Lagom till floppen “När ska vi ha tid att älska skratta?”:

Fan vad jobbigt det är att ha heltidsarbete. Inte att jag är utsliten eller så, men man har ju ingen tid till nåt och alla misstankar om att allt annat man måste göra i samhället inträffar under normal arbetstid slog in. Måste pressa och fuska för att få tillbaka möjlighet till psykologtid. Tandläkaren jag tänkt uppsöka får vi väl se med. Banker har tack och lov lite bättre tider numera, för jag måste tydligen lämna ett papper dit för att styra upp löneutbetalningar.

Sitta på internet på jobbtid går i alla fall, till skillnad från på #vårdish, men vet du att alla arbetsstationer i hela Göteborgs Stads ägo sportar Internet Explorer 6*? Vet inte om det är mest skandal eller bara löjeväckande. XP är lika gott med tanke på alla gammburkar därute. Att man inte uppdaterar webbläsare på 7-9 år är däremot inte gott nånstans. Det skulle vara för lulzens skull då.

I alla fall. Det är inte bara för att gnälla, det är för att påtala hur det kommer sig att Nerd Life Deluxe förmodligen blir lidande och inte repar sig från sommaruppehåll (då det ironiskt nog var för mycket ledighet som motade bort bloggtiderna). Slå mig inte.

Annars verkar jobbet soft.

- - -

* Det finns en väg runt! Läs kommentarerna.

Idag börjar jag ett nytt jobb. Jag är bibliotekarie, äntligen. Något orättvist fixat genom att inte lyfta ett finger mer än att vara my awesome self, och att ha än mer awesome vänner som tipsar om mig - på så vis med liten genväg runt mina svårigheter. Men mesta kärlek till svågerpolitik som bekant.

Anyways. På grund av tidigare missöden med förlagskonkurs och försening har så skett att dagen då Skamlöst skickas till tryck blir exakt samma dag som det nya jobbet startar. 2 in 1 alltså. Boken som faktiskt lyckas komma ut så vi har den tryckt på årets bokmässa där jag kommer representera tusenfalt. Jag kommer även att fira dagens fantastiska datum anno hybris på Boss ikväll och när du ser mig: bärs och järn. Eller kanske inga järn förresten, jag ska ju upp och jobba.

Köper ny mobil. Panams stulna lär inte dyka upp men hon ska ändå skaffa ny. Tänker gå loss på nån touchscreen och vi knatar in på ett Phone House. SMOCKFULLT. Träffar Johan Folin som köar, det är naturligtvis släpp för Iphone 4 idag. Vi ska inte ha en sån.

Knatar vidare, ser ett litet Phone House till som inte är fullt. Där finns inga Iphones och pöbeln håller sig borta. Börjar kika på väggen med telefoner och scoutar lite. När expediten frågar om vi behöver hjälp förklarar vi läget och han går genast igång. Rekommenderar varmt den som inte är skrytbygge och medan vi står och bestämmer oss kommer typ en miljard stackars offer in och frågar om de har kvar några Iphones. Nä, vi säljer inga här, gå vidare. Och de två bakom disken snackar om att sätta upp en lapp för att slippa frågan. Han förklarar:

Ni är de första som inte kommit in för en Iphone 4. Jag fattar inte hypen för den jävla skitmobilen.

Efter den repliken kunde han sålt mig vad som helst. Sen hjälper han oss med hur vi ska gå till väga för att lyckas få samma nummer utan att behöva vänta på SIM-kort som ändå kommer till Göteborg. Går till en Telenorbutik och kalaset är fixat.

Vänta på laddning. Lära sig hur telefonhelvetet funkar. Halvvägs där.

Ränner omkring. Mild hustle för oss backstage på Ride Park. Där inleds katastrofdraget att inte ha ätit nåt men öla ändå. Fortsätter draget efter något sen ankomst i ett karaokerum med kramliberaler, men, ska sägas, på vägen pressbyråar vi oss en macka respektive snickers. Jag grisskriker när jag ser Panam slänga sista biten av sin macka i soporna innan vi går in på stället, men är man godisman så är man och jag får nöja mig med choklad.

Kramliberalenas närhet till anarkism slår mig när jag som karaokevärd by trade förfäras av konceptet det japanska karaokerummet är. Ingen styrsel! Men vi ylar på och alla får sjunga, inga varuhissar till baren men väl en knapp för betjäning och det är väl bara att ta en till. En avslutande Sultans Of Swing med min Dire Straits-babe intill gör mig på vrålpepphumör så jag bara måste vidare till klubben när de andra ska hem. Panam får plötsligt vara den som är tveksam.

Kommer dit, står i kö. Möter Carinism och sen är vi inne. Jag är en n00b men n00bkomplex på klubbar jag inte kan och tar mig helst till dansgolvet där man kan va som vanligt. Pratar med vännerna och ser en teve med bögporr medan Panam efter fail av bartender och fail av mig inte heller lyckas få upp den kondenshala vinflaskan och plötsligt råkar bita av hela halsen. Sån jävla powerbrud alltså, bara rätt av. Chomp. Ber om ett glas.

Men så lulzar jag till nåt dumt och det blir bråk och vi ramlar åt skilda håll i vrede. När jag är hemma där jag tror hon är så är hon på McDonalds istället och det var ju dåligt drag. Jag kommer dit, vi delar ett vegmeal och säger åt varandra att hålla käft. Bråkande par är toppenläge för tjyvar och tjyvarna har plötsligt lyft hela hennes väska och allt borta. En snubbe säger att han såg dem, vet vilka de är, det blir uppståndelse och sen hittas väskan i alla fall men utan grejer och vi ringer snuten och de tänker komma dit men tar evigheter på sig och de ska stänga stället och vi tjatar om att få vara kvar. Nån hittar plånboken och mobilen i en sopkorg och vi är lyckliga en stund. Spärrade kort redan och med Högkvarterets barfail dan innan alltså båda utan Visa-kort, men vi har grejerna och snuten ringer och vi avbokar. Går hem. Och mobilen, den är inte Panams. Bara likadan.

Vaknar till dubbel kortlogistik och bakfylla. Och ett jävla skitväder från helvetet. I det knata till utbyte av Visa-kort med hon som fått mitt så åtminstone jag har ett, samt för Panam manuellt och analogt ta ut pengar inne på bankkontor. Bli sinnessjukt blöta trots paraplyer och bara klä av sig allt och svimma på soffan väl hemma hos Ballistix igen.

Nä vet ni vad, jag stannar hemma. Eller åtminstone på hotellet efter att väskorna flyttats dit. Fixa ny telefon får bli imorn. Åh, låt det sluta regna.

You can use my catalogue. Tack till Ballistix för tipset.

Det var ett fantastiskt bröllop i Höga Kusten, och en fantastisk fest. Allt i från landskapet till människorna, från maten till dansen, från brudparet till brudparets absolut underbara självdistans och allvar, från återseenden till nya bekantskaper, från win till fail. Förutom nyss nämnda självklarheter alltså som följer.

Win: Samtliga gästers oklanderliga smak och stil, möjligen bortsett en hippie i tillfälliga jeansshorts. Förrättarens svamliga hembygdstal om glon och fladdermöss samt det otåliga avbrottet som påföljde. Lyckat halvimproviserat tal från mig till paret. Alla andras fantastiska tal och shower. Far-och-dotter-dansen till Survivor. Plötslig koreograferad dans av vänner. Inte ett enda skavsår i de nya skorna.

Failwin: Kvarglömd potatis i Härnösand = grymt väntanshäng på verandan vid havet. Valet att inte tälta och stanna längre = skönt som fan men tre timmars dans mindre.

Fail: Lossnat balkongräcke så jag trillade ner från min klättring samt missade ovan nämnda koreograferade dans. Nästan inte kunna ta sig upp från sista kisspaus av fyllevingel. Somna i bilskjutsen och missa skämt om mitt härjande. Vara extremt myggbiten på konstiga platser (HUR får man myggbett på ovansidan av foten i trånga nya skor? kom myggen ut igen sen?).

Allt var värt, allt var bäst.

Jag dansade en fredag. Hejdå nu ska jag till Sundsvall och ett bröllop.

Från skandalfail till lulzfail och sist personlig pepp-fail. Det är nedläggningsveckan.

Skunken dog alltså igår och Hultsfred dog i förrgår. Varenda jävel spammar twitterfeeden med Hultsfredsminnen nu men jag har inga såna minnen. Jag har aldrig varit där. Såg på teve nån gång sista 90’s-åren då kanaler fått för sig att det var en smashing idé att livesända sånt (intervjuer var kul, ibland, konserter på kasst teveljud = wack). Det är ungefär allt. Jag hade inga planer på att åka dit heller. Som pretto 19-åring 2000 tyckte jag dock att det utan möjlighet att jämföra var säkert nog att hävda Roskilde som bättre och drog dit istället.

Den tiden ungefär hade jag också gått loss på Skunk, men eftersom jag var jävligt sen på den bollen dök Lunarstorm upp samtidigt. Jag hade båda och brydde mig inte så värst om skillnaderna, det gav mig aldrig den där indieexklusivitetskänslan. Jag var pretto men inte indie på det sättet. Istället minns jag tydligast diskrepansen mellan mitt internethängande ass och folk man behövde förklara allt från grunden för. Hur jag tydligt hade intressen som inte bara den naturliga utanförcrowden (exempelvis föräldrar och sånt) hade svårt att hänga med i, utan även nära vänner. Jomen lyssna alltså, shit det är så grymt, blabla community chat blabla. De ba Good 4 U ska vi dra och fika eller? Jag var inte skunkgrabb jag var nätgrabb. Och sen kom Darlingchatten och jag internethookade med en brud och vi var ihop i sex år yadayada. Att skunken läggs ner så absolut är förstås en skandal men jag sörjer av princip inte av eget affektionsvärde. Skunkgruppen får kanske sitt projekt gjort, hoppas på det.

Värst i veckan är förstås nyheter för dig men plåga senaste veckan för mig: Min personliga pepp för att om en månad ha en färsktryckt antologi i handen blir uppskjuten eftersom Normal Förlag is no more. Någon annan har redan tagit över utgivningen istället som det ser ut, det blir alltså inte total fail, men leverans till Pride kan du och jag glömma. Fick veta dagen efter att jag ropat ut att trycket var inom några dagar och sen ba Jamen Glad Midsommar då. Förhoppningsvis ska det gå att styra upp ett representseminarie ändå under Pride, men festen blir inget med. Jag ska lägga krutet på att träffa varenda jävla twän istället den veckan.

Lägesrapport 2010.06.29

Det är fnurra på tråden. I need a dollar and a job. Men det är också förjävla varm och härligt. Se där en varje år typ av sak, fast i år lite senare.

Vanligen är jag kring slutet av maj om inte panikslagen så i alla fall under molande pengastress. Att ha sommarjobb men inget har man för det precis just samtidigt. I år har jag vårdjobbat så pass mycket i vår att just nu inte är nån grej, men sen? Jag ska vara ledig för att härja med boksläpp och föräldravisiter och sånt, kanske missar en hel månad och skulle jag inte försöka ta mig ur det där stället? Olika chanser som gick i stöpet.

Ute är det vackert och soligt och farligt nära tillfällen till eskapism. Ny typ av sak ändå att få ha en balkong i solen med en dam och en lunch som denna eskapism. Sällan ivägen för nåt och inga bakfyllor komna. Och att man just nu har det flytande, klart vi passar på. Varje år typ av sak, redux, nu i alla fall mindre bortslösade good times. Kanske hittar jag min bloggmojo igen också.

Lägesrapport 2010.06.23

Om en vecka har Skamlöst gått i tryck. En månad senare släpps den. Det är förstås en fantastisk känsla, men redan innan det är helt klart känner jag hur postprojektsdepressionen börjar smyga sig på. Det där molande Vafan ska jag nu göra? som jag lärt mig inte går att undvika. Gör mitt bästa för att lägga energi på en midsommarfest med västkustrap-tema som förstås blir bomben men också lär trötta ut än mer. Nå, när väl släppet inträffar blir det såklart en del PR-verksamhet med det hela, och förhoppningsvis hype (plz let there be hype!) så det räcker över längre tid. Sötebrödsdagarna av lulzerier att syssla med för att glömma bort att man inte har nåt riktigt jobb must go on, så jag inte slutar glömma att jag inte har nåt riktigt jobb.

Nyheter24 har förresten dragit igång en ny specialsajt vid namn Sex & Blandat, under redaktörsskap av Hanna Fridén, och jag kommer förstås få vara en del av det hela. Good for me i länkväg, och förhoppningsvis ryggen fri att bli ännu mer grinig tyckare när den mesta lättsamheten sköts snyggt av andra. Fast jag har lite planer på ett par sjuka textsviter också.

Boka i alla fall in 26 juli och 30 juli i Stockholm som förmodligen blir datum för släppseminarie samt släppfest. Jag ska hålla min bästa låda. Och jag ska påminna dig igen, men med större jubel förstås.