Med allt sagt om det val(o)strategiska i pengabränning kanske det är på sin plats att förklara vidare varför jag egentligen tycker att det är en bra grej, eller åtminstone inte totalt vansinne eller slöseri. Grundläggande handlar det förstås om att folks relation till pengar inte har nånting att göra med hur pengar faktiskt fungerar och man lätt i affekt glömmer en del viktiga punkter.

Viktor BK skriver att det är mer värt om man jämför med vad man annars fått för hundra tusen i Almedalen. Det har jag själv menat och det är korrekt om man ser det till win för bara de som spenderar pengarna. Men när man konsumerar finns pengarna kvar sen, hos någon annan. Har inte cashen nu upphört existera? Där inträffar ju det provocerande.

Men svaret är inte riktigt ja där.

Det var länge sen kontanter eller någon annan fysisk representation låg till grund för värdet att tillgå i en ekonomi. Sedlarna hade mycket riktigt kunnat användas till annat - låt vara att man kan exemplifiera med massor av andra större slöserier - men försvunna kontanter gör inte mycket till eller från för samhällets tillgångar. Varken en KLF-pundmiljon eller en feministisk tusenhunka. Desto större verkar på ekonomin har bankernas sköna privilegium att trolla fram nya värden ur tomma intet*, som med lätthet krossar de små myrorna till inflationspåverkan som löneökningar oftast får skulden för i allt från borgerlig retorik till mina skolböcker i gymnasiet (<- ofattbart). Gudrun eldar en tusenhunka och ditt eget bostadslån på innerstadslägenheten för fyra miljoner gör ungefär detsamma. Har du tänkt på hur lätt du brände iväg en tusenhunka till i budgivningen bara för att lånet från en annan division av din ekonomi tillät det?

Pengarna är fortfarande eldade, var fortfarande möjliga att lägga på annat. Men i likhet med de infamösa RUT-pengarna som ändå skapade jobb för mer än de kostade (där mina invändningar kvarstår): om kampanjen mot min förmodan har god effekt (hoppas!) var det knappast nåt slöseri. Chansen finns också att annat värde man inte tänkt på skapats från detta. Presshype, till exempel, må vara löjlig men är ändå business. För Studio Total är det ovtivelaktigt en grym investering. Värt nåt för att vi säger det, precis som allt annat.

- - -

* Nå, snarare ur förväntade framtida tillgångar men eftersom man aldrig upphör att spekulera i dessa kommer framtiden liksom inte ifatt ändå. Hej pyramid!

- - -

Update, förresten: Angående lagligheten i att bränna pengar har bankerna även där redan varit framme och lagt grunden. Det hade inte hållt att husera med färgbomber i bankomater etc ifall förstörelse av pengar fortsatt vara olagligt.

Hycklareliten! skriver Expressen Ledare, och visst är det väl hyckel det är på nåt plan. Inkonsekvent är det även att välja ROT men inte RUT - så länge man inte motiverar det med sina verkliga skäl vilka förstås är att S inte gillar pigor (ordvalet enligt min föreställning om deras föreställning). Men i de flesta sammanhang där man kunde fått diskutera hur vi verkligen skiljer på traditionellt manligt respektive kvinnligt arbete blir det tydligen bara trams av allt istället. S är dubbelmoralister, men so what?

För det första kan man inte hålla varje enskild medlem, högt uppsatt eller inte, ansvarig för vad den officiella partilinjen är och förvänta sig lojalitet inför den. Då skulle man ju uppmuntra rättning i leden och det brukar ju annars vara en glatt vanlig kritik mot sossar. För det andra ska mabn hata spelet och inte playern, finns avdraget tar jag det och får jag “mer i plånboken” använder jag pengarna utan gnäll (precis som det många påpekat att man inte slutar använda offentlig service för att man är kritisk till offentlig konsumtion). För det tredje är det inte relevant för sakfrågan om någon hycklar eller inte. Det är väldigt sällan det fungerar att klandra sakfrågan för personens fel. Nå, det fungerar skitofta men det är helt förjävligt och cheap tricks. Valår du vet, anything goes.

Men mest av allt: det är så stört att prata om jämställdhet, moral, kvinnors karriärer samtidigt som man glömmer att just det tugget vid försvaret av RUT är vad som förstärker hemservice som kvinnoyrke. Det är svårt att undvika, men man måste vara medveten om det. Alltså: både motståndet och stödet för RUT som använder sig av jämställdhetsskäl blir problematiska för just jämställdheten. Någon gång önskar jag att det gick att ta hand om det VERKLIGA problemet i karriärdelen av jämställdheten - att varje gång kvinnor kommer in och män drar bort så blir lönerna sämre. Det är en sån sak man inte kan fronta på när man vill försöka låtsas som att kvinnor valt sina låglöneyrken själva.

Det om ojämställda rutan. Sedan var det ju det där jag hänvisade till igår, några skarpa hjärnors påpekande att motsättning inte finns mellan att ha skatteavdrag och att skicka cash till det offentliga, eftersom det är vinstaffär med avdrag som det ser ut. Det vidare problemet likförbannat med den saken kom till mig efter lite smältning: Vad skulle hända om det faktiskt var så? Man kan inte räkna med att de siffror som kan presenteras idag är aktuella även om en ökad investering i det offentliga skulle inträffa. Lika lite kan man räkna med att denna vinst tillbaka genom avdraget skulle vara ett faktum även i ett samhälle med mindre arbetslöshet. Tillåt mig spekulera lite (med brasklapp: nej, jag får inte heller med alla aspekter).

En ökad investering i det offentliga skulle få samma effekt av minskad arbetslöshet som skatteavdraget. Förmodligen skulle offentlig sektor också konkurrera med de jobb som nu tjänar på RUT och eventuellt höja löner på så vis. Det kunde ju vara bra. Men om vi skulle sänka skatten på ALL konsumtion eller bara tjänster åtminstone, som är ett av de flesta marknadsliberalers mål och önskan? Jo, utan en styrning till hemservicesektorn skulle ju den tydligt positiva effekten försvinna eftersom man lika gärna kan välja annan konsumtion. Det kunde bli så att all konsumtion får uppsving av det, antagligen blir det så, men det är en stor risk för tillfällighet och övergångseffekt. It’s the bargain we love. Bokmomsens sänkning var fest för branschen - ett tag, och nu är det avmattat. Så kommer det oavsett annat också bli med RUT även om sektorn växer en liten del ändå. Man kan bara inte göra det till en ihållande tillväxtfest i sin argumentation.

Ekonomisk styrning från staten kan inte bara ha ett perspektiv av vad som fungerar nu, förutsatt att man vill ha styrning alltså, utan måste ta sikte på vad det är för ekonomi vi bygger på det stora hela. Vad som är på väg. Och nu bor vi i ett I-land och tillverkning är på nedgång vilket kommer hålla i sig så länge det går att köpa hårda paket från omvärlden/u-världen. Därför tror jag stenhårt på en total tjänstestimulering (och vissa andra). Jag är alltså emot RUT och ROT, men om det var båda dessa PLUS typ alla andra tjänster hade det varit en bra sak. Framför allt hade jag velat se en lättnad på intellektuellt arbete, men det är förstås mest för egen vinning jag tänker så. Inget jag hymlar med.

Både Fredrik Westerlund och Isobel Hadley-Kamptz droppar ett motargument jag måste slå mig lite i huvudet för att jag förbisett angående RUT. Nämligen det enkla att även om man hellre ser mer pengar till offentlig sektor är en vinst en vinst och skatteavdraget gör ju en vinst just nu. Alltså är det inte ett skäl i sig att vara emot sånt avdrag att prata om det offentliga som alternativ. Det blir avdrag på tyngden i mina argument.

Det gör förstås inte så jättemycket för att eliminera mitt motstånd - jag tycker fortfarande att det är ett problem så länge som RUT är vad som diskuteras och lanseras som detta nya shit vi ska lösa livspussel* med, samtidigt som nedskärningar offentligt fortfarande är ett faktum (hej Linnéstadens dagis!). Fokus fail fortfarande, alltså. Det är dessutom inte heller något som tar bort min avsky mot terrorhot om svartjobb, eller som tar bort det problematiska med styrning av marknaden (trots att jag är för sån ja, men efter mina egna värderingar tjohej), samt med själva situationen att arbeta på en arena som är mer otrygg. Inget av det där är dock något som man kan lösa enbart genom att bitcha mot avdrag.

Kort sagt är jag bara duktigt less på avdragen som en sån framgångshymn samt alla andra tramsiga och okunniga utsagor om det hela.

- - -

* Som jag sa på Twitter, btw, när livspusslet är lagt är du död. Hata det där uttrycket.

- - -

Update! Ett tillägg av argument finns förstås också, eller snarare en sågning till av de jävla mupparna på Almega. Läs på lite hos Storstad om hur statistik snyggas till. Also: I DON’T GIVE A FUCK vilka sossar eller andra motståndare, 4 real eller på pappret, som skaffat sig hemservice med avdrag. Det är helt irrelevant och kvällspressen kan få äta sina egna löpsedlar för den.

Entreprenörer är evangelister hela bunten, kan det ofta verka som. Det är ok när rapparen säger nobody gets a record deal you gotta take that shit, det är däremot en helt annan när vissa övertända ljushuvuden får för sig att alla ska vara sin egen lyckas smed. Hur jävla många kreativa enmansföretag tror du den här ekonomin klarar av? Jag har inte mycket till övers för en helt utfasad bruksortsekonomi där alla ska jobba volvo i 40 år och få sin pension och hålla käften, men oavsett människans oändliga kreativa potential är det bara fett korkat att försöka göra entreprenörskap till första val für alle. Skolverket vad i helvete, sug min.

Driftigheten att köra sitt motherfucking race är såklart beundransvärd. Men vi kan inte ha en svensk legion av endast utbrända workoholics och vi kan inte ha ett samhälle utan de vanliga jävla jobben. Det är de vanliga jävla jobben som är en förutsättning för nya spännande projekts försörjning. Ändå går jag till jobbet imorn bitti med vetskapen att jag tillhör den tärande sektorn bara för att jag inget producerar. Det gör dock inte nån annan heller egentligen efter att mat och hyran är tillgodosedd. Hela civilisationen är ett överskott och då är bilar, vård, konst eller internet samma jävla sak. Allt är konst skulle man kunna säga.

Ok, så den här Sveriges Statsskuld-sidan har visst ett Twitterkonto, och började precis följa mig.

B-L-O-C-K that shit!

Förutom den rent menlösa delen i det hela, liksom ofta att det är en följare som ens bryr sig vad jag skriver och som att jag skulle följa tillbaka ens om jag brydde mig om vad det var för summa Riksgälden uppskattar skulden till, ja förutom den finns provokationen i det hela.

Att ha en sajt som bara finns till för att köra en liveräknare som visar en ständigt ökande statsskuld, det är inte bättre än att hetsa om ökad brottslighet, mot “massinvandring” eller mot all mobbing på internet. Nästan ännu mer puckat faktiskt. Hela statsskuldsbegreppet är så oerhört missuppfattat, och missbrukat för att skrämma fram politik baserat på lögnen att Sverige skulle vara en fattig stackare med mössan i hand, och dessutom inför en aldrig namngiven abstrakt patron. Missförståndet är främst baserat på två stora fel.

För det första är den alltid uträknad helt utan att man kompenserar för statens enorma både lösa och bundna tillgångar. Det kallas netto, bitch. Lite beroende på hur man räknar kan man få den att pendla mellan inte så jävla farligt och helt kompenserat eller mer. Om du hade ett bostadslån, för att ta ett vanligt exempel på saftigt lån, kunde du visserligen säga att du lånat två miljoner och har två miljoner i skuld att betala av - men du har inte slängt pengarna i sjön, utan har faktiskt bostadshelvetet som säkerhet också. Att inte räkna med tillgångarna också är att låta statsskulden bli som nån maffiaskuld eller högstadiebötning, helt godtyckligt ökad från noll till hundra.

För det andra kan man egentligen inte ens tänka på en stat som skuldsatt på samma sätt som en individ är skuldsatt. Nivåerna på summan är helt ojämförbara, och en stat har en helt annan flexibilitet än en individ för hur mycket och hur ofta en skuld ska amorteras. Min ena nationalekonomi-lärare på Mittuniversitetet var alltid noga med att påpeka att en dygd för individen inte var en dygd för samhället, sparsamhet är boguskvalitet som man ska ge fan i att prata om att staten bör ha. Skuld är bra eftersom det innebär att vi använder pengar istället för att sitta på dem. Skulle staten bara sitta på alla pengar skulle dels hela ekonomin stanna och så skulle slagord om att skatt är stöld vara helt rimligt att säga.

Nog för att jag stör mig på evangelistiska såväl som deterministiska syner på ekonomi - frihandel löser allt/marknaden kräver this or that/kapitalet faller förr eller senare - men det är ju skittråkigt att hålla på att fattigblogga med en massa privatgnäll bara (även om det garanterat kommer mer av den varan). Kontentan av det jag börjat konstatera är ju hur det skulle kunna odlas ett system som faktiskt bejakar av drömmar och potentiellt toknaiv optimism. För att det är vad som krävs. Se där, evangelism och determinism på en gång, of sorts.

När jag säger att det inte går att göra livsviktiga karriärsval baserat på vad som efterfrågas för stunden eller ens finns med i prognoserna för fem år fram, eller när jag säger att jobben man förväntas ta som arbetslös är inom något överflödigt, då menar jag varken att det är kört vad man än gör eller att allt som är att klassa som överflöd ska bort. Det är en vidare reality check, det är allt. Och de pekar inte åt dystopin, de pekar åt det motsatta. De faktiska behoven på någon slags grundläggande nivå (back 2 Maslow basix), och inte så lite utöver dessa, de är tillfredsställda - på det vis att resurserna finns att ta hand om dem även utan att sätta nuvarande arbetslösa på sysslorna. Därför är det också fullt möjligt att låta drömmar styra till en inte helt oansenlig grad. Vi har råd med det.

Kritiker av det bortskämda mediegardet som hånar frilansekonomin och uppmanar till avslutat gnäll, de verkar inte förstå att detta rör så mycket mer. Det råkar bara vara vi som talar just nu. Och då är jag jävligt lös medlem av ett sånt kollektiv - jag har ärligt talat varken drömmar om försörjning genom skrivande eller nån aktuell position att skryta med. Men jag förstår sättet att tänka, och det är helt enkelt inte särskilt annorlunda från det sätt att tänka som faktiskt kan ge tvivlare lite konkret samhällsnytta genom innovationer du kan ta på och presentera på internationella kongresser som framtidens energi eller informationslösning eller bara en jävligt fräck spelkonsol. The Game är att de flesta inte når skyarna, men många klarar sig på sin mellannivå och många andra får klara sig på annat vis. Det är inte bara Kent som blivit jätteekonomi baserat på bidrag, det är eeh typ all forskning. Det går att stötta detta istället för att håna drömmar. Det går att klaga på att människor hånar och tycker det är dags för ett riktigt jobb.

Ett Riktigt Jobb(TM) är det faktiskt inte så många som vet vad det är i en I-landsekonomi.

På vissa punkter är det väldigt liten skillnad mellan yr regular missnöjesparti och moderater som Littorin. Igår var han med på en liten intervju i GP i samband med deras rätt hyfsade artiklar på temat öh typ ungdomen och jobben nu i krisen och så.

Frågan var förstås vad han hade att säga om att en fjärdedel av ungdomar mellan 15 och 24 är arbetslösa, och han ba shit man de är lata och spelar tevespel hela nätterna. Ja och så lite att det faktiskt inte är så många om man kollar på registrerade hos arbetsförmedlingen.

Sven-Otto vafan. Det är nog sant att man blir passiv ganska snabbt av att vara arbetslös, det gäller inte alla men jag vet absolut vad dealen är. Det är däremot ett rejält snorloskande i ansiktet på människor i ordentlig recession att bara blåsa förbi krisen som skäl och gå direkt på att föräldrar måste piska upp sina barn från sofflocken. Att det finns arbetslösa som av ett eller annat skäl föredrar det tillståndet framför att jobba är säkert möjligt. Eller framför ett jobb som antingen ger knappa levnadsresurser eller som bara är direkt ångestframkallande. Men det är en konstant och i helvete nåt som radikalt ökar i kris. Arbetslösheten du ser just nu är inte möjlig att lösa genom att skrika på tevespelande unga.

Det är säkert så att fjärdedelssiffran är lite tricksad med. Det är tillsammans med att missta procent för procentenheter helt klart medias mest frekventa klantskallande med siffror att inte ha koll på när man talar om sysselsättningsgrad och arbetslöshet. Littorin säger att det är 6,3% registrerade och då har vi att göra med en ganska allvarlig diskrepans, men det är också jävligt uppenbart att Otto inte vet något om sin verklighet, eller bara om sin och inte andras.

Jag har levt på knappa medel och varit mer än halvtidsarbetslös rätt länge nu. Tidigare har jag i perioder levt på noll eller lite, och aldrig registrerat mig nånstans förutom någon enstaka månad ett par gånger där jag faktiskt fått pengar från soc i väntan på lön från timjobb. Ärligt talat vet jag fan inte ens riktigt hur man gör. Men jag vet mycket väl att det är detta timjobb som är the key. Fast anställning är ett jävla urtidsdjur som nästan dött ut och det är ett hån att alla system ändå bygger på detta, fatta hur mycket problem jag haft vid olika tillfällen av att behöva rapportera årsinkomst, när en sån är omöjlig att uppge i en ungdoms eller frilansandes ostadiga verklighet. Ungdomen bor hos sina föräldrar och lever på dem eller så har de timjobb och vet inte hur nästa månad blir. men skriver ändå inte in sig nånstans. Där har du dina förlorade procent.

Det som är mest uppseendeväckande är inte att Littorin inte har denna koll på ungas situation. Det som är uppseendeväckande är ju att det är politiken som företräds av exempelvis hans eget parti som arbetat mot fasta anställningar som norm - alltmedan samhället behåller sin övriga struktur. Man kan inte säga att det faktiskt är upp till alla att anmäla sig på arbetsförmedlingen, om man både vill ha ursäkten att officiella siffror inte är så höga, och dessutom helst vilja stänga ner hela AMS.

Angående det där med Tele2 och Banhof och att radera alla uppgifter. (Eller att Unni Drougge slängt upp en ljudbok på TPB.) Ljudboksförlaget Earbooks VD har skrivit på Newsmill att bredbandsföretagen gör detta bara för att få mer profit, och inte av höga idel. Eh. No shit! Det var min första reaktion också.

Meeennn. Sådan är marknadsekonomin, det är bara att deala.

Naturligtvis är det inte en direkt överraskning att en liberal ledarskribent, nej förlåt politisk chefredaktör på det, har lika svårt för tvära kast och opportunism efter bonushatandet som jag har. Däremot finns det mumsig ironi in all of this. Kanske gissar du vad det är.

Ja för det första tycker jag förstås, som fortfarande varande socialist för det mesta, att det är ganska lamt att komma till rubrikens slutsats att staten inte ska äga företag bara för att det skulle vara känsligare för populism. Bevisligen fanns, om man då köper PJ:s bild av vad bra policy är förstås, helt ok policy för löner etc som nuvarande regeringsmakt tidigare infört. Alltså är inte staten kass i sig. Dessutom kan man väl tänka sig att staten som ägare är jävligt mycket slöare på att ändra policy what with alls röstande och annat som ska till. Kan ju vara en nackdel på sitt sätt, men knappast i enlighet med opportunism. Vad gäller vad regeringen kanske börjar lova behöver det inte spela nån roll eftersom det kan blåsa färdigt och sen skitas i. Also, vad säger vi om alla möjliga politiska beslut i så fall, om nu politiken är så känslig för folkets vrede och bloggars uppror? Ja just precis, inte så jävla känsligt (hej FRA/IPRED!).

Det var ett långt första. Men ett roligare andra är ändå att det idag på SvD:s very förstasida (på nätet) och ännu mer på Näringslivssidan funnits tonvis av rubriker som just hetsar folket som inte redan upprörts att hänga med i det glada hetsargänget. Tyvärr hann jag inte inse läget då det såg som hetsigast ut tidigare idag, men bilden nedan är ändå en bra bild av fixeringen. Från Näringsliv, men samma fanns näst högst på förstasidan just nu.

PJ Anders Linder, fråga dig snälla om inte din tidning kunde reflektera över din egen ståndpunkt inför rörliga löner, och kanske inte piska upp pöbelns ilska så mycket genom att skandalrapportera som vilken kvällspress som helst. Alltså, bara att det alls kallas skandal är indikation nog på syftet med rapporteringen, eller att Fredrik Braconier kan sitta och svara på detta uppenbart bonushatande sätt på “Läsarnas frågor” om saken. Jag vet, klart du håller dig på ledarplats och resten är fri, men herregud ni pratar väl med varandra. Eller… kanske passar det rätt bra att facket och sossarna får skit? Ja kanske det.

Opportunism hette det ja!

Jag är så in i helvete less på att behöva höra och läsa om upprördhet på bonusar. Det är så svårt för mig att greppa att andra kan ha så svårt att greppa att de där skyhöga inkasseringarna inte gjort ett skit bättre om de kommit utspridda till mer inferior löntagare istället. Men värst av allt är ändå att media driver på, lite har man ju lärt sig att alla inte har koll, inte möjligt heller. Det är söndag och intervju i SVT med Ibrahim Baylan som lackar på hur toppar i pensionsfonder cashar in medan blivande pensionärer förlorat pengar på fonderna, och inte ett enda jävla pip hörs om vilka det var som satt på regeringsmakten när hela det där systemet ens infördes. Kan ni fatta att problemet inte ligger i privata bonusar!? Systemet, för helvete.

Lönebonusar, dessa mutor för att cheferna inte ska ta sina kunskaper om nuvarande företag och dra till nån bättre betalande, de må sticka i ögon, kanske vara lite otaktiska med avseende på goodwill, och vara generellt tveksamt moraliskt sett med tanke på hur lite det verkar ha med prestation att göra, men om jag var amerikan hade jag i detta läge börjat gapa om hur unconstitutional det är att börja förbjuda det. Med lagen peta i hur företag bedriver lönepolicy? WTF. Väl inte så konstigt att fackföreningarnas big shots inte lackar öppet, de har ju lite koll på läget och behöver inte som en oppositionspolitiker gör hugga på vartenda populistbete bara för att allmänheten inte har nån koll på vad det skulle innebära om vi började jiddra med lagen. Du hade inte fått en krona av bonusen om du var vanlig löntagare, i bästa fall hade det gått till investeringar men troligen bara till företagets vinst. Läcka ut någon annanstans.

Som symbol, att högre tjänstemän och chefer håller igen i kristider för att visa att de är lite dödliga också, ja det kan ju vara en idé. Men inte fan kan vi göra något sånt till obligatorium.