XoXo

Äntligen är Rikard “Skizz” Bizzis solodebutalbum här. Kärlek, funk & solidaritet är precis så bra som jag förväntat mig efter att ha hört singlarna Kapitel 15-27 (Botkyrka) och Va dig själv. Den senare en av årets bästa låtar, alla kategorier, som kommer gå på repeat här hela sommaren.

Skizz har en sån rapstil som ibland på papper (bokstavligt talat) borde vara helt off-beat men ändå flyter helt obehindrat. Det är något omkomplicerat med dem, ärligt prat utan en tanke på glänsande rimfrossa, som säkert är ett resultat av hårt arbete men känns helt spontant. Bokstavsbarn skildrar diagnosen genialiskt med detta grepp, orden som jagar efter beatet men hinner bara precis ikapp (missa inte PSL-versionen!!1). Främst är det dock som producent Skizz är ett verkligt tungt monster av funk. Det finns ingen annan i Sverige som gör den här musiken, som kan skruva till bassynten till detta läge.

Lyssna bara på Botkyrkabasen och gråt lite när rösten halvt tar slut då Skizz försäkrar att han inte överdriver.

Posted in seriöst | Tagged , | Kommentarer inaktiverade för XoXo

XoXo

The Truth adresserar frågvisa typer (*träffad*):

Nån kanske minns att jag myste åt The Truth för nåt år sedan, sen dess har jag väntat och väntat på att utlovade släpp ska komma och att nån rimlig producent ska plocka upp dem, men det verkar inte hända. Hittar fortfarande inte ens första släppet i fungerande version. Nu kom i alla fall en ny video, som trots att den är lite korpig ändå håller rätt bra och låten gillar jag.

Men bara 500+ views än så länge vafan är detta? #TeamTruth

Posted in seriöst | Tagged | Kommentarer inaktiverade för XoXo

XoXo

Sasha Go Hards mixtape Do you know who I am? som släpptes förra året visade sig tyvärr vara helt omöjligt nedlusat av DJ-shouts (dessutom placerade mitt i låtarna och framför allt högre mixade än musiken), och därför tappade jag lite sugen som satt sig efter att jag knockats av Why they madd. Jag var nog inte ensam om att tappa sugen. Samarbetet med I.L Will i höstas, ett mixtape som heter Hip hop vs. Love var liksom inte samma sak och verkar inte ha nått någon större framgång.

I.L Will var tyvärr ingen spännande bekantskap och man sitter mest och väntar på Sashas verser även i de bättre låtarna (Payroll är nog den enda riktigt tunga låten). Första videosläppet från samarbetet, I can be, var en okej låt men mer av en autotunefest än rap. Inget fel med det, men det var inte det jag gillade med just Sasha. Att hennes egna videosläpp On my mind också var en seg historia gav skäl att undra om inte Sasha är på väg bort från resten av drillscenen.

Därför är det en lättnad att höra nya låten Pretty fly som åtminstone visar att en utveckling åt ett annat håll fortfarande kan blir jävligt bra. Hellre gå mot upptempo med en danslåt än att fastna i en slö ballad om det ska vara utan drill. Även om jag förstås helst ser alla sorter.

Den där vita hipsterkillen i videon, som ser ut som Jack Werner, är också ett roligt inslag.

 

Posted in seriöst | Tagged , | Kommentarer inaktiverade för XoXo

En dålig idé

Antirasismen ser just nu sin största slitning någonsin. Skoja.

Jag föredrar nog att inte bära en tröja som tokroligt ironiskt använder SD-uttryck, men som framför allt förutsätter att det är jag (underförstått “inte blatte”) som är normal nog att få acceptera och älska nån annan som inte råkar vara det.

Posted in seriöst | Tagged , , | 6 Comments

Att anfäkta eller anamma processen

Man kan diskutera vilket inflytande en extern konstnärlig ledare bör ha över en del av bibliotekets samlingar, man kan ha åsikter om hur densamme argumenterar för sig, och man kan för all del inta olika hållning för hur samhället bäst hanterar en smutsig historia. Men kom inte och säg att de enda möjliga alternativen är obegränsat utrymme för allt, överallt eller ett sluttande plan mot bokbål.

Urval görs. Lämplighet tas ställning till. Det är en ständig process som varierar i olika kontext och i olika tider, men den pågår, och de gamla resultaten är det inte en jävel som tjafsar emot. Förbud är det förstås inte tal om, men Svarte Sambo står inte i hyllan bredvid Alfons Åberg, utan i magasin eller på särskild avdelning för gamla fördomar.

Jag förstår att man känner sig illa berörd när egna favoriter anklagas. Det är dock tydligt att vissa favoriter är viktigare än andra, samtidigt som processen obönhörligen fortsätter. För att illustrera detta tänkte jag hänvisa till ett blogginlägg av samme Björn Wiman som hävdade att Tintins tillfälliga flytt var i samma liga som fatwan mot Salman Rushdie, och protesten lika löjlig som moralpanik över Alfons saft:

“Spridd utanför kontexten av införstådda DN-läsare som kan sin Rocky blir detta än svårare att avgöra. Mot den bakgrunden var det självklart att plocka bort den.”

Jag ska inte ens bemöda mig med att kalla det hyckel. Det är bara det korta minnet som tillkommer utblicken från det vita tornet. Äsch, från alla torn för den delen.

– – –

Den bortplockade strippen? Den försvarade jag själv, och lade ut.

Läs gärna även Chukri i Sydsvenskan om debatten.

Posted in seriöst | Kommentarer inaktiverade för Att anfäkta eller anamma processen

Genus peoples what it do?

Du kanske trodde att jag ska skriva som fan här nu, bara för att jag fått ihop en ny design? Ha! Istället har jag startat Genusfolket ihop med Gary Zolf och Fluffy Nuttery. Det mesta jag sysslar med med feministisk utgångspunkt kommer nog hamna där framöver, om än det finns tid för lite mer personliga grejer här också. Sen har jag blivit redaktör för fina popkulturtidskriften Mint också, men där är i alla fall inte ämnena så överlappande med denna blawg.

Lovar att det inte bara blir feta youtubeklipp i alla fall, man har ju synksamhället, Malou-samhället, tillväxtsamhället, kapitalismen och Göteborgs-Posten att ranta om också.

Posted in public announcement | Kommentarer inaktiverade för Genus peoples what it do?