Det var mycket internetglädje över hur #prataomdet uppstod och spreds. Jag har aldrig varit så engagerad nätaktivist eller så, men aktuella delar av nätet är verkligen mitt vardagsrum, mitt fikarum och ibland ett arbetsrum. Att rummet födde detta och att det spreds vidare utanför är fantastiskt. Men nu är det hög tid att manifestera det hela i fysisk form, mer än bara i en tryckt förgänglig dagstidning. Ett urval av texterna som bloggats eller publicerats i dagspress efter att twitterflödet kickstartat allt, i lättillgänglig bokform och även e-bok.

Jag och Annika Beijbom har redaktörat, Kalla Kulor förlag står för utgivningen. Både författare inom och utanför nätverket finns representerade och vi har försökt visa hela bredden som fanns bland texterna totalt. Idag är det släpp och böckerna finns redan ute på Adlibris och Bokus (men står som osläppt på båda i skrivande stund). Det är en kort bok, på runt 80 sidor, men med en trettiotal texter plus ett förord av undertecknad. Även billig.

För alla interneträdda som frågat mig vafan #prataomdet är egentligen hoppas jag det ska bli enklare nu, om än själva twitterflodens storhet aldrig kommer kunna framgå för den som inte håller på med den grejen (inget att gråta över dock).

Shoutouts till Kalla Kulor för samarbete, till Johanna för råd och översyn, samt till Sonja Schwarzenberger för förmodat suverän moderering ikväll på släpptillställningen! Sist men mest även S/O till alla författare som medverkat, och till alla som gjort det utanför bokens pärmar - ärligt talat är ni alla lika viktiga och urvalet mest ett nödvändigt ont.

Inte för att det skulle märkas någon större skillnad med nuvarande uppdateringstakt, men jag drar i alla fall på utlandssemester i ett par veckor. När jag kommer tillbaka ska ni få höra om en bok jag pysslat med. Eftersom jag knarkar internet och inte ska till obygden på denna semester kanske det inte blir bloggtystnad dock. Beror på lust och angelägenhet. Tjipp och hej!

Pausfågel

Åh, jag var nästan sur när Ansiktets andra singel Äckligt kom nyligen och visade sig vara ännu en låt med hög lol-faktor. Jag blev snabbt skeptisk själv och det verkar som om många nu bestämt sig för att de är ett svenskt Lonely Island. Tur då att det inte är sant, för ett bättre öde önskar jag dem verkligen.

Grejen är att man lätt förväxlar egenskapen humor med motivet humor. Ansiktet har humor och är roliga, men det betyder inte att man inte kan se musiken som allvarligt menad. Den främsta anledningen till att se vissa delar av X och rätt stora delar av Äckligt som lol-konster är helt enkelt att de är jävligt radikala i jämförelse med vad en R&B-älskare är van vid, och med koderna i ett heteronormativt samhälle. Skrattet blir ett försvar.

När jag hör Herbert Munkhammar sjunga återberättande om veckan efter, hur han känner sig “rätt äcklig” samtidigt som han längtar till nästa gång, hör jag bara en spegling av det tabukoncept som heterokvinnor brukar avkrävas en relation till. Att det ska vara skönt men också skämmigt. Att vara smutsig som något potentiellt befriande lika mycket som potentiellt skuldbelagt. Att spela på lustens tabu, bli kallad hora som eggande faktor. En (hetero)man som sjunger om känslan att inte veta om det riktigt är okej att gå igång på detta - jag tycker det är stort.

Och så en video med naken hud, och all naken hud sitter på män. Jo, bara ämnet sex brukar ju få folk fnissiga, och klart folk kan tro att det är ett skämt med en manlig dansare som åmar sig i bar överkropp och tights. Men varför skulle det vara ett skämt? Det är bara ett skämt om man är ovan vid eller vägrar acceptera män i den positionen. Det är däremot lekfullt. Gravallvar skulle se ut som en svartrosafanad queeraktivism, det här är mer en sorts alternativ normalitet, att testa en grej bara. Subversivt av kontexten vi befinner oss i, inte av egna höga anspråk. Förmodligen skulle en gravallvarlig version betraktas ännu mer som ett skämt, men som ett ofrivilligt sådant (ett eget tragiskt kapitel). Det brukar i och för sig inte hindra R. Kelly-fans som annars är bra på att gilla och håna samtidigt.

Ansiktet kommer få due cred för det här, inshallah. Det dröjer säkert men just nu hoppas jag ändå på en tredjesingel som fixar den saken på stört.

- - -

Läs även Ribs om Island-jämförelserna.

Jag hatar pick up artist-kulturen, verkligen hatar den. Den är ett av de vidrigaste utrycken för detta samhälle och signalerar bara så mycket förakt. Självförakt och förakt av andra. Kvinnoförakt och mansförakt. På den revanscherade losern ser man de djupaste revorna från patriarkatets piska, som förvridits till triumferande tatueringar. En tuktad hund som inte kan lita på en annan människa och därför måste lära sig att manipulera omgivningen. Klart som fan att det fungerar för den till slut skicklige - på den lika självhatande mottagaren. Men hur nöjd är man när manipulation var allt man hade? Det är att validera att relationer bygger på förakt och bristande respekt.

Så ironiskt att boken The Game som i mångt och mycket visade på just denna korkade ytlighet tvärtom blev till en kult och handbok. Precis som hur Barney Stinson i serien How I Met Your Mother, en drift med just dessa mäns låga självförtroende och metoder, istället har blivit kult bland dessa … och gett ut en handbok.

Det är sorgligt med självhat, farligt med gränslösa lurendrejare och tjatknullare, och obehagligt att leva i en värld som inbillar sig så mycket om hur kvinnor egentligen signalerat “ja” oavsett. Det är inte att jag sätter kvinnor i offerskap nu, för åh, finns det något tydligare sätt att göra andra till offer än att hävda att de egentligen bara vill befrias från allt ansvar och tas om hand av dina starka nävar och din påfåglande list? Göra dem till barn, och dig till en förförare av barn.

Möts för all del utan helt lika villkor (när har vi någonsin sådana?), förför för all del varandra utan att säga “knulla, ja eller nej?” rakt av. Det behöver inte vara så komplicerat. Men när någon säger att ni inte ska ligga så betyder det heller inget annat, förrän hen kanske ändrat sig Då tar man det för vad det är också - ändrad uppfattning och inget spel. Den som mot förmodan spelar såna spel ska fanimej vara utan knulla, DET är det rakryggade alternativet för den som vill ha lite kontroll.

Dennis Danielsson, självutnämnd “raggningSEXpert” som skrivit på Nyheter24:s Sex & Blandat ett tag, tycker inte detta. Han menar istället att den kvinna som säger tydligt att hon inte vill ha sex signalerar att hon visst vill det, bara genom att nämna sex. Det är en blogggranne jag inte kan med att ha, så jag ger upp min egen blogg där nu. Inte bara därför, såklart, för jag har också blivit sämre på att uppdatera ofta samt varit för upptagen med heltidsjobb och annat, men det är droppen och ett bra tillfälle att säga hejdå.

Naturligtvis slutar jag inte att skriva om sex, men det kommer bli här eller på andra arenor.

Hej 2012. Hoppas du blir ett bra år, vet inte riktigt vad jag ska göra av dig än dock. Jag har kallar åren som gått för lite olika saker, framgångsåret, saffransåret - det var i år förresten men jag glömde det snabbt - såna grejer. Dig har jag inte något namn på än. Varit lite upptagen.

Saffran skulle vara lyx, och det har det väl varit, men framför allt en jävla massa bröllop. Nya och gamla vänner, exflickvänner. Nuvarande flickvänner och förstås en själv då. Fyra bröllop och gudskepris ingen begravning än. Som jag sagt till de flesta som frågar är det inte någon större skillnad på gift och ogift, förutom att det är lite coolt och man får snygg vänsterhand med ring. Eller klart det kommer vara skillnad men man kan inte känna det på en natt. Det var en bra dag.

Går att klicka på för lite större.

Ja vad har jag gjort med året? Fått fast jobb och förstahandslägenhet, det är ju sinnessjukt. Konsolideringsåret vore kanske mer träffande. Men konsolidering av vad egentligen? Hey, jag är inte olycklig, otacksam eller utan en så perfekt match till fru man kan få. Vet bara inte vad jag ska göra av min tid och borde skaffa en hobby. Lägga mer tid på skrivprojektet jag filar på. Hänga med kompisar mer, det känns som om jag verkligen försummat det där istället för att bli bättre på det som jag lovade mig själv för ett år sen.

S/O till de vänner som undrar vad i helvete jag pratar om där. Holla back om vi ska hänga. Först åker jag på bröllopsresa och nu firar vi med lågprisbubblish. 2012 what it do?

Obs har ej gift mig med flera, det var bara ett stilistiskt obestämt plural ovan.

- - -

Bonus: This guy fick gifta sig med en kritikerrosad författare lol.

Original Nerdsta

Året närmar sig sitt slut och det är dags att sammanfatta en liten topplista på de roligaste uttrycken som kommit eller etablerats i år. Specifikt uttryck som lyfts ur sitt originalsammanhang för att användas lite när som helst, ungefär som förra årets populära “göra kaoz”. Du kommer fatta av motiveringarna.

Nerd Life Deluxe Topp 5 Användbara Uttryck Från 2011:

5. “I am the table”

Ännu har inte uttrycket helt lämnat stadiet att bara håna sitt originalsammanhang, alltså Metallicas och Lou Reeds haveri till hårdrockspoesi betitlat Lulu, men det oändligt bisarra uttalandet har god potential att användas mer fritt, exempelvis som den förvirrande dimridån i den klassiska konstruktionen:

“I am the table - Your argument is invalid.”

4. “Vända blad”

Uttrycket för den som på kungligt manér önskar byta ämne under ett obekvämt samtal. Det kan användas lite olika formulerat, men “vi vänder blad och går vidare nu” är knugens originalfras. Uttalas med fördel ihop med ett tomt försök till auktoritär stämma, ett havererat pokerfejs tänkt att maskera ljudet av halmstrån som greppas i sluttningen.

“Den där konferensen var ju evigheter sedan, nu vänder vi blad och går vidare älskling.”

EDIT: Som Hanna Jedvik påpekade på twitter är uttalandet från kungen från förra hösten. Jag var visst inte den enda som sjabblat där. Dock har användningen av uttrycket ökat markant i år, inte minst efter alla nya kungahistorier (eller förlängningen av samma snarare). Originaluttrycket är även felciterat ovan och i många artiklar, det ska vara “vänder på ett blad” (lolwut ????).

3. “Sin största slitning någonsin”

Ametist Azordegans historielösa svada om kampen mellan ca frihetliga individualistfeminister och gråtristkommunistiska feminister var tillräckligt rolig och förvirrande för att vara minnesvärd i sig, men den kommer främst leva vidare via parafraserna på slutklämmen/rubriken: “Feminismen upplever just nu sin kanske största interna och ideologiska slitning någonsin”. Ett uttryck som har bidragit till att människors lyxproblem, kompisbråk och pseudofrågor fått en extra sarkastisk tyngd under hösten.

“Såsen skar sig. Jag och köket upplever just nu vår största slitning någonsin.”

2. “Too extreme”

Morbid Angels comeback-album Illud Divinum Insanus gick inte så bra. Utan existensen av tidigare nämnda Lulu skulle nog toppen av skräphögen kritikermässigt regerats av denna gegga av gammdöds, industri och rap metal som inte bara är rejält keff utan känns rent desperat efter förnyad uppmärksamhet. Låttiteln Too Extreme har dock etablerat sig väl i vissa kretsar som precis det enda uttryck WTF:igt nog att beskriva vilket härke de slarvat ihop. “Morbids nya asså … Too extreme!” Uttryckets vidare användbarhet är alltså som uppgiven suck inför det ofattbara och orimliga som ibland uppstår i världen. En värdig synonym till det annars vanliga “WTF is this i don’t even…”

“Nytt KD-förslag om fantasifulla papperskorgar som i en sagovärld. Too Extreme.”

1. “40 000 miljarder”

Vi var förstås många som hade rejält medelklassmyz inför det faktum att en SD-representant bar okunnig hand på matematiken mitt i en riksdagsdebatt, genom att konvertera 400 000 euro till 40 000 miljarder kronor efter egen fantasifull valutakurs. Förstaplaceringen på denna topplista kommer sig dock av att behovet av en slagkraftig enhet av “generell ofattbar mängd” inte kan överskattas. Det man först drivit med har halvt tvättats bort och det kan säkert tänkas att Margareta Sandstedt själv kan använda det med humor idag, om än det förmodligen skulle skämtas om “massinvandringens” antal med det i så fall.

“Man blir sjuk i huvet av att ha husdjur - jag ju 40 000 miljarder kattbilder i mobilen.”

Vsg för lista, bidra gärna själv i kommentarer och se till att parafrasera stort det kommande året! Vi får väl bara hoppas nu att detta härliga uttrycksparafraserande inte råkar ut för samma upphovsrättshets som vissa samhällselement försökt sig på angående musik nyligen.

- - -

EDIT2: I Tobias Boströms årssammanfattning dyker några uttryck till upp som borde fått vara med ovan. Utnämner härmed dessa till bubblare: Tre chipspåsar (som valutaenhet), prefixet pur- från Ulf Nilsons “pursvenskar” samt alla är journalister <- kan med fördel bytas mot vilket yrke el dylikt som helst.

Men allvarligt vad i helvete Micke Wiehe?

Var det inte nog med Solanas-sången (SJUKT!)?

*postar klippet i obstinat-ryck*

- - -

Obs att jag samtidigt vill ta avstånd från alla di borgerlige kritiker som nu festar med mögliga poänger om Wiehes “diktaturkramande”, pga sånt är bara trams. #nogulag

Ser du skillnad på en våldtäktsman och en manstidning? Jezebel undrar detta då en studie visar att testpersoner inte gör det pga dålig kvinnosyn i båda. Jag kan höhö:a lite åt detta. Himla med ögonen och säga “duh”. Samtidigt stör jag mig på både studien och publiciteten den fått. Jag försökte skriva något sammahängande men det var helt enkelt för svårt, ingångarna för många. Så jag tar nästan hela källan och slaktar den, remix style. Ursäkta oläsligheten och/eller rättshaveriststilen.

Here we go:

Psychologists from Middlesex University and the University of Surrey found that when presented with descriptions of women taken from lads’ mags, and comments about women made by convicted rapists, most people who took part in the study could not distinguish the source of the quotes.

The research due to be published in the British Journal of Psychology also revealed that most men who took part in the study identified themselves more with the language expressed by the convicted rapists.

Håll hästarna här nu, hur kom de fram till det sista? Jo:

Psychologists presented men between the ages of 18 and 46 with a range of statements taken from magazines and from convicted rapists in the study, and gave the men different information about the source of the quotes. Men identified more with the comments made by rapists more than the quotes made in lads’ mags, but men identified more with quotes said to have been drawn from lads’ mags more than those said to have been comments by convicted rapists.

Men? Det betyder ju INTE att männen identifierar sig med våldtäktsmäns uttalanden, utan att de helst inte vill identifiera sig med dem och faktiskt lurats välja “fel”. Framför allt säger det rakt ingenting om en person att den fått välja sin favorit mellan två sexismer. Dessutom citerade helt kontextlöst, vilket inte spelar roll i alla citat men en del av dem Jezebel listat kan göras mer eller mindre rimliga med rätt kontext*.

The researchers also asked a separate group of women and men aged between 19 and 30 to rank the quotes on how derogatory they were, and to try to identify the source of the quotes.  Men and women rated the quotes from lads’ mags as somewhat more derogatory, and could categorize the quotes by source little better than chance.

Om denna rankning skedde från minst till mest nedvärderande hoppas jag man har beräkningsskäl bakom för annars är det ett puckat sätt att behöva lista dem på, särskilt i just en studie som söker stöd för att sexism hänger ihop och inte kan plockas isär på det viset. Undersökningens mediala kärna att gruppen hade svårt att hålla isär källorna samt tyckte lad mags var värst får väl ses som det mest intressanta

Dr Miranda Horvath and Dr Peter Hegarty argue that the findings are consistent with the possibility that lads’ mags normalise hostile sexism, by making it seem more acceptable when its source is a popular magazine.

Dr Horvath, lead researcher from Middlesex University, said: “We were surprised that participants identified more with the rapists’ quotes, and we are concerned that the legitimisation strategies that rapists deploy when they talk about women are more familiar to these young men than we had anticipated.”

Det här är intressant, men vad man forskat på är alltså snarare hur man kan manipuleras att hävda något är sundare än annat. Resultatet är också mycket riktigt i linje med möjligheten att “hostile sexism” normaliseras via lad mags, men de har ännu inte styrkt något. Strikt sett har de bara korrelation och en tredjeparts uppfattning om det de studerar. En godtyckligt vald bråkdel dessutom, för de har ju uppenbarligen sökt i en okänd mängd magasin, respektive en bok med intervjuer, efter citat att använda. Urvalet består av medvetet uppsökta likheter och inte helhet mot helhet.

Med detta kan man då endast säga “här är det värsta vi kunde hitta hos båda, och kolla de stämmer typ överens”. Duh, som sagt. ATT det stämmer hyfsat är förstås inte ointressant, men studien saknar faktiskt belägg att säga något om det utöver spekulation. Nästa stycke är alltså just spekulation, eller i alla fall inte resultat av studien:

“These magazines support the legitimisation of sexist attitudes and behaviours and need to be more responsible about their portrayal of women, both in words and images. They give the appearance that sexism is acceptable and normal - when really it should be rejected and challenged. Rapists try to justify their actions, suggesting that women lead men on, or want sex even when they say no, and there is clearly something wrong when people feel the sort of language used in a lads’ mag could have come from a convicted rapist.”

Jag menar, vem ifrågasätter att “rapists try to justify their actions”, men om det ska vara något som studien belägger måste man mena att lad mags är “boven”? Well… Kanske:

Dr Peter Hegarty, of the University of Surrey’s Psychology Department, added: “There is a fundamental concern that the content of such magazines normalises the treatment of women as sexual objects. We are not killjoys or prudes who think that there should be no sexual information and media for young people.  But are teenage boys and young men best prepared for fulfilling love and sex when they normalise views about women that are disturbingly close to those mirrored in the language of sexual offenders?”

He added that young men should be given credible sex education and not have to rely on lads’ mags as a source of information as they grow up.

Tack för sex ed-påpekan. Men vill man hitta orsaken till dessa attityder måste man söka bredare. Man måste också våga söka på lite mer djärva platser än de uppenbara och redan skurkstämplade mansmagasinen - de är bara en sista utpost (som till och med lever lite på bad boy-stämpel). Det är helt analogt med dumheten i att skylla ätstörningar på kvinnomagasin eller en H&M-affisch runt jul. Tror man verkligen att genussystemet byggts av några magasin på vardera könsbarriär?

Så illa är det säkert inte, men konsekvensen i en studie riktad på det här sättet är att man knappast får en studie som belyser attityderna som finns i hela samhället och röjer myter om den psyksjuke/genomonde våldtäktsmannen, utan tvärtom: Man bara vidgar den onda cirkeln till att innefatta mansmagasinen också.

En studie som har med dömda våldtäktsmän som referenspunkt för det onda, i egenskap bara av våldtäktsmän, med allt de säger som våldtäktsprat, hur skulle det bli en studie för bättre förståelse av attitydernas spridning?

- - -

[tl;dr] Studien säger överhuvudtaget inget nytt, men lyckas fint med att befästa arketypen “The Rapist” istället för att motverka den.

- - -

* Vilka? 3, 6, 10, kanske 15 om man stryker universalanspråket.

Angående nuvarande spår i den shufflade och repeterade spellistan “Debatten om feminism och jämställdhet” - hitlåten “Genus, är det någon riktig vetenskap?” - finns väl egentligen bara en sak att säga: Var god beakta anspråken.

De bekanta namn som helst lägger ned hela kalaset, på grund av att disciplinen skulle vara politiserad* eller direkt ovetenskaplig, svingar gärna jämförelser med redan kasserad forskning som frenologi och annat. Bristen på förståelse för samhällsvetenskap och humaniora är uppenbar, då frenologin var en disciplin med anspråk på naturen. Samhällsvetenskapen och humanioran forskar på samhällen, på människan, och det mänskligt skapta. Därtill finns varken förkastande av eller anspråk på naturen.

Att ifrågasätta enskilda resultat och granska dessa mot empirin är självklarheter. Pseudovetenskaperna vi sett genom historien har dock aldrig lyckats samla någon forskningsbar empiri överhuvudtaget. En studie av spöken har anspråk på naturen, men står utan möjlighet att samla empiri om naturen. En studie av spökens betydelse som tro eller fiktion för människan har bara anspråk på kulturen och kan förmodligen hitta data nåt så in i helvete till forskningen. Vill man ifrågasätta disciplinen som sådan måste man förkasta att något överhuvudtaget finns att forska på.

Nu är det ju inte så. Även om man skulle anta att könsroller bygger till 100% på biologi skulle kön ändå ha konsekvenser och särskilda betydelser i samhället. Det handlar ju inte om att förneka naturen som sagt, men vad ska vi ta oss till med alla kulturförnekare som inte ser att de befinner sig i samhället varje dag?

- - -

* Ett tillägg: En disciplin med vilken tung akademisk pondus som helst kan förstås ändå råka ut för politisering. Så även genusvetenskap, lika väl som medicin, biologi, samhällsvetenskap och klassikern ekonomi. Det beror på saker som: vem som ger medel till forskningen; vem som ställer frågorna och hur; hur resultaten kommuniceras; hur de används av tredjeparter. Att detta är problematiskt betyder dock inte att forskningsfältet i sig är att avfärda. Ekonomikritiker på genusälskarsidan får gärna komma ihåg detta för övrigt.