken man nästan övertygas en stund, sen: ett avslut som ändå säger precis detta ändå!

”Om man skriver en bok om hur jävligt det är med barn, om man beskriver barnet som en ockupationsmakt, är det då inte konstigt att man efter ett antal hundra sidor i detta eländesträsk berättar hur man ämnar göra om alltihop en gång till. En ny ockupationsmakt bjuds in, en ny resa mot det mest ”bitterfittebidragande”.”

Typ: ”Jaså du klagar, men ska du verkligen ha barn då?”

Om man ska lyckas lura mig att man inte alls har något emot fler små Svelanders i familjen kanske man ska undvika att upprepa det sen? Jodå, vi förstår att hon inte menar att Sveland är olämplig som mor utan bara ger sig på ”rationaliteten” via poängen att ett nytt barn är lika med förlorad trovärdighet. Dock att detta inte är särskilt rationellt  att tycka utan snarare sin egen halmgubbe av ”offerfeminister”. Dubbel fail således.

Vad var det Kjöller inte förstod i Wennstams inlägg? Jag tyckte det var ganska tydligt: ”jag försvarar lika mycket min egen rätt att som debattör och kvinna ha rätt att säga rakt ut att småbarnsåren är för jävliga för många kvinnor. Att vi förlorar i status, pensionspoäng och livsutrymme. Jag kan under en och samma dag känna mig uppfylld av kärlek och eufori över att ha två barn och på eftermiddagen känna mig fullständigt ”dränerad på energi av familjehelvetet”. Så ser livet som yrkesarbetande mamma ut. Komplext, motsägelsefullt och värt att diskutera om och om igen.”

Alltså: att kritisera situationen kallad ”moderskapet” och typ berätta hur känslor känns är inte att ge barn, kommande eller närvarande, skulden. Man skaffar ju barnen ändå för att det snarare ingår i vägen till det rättvisa liv man vill ha till skillnad från … ”vegan i minkpäls” var det va? Som om barnet självt skulle betraktas som det onda resultatet av ojämställdhet. Det är som att kräva att nån ska sluta äta i protest mot kvinnorollens huvudansvar för matlagningen (haha tänk dig detta! Sveland, WHY DON’T U STARVE 4 CHANGE???).

Och Kjöller ba: fast det har jag aldrig sagt. Nä men du fattar inte vad det du säger betyder heller.

…eller så är hennes jedi mind trick att aggressivt hävda att hon aldrig sagt det som ingen heller hävdat att hon sagt så att de falska sympatierna räcker hela vägen?

– – –

* (credd till Ivar Arpi för denna liknelse)

Posted in seriöst | Tagged , , , | 14 Comments

Tillvarjeprisdebatt

Det är sjukt irriterande att Madeleine Leijonhufvud gör en malplacerad referens till #prataomdet i sin DN Debatt-artikel idag, i värsta fall illa för hela grejen då vissa miffon redan tror att det är en straffrättskampanj. Artikeln handlar om prejudikat för övergreppsmål som rör övergrepp på barn och det är ju jävligt lustigt att Leijonhufvud inte kan förstå skillnaden på diskussioner om privata gränssättningar/överträdelser och situationer som barn och vuxna överhuvudtaget inte ska hamna i med varandra på något sätt alls:

Kanske kan den pågående diskussionen på internet om svårigheterna att tala om (oönskad) sex bli en öppning också när det gäller den särskilt känsliga frågan hur barns integritet ska skyddas. Den här typen av öppna, omfattande diskussioner om värdefrågor är ju nya för oss.

Har hon inte själv förstått lagstiftningen som faktiskt menar att allt sex för ett barn, med en vuxen, är oönskat sex? Hela poängen är ju att ett barn inte kan förväntas sätta gränser själv mot en vuxen. Att #prataomdet inte handlar om att kunna döma fler för övergrepp har hon i alla fall inte fattat. Fler fällda i domstol lär inte heller bli någon mirakelkur för barns integritet, övergreppen har liksom redan skett. Själv undrar jag ju hur det gick med förebyggande åtgärder.

Att Göran Lambertz lika irriterande formuleringar om typ lycksökare till målsäganden är vad som står på andra sidan ringen i matchen mot Leijonhufvud gör inte direkt saken bättre. Hennes kritik av detta yttrande är alltså inte störig, däremot det ständigt återkommande att fler måste dömas som om det var ett självändamål*. Kan vi bara tillvarjepris-debattera dessa saker?

– – –

* Huruvida det faktiskt blir omöjligt att döma någon alls är jag faktiskt inte helt kompetent att uttala mig om, men jag betvivlar det starkt.

– – –

Update: Även Mårten Schultz kommentar är intressant.

Posted in seriöst | Tagged , | 7 Comments