Karin Adelsköld har skrivit precis det där som miffon gormar om. Kvinnor, ta lite ansvar även för det läskiga och tråkiga. Och inte en käft i kommentarerna har grundläggande läsförståelse, men det är ju bara som vanligt. Man kan uppröras åt dessa som tror att det bara handlar om grillen. Som inte skulle förstå ens vad uppgiften “läsförståelse” på högskoleprovet bestod i. Men jag hade aldrig förväntat mig annat än dumjävlar som antingen gnäller om att kvinnor försöker ta makten på nytt område, att det är ett oviktigt i-landsproblem eller att det minsann finns biologiska skäl till att kvinnor inte kan sköta eld och att kvinnor är ganska dåliga och korkade. Det omaskerade kvinnohatet ni vet. Ganska töntigt.

Därom skrattar jag gott. Åt kvinnor som dessa hytter jag dock med näven:

Ja du hör ju. Exakt vad som är fel med alltihop. Dessa kvinnor som gärna gnäller på icke städande män men ändå helst vill ha det som det är, åtminstone framför att själva ta sig an “manssysslor”. Ja, så får ni ju ha det om ni vill men håll då gärna käft också.

Glad är jag i alla fall åt att ha en hänvisning 1A när Strömmen eller nån annan* jiddrar om jämställdhet à la carte. “Kvinnor” må vara dumma i huvudet men feminismen äger er likväl.

- - -

* Ja varför är det så tyst om Karins artikel på de vanliga bloggarna där?

UPDATE: Verkar som att åtminstone Pelle Billing noterat saken, men liksom wtf is up med att man måste kolla kommentarerna för att det ska framgå att han är en av de läskunniga och inte bara raljerar över Karins artikel? Oh well. Vi är alla ostrategiska ibland.

Alla PR-trick åsido: Vad fan ska vi göra egentligen för att få bort skillnader i löner mellan män och kvinnor? Alltså genom politiken?, frågade jag Panam vid läggdags igår. Kunde inte sluta fundera på det, likt alla andra problem inledda med “vafan ska vi gö” som jag brukar hållas vaken av då och då. Politiken har svårt att på ett vettigt sätt styra löneutveckling överallt, precis som lagstiftad särbehandling för styrelser etc är knepigt.

Ett är säkert i min värld, och det är att lösningen föreslagen av Schyman i Newsmill-texten om elden är en keff lösning. Alltså att genom en extra avgift för arbetsgivare samt kompletterande bidrag utjämna skillnader. När målet är nått, om det sker, vad händer då sedan? Tar man bort avgiften kommer knappast jämlikheten bestå.

Löneskillnader män och kvinnor emellan är förvisso ingen total skitsumma när man enbart tittar på lön för samma arbete, inte heller är ofrivillig/halvfrivillig deltid något att förringa. Störst skillnad är dock den som hatare vägrar acceptera - tydlig undervärdering av kvinnodominerade yrken, alternativt övervärdering av mansdominerade. “Att jämföra statligt anställda sjuksköterskor med privatanställda lagerarbetare eller liknande funkar inte” skriver en idiot som kommentar på Newsmill, och ger sig själv svaret utan att fatta det. Trenden är att kvinnlig dominans är lika med lägre löner - och det även inom privata sektorn. Vad hände med läraryrkets löner när kvinnorna trillade in hörni?

Där finns bara en väg som jag ser det och det är kraftigt ökade resurser där kvinnorna faktiskt jobbar, vilket ännu till stor del är i det offentliga och därför inom statens och kommunernas kontroll. Det är inte äpplen och päron att jämföra olika branscher. Problemet har alltid varit att det arbete främst kvinnor utför är lägre värderat. En hållbar utveckling att motverka snedvärderingen är enda rimliga lösningen, och den får man inte genom punktstyrning.

Jämnare könsfördelning i alla yrken och mindre snålande i det offentliga. Där. Och även hemmamän tjänar på att allt hushållsarbete får en retorisk prislapp, precis som min dagisfarsa skulle tjänat på högre “kvinnolöner” innan han gick i knaper förtidspension (delvis) av arbetsskador som aldrig fått samma status som industribuller.

- - -

Update: Några siffror, och några till, som jag fann genom @kazarnowicz.

Hanna Fridén har gjort en hushållsenkät. Imma remix Panams svar istället för att göra den från grunden:

Namn: Elin Grelsson Gustav Almestad

Kön: Nä Haha

Ålder: 26 29

Bor: Göteborg

Bor ihop med partner: Ja

Vem är bäst på tekniska saker i ditt förhållande? [Han, i synnerhet datorer.] Jag.

Vem är bäst på matlagning? [Han gör oftare vardagsmat som blir bra och god, jag kan anstränga mig ibland men han håller högre lägstanivå än vad jag gör.] Jag uppfattar det som att hon höftar bättre.

Vem lagar vardagsmaten? [Han. Men det beror på vad man räknar som vardagsmat. Jag är bra på att ställa fram bröd och säga ”varma mackor till middag eller?”] And varma mackor is vardagsmaten. Riktig mat, ja det äter vi kanske 3 dagar i veckan.

Vem lagar lyxmaten? [Båda. Som sagt, när jag anstränger mig blir det bra men det är sällan. Och vi lagar i stort sett aldrig lyxmat om det bara är vi två.] Heder till Hanna för denna uppdelning, den fångar nog upp mästerkockar som inbillar sig att de tar ansvar genom en bjudning i kvartalet men aldrig gör nåt annat. Lyxmat är för övrigt en varje kvartal typ av sak här. Vi mäter equal strength tror jag.

Vem städar? [Båda. Varsin städvecka. Jag tycker mer om att städa än vad han  gör och torkar golv och dammtorkar också. Jag hatar att tvätta, så han sköter tvätt. Han diskar mer och oftare än vad jag gör.] Utan detta system hade vi hamnat i olika toleransnivå-fällan eftersom jag samlar dammråttor och prylhögar som hobby.

Vem sköter avloppet? [Ingen situation har uppkommit, mer än stoppen i handfatet som han fixade.] Ett trick mot gammkassa avlopp som jag lärde mig av en fastighetsskötare som jag ringt på i onödan när problem uppstod i min första Göteborgslägenhet (pinsamt att det var så lätt). Trögrunnet i handfatet? Skruva av duschmunstycke, sätt slangen direkt mot handfatets utlopp och blasta varmvatten.

Vem är bäst med bygg? [Dude, jag kan inte ens sätta ihop den enklaste IKEA-möbel. Det är inte svårt att knäcka mig i hantverkarskills.] Stringhyllan i sovrummet som jag borrat upp, släppte inte en skruvplugg där häromdagen? Jo. Och ja, hur gick det när jag skulle sätta ihop min första lite mer avancerade Ikea-möbel? Jag satte väggarna upp och ned på byrån så lådorna blev felvända. Fick skruva och banka som ett helvete när jag åtgärdade det. Men visst blev det gjort och visst var det jag som gjorde det.

Vem är mest mån om att inreda? [Jag. Men jag är mer mån om att ha det ordnat omkring mig och inte saker liggande huller om buller och att allt ska ligga på rätt ställa och så vidare. Mer än något genuint inredningsintresse dvs.] Jag säger att vi båda är för snåla för riktigt fina grejer hemma. Samma tolerans för lite halvdant i väntan på bättre tider.

Vem har mest kläder? [Jag har mest kläder, han mest skor.] Hon mest kläder, jag flest skor.

Vem tjänar mest? [Jag, fast under sommaren kommer det nog att vara han.] Hon, och under sommaren förutom kanske en månad förmodligen också hon. Men i ärlighetens namn berättar vi knappt vad vi tjänar för varandra.

Vem tar oftast initiativ till sex? [Jag. Ibland sexinitiativ, ibland bara Farbror Överkokt Blomkålsbeteende. Jag är överlag mer på i vilket fall.] Jag släpper till.

Vem vill oftast mysa? [Mysa är ett vidrigt ord. Jag skulle aldrig ha en relation någon som gillade att ”mysa”.] Jag gillar att mysa (I like olives!), men undviker att kalla det så.

Vem ringer mest? [Vi ringer i princip aldrig. I så fall ”öh var är du, jag är här nu”-samtal. Eftersom det är jag som alltid är sen blir det han. Fast jag ringer mer när jag är bortrest, vilket jag är i större utsträckning än vad han är.] Vem fan ringer när man har Twitter.

Vem SMS:ar mest? [Han.] Jag, men hon skickar 8 på raken från utekvällar medan jag sover och ska upp halv sex, så kan jag läsa dem på morgonen. Det är gulligt.

Vem festar mest? [Han har definitivt varit den som festar mest av oss fram till senaste månaden, just nu är det ganska jämnt mellan oss.] Haha “jämt”. Jag är ute oftare och mindre intensivt varje gång. Däremot har jag mer festpepp oftare och hon bara råkar vara ute till 3.

Parmiddagar? [Nej, helst inte. Känns inte riktigt som att vi är parmiddagsmaterialet direkt. På vår hittills enda middagsbjudningen konstaterades det att jag hånglat med nästan alla i sällskapet och sedan blev det mest fylleslag och utgång av det hela.] Parmiddagar är inte samma sak när man känner båda lika väl och inte måste delas upp i könsfraktioner. Alltså har vi inte parmiddagar.

Vem har svårast för att möta den andras vänner? [Jag, beroende på vilka vänner det är. Några hade jag till exempel jättelätt att träffa och gillade på en gång, men vi hade mycket gemensamt och det kändes som om vi hade kunnat bli vänner oavsett faktorn att vi känner varandra genom honom. I andra sammanhang där hans vänner är med och jag inser att det är människor som jag är ointresserad av och aldrig skulle umgås med om det inte vore för honom blir jag sur och tyst flickvän och vill inte hänga. Han är mest killen hela dagen och blir kompis med alla.] Jag är killen hela dan.

Föräldrar? [Samma här. Gustav glider in och är killen hela dan, mamma kallar honom svärmorsdröm och de bondar på Facebook. Jag är mer stel, avvaktande och rädd att inte vara bra nog.] Jag tror mina föräldrar är rädda att inte vara bra nog.

Vem tycker bäst om barn? [Jag tittar mer på barn, men han är mer obekymrat barnplanerande och förmodligen den som är bäst med barn också.] Alla gillar väl barn? Jobbiga andras barn på offentliga platser räknas inte. Men vem som skulle ta mest ansvar vågar jag inte spekulera i.

DN:s artikelserie om “Velourpappan 2010″ - alltså nåt slags försök att rapportera läget med papparoll och sånt - har jag stört mig på sen dag ett. Först nu kommer jag på att det är lite orättvist av mig, eftersom det nästan bara är paketeringen som stör.

Karin Rebas har skrivit det absolut bästa om första delen. Dels med smarta exempel på hur statistiken kan vara lite skev att gå efter och dels har Rebas (med flera), precis som när jag först såg förstasidan i måndags och irriterades av att Carlos Rojas var representant för den fräscha 80-talisten, noterat det skeva i att fronta med en lyckohistoria med finpappa som tror på sin generation - trots att fakta i artikeln intill säger att han har fel i den tron. 80-talisterna är inte alls mer rediga än några andra, men nån som håller på med kampanjande för föräldramän tror väl lätt det.

Jag skulle förstås säga att 80-talistpapporna inte ens är klara med att leverera statistik ännu eftersom även en tidig 80-talist som jag inte har nå barn en och bara en av mina närmare jämnåriga vänner har det. Jag kan också tänka mig att de som är sena med barn är mina medelklasspeeps och de som är tidiga - som nu är statistiken - är verklighetens folk. De är inte sämre pappor bara för det, men frontar fan inte i DN heller,  medan just medelklassen skiner upp i ljus björk på DN Insidans avbytarbänk.

Porträtten är därför fett ointressanta. Rojas var skarp i yttrandet om att män som hävdar kvinnomakt i hemmet i så fall är mjäkiga, men mest givande i det sammanhanget var ändå forskaren Anna-Lena Almqvist som oerhört nyanserat behandlade frågan om vem som “bestämmer” och hur. Karin Rebas invändningar till trots - Studio Etts puckade vinkel om mammamakt får faktiskt stå för dem - så tror jag inte Almqvist menar att kvinnor bestämmer över sina män. Det som sägs är ju att pappor låter sig styras i den mån de gör det. Män kämpar inte, kvinnor domderar inte - alla bara gör som de är vana och de som är vana vid nåt annat har valt varandra och får istället posera i DN. Ingemar Gens kompletterar den bilden väldigt väl i dagens del.

Det här är skälet till varför jag vill individualisera försäkringen. Det är en tvångsmetod, jajjemen, för att att se till att lära några att släppa på kontrollbehovet och andra att ta lite ansvar själva. Sen kan det inte sluta där - viktigast av allt tror jag är för dessa nyblivna föräldrar att för i helvete se till att låta söner hjälpa till i hemmet precis som döttrar fått lära sig. Vet man hur ett hem sköts kan man ta ansvar för det och lär man sig tidigt är det mindre jobb. Det går inte en disk* utan att jag avundas vår gamla grannfamiljs barn för att de fick hjälpa till mer än jag och mina systrar i min familj.

Slutligen ett lustigt tankeexperiment: Var annars än när det kommer till föräldraroller och inte minst mäns där, kunde man komma undan med så öppet deklarerad separatism som artikeln om pappakurser, utan att en viss grupp börjar toktjafsa? Om den är bra som taktik eller inte vet jag inte, men pappakurs är lika mycket separatism som Kvinnofolk, eller varför inte Ladies Night.

- - -

* Äh jo det gör det, men disken är en symbol bara.

Panam skrev på AB Debatt igår om kungabröllopets fjantiga inslag av överlämning. Fjantigt står för mig då, hon beskrev det mer allvarligt, som hederskultur. Det är förstås sant. Överlämningen är utan tvivel relaterat till gamla skräp som husbonns lagliga makt över käringa, övertaget från familjepatriarkens makt innan denne. Från pappans förmyndarskap till äkta makens. Det är samma sak med företeelsen att be pappan om kvinnans hand.

Men jag vet inte jag.

För att se våra egna rötter i samma patriarkat och för att vidare förstå samhället på det sättet är det förstås en utmärkt sak att peka på. Alla försöka att göra till exempel islam väsenskild från kristen tradition* måste motas med aggressivt förnuft (särskilt som vissa tre världsreligioner har exakt samma ursprung). Men för att specifikt döma detta bröllop, eller ens de efterkommande av nya kungaparet inspirerande bröllopen? Nä, jag köper det inte.

För mig är det lite för nära att döma ut porr för att ordets ursprung har med prostitution att göra (vulgär rookiefeminismklassiker). Victoria och Daniel vet kanske inget alls om det där och därför betyder det inte heller det där. Eller så skiter de i det där trots att de vet, och då betyder det inte heller det där. Ignoransen för traditionens ursprung är alltså detsamma som försvarar den. Jag skulle förresten tippa på att brudöverlämningen för de flesta idag snarare syftar till något annat som också är rätt kefft. Nämligen bröllopet som Brudens Högtid. Allt ljus på vackra lyckat bortgifta flickan, en bridezillatrend. Alla ska vända sig om och se inte på brudparet men på bruden.

Jag är alltså negativt inställd likväl. Fortfarande jävligt ojämställt och syftande på kvinnans värde främst som lyckad i parbildning, men att hederskultur lever vidare endast genom spillror av tradition kan jag inte köpa.

- - -

* Aight klagomål har inkommit på att jag kallar det kristen tradition. Sköt från höften där, det är inte riktigt sant. Men jag tycker inte det spelar nån roll i jämförelsen som visar att heder och patriarkalt shit har satt mycket spår i väst också.

Är jag glad att jag missat det tidigare eller är det störigt att jag ändå känner att det måste kommenteras flera dagar senare? Äh skit samma. Wendela fördummar i alla fall landet igen när de publicerar nån jävla miffo-story om det franska rugbylaget Stade Français som spelar i rosa och gjort nån brandmannagrej med utvikskalendrar. För att locka publik, såklart.

Jämställdhet eller omvänd sexism? Frågar idiotrubriken oss. Well, inget av det förstås. Även bortsett från att “omvänd” sexism existerar lika lite som dito rasism är det knappast något sexistiskt i sig med vare sig utvik eller rosa uniformer. Jämställdhet är det heller inte en käft som försökt kalla det. Storyn är dessutom omhashad från två artiklar i DN (1, 2), ingen av dem med samma idiotfråga eller något påstående i närheten av den (även om DN:s rubrik “Hårda män med mjuk framtoning” är lika puckad med tanke på sättet de poserar i utviken).

Om det inte gjordes som ett spektakel skulle naturligtvis en rosa uniform vara ett jämställdhetstecken, att det är chill med alla färger för whatever kön. Samma med ett utvik som inte vore klyschigt macho, som rugbygrabbarnas tyvärr är oavsett rubriker, och därmed skulle bana väg för fri posering oavsett kön. Sexism skulle det snarare vara gentemot de kvinnor som förväntas vara intresserade av sport bara för att glo på män. Tack och lov får Jennifer Wegerup från Sportbladet kommentera sist med just den poängen.

Nå, hade fått avsluta, om det inte var för kommentarerna som precis som vanligt består i idioters svammel och det enda som är vettigt används fortfarande som nåt slags motargument mot en feminism de inte förstår.

I vilket fall är rosa fan inte nån mjuk färg av naturen.

Jag har fått en släng av kampanjaranda och världsförbättrarpanik. Jag vill ge något tillbaka och dra mitt strå yada yada. Det började på vårdjobbet igår, då en kollega ville köra gissningslek på hur jag skulle rösta i valet i höst. Hon gissade först fel på V, sen förmodligen rätt på Mp, men när jag tillade att jag kanske skulle rösta på Feministiskt Initiativ istället fick jag frågan Är det nåt nytt eller?

Whoa, det är ju inte första gången jag får extremt jobbiga vibbar av klassklyfta på vårdish när jag kommer in med så tydligt medelklasstänkande och känner som att jag försöker spela överlägsen, men alltså att folk inte vet att F! finns! Det är sjukt. Möjligen glädjande att folk glömt bort ett visst mediedrev, men sjukt. Alltså kände jag att det fan är dags att hur jag än röstar se till att åtminstone delta i spridningen av valsedlar. Det kan du också göra! http://www.fivalsedlar.se/ är adressen. Fatta förresten, att vara den som lagrar valsedlar hemma och kunna referera till The Stash i tid och otid. Bara en sån sak. (Impulsen att lulzbränna på Thorburns tränger jag undan.)

Kampanjaranda nummer två som stack till i tinningen igår kväll var angående Gemensam Styrka-omröstningen som engagerat en jävla massa folk att rösta på olika idéer i tävlingen som ger en bunt pengar att driva verksamhet med. Det här är egentligen mer av slaget att stoppa någon annan grej än att rösta fram Rättviseförmedlingen (vilken jag nämnde häromdagen), men vafan: RÄTTVISEFÖRMEDLINGEN MUTHAFUCKAAAS!

Det är decenniets idé men tyvärr, måste jag säga, lite halvdant genomfört eftersom den än så länge bara crowdsourcar en massa namn genom Facebook - vilket känns lite sådär i praktiken. Det blir namn och förslag av dels varierande kvalitet och dels varierande motiveringsgrad och lämplighet för något specifikt. Men det där är ju bara en början och just därför skulle en massa cash vara precis vad som behövs. Själva konceptet att bara rakt upp och ner motbevisa idioter som hävdar att inga kvinnor finns till ett ändamål (eller annan underrepresenterad grupp, men plz admit att det oftast är kvinnor som är gruppen man säger “inte finns/vill” göra nåt), och det helt utan påstridig aggroteknik, ja det är förstås bomben. Typ Så du säger att alternativ inte finns? Att världen måste se ut som den “alltid gjort”? Vi säger fuck no. Ja, det är decenniets idé.

Nu håller idén “Vi bygger ett djurhem - Själva!” av Göteborgs Katthjälp på att knappa in på Rättviseförmedlingens ledning. Skrivande stund 5348 mot 5296 röster, det är inte så mycket alltså. Det räcker med ett par tokdårar som röstar hårt dessa sista 20 dagar samtidigt som Rättvisan slackar av. Och det får inte hända. Tänk dig för ett ögonblick vilken extremt mögig idé det där djurhemmet är. “Djurhem så som de finns i England och USA!”. Förutom att det är en kortsiktig punktmarkering av större problem är det en TÖNTGREJ. Det är worst of Kamratposten och Bamse, det är TV4-dokumentär om illa behandlade - och söta - djur. Det är i Kina äter de hundar. You make me like charity, det är fucking Bluth-familjens välgörenhetsgala för sjukdomen “TBA”. IDIOTRETORIK. För pöbeln. Samt dålig jävla smak. Ja, min medelklassfitteblogg säger det: Ni äcklade mig redan i MS Word-effekter i rubriken.

Rösta på Rättviseförmedlingen, och gör det en gång var 24:e timme.

- - -

UPDATE, till er som kommer hit från Kanin/Hittekatter/Råttor/Akvariefisk i fokus-forumen: Ja, jag är elak. Nej, det förändrar inget. Ni är gulliga djur-aktivister, ni förfasas när man snittar söta katter för päls i nåt annat land än trygga Sverige men går och köper kött i affärn varje dag. Vegetarianer är ursäktade men fortfarande är idén keff. Alla som är konsekventa i sitt djurengagemang struntar i välgörenhetsprojekt och satsar på nåt långvarigt istället. Men för all del, kom hit och klaga. Bara alla fattar att jag inte är skapare av Rättviseförmedlingen och de inte har med detta inlägg att göra.

Både katten Fluffen och guldfisken Lunch tycker också djurhemmet är töntigt.

Ibland har jag såna dagar då jag inte kan låta bli att gå en helvända i massuppfittningsdjungeln och läsa samtliga kommentarer på GenusNytts allra mest förvirrade inlägg. Det här är en sådan dag. Lord forgive those who med största säkerhet kommer trilla hit efter pinglänkarna jag lämnar efter mig, och härom bliva sura.

Rättviseförmedlingen är en fantastisk grej som nån smart kommit på att göra - där invändning nummer ett på klagomål om för få kvinnor nånstans brukar vara att inga dugliga kvinnor stått att finna eller att kvinnor inte intresserar sig alls för aktuell grej, där kommer Rättviseförmedlingen in och föreslår bland de mängder av dugliga kvinnor som faktiskt finns. Eller underrepresenterat kön, om vi ska vara såna, för så ser det mer ut just nu (vet inte om det var tanken från början).

Detta tycker Pär Ström är en gräddfil för kvinnor.

Jo jag tackar jag.

Hej, vi är en liten sajt som föreslår och droppar namn för att du inte kommer på några - vad du gör med detta är upp till dig, tjohej. Gräddfil? Jag trillade av stolen och tappade talförmågan av lulz när jag läste det. En förslagslåda för allmänheten, en helt icke påträngande verksamhet med väldigt försiktig retorik. Ändå är det en gräddfil, ändå klagas det. Efter lulzen förlorar jag tron på att det någonsin går att driva sin grej med förnuftig och konsekvent retorik. All pedagogik kan skrotas, jag vill bara vara elak. Det kan jag åtminstone se fram emot en del. Jag börjar på en gång. You, sir, are a doo-doo-head.

Även om man skulle låta sånt där passera. Visst, fatta inte då, gör inte det. Är det ändå för mycket begärt att någon moderator såg till att vara lite ordningssam och städade bort de extremt uppenbara parallellerna  mellan antifeminismens och främlingsfientlighetens mindre begåvade fotsoldater? Kommentarer på ovan länkat inlägg samt på det lika analyslösa inlägget om diskriminerade bögmän visar det så tydligt (OBS OBS inte alla, motröster finns, jag menar inte antifeminism = rasse OBS OBS).

Några av mig översatta citat (hovertext/länk för original):

“Oprah har pengar och Obama är president, alltså är inte bara diskriminering ett ljug - utan svarta har makten i USA 4 sho.”

“Jag läser bloggen Politiskt Inkorrekt och tycker det är bra information.”

“Det är ljug att kvinnor underrepresenteras i vilka poster du än menar, fast mest ljug är att blattarna är underrepresenterade. I själva verket är vi alla offer för en islamkommufeminazi-makt av media och stat. Stackars me whitey straight male.”

“Vad han ovan nyss sa, fast dessutom är överviktiga CP:n mäktiga också.”

Det gemensamma är alltså inte nödvändigtvis konkreta åsikter i de flesta fall, men ett sätt att se sin sida av saken som offer för konstpirationer samt betrakta varje uttryck av kvotering eller minsta relaterat som bevis för att en grupp redan har makten snarare än som åtgärd där den INTE har inflytande.

Alltså, det är i de flesta fall en ordentlig gradskillnad mellan GenusNytt och dess kommenterande läsare. Jag menar inte att GenusNytt eller varje läsare är av denna uppenbart konspirationsrädda och rättshaveristiska typ - men det är fett underligt att sajten och Strömmen faktiskt inte gör någon ansats vare sig till att rensa eller att besvara. Ta avstånd är överskattat, men man kan ju gärna ta tillbaka sin egen kontroll när ens kanal helt kapas av idioter.

Nå. Vad var det för analys som saknades angående att bögar är sämre lottade än flator i karriären då? Jo tack, har du läst artikeln som länkades är det nog, trots att det bara rör sig om keffa Wendela, men imma spell it out: VEM är det som fortfarande står för diskrimineringen? De manliga cheferna som redan är i majoritet. Oavsett kön och knullsmak på sökanden. VARFÖR diskrimineras män? Det gör de inte - de diskrimineras för att de är bögar inte för att de är män, män i allmänhet är fortfarande bättre gynnade. Spekulationer kan där ge alla möjliga svar men förmodligen är Chef-Göran bögrädd eller tycker att bögar är fjolliga och därför sämre att ha på vassarmbåge-krävande plats och då tror säkert Chef-Göran att flator är butch och chefiga också. Case solved & closed.

- - -

Liten uppdatering.

Jag kan ju inte snuva er från detta goa citat också: Jag har inget belägg för att komma med ett sådant påstående, men man kan ju spekulera och ställa frågan: Har hon blivit inspirerad av det feministiska manshatet? Alltså angående Växjömorden och att hon eventuellt haft manshat. Det vet man ju att manshat i så fall är detsamma som feminism. Brasklappat och klart, power of the unsure.

För nyanser och grundlig förklaring kan jag hänvisa till Tanja, hon har den skiten nere redan. Själv ska jag försöka undvika mödan att köra 101 för jag lyckas aldrig skatta nivå på belackare (referens/diskurs/jargong - ej intelligens). Men bara som kort sammanfattning och slagord kan vi säga att ALL ojämställdhet, oavsett vem som får fördelar i olika situationer, beror på samma jämställdhetsproblem. I viss mån är det könsmaktsordningen som koncept som bidrar till könskrigsretorik, men aldrig någonsin så mycket som det att för varje lyft ojämställdhet kontra med en annan från “motsatt kön” (ain’t no such thing as motsatt).

Efter Rape Ace-gate har man så nämnt grejen på GenusNytt till slut. Inlägget i sig är ganska ointressant om än försiktigt positivt till Ola Rapaces tankar, inga överraskningar. Kommentarerna är dock som vanligt sju resor värre. Förutom att vara ett ytterligare exempel på sexgrejens extremt betydelsefulla roll i att göra män till antifeminister, eller dylika skeptiker av olika grad, visar alla dessa amendurån om kvinnors sexuella makt att ingen i crowden har någon vidare förståelse för vad makt överhuvudtaget är.

I första kommentar drar “vmm” till med att kvinnor har det bättre för att de i en krigssituation alltid kan välja att låta sig våldtas istället för det enkla nackskott som väntar männen. Jag tänker nu inte påstå att det vore ett öde värre än döden och därför otänkbart för that shit är bara ljug. Kvinnor har alltså ett statistiskt övertag i överlevnadschans om man väljer att se det så. Men: är det makt? Nej snarare tvärtom. Överlevnadschansen är olika, men val eller inte är maktlösheten densamma. Den försvinner generellt med pistolen mot huvudet, avfyrad eller ej. Ingen kvinna har valet att vara attraktiv för varje man - och ärligt talat är nog inte ens männen som begår krigsvåldtäkter så jävla sexintresserade heller. Det är bara taktik.

Vidare dumt:

“För att se detta i verkligheten behöver man bara gå ut på krogen. Om en kvinna önskar ”one night stand” får hon det utan större ansträngning. En kille som är ute efter samma sak har det betydligt svårare.” Haha, signaturen Lasse spelar mina teser rätt i handen med den där, men i en senare kommentar är det som allra tydligast. Samma signatur om kvinnliga spioner: “Med tanke på dessa omständigheter, och de könsrollsmönster som rådde, var det relativt lätt för kvinnor att uppträda som aningslösa äventyrerskor, nattfjärilar och korkade bimbos.”

Vad det säger om exemplets spioner är att spelade på och efter givna ramar och visade definitivt personlig list i sammanhanget. Vad det säger om tidens andra och utrymme för kvinnor som INTE var spioner är: eh makt vadå? Det här är alltså det berömda undantaget som bekräftar regeln - de får individuell makt just för att de utnyttjar gruppen kvinnors taskiga situation. PRECIS som i fallet att knulla sig till en roll.

Alltså är en kvinna som tävlar mot en man om ett jobb - när det nu inträffar - och går sängvägen i ett överläge gentemot sin konkurrent. Men gentemot samhället fortfarande underlägsen gruppen män då egna meriter inte räcker till, och just på grund av detta finns möjligheten att knulla bort det. Om man är snygg nog! Visst, you guys föreställer er att alla kvinnor får ligga baserat på hur desperata ni ser er själva vara (men faktiskt inte är), men utöver Tanjas inflikning att det kostar tid och pengar att vara attraktiv så finns även kvinnor som är utanför. Den kvinnan har faktiskt inte mycket till chans gentemot den meriterade mannen i vilken konkurrens som helst. Snarare blir hon beviset för att det där med utseende och sex appeal är lika mycket merit det också, bara jävligt tragisk att ha som hela sin genusgrupps främsta. Och det, fördelar bort och allt, är precis vad man vill bli av med som feminist.

- - -

Det där med skaffaliggfrågan är något ytterligare speciellt förstås. Jag är på gång med lite utveckling av det, läser The Game och allt trots att det är überpinsam spårvagnsläsning. Har min teori rätt klar. Kommer.

Hycklareliten! skriver Expressen Ledare, och visst är det väl hyckel det är på nåt plan. Inkonsekvent är det även att välja ROT men inte RUT - så länge man inte motiverar det med sina verkliga skäl vilka förstås är att S inte gillar pigor (ordvalet enligt min föreställning om deras föreställning). Men i de flesta sammanhang där man kunde fått diskutera hur vi verkligen skiljer på traditionellt manligt respektive kvinnligt arbete blir det tydligen bara trams av allt istället. S är dubbelmoralister, men so what?

För det första kan man inte hålla varje enskild medlem, högt uppsatt eller inte, ansvarig för vad den officiella partilinjen är och förvänta sig lojalitet inför den. Då skulle man ju uppmuntra rättning i leden och det brukar ju annars vara en glatt vanlig kritik mot sossar. För det andra ska mabn hata spelet och inte playern, finns avdraget tar jag det och får jag “mer i plånboken” använder jag pengarna utan gnäll (precis som det många påpekat att man inte slutar använda offentlig service för att man är kritisk till offentlig konsumtion). För det tredje är det inte relevant för sakfrågan om någon hycklar eller inte. Det är väldigt sällan det fungerar att klandra sakfrågan för personens fel. Nå, det fungerar skitofta men det är helt förjävligt och cheap tricks. Valår du vet, anything goes.

Men mest av allt: det är så stört att prata om jämställdhet, moral, kvinnors karriärer samtidigt som man glömmer att just det tugget vid försvaret av RUT är vad som förstärker hemservice som kvinnoyrke. Det är svårt att undvika, men man måste vara medveten om det. Alltså: både motståndet och stödet för RUT som använder sig av jämställdhetsskäl blir problematiska för just jämställdheten. Någon gång önskar jag att det gick att ta hand om det VERKLIGA problemet i karriärdelen av jämställdheten - att varje gång kvinnor kommer in och män drar bort så blir lönerna sämre. Det är en sån sak man inte kan fronta på när man vill försöka låtsas som att kvinnor valt sina låglöneyrken själva.

Det om ojämställda rutan. Sedan var det ju det där jag hänvisade till igår, några skarpa hjärnors påpekande att motsättning inte finns mellan att ha skatteavdrag och att skicka cash till det offentliga, eftersom det är vinstaffär med avdrag som det ser ut. Det vidare problemet likförbannat med den saken kom till mig efter lite smältning: Vad skulle hända om det faktiskt var så? Man kan inte räkna med att de siffror som kan presenteras idag är aktuella även om en ökad investering i det offentliga skulle inträffa. Lika lite kan man räkna med att denna vinst tillbaka genom avdraget skulle vara ett faktum även i ett samhälle med mindre arbetslöshet. Tillåt mig spekulera lite (med brasklapp: nej, jag får inte heller med alla aspekter).

En ökad investering i det offentliga skulle få samma effekt av minskad arbetslöshet som skatteavdraget. Förmodligen skulle offentlig sektor också konkurrera med de jobb som nu tjänar på RUT och eventuellt höja löner på så vis. Det kunde ju vara bra. Men om vi skulle sänka skatten på ALL konsumtion eller bara tjänster åtminstone, som är ett av de flesta marknadsliberalers mål och önskan? Jo, utan en styrning till hemservicesektorn skulle ju den tydligt positiva effekten försvinna eftersom man lika gärna kan välja annan konsumtion. Det kunde bli så att all konsumtion får uppsving av det, antagligen blir det så, men det är en stor risk för tillfällighet och övergångseffekt. It’s the bargain we love. Bokmomsens sänkning var fest för branschen - ett tag, och nu är det avmattat. Så kommer det oavsett annat också bli med RUT även om sektorn växer en liten del ändå. Man kan bara inte göra det till en ihållande tillväxtfest i sin argumentation.

Ekonomisk styrning från staten kan inte bara ha ett perspektiv av vad som fungerar nu, förutsatt att man vill ha styrning alltså, utan måste ta sikte på vad det är för ekonomi vi bygger på det stora hela. Vad som är på väg. Och nu bor vi i ett I-land och tillverkning är på nedgång vilket kommer hålla i sig så länge det går att köpa hårda paket från omvärlden/u-världen. Därför tror jag stenhårt på en total tjänstestimulering (och vissa andra). Jag är alltså emot RUT och ROT, men om det var båda dessa PLUS typ alla andra tjänster hade det varit en bra sak. Framför allt hade jag velat se en lättnad på intellektuellt arbete, men det är förstås mest för egen vinning jag tänker så. Inget jag hymlar med.