Paparkakour

Bloggen är inte död, den bara vilar!

Ändå lite tråkigt. Jag kommer ihåg när jag brukade skriva här på det där privata sättet som en dagbok, då kunde en få veta grejer om mig här som just nu till exempel skulle vara att jag flyttat till Stockholm precis. Lång historia. Annars är det som vanligt, all skrivtid går till Mint, Genusfolket och Böcker och sån skit – och knappt räcker tiden till det. Då har jag ändå gått ner i arbetstid till 75% i och med det nya dagjobbet på folkbibliotek i Sthlm, men Dalheimers bibbla var lite mindre stressigt. Alltså försöker jag nu ta mig fram på smidigaste sätt mellan flyttuppackning, hetsiga arbetsdagar och konstant dåligt samvete över att inte ha skrivit nåt det senaste. Paparkakour.

Lite långledigt över jul har en förtjänt!

Aja, vsg f info.

Posted in public announcement, vardag | Kommentering avstängd

Särbehandling ger offerskap!

[OBS! SATIR]

I Dagens Nyheters huvudledare idag kan man läsa att det är viktigt för jämlikheten att särbehandla människor. Det är en klassiskt postmodern historia att leta ”strukturer” som skulle visa på hur vi inte är individer utan bara olika grupper av människor, där vissa bör ges extra hjällp för att klara sig i samhället. Som om individer själva inte var kapabla att förändra sin situation. Fallet i fråga gäller ”de äldre”, vilka här utpekas som sämre på att använda modern teknik för att exempelvis få tillgång till vård. ”Jag förstår inte hur man tänker när man bestämmer att kontakten med yttervärlden skall ske via dator eller mobiltelefon”, vittnar en person som ledaren citerar, och slutsatsen som dras är att denna grupp skulle tillmötesgås med någon sorts stödhjul, som om det var omöjligt att lära sig nya saker. En sorts välviljans åldershänsyn, som i själva verket bara stjälper.

Istället för att ställa krav på de som levt lite längre, att de själva måste lära sig hur nutidens teknik fungerar, vill man alltså ta ifrån dem möjligheterna att känna sig delaktiga och kapabla. Viktigare borde väl ändå vara att vi alla fick känna oss som likvärdiga medborgare, med samma rättigheter och skyldigheter? Det finns gott om exempel på människor som levt länge men ändå mailar och facebookar, och kan boka de vårdtider de behöver via internet. När man ser på hur många av våra mest framgångsrika och förmögna människor är äldre män utan datorkunskaper så kan väl ingen betvivla att det också finns en väg som passar individen! Istället för omyndigförklarande och offerstämpel bör dessa goda förebilder lyftas fram, se bara på Ingvar Kamprad!

Och vem räknas egentligen som ”gammal”? Jag har många bekanta från olika tidsursprung, vilka av dessa räknas som gamla? Drar vi gränsen vid 1960-talet? 70-talet? Jag är själv född på 80-talet men blev en gång själv utpekad av yngre pojkar som ”gubbjävel”. Likheten med rasbiologi blir otäck när man börjar jämföra mängden rynkor i huden, och vinkel på hållningen, för att bestämma vad en person egentligen klarar av. Det vore som en kolonial jämförelse mellan folkslag och apor om vi skulle anmärka på graden av upprätt gång! Det är ironiskt hur dessa relativister i debatten å ena sidan vill sudda ut fasta gränser, medan man å andra sidan tvingar in individer i bestämda fack och kallar dem mindre dugliga på egen hand.

När jag en gång satt på bussen intill en herre född på annat, men närliggande, årtionde som jag, så var det en grupp yngre som störde längst bak. Han himlade då med ögonen mot mig och sa ”sånt där höll vi inte på med på vår tid, eller hur?”, som om jag och han skulle ha något essentiellt gemensamt, bara för att vi båda lever nu men är födda i andra tider! Det händer också att människor uppmanar varandra att ”bete sig som sin ålder”, som om det skulle finnas någon sorts åldersförrädare, eller ”husgubbe”, som underförstått skuldbeläggs för anpassning till vad en inbillad mäktig ungdomsgrupp dikterar. Man ska då visst inte tro att man är något, som en ålderns jantelag.

Genom att kollektivisera människor som har levt länge, bunta ihop dem i en egen grupp, och tillskriva dem egenskaper såsom teknikinkompetens med mera, cementerar man helt enkelt utanförskapet och tvingar på individer en offerkofta baserat på hudkvalitet. I framtiden behöver vi utradera sådana föreställningar, och behandla alla lika, från 0 till 100 år och uppåt.

..

 

….

 

….

 

 

Ahahahaha skoja, men visst borde en ”hallå där sluta prata om rasistiska strukturer”-liberal besvara liknande ledare så här, om hen var konsekvent?

Vsg:

Posted in seriöst | Tagged , , | 2 Comments

Yokoskapet

Det är så himla sorgligt att Cl’Che’ gick från att i princip vara first lady i Guerilla Maab, till att bli tvingad in i någon slags Yoko Ono-roll och i varje forumtråd anges som skälet till att Z-Ro och Trae började beefa för 10 år sen. Det var något om att Trae hävdat att hon låg med andra bakom Ros rygg när de bodde ihop eller nåt sånt larv. Idag får Cli knega runt med halvdant proddade mixtapes, medan både Z-Ro och Trae byggde framgångsrika parallella solokarriärer, plus A.B.N.-samarbetet, och fick varsin legendstatus i Houston. Nu har de också lagt ned fejden helt.

Det har förstås inte bara med kön att göra när karriären går trögt. Dougie D har inte heller haft någon monsterkarriär och både Trae och Z-Ro har definitivt skäl för framgångarna eftersom de är unika rappare, dessutom är Cl’Che’ ett helt hopplöst artistnamn, men det är knappast första gången den från början otacksamma alibiposten att vara first lady i en framgångsrik posse inte betalar sig. Vad hände med Lady Rage till exempel. Var det riktigt sorgliga kommer in är dock hur just yokoskapet gör att Cl’Che’ blir definierad av dramat, alltså den ickemusikaliska delen av samröret med två män, och framför allt av relationen med den ena. Även när jag nu snokar igenom hennes gamla album och senaste släpp blir min egen lyssning solkad av detta.

Hur som helst är Cl’Che’ en fett bra rappare, och jag önskar verkligen att det lossnar med indieverksamheten, eller åtminstone rullar in lite fler rimliga beats hon kan få gå loss på. Det finns tills dess mycket gammalt bra att hitta och en del nya grejer håller också. Vapendragaren Ms. Toi (också ett hopplöst namn) och Cli samarbetar som vanligt i den ganska nya låten ovan, och även om det är en rätt bra låt så märks lågbudgettillvaron tydligt på själva videon, och inte ens tusen visningar på den är fan tråkigt få. Älskar dock att dessa två bara fortsätter och hustlar hårt, Cli verkar dessutom ha någon slags frisersalong, och de ser ju bara för gulliga ut i videon. Jag föreställer mig att de är Best Friends Forever i kontrast till allt jävla trams som uppstod när män var inblandade.

Del tre och fyra i Cl’Che’s mixtapeserie Hustle Hard finns på Spottan, tyvärr under olika artistposter eftersom hennes namn och stavning fuckar upp den som vanligt helt ouppstyrda spottankatalogen (ärligt talat, Spotify, hur jävla svårt kan det vara att anställa lite folk som städar i den jävla röran ni har?). Men det är ju kul att hon kan vara så lite känd men ändå ha FYRA artistsidor där. Under ytterligare två stavningar finns nämligen albumen Clasyfyd Lady (1998) och Off Da Chain (2000). Jag har inte hunnit lyssna noga på mer än det förstnämnda eftersom jag först köpte det på sosouth.com* innan jag hittade det på Spotify också, men det är riktigt bra. Smakprov nedan.

Notera den bekanta samplingen i första exemplet, som ju exakt samma år användes i svensk rap med stor framgång. Jag kallar inte någon för bajtare nu, men det kan ju vara så att…..

* Asså ÄÄÄG på det fyndet! Köp typ allt obskyrt texasrelaterat som finns för 45 spänn styck när dollarn är låg, och fuck itunes från nu till evigheten.

Posted in seriöst | Tagged , , | Kommentering avstängd

Folkfest deluxe

Jag har som sagt fått se Eurovision Song Contest live i Malmö i helgen. Inte helt oväntat var det en show för TV mer än för publiken på plats, kanske förstärkt av att vi bara såg repet dagen innan, men vi var snarare rekvisita än äkta publik, som på vilken sitcominspelning som helst. På med lysarmband som vi instrueras att vifta med när de lyser upp under vissa sekvenser. Missnöjd? Nejdå, helnöjd! Älskar en positiv pöbel.

Den inledande oron att inte se ett skit i arenan grund av våra längdhandikappade kroppar släppte så snart vi fick plats i den främre fållan. Det var också väldigt kul att få se allt stök på scen mellan numren medan filmsekvenserna pågick. Mycket imponerande arbete (jag undrar verkligen hur i helvete den Ukrainska kugghjulsfabriken i Svetlana Lobodas nummer 2009 kom upp och ned igen). Vi upptäckte under rumänska Cezars falsettnummer att konfettikanonen placerats en meter från våra huvuden, vilket gjorde att vi sköts i bakhuvudet av glitter mot slutet. Inte bara därför var rumänien plötsligt seriöst bra och medryckande. Jag fick faktiskt ta tillbaka allt negativt jag sagt om falsettoperan.

Någon fejkomröstning orkade vi inte stanna för, så efter att Loreen kört sitt nummer (med konfettidusch nr 3 i bakhuvudet för vår del) gick vi därifrån. Hon var i alla fall också väldigt bra, även fast de misslyckades med att hissa ninjakidnappa henne den gången. Överlag har det definitivt varit högre klass på mellanakter än låtar i tävlingen – men jag är partisk förstås, inte bara pga Darins medverkan i andra semin. Gissar att mycket av den inhemska hyllningskören är lite nationalistiskt förblindad/smakbiased.

Faksimil från mitt instakonto.

Vi såg finalen sändas på storbildsskärm i Folkets park först, men ljudet var verkligen katastrofalt – bara bas, inget hördes – så efter nån timme gick vi in på Moriska och trängdes istället. Bra drag i vilket fall, eftersom miljön byttes från vanlig folkfest till eurovisionnördig folkfest, där alla hejade på ca allt. Vid poängsättningen var det jubel vid i princip varenda poäng som delades ut. Jag är väl mest halvnöjd med vinnaren, jag tyckte inte den var så himla bra och hoppades in i det sista på att Ukraina skulle gå om, men nu kan vi i alla fall besöka arenan live även nästa år.

Efter tävlingens slut hade jag peppat som fan på att få karaokesjunga eurovisionlåtar, men efter att jag varit först upp med den franska låten Il était temps från 2006 togs hela listan över av möhippegäng och nördstämningen dog. Ångrade lite att ha inlett med ett egentligen ospännande ”duktig tjej sjunger fint i högstadieaulan”-låtval, som dessutom kom på 22:a plats det året. Men kunde ju inte låta bli. Jag får väl dra ihop en egen eurovisionkaraoke nånstans för en rematch. Här har ni en spottanlista med mina best of ESC-val 2003-2013, som ni kan förvänta er att få höra om så sker (tyvärr finns fortfarande inte allt på Spotify, men men).

Sen var förstås hela helgen fantastisk. Malmö är jävligt trevligt, jag har fått cykla i en platt stad, blivit kräftbränd i solen och förstås träffat en massa bra folk. En extra bonus att Elin blivit lika glad i tävlingen som jag.

Posted in vardag | Tagged , | Kommentering avstängd

ESC 2013, semi 2

Semifinal ett gick ju inte riktigt som jag hoppats, men det är nog bara Montenegro som jag verkligen surar för att de inte gick vidare. Ikväll blir det än mer svettigt, eftersom jag hoppas på TVÅ kalkonbidrag för att få chansen att se dem på plats i helgen. Här är alla mina favoriter, på lulz och allvar:

Lettland: PeR – Here we go

Det här är sämst. Absolut sämst. Ser ut och låter som en Grotesco-sketch, men menar allvar? Pinsam rap, värdelös beatboxing, fejkdubstepinslag och allmänt douche-beteende. Men eftersom refrängen är Robbie Williams-catchy kan den ha en chans, och då får jag lolla åt den live, tihi.

Lettland har en del historia av kalkoner, hattmaffian Bonaparti.LV – Questa notte 2007, svenskskrivna (never forget!!!!) Pirates of the sea – Wolves of the sea 2008, dochebaggeryduon Musiqq 2009, och så Anmary – Beautiful song förra året. Även om piraterna kom rätt högt i topp 2008 – sjukt – och 2010 var faktiskt Aisha – What for en av mina favoriter.

Azerbajdzjan: Farid – Hold me

Rimlig ballad som fastnar. Kolla in tjejerna i publiken vid 2:39! Vad var det?

Finland: Krista Siegfrieds – Marry me

Ja tack till Katy Perry-pop. Inte lika bra som Rasheedas låt med samma namn, men ändå. Älskar även dansutbrottet i bröllopsscenen i slutet på videon.

Malta: Gianluca Bezzina – Tomorrow

Okej okej, detta är både misstänkt Jason Mrazskt och verkar handla om blyga killar som inte får tjejen, men en sångare som dessutom är kirurg, ser ut som ett Prefab Sprout-omslag och sjunger med återhållen indieröst i just denna tävling, det är fan härligt. Obs obs fuck Maltas vidriga abortförbud obs obs.

Bulgarien: Elitsa & Stoyan – Samo Shampioni (Only Champions)

Call/response med säckpipa!?! Ja för fan. Jag tänker faktiskt på Hedningarnas första skivor när jag hör detta, även i sångmelodierna. Det gör det extra bisarrt att Malin Roos satt i Inför ESC och klagade på etnotrummor som vore vi fria från ”etno” i norden. Och just trummorna låter uppenbart mer synt än folk. Om man tycker det är för mycket trummor generellt i denna låt kan jag däremot förstå, men jag älskar det.

Island: Eythor Ingi – Ég Á Líf

Jo, den är fan fin. Men vad är det den påminner om? Hjälp mig.

Ungern: ByeAlex – Kedveshem (Zoohacker remix)

Supergullig. Lite samma sorts charm som Maltas pophistoria. Ungern har verkligen varit stabila senaste åren, förra årets New Order-kopia var inte i helt min smak men ändå bra, och Kati Wolf – What about my dreams 2011 var bland de bästa det året. Obs obs fuck nazisterna i Ungern obs obs.

Norge: Margaret Berger – I feed you my love

Där fick jag med hela norden på min favvo? Vet inte om det hänt förr faktiskt. Det här är nog den jag gillar mest inomnordiskt också, tror det kan bli riktigt mäktigt live, även om Berger inte har så spännande rörelseschema på scen (dansar lite försiktigt som på ett högstadiedisco?). Alla som jämför detta med Euphoria är i alla fall inte kloka. Jag tänker mer på sent 90-tals-Madonna, alltså Frozen och dylika.

Rumänien: Cezar – It’s my life

Damn, det har gått utför sedan Tornero. Vad hände?! Jag fick upp hoppet om landet igen efter förra årets dragspelsreggaeton Mandinga, men det hade jag visst inget för. Mihai Tristariu kunde det där med lagom falsett till technon, men detta vansinniga eurodiscofalsettspektakel med pip-Dracula tog knäcken på mig helt när jag hörde det – och i synnerhet dubstep-droppen! – första gången. Se själva på Vine. Så naturligtvis hoppas jag att den går vidare! Bonuslol @ Dr. Alban-associationen i titel med tillhörande sångfrasering.

Det är kul att Grekland bidrar med det första ska-rockbandet i tävlingen någonsin som inte är kräkdåligt, de kan få gå vidare också (obs obs fuck nazisterna i Grekland obs obs). Det är också kul att Schweiz fortsätter med det icke fungerande receptet att skicka ett tråkigt rockband, samt att Georgien tokslösat pengar på att köpa en helt intetsägande skitlåt av Thomas G:son.

Posted in seriöst | Tagged | Kommentering avstängd

ESC 2013, semi 1

Tjosan hejsan, jag har inte varit så offentligt engagerad i ESC i år, men kan börja med att upplysa om följande: 1. Jag gillar Stjernberg och You som fan, ännu ett år att faktiskt heja på Sverige! 2. Jag ska se finalen live! Okej inte finalen finalen, men genrepet för juryn dagen innan, vilket känns rätt bra så man kan vara i mer lämplig häckelmode under själva tävlingen. Kommer bli fett.

Nu tänkte jag därför nämna alla jag absolut vill ska gå vidare från semi #1 som sänds idag, så jag får se just dem live.

Slovenien: Hanna – Straight into love

En go spinning-hit, som visserligen verkar ha katastrofalt tråkig show som förstör allt, men jag gillar goa spinning-hits ändå.

Danmark: Emmelie de Forest – Only teardrops

Gillar den inte så mycket som dess hype kunde få en att tro, men den är bra och den kommer gå vidare pga favorittippad.

Ryssland: Dina Garipova – What if

Rimlig klassisk powerballad. Faktiskt lite segervarning.

Ukraina: Zlata Ognevich – Gravity

Min toppfavorit i första delen. Jag älskar verkligen midtempolåtar med markerade beats, såna får man faktiskt inte så mycket av i denna tävling där det oftast är full fart eller full innerlighet som gäller. Ukraina är som vanligt mest pålitliga land. Hoppas på enhörningar på scen.

Montenegro: Who See – Igranka

Carl Catos beskrivning i GP av dessa figurer som ”vulgär-KLF” stämmer verkligen på pricken. Jag kommer ärligt rösta på dem ikväll för att öka chansen liiiite att detta tokspektakel kommer till final. Dock att jag gillar det också! I Euro Neuro från förra året var rappen mest på lol, men här måste jag säga att den ändå är rätt bra även om jag kanske inte tyckt det om jag fattat ett ord. Trots att man är trött nåt så djävulskt på dupstepgrejen som används i refrängen är också beatet ärligt bra. Hoppas på inte strippshow på scen.

Moldavien: Aliona Moon – O Mie

Ännu en typisk powerdänga, lite mer modern än den ryska, och en sådan som tillkommit i klassikerstallet under 2000-talet i och med tävlingens nyare deltagarländer. Väldigt beroende av hur bra hon sjunger live, men jag har förtroende.

Irland: Ryan Dolan – Only love survives / Belgien: Roberto Bellarossa – Love kills

Hur roligt är det inte att Belgien kommer lite senare än Irland, med titeln ”Love kills”?! Som en förklaring för vad det faktiskt betyder att bara kärlek överlever … pga dödat allt annat!!!!!!111

Aja. Detta är båda toppenfina poplåtar, precis som Sloveniens bidrag garanterade spinning-hits, och Darin-känslan i den senare säljer ju in den rätt bra för mig personligen. Frågan är bara om det blir nån slags konkurrens dessa emellan som slår ut den ena, eftersom de är fucking kloner på så många sätt.

Serbien: Moje 3 – Ljubav je svuda

En ängel, en djävul, en … nåt annat, typ vanlig person kanske. Detta är jättekonstigt och inte så bra, men gulligt och jag vill ändå se det hellre än fler män och annat trök, som tex Litauens och Kroatiens bidrag. Att Anouk är med för Nederländerna är kul, hon får gärna gå vidare med, men den låten är inte heller så spännande.

Återkommer med semi 2-favoriterna.

Posted in seriöst | Tagged | Kommentering avstängd

XoXo

Äntligen är Rikard ”Skizz” Bizzis solodebutalbum här. Kärlek, funk & solidaritet är precis så bra som jag förväntat mig efter att ha hört singlarna Kapitel 15-27 (Botkyrka) och Va dig själv. Den senare en av årets bästa låtar, alla kategorier, som kommer gå på repeat här hela sommaren.

Skizz har en sån rapstil som ibland på papper (bokstavligt talat) borde vara helt off-beat men ändå flyter helt obehindrat. Det är något omkomplicerat med dem, ärligt prat utan en tanke på glänsande rimfrossa, som säkert är ett resultat av hårt arbete men känns helt spontant. Bokstavsbarn skildrar diagnosen genialiskt med detta grepp, orden som jagar efter beatet men hinner bara precis ikapp (missa inte PSL-versionen!!1). Främst är det dock som producent Skizz är ett verkligt tungt monster av funk. Det finns ingen annan i Sverige som gör den här musiken, som kan skruva till bassynten till detta läge.

Lyssna bara på Botkyrkabasen och gråt lite när rösten halvt tar slut då Skizz försäkrar att han inte överdriver.

Posted in seriöst | Tagged , | Kommentering avstängd

XoXo

The Truth adresserar frågvisa typer (*träffad*):

Nån kanske minns att jag myste åt The Truth för nåt år sedan, sen dess har jag väntat och väntat på att utlovade släpp ska komma och att nån rimlig producent ska plocka upp dem, men det verkar inte hända. Hittar fortfarande inte ens första släppet i fungerande version. Nu kom i alla fall en ny video, som trots att den är lite korpig ändå håller rätt bra och låten gillar jag.

Men bara 500+ views än så länge vafan är detta? #TeamTruth

Posted in seriöst | Tagged | Kommentering avstängd

XoXo

Sasha Go Hards mixtape Do you know who I am? som släpptes förra året visade sig tyvärr vara helt omöjligt nedlusat av DJ-shouts (dessutom placerade mitt i låtarna och framför allt högre mixade än musiken), och därför tappade jag lite sugen som satt sig efter att jag knockats av Why they madd. Jag var nog inte ensam om att tappa sugen. Samarbetet med I.L Will i höstas, ett mixtape som heter Hip hop vs. Love var liksom inte samma sak och verkar inte ha nått någon större framgång.

I.L Will var tyvärr ingen spännande bekantskap och man sitter mest och väntar på Sashas verser även i de bättre låtarna (Payroll är nog den enda riktigt tunga låten). Första videosläppet från samarbetet, I can be, var en okej låt men mer av en autotunefest än rap. Inget fel med det, men det var inte det jag gillade med just Sasha. Att hennes egna videosläpp On my mind också var en seg historia gav skäl att undra om inte Sasha är på väg bort från resten av drillscenen.

Därför är det en lättnad att höra nya låten Pretty fly som åtminstone visar att en utveckling åt ett annat håll fortfarande kan blir jävligt bra. Hellre gå mot upptempo med en danslåt än att fastna i en slö ballad om det ska vara utan drill. Även om jag förstås helst ser alla sorter.

Den där vita hipsterkillen i videon, som ser ut som Jack Werner, är också ett roligt inslag.

 

Posted in seriöst | Tagged , | Kommentering avstängd