Ränner omkring. Anländer till Stockholm i rejält god tid, till skillnad mot Panams farhågor, och rullar våra väskor mot förvaringsboxarna. De är fulla allihop utom de små som ena väskan inte ens går in i ensam. Rullar våra väskor till Kulturhuset. Gratis garderob för oss, ka-ching, för vi ska vara med i seminarium.

Står på scen och meckar mik. Min fungerar inte och jag känner mig lite som en idiot först men det går över. Vi pratar porr, Ulrika tokpromotar Skamlöst och jag och Panam svarar med respektive stilar på frågor och ämnen. Jag droppar one-liners och hon är professorn. Jag trycker in en Wu-referens åt Anders i publiken, Panam pratar om makt och sex.

Folk att hälsa på och vi har gjort så mycket innan vi ens hunnit landa hos Ballistix. För min del allt jobb gjort redan. Men Panam har artikel ute och folk ringer och dagen efter är jag den som knatar själv på shoppingtur för att jag vill ha praktisk väska till fest medan hon pratar mer porr med hårda motståndare och åker taxi till radiostationer och vackra sympatiska män som bara nästan är motståndare att försöka debattera mot. Jag träffar tweeps och köper vin.

Blir också kontaktad, jag har nytt jobb och nya uppdrag och #hybris2010 är på. Men inte lika på som när vi går fyra personer till underklädesfest i bästa munderingar och en förträfflig backslick. Svettas nåt så in i helvete med andra lättklädda på dansgolv. Dricker öl. Vinglar hem lycklig.

De ringer Panam flera gånger redan innan frukost medan jag upptäcker att Visa-kortet är fel. Fel namn. Fel kort. Jag orkar inte panika utan flyttar alla pengar till säkert konto, mailar en person med det felande namnet och låter saken bero. Min mecenat sitter ändå intill och får stå för allt idag. När hon har tid. När jag har tid. Läser DN Kultur och ser att Tove Leffler kritiserar behovet av queer erotik och tycker det är rimligt fast ändå lite fel. Tänker att det är fett och #hybris2010 att jag ändå citeras i DN Kultur. Tänker att jag ska blogga om det men det blir bara detta just nu.

Semester fast med jobb är ändå så mycket bättre än fast i jobb. Jag har aldrig haft semester förr, jag tar vad jag kan få och ser fram emot även tiden efteråt.

Det är tha mfuckin #twitvidff igen - fast denna gång som bonusvers i den redan lulzhittiga Nätet Upp som redan presenterats live och på tub. Sorry för det uppenbara fusklappsanvändandet men hann verkligen inte lära mig det där nya på bara en dag. Resten sitter dock bättre än på Webbdagarna och missarna ska sporra dig att ge mig en studio.

Texten då (för att slippa upprepning tar jag bort den från förra inlägget):

MacBook på, YouTube på
Facebook på, TweetDeck på
Vanvettigt svårt är att låta bli dem
Nätet upp! Media, vi blir dem
Säg vad du vill, karriär genom feeden
ankdammen i den, ja, den växer med tiden
Kommunikation för internethjon
IT-bubblan två-noll: socialmedieboom
Mitt levebröd är, om jag talar ärligt,
beroende på nätet nåt förfärligt
Digital dress code
alltid i min stress mode
Den skiten räcker till du dör! So?
Såklart att jag vet det, fast med paketet
lanserar lulzighet med densitet som planeter
Pengar för inget, det vi håller på med
för jag älskar varenda stund jag håller hovet

Nätet upp! Två punkt noll
Nätet upp! Släpp all kontroll
Den perfekta platsen, vinnaren av matchen
Nick Borgen ‘97, som han siat har det vart sen
Nätet upp! Två punkt noll
Nätet upp! Släpp all kontroll
Inga troll har nån koll när vi tar över
Rättshaverister möter ödet

Nätrap-karriär, skälet till att jag är här
billiga stunts är det som bryter barriär
kommunikativa webbnördar tar befäl
med fake til you make it som skäl
Lever som jag lär, lulz über alles
crowden vill ha härj och såklart vi lyder kallet
Igenkänning som stuff white people like
lagt kort ligger men aldrig på sajt
Vända kappan efter vinden aldrig vart lika lätt
vi nätverkar, hellre än live, på chatroulette
Vinner på tourettes, proppar feeden helt mätt
pengar för inget, som det sagt, regelrätt
Mesta kärlek till svågerpolitik
med nätet råder helt demokratisk genetik
visa sina skillz kräver ingen logistik
hett tips dock, glöm självkritik

Nätet upp! Två punkt noll
Nätet upp! Släpp all kontroll
Den perfekta platsen, vinnaren av matchen
Nick Borgen ‘97, som han siat har det vart sen
Nätet upp! Två punkt noll
Nätet upp! Släpp all kontroll
Inga troll har nån koll när vi tar över
Rättshaverister möter ödet

Med tillägg för en #ff, namedroppar mest hett
börjar med rapparna för de är lätt bäst
Både på twitter och på låtar förberett flest
episka rader för ditt hemmabruk och fest
Precis: @organismen och förstås @afasi
som alltid fått mig önska att jag haft samma driv
knappt att jag vågar tagga dem i min tweet
som David inför Goliat, novis för geni
Mobilkungen @morpac, Iphone i tolvpack
och nu senast din elmotorcykelkontakt
in med en tusenlapp, japp, för kontrakt
eller följ honom på twitter som sagt
Vill rikta tack till de jag träffat genom rap
Webbdagarpeeps på sin vakt
@kristinheinonen, @nollgradig som ett frysfack
@jocke samt @PaulaMarttila
Bonus upp i feeden, sist @karinadelskold
bara holler at me nästa låtstöld
@emanuelkarlsten, snittarätarchefen
min härold över all mingelscen

Jag tänker smida järnet tills det kallnar och blir tröttsamt - lulzrappen är my #1 fame just nu. Jag är en lulzgubbe och hovnarr. Därför fanns det inte nån tvekan alls när Karin Adelsköld frågade mig i fredags om jag ville vara med och rappa om sociala medier på Webbdagarna nu i veckan. Detta trots att jag tidigare lovat mig själv att sluta göra konstiga spelningar. Fast det här var ju mer ett upptåg än en spelning trots att låten jag snabbskrev över Ante Up-beatet var det bästa jag fått ihop på länge.

I måndags åkte jag direkt från vårdjobbet till tåget. Väl i Stockholm efter snabb ostkalasmiddag med @helahustrun kom jag till Karin i lägenheten hon lånar för att repa in det hela. Det var nog inte så hiphop, men det fanns vin och nördprat. Karin visade @morpacs motorcykelprojekt och jag visade chatroulette-pianomannen.

Efter det skulle jag dra till Skrapan för häng och sovplats, där Ida “MC The Ren” bodde med sitt nyblivna ex Niklas. När vi träffades på Bang-festen för ett par veckor sen var det nog en sex år sedan vi träffades sist, ändå kändes det väldigt naturligt att hänga med henne och Niklas i deras lilla studentlägenhet med bisarr kontorsutsikt mitt över (ni jobbar, vi käkar brunch i underkläderna).

Jag kom till Webbdagarna på konferenscentret lagom till lunchen, högg tag i @emanuelkarlsten för att inte vara ensam och skum och fick mingla lite med gratislunch i näven. Dessa stående mingelluncher alltså - finns det någon som kan äta, hälsa, prata och hålla koll på glashållaren på tallriken samtidigt? Men det var astrevligt och roligt att Emanuel agerade härold åt mig och presenterade mig för folk som “ni vet han som rappar sina follow fridays”. De flesta hade inte sett det.

Nervös som ett as för att inte komma ihåg all tokfärsk text fick jag till slut stå nedanför scenen med ett glas vitt när Karin först körde sin stand-up. Smög till killen som hade micken och försökte hålla den dold. Ska det vara överraskning ska det vara rejält. DJ:n fick köra igång låten och jag studsade upp till introt och lade in hiphop mode. Det var så fantastiskt roligt.

Efteråt åt jag snittar till middag och bedrövades av att en mängd vinglas redan stod upphällda när alla börjat gå. Vi som hängde kvar längst klarade inte av att slutföra den uppgiften själva och det var ju kanske lika bra eftersom jag väl hos MC The Ren senare faktiskt var ensam om att vara lite full och de mest findrack lite vin. Men det kanske är ett kvalitetstecken att första gången man träffar @alkiz är man själv den som är mest det som namnet antyder. Vi pratade redtube och The Ren och Niklas planer som nyblivna singlar.

Jag fick världens westernfrukost dagen efter, åkte på fikadejt och satte mig på mitt failbokade tåg som skulle ta omvägen över Karlstad, helt utan el till datorn eller mobilen. Jag är fortfarande imponerad över mig själv för att jag klarade av det - men så hade jag ju en bonusvers att skriva.

Nätet Upp feat. Karin Adelsköld finns alltså redan att se på tuben, dock i osynkad version vilket känns sådär. Men jag har fått löften om fler filmares resultat framöver. På fredag kommer alltså en hemmaversion med bonus #ff-vers. Texten kan du se i fredagens nyinspelning.

- - -

Förresten! Jag behöver VERKLIGEN spela in det här nånstans i en riktig studio. Fatta att det är Boten Anna 2010 detta, vi kan göra det till årets lulzarhit. Vem har studio och ork att mixa det åt mig? Palla spela in i hemstudio.

Jag blir borta ett par dagar. Kunde låtsas att jag tycker det är lugnt med bara tre dagars tyst i bloggish men då hade jag ju inte skrivit det här. Åh nätet, tiden går så fort. Till och med det bara några dagar sena inlägget om Ask-breven jag lade upp på Pillow Talk idag känns jobbigt inaktuellt av dessa bara några dagar.

Det är Webbdagarna och jag ska hänga lite med tex marknadsföringsfolk, eller nån grå konsultmassa om mina fördomar får härja fritt, och känna mig som en schmuck utan koll. Det blir säkert kul. Relatera till the speed of internets kan de nog i alla fall.

Redan i J-Shot Ballistix första tjockblogginlägg anade jag att här kommer finnas öppning för att skriva sånt jag tänkt på länge. Dagens helt fantastiska uppföljning säkerställde. Så här kommer det:

Som snubbe och dessutom fett smal är det svårt att välja hur man kan, bör och får uttrycka sig om andra. Inte ens för nån som ‘Stix som själv kallar sig tjock kommer jag vara helt bekväm med att använda ordet själv - jag håller med henne helt men vågar helt enkelt inte. Det känns som att det blir en annan sak när det kommer från mig, jmfr “blatte” eller “nigga”. Jag ska känna mig privilegierad som är smal och kan äta vafan jag vill ändå. Vem fan är jag att uppmana andra att reclaima tjockordet. Det blir lätt en sån där grej där jag målar in mig i hörnet Vadå jag säger ju bara som det är, jag är ärlig, du får deala. Oavsett vad jag menat tror jag det lätt uppfattas så.

Men just eftersom jag ser ut som jag gör utan att engagera mig är min kropp allt annat än beundransvärt disciplinerad och sund. Jag är inte nåt exempel på idealet (well som man ska jag väl inte bara vara smal heller, men om jag varit kvinna), jag har inte lyckats med något, jag är inte bättre. Om något är jag sämre, men det vill jag inte heller kokettera med. Nu säger jag det för sakens skull, men håller det helst för mig själv egentligen. Man kanske kunnat säga att jag har tur, innan diabetes tar mig.

Nå. Vid sidan av smalkille-rollen som riskerar provocera finns ju en mycket större fälla som dudes ständigt trillar i. Mer än något smalideal och allmän minerad mark i beskrivningar av kvinnors utseenden är ju det ständiga kommentaren från killar att de föredrar tjejer med “nåt att ta i” eller whatever så extremt förmäten och ignorant. Som om skönhetsideal för kvinnor bara hade med vad män vill att göra! Snubbar kan harva den där repliken till dödagar men det kommer aldrig göra nån skillnad, och när det dessutom sägs som nåt slags sätt att visa sig bättre än andra är det extra skabbigt.

Att kunna säga tjock som en helt vanlig beskrivning utan negativ innebörd måste det hållas jävligt åtskilt från kungörelsen vad man är för attraherad av som man, eller från anspråk på vad “alla” män vill ha. Som om ett ensamt härskande ideal av något slag alls skulle vara bättre för samhället. Det blir också en helt annan sak att säga Du är snygg för att du är tjock än att säga Du är snygg, och du är tjock. Nu letar jag bara nåt sätt att hävda att alla kroppstyper är vackra utan att låta som en jävla hippie. Går sådär.

- - -

Hur ser jag själv ut? Jag har viss undervikt enligt BMI om jag minns rätt.- väger strax över 50 kg och är 170 lång och vikten förändras i princip inget alls vad jag än gör (ehm om jag tränade kanske man skulle öka lite). Det är mest jobbigt att vara kort, och en golgatavandring att hitta kläder (framför allt shit i kostymväg) som inte är tält om jag inte hostar upp för skräddare. Ibland undrar jag om det inte var min snålhet som fick mig att börja handla på brudavdelningen rätt ofta.

Jag minns förresten The JOV:s något relaterade inlägg på Klickenbloggen om att varje utseendekomplimang också kan vara en diss. Det var ett bra inlägg.

Once a fan, now accomplice. Min text i nya numret av Bang handlar om varför fixeringen vid att få ligga eller inte sabbar många manliga nördars chanser att bli feminister. Såväl som det osynliggör både kvinnliga nördar och att kvinnor så fan heller alltid får ligga. Jag kommer garanterat att pumpa in extramaterial angående den tesen här i bloggen och kanske på Pillow Talk också.

Alla bra skriver i detta nummer känns det som och nördtemat är en gudagåva. Illustrationerna skitsnygga. Bara skaffa. Visst är jag sprängstolt, det är jag fucking skyldig mitt sjuttonåriga jag. Han skulle vara än mer stolt.

Jag har skrivit en krönika för Allt Om Jämställdhet. Den handlar om det där med föräldrar och karriärer as discussed när Birgitta Ohlsson fick pisk i pressen nyligen. Jag tycker den är bra, läs den.

Imorgon på Club Social får du kanske inte se denna outfit, men same rappin skillz - förmodligen bättre eftersom jag var så in i helvete full när denna bild togs att jag inte minns vilka låtar jag körde. Det var förresten samma kväll som jag första gången träffade Panam, som du fortfarande måste rösta på.

Anywayz. Klockan 20 börjar grejen, det är releasefest för ETC Gbg, och ca 22 står jag på scen. Det kommer bli bomben.

Det fanns meddelanden som var nästan två år gamla däri. Det var alltså jävligt länge sen sist, men idag raderade jag hela inkorgen i telefonen. Med tanke på hur mycket jag vältrar mig i old stuff var det väldigt stort för mig. Jag gör inte sånt, jag sparar.

Jag kanske inte slutar spara men jag har fört över datan till en annan sorts minne, det vaga och organiska. Passar där. Alla mjölkutfrustande roliga puns från vänner och kärlek, de är förstås helt förlorade i sin första träffande formulering. Jag vet ändå att ni fortsätter leverera, det är ok.

Speakin of konkurrens liksom. Bästa helgen som proklamerades i somras, och som sedan blev bästa veckan, har fått en mäktig konkurrent i form av helgen som var nyss. Helvete vad bra man får ha det.

Vi åkte på fredagförmiddagen efter att Panam haft möte on the down low #1 tidigt på morgonen. Av en trevlig slump verkade det som att vi faktiskt fått platser intill varandra på tåget trots att jag bokat två veckor senare, men de var mitt över gången så jag fick ändå förhandla en snabbis om att byta en plats. Jag vet inte varför men det kändes fint att få sitta så även om hon sov större delen och jag mest läste nya Filter som jag spart till detta tillfälle och lyssnade på Z-Ro i hörlurar.

När Panam skulle till möte on the down low #2, omgående efter framkomst, var jag inte missnöjd med att lämnas ensam. Köpte ett SL-kort som jag inte använde utan promenerade genom turistgatorna hela vägen till Söder och bytte Z-Ro mot Immortal. Black metal på hösten alltså. Det hör till precis som det hör till att gå runt en stund ensam planlöst varje gång jag är i Stockholm. Jag köpte ett anteckningsblock, jag har varit utan ända sen sista gången jag bemödade mig att gå på en föreläsning i kursen jag inte behövde eller hade bidrag för. Det var fint.

Vi möttes upp igen lagom till att få jiddra lite om vad vi skulle göra med en halvtimmes tid innan Helena Bergman (fan nu skulle jag behöva ett käckt smeknamn) skulle möta upp för en blixtfika. Jag köpte lite godis, tog ut lite pengar, sen var halvtimmen ändå över. Känslan av social turné när man först sitter på kondis med Helena och sedan går vidare för att träffa nästa grupp på middag. Jag och Panam kom först och hann med att dricka varsin öl innan först Baseballin Fredrik W och sen Jullan Ballistix och Snygg-Kristian anlände. Sen blev vi sittandes. Ballistix halade in their second least expensive bubbel för att fira en framgång för Panam och ölen fortsatte komma. Jag är ganska kass på sittandes och alkohol, kanske var det därför jag en stund tvärbytte twitterbudskap från kärlek för alla till “ånej indiehjon”, men på vägen därifrån och hem till Ballistix (som själv valt att svira vidare) kunde jag bara vara nöjd.

Hbth hade en något slö start, det första seminariet “Efter bröllopet” var intressant men med lite lösa tyglar. Man blev i vart fall lite småkär i både Felix König och i Leila Brännström (trots hennes akademikerklyscha till slow talk). Peppen klättrade snabbt när jag upptäckte att min AB-artikel kommit ut den dagen. Jag hade liksom inte hört nåt och det kändes jävligt roligt att få dubbelrampljus i helgen. (Här kan jag förresten inflika att rubriken på artikeln inte var mitt verk. Den var ärligt talat fruktansvärd, och missvisande. Men that’s the game.) Andra seminariet hölls lite tightare, av Devrim Mavi, och hade överhuvudtaget lite tydligare fokus (kring barn - födande, föräldrande etc). Den avslutande debatten mellan Hans Linde och Maria Abrahamsson var också om inte intressant så åtminstone väldigt underhållande - och lite skrämmande när man generellt höll med Abrahamsson oftare än Linde.

Jag tar det mer seriösa i veckan. Det här är ett inlägg om den konkurrerande bästa helgen. Efter sista seminariet var det mingel. Vilket för min del innebar att bli lämnad ensam då Ballistix och Panam inte hade middagsdealen som jag fick genom att delta, men jag klängde på de jag i alla fall bytt ett par ord med genom just ‘Stix och Panam och sen var det mest trevliga samtal och faktiskt ett jävligt roligt underhållningsprogram. Bäst var förstås när Robert Fux klädd som halv clown, halv drag queen fick upp Maria Abrahamsson att bli sminkad av honom. Jag hade trillat av stolen om jag suttit ner, det var helt mind-blowing. Hon blev faktiskt snyggare.

Skulle försöka följa med Ballistix ut med hennes bror och anhang, men efter förfesten bangade jag istället och drog hem till Panam som bangat hela festplanen från början. Det var nog ett smart drag då jag ändå vaknade pigg söndag morgon och var jävligt pepp på att få snacka i panel själv. Under natten drömde jag att allt gått skitbra, men inget om själva panelen. Det kändes som att några mystiska hemligheter om lyckad retorik avslöjats för mig, vilka jag ändå inte kunde komma ihåg. Men Dirty Diaries-filmerna som visades under första programpunkten var ändå inspirerande nog. Jag var riktigt imponerad av både porren och Rytels mer politiska film.

Av Panams twittrande att döma verkar det sedan som att jag gjorde bra ifrån mig på seminariet “Det sexualiserade rummet”. Jag var förstås själv nervös för att vara för svamlig (är jag jämt), men troligen var det till stor del inbillning. I vilket fall var det oberoende av min medverkan lätt det mest intressanta seminariet. Det blev lite så att Tiina Rosenberg hade ett litet eget race vid sidan av resten av panelen, men det förvånar ju ingen och är dessutom alltid jävligt underhållande. Fan vad rolig hon är.

Det höll mig upplyft inför även resten av dagen då jag återigen lämnades ensam när min freakish kropp var den enda som pallade att inte äta nåt sen frukost under det väldigt paustunna programmet från 11 till 17. Sen firade jag med godis, cigg, Z-Ro och snabbmat innan jag under hemresan fick sitta i annan vagn än Panam. Jag vet inte varför men det kändes fint att sitta själv sista vägen hem och bara med fantastisk sms-kontakt veta att i vagnen framför satt någon man inte kan låta bli att vara kär i. Som är stor förtjänst till faktiskt allt det här som händer.