Jag har som sagt fått se Eurovision Song Contest live i Malmö i helgen. Inte helt oväntat var det en show för TV mer än för publiken på plats, kanske förstärkt av att vi bara såg repet dagen innan, men vi var snarare rekvisita än äkta publik, som på vilken sitcominspelning som helst. På med lysarmband som vi instrueras att vifta med när de lyser upp under vissa sekvenser. Missnöjd? Nejdå, helnöjd! Älskar en positiv pöbel.
Den inledande oron att inte se ett skit i arenan grund av våra längdhandikappade kroppar släppte så snart vi fick plats i den främre fållan. Det var också väldigt kul att få se allt stök på scen mellan numren medan filmsekvenserna pågick. Mycket imponerande arbete (jag undrar verkligen hur i helvete den Ukrainska kugghjulsfabriken i Svetlana Lobodas nummer 2009 kom upp och ned igen). Vi upptäckte under rumänska Cezars falsettnummer att konfettikanonen placerats en meter från våra huvuden, vilket gjorde att vi sköts i bakhuvudet av glitter mot slutet. Inte bara därför var rumänien plötsligt seriöst bra och medryckande. Jag fick faktiskt ta tillbaka allt negativt jag sagt om falsettoperan.
Någon fejkomröstning orkade vi inte stanna för, så efter att Loreen kört sitt nummer (med konfettidusch nr 3 i bakhuvudet för vår del) gick vi därifrån. Hon var i alla fall också väldigt bra, även fast de misslyckades med att hissa ninjakidnappa henne den gången. Överlag har det definitivt varit högre klass på mellanakter än låtar i tävlingen – men jag är partisk förstås, inte bara pga Darins medverkan i andra semin. Gissar att mycket av den inhemska hyllningskören är lite nationalistiskt förblindad/smakbiased.
Vi såg finalen sändas på storbildsskärm i Folkets park först, men ljudet var verkligen katastrofalt – bara bas, inget hördes – så efter nån timme gick vi in på Moriska och trängdes istället. Bra drag i vilket fall, eftersom miljön byttes från vanlig folkfest till eurovisionnördig folkfest, där alla hejade på ca allt. Vid poängsättningen var det jubel vid i princip varenda poäng som delades ut. Jag är väl mest halvnöjd med vinnaren, jag tyckte inte den var så himla bra och hoppades in i det sista på att Ukraina skulle gå om, men nu kan vi i alla fall besöka arenan live även nästa år.
Efter tävlingens slut hade jag peppat som fan på att få karaokesjunga eurovisionlåtar, men efter att jag varit först upp med den franska låten Il était temps från 2006 togs hela listan över av möhippegäng och nördstämningen dog. Ångrade lite att ha inlett med ett egentligen ospännande ”duktig tjej sjunger fint i högstadieaulan”-låtval, som dessutom kom på 22:a plats det året. Men kunde ju inte låta bli. Jag får väl dra ihop en egen eurovisionkaraoke nånstans för en rematch. Här har ni en spottanlista med mina best of ESC-val 2003-2013, som ni kan förvänta er att få höra om så sker (tyvärr finns fortfarande inte allt på Spotify, men men).
Sen var förstås hela helgen fantastisk. Malmö är jävligt trevligt, jag har fått cykla i en platt stad, blivit kräftbränd i solen och förstås träffat en massa bra folk. En extra bonus att Elin blivit lika glad i tävlingen som jag.
