The economy of pengabränning

Med allt sagt om det val(o)strategiska i pengabränning kanske det är på sin plats att förklara vidare varför jag egentligen tycker att det är en bra grej, eller åtminstone inte totalt vansinne eller slöseri. Grundläggande handlar det förstås om att folks relation till pengar inte har nånting att göra med hur pengar faktiskt fungerar och man lätt i affekt glömmer en del viktiga punkter.

Viktor BK skriver att det är mer värt om man jämför med vad man annars fått för hundra tusen i Almedalen. Det har jag själv menat och det är korrekt om man ser det till win för bara de som spenderar pengarna. Men när man konsumerar finns pengarna kvar sen, hos någon annan. Har inte cashen nu upphört existera? Där inträffar ju det provocerande.

Men svaret är inte riktigt ja där.

Det var länge sen kontanter eller någon annan fysisk representation låg till grund för värdet att tillgå i en ekonomi. Sedlarna hade mycket riktigt kunnat användas till annat – låt vara att man kan exemplifiera med massor av andra större slöserier – men försvunna kontanter gör inte mycket till eller från för samhällets tillgångar. Varken en KLF-pundmiljon eller en feministisk tusenhunka. Desto större verkar på ekonomin har bankernas sköna privilegium att trolla fram nya värden ur tomma intet*, som med lätthet krossar de små myrorna till inflationspåverkan som löneökningar oftast får skulden för i allt från borgerlig retorik till mina skolböcker i gymnasiet (<- ofattbart). Gudrun eldar en tusenhunka och ditt eget bostadslån på innerstadslägenheten för fyra miljoner gör ungefär detsamma. Har du tänkt på hur lätt du brände iväg en tusenhunka till i budgivningen bara för att lånet från en annan division av din ekonomi tillät det?

Pengarna är fortfarande eldade, var fortfarande möjliga att lägga på annat. Men i likhet med de infamösa RUT-pengarna som ändå skapade jobb för mer än de kostade (där mina invändningar kvarstår): om kampanjen mot min förmodan har god effekt (hoppas!) var det knappast nåt slöseri. Chansen finns också att annat värde man inte tänkt på skapats från detta. Presshype, till exempel, må vara löjlig men är ändå business. För Studio Total är det ovtivelaktigt en grym investering. Värt nåt för att vi säger det, precis som allt annat.

– – –

* Nå, snarare ur förväntade framtida tillgångar men eftersom man aldrig upphör att spekulera i dessa kommer framtiden liksom inte ifatt ändå. Hej pyramid!

– – –

Update, förresten: Angående lagligheten i att bränna pengar har bankerna även där redan varit framme och lagt grunden. Det hade inte hållt att husera med färgbomber i bankomater etc ifall förstörelse av pengar fortsatt vara olagligt.

This entry was posted in seriöst and tagged , , , . Bookmark the permalink.

2 Responses to The economy of pengabränning

  1. Jack says:

    Manifestationen kan tolkas som att ge män 100 000 kr mer i minuten är detsamma som att elda upp dem, kasta dem i sjön. Symboliken går väl således ut på att de där 100 000 kronorna extra ska ingen ha,iallfall inte män. Förslaget som följer på den logiken borde väl då vara att mäns löner ska sänkas, inte att kvinnors löner måste höjas.

  2. Det finns ju många sätt att tolka det på tycker jag, men inte helt dumt jämfört faktiskt.

    Gillar annars Staffan Björkmans lustiga motförslag: ”Retoriskt logiskt hade ju varit att skänka de 100 000 till de män som tjänar bättre på bekostnad av kvinnor. På ett symboliskt vis. Liksom.” (http://twitter.com/staffanbjorkman/status/17857651413)

Comments are closed.