Redigt imponerad av att SVT-utfrågningen av Maria Wetterstrand upprepade Jörg Teichert-fallet, med rätt frågeställning och allt (först i alla fall), utbrast jag “fan vad punk!” på Twitter. Naturligtvis är jag också rödgrön nog att hålla med om Wetterstrands svar att “utförsäkringar” inte behöver finnas bara för att man sätter en tidsram för utvärdering och utredning av sjukskrivningen.

Men anyways. Är det inte konstigt att det varit så enormt tyst om att en lön på 75% för en läkare fortfarande är jävligt möjlig att klara sig fint på, helt utan sjukersättning utöver lönen? Särskilt om man tänker på alla som jobbar deltid i de lägre vårdskikten. På mitt gamla vårdjobb, som säkert inte är ensamma om den saken, hade varje avdelning ett visst antal 75-tjänster för undersköterskorna. Viktiga inslag för att få ställets ekonomi att få ihop. Ja, satt i system rentav. De flesta där var kvinnor.

På överläkarnivå, däremot, är det nog viktigare att få anställa nån ny på heltid. Annars är det nästan som att invaliden Jörg kommer och tar heldugliga människors jobb. Dey TUK R JERBS!

DERKA DERRRB:

- - -

Update: Kalle Malmstedt påpekade under min twitterframfart att Jörg Teichert själv påpekat att han klarar sig på 75%. Detta sades alltså redan från början i ursprungsartikeln om fallet i DT. Har dock ingen länk dit, men väl en andrahandskälla. Ingen smädelse mot Jörg, alltså, men ytterligare smädelse mot den första enskilda fall-kåta användningen i #svtut såväl som mot övriga tramsdiskussioner om läkarn.

Varför tycker Maciej Zaremba, i en text om att nygröna/lattegröna bara engagerar sig via konsumtion, att fallande löv och mossa här och var mitt inne i stan är “miljö” som ska skyddas och att städning av detta är miljöförstöring? Och varför vill jag alltid kommentera sånt som DN Kultur inte lägger upp på nätet så ni inte kan få se vad jag menar? Frågor, frågor.

På väg till min arbetsplats åker jag förbi en hållplats där LO:s reklamaffischer hänger. Reindfeldt upp och ned och MEGAFEL vertikalt skrivet över fejjan hans. Vad i helvete, LO.

Idag skriver folkpartisten Yvonne Stein om LO-kampanjen på SvD Brännpunkt, jämför med vanlig produktreklam och avslutar med OMG hur skulle Sahlin reagera om det var hon som mobbades i borgarreklam OMG OMG?!. Hon menar att det närmast borde vara förbjudet med sådant negativt kampanjande. Vad i helvete, Stein.

Även jag dissar LO-kampanjen i tryckt press idag, i en liten bisats ur enkätsvaren i ETC Göteborg, men jag skulle varken önska att det var förbjudet eller tycka att negativt kampanjande är av ondo. I krig och politik utger sig alla för att vara goda och ha bästa svaren, och är de inte goda ska det banne mig bemötas. Fick jag inte negativkampanja skulle jag inte kunna påtala att SD:s “politik”, även mycket av det som kan verka harmlöst, faktiskt är främlingsfientlighet. Man måste kunna affischera och säga: Alliansens förslag X leder till jävelkonsekvens Y - Vi är alternativet. Allt annat är typ som att be någon spela bättre musik själv då om de inte gillar band Z.

Jag skäms över att vara nån sorts rödgrön dude när jag ser LO:s affischer främst eftersom jag tycker den är töntig. Det skulle jag tycka även om vänstern eller sossarna tryckt samma kampanj. Sånt där tugg hör hemma på revolutionspubertala klistermärken på elskåp, eller i denna blogg, inte på en stor officiell kampanj. Men då LO faktiskt inte är ett parti utan en fristående organisation blir det hela än mer problematiskt.

Har inte LO problem nog med att faktiskt inte representera alla sina medlemmar? Jag hatar att det finns människor anslutna till LO som inte kan se hur antifackpolitiken som kom som ett brev på posten efter förra valet var deras alliansröstande rövars fel, men de finns i rörelsen. När de ser sina medlemsavgifter spenderas på annan politik kommer det bara vara skadligt för LO i slutändan. Hade vi inte nog med avhopp? LO får gärna kampanja politiskt under valrörelsen - men det ska vara fackföreningsrelaterat och inget jävla fjuddivuddivutt.

- - -

Update: Detta legitimitetsproblem gäller även bytet från negativt till positivt med “megabra”. Even mo pisk till både LO och Stein med andra ord.

Först detta: http://charliebykabusa.se. Just precis, förlaget som ger ut min porr.

Sen detta: http://kurtprosa.blogspot.com. Just precis, ännu en blogg av mig.

Lagom till floppen “När ska vi ha tid att älska skratta?”:

Fan vad jobbigt det är att ha heltidsarbete. Inte att jag är utsliten eller så, men man har ju ingen tid till nåt och alla misstankar om att allt annat man måste göra i samhället inträffar under normal arbetstid slog in. Måste pressa och fuska för att få tillbaka möjlighet till psykologtid. Tandläkaren jag tänkt uppsöka får vi väl se med. Banker har tack och lov lite bättre tider numera, för jag måste tydligen lämna ett papper dit för att styra upp löneutbetalningar.

Sitta på internet på jobbtid går i alla fall, till skillnad från på #vårdish, men vet du att alla arbetsstationer i hela Göteborgs Stads ägo sportar Internet Explorer 6*? Vet inte om det är mest skandal eller bara löjeväckande. XP är lika gott med tanke på alla gammburkar därute. Att man inte uppdaterar webbläsare på 7-9 år är däremot inte gott nånstans. Det skulle vara för lulzens skull då.

I alla fall. Det är inte bara för att gnälla, det är för att påtala hur det kommer sig att Nerd Life Deluxe förmodligen blir lidande och inte repar sig från sommaruppehåll (då det ironiskt nog var för mycket ledighet som motade bort bloggtiderna). Slå mig inte.

Annars verkar jobbet soft.

- - -

* Det finns en väg runt! Läs kommentarerna.

Idag börjar jag ett nytt jobb. Jag är bibliotekarie, äntligen. Något orättvist fixat genom att inte lyfta ett finger mer än att vara my awesome self, och att ha än mer awesome vänner som tipsar om mig - på så vis med liten genväg runt mina svårigheter. Men mesta kärlek till svågerpolitik som bekant.

Anyways. På grund av tidigare missöden med förlagskonkurs och försening har så skett att dagen då Skamlöst skickas till tryck blir exakt samma dag som det nya jobbet startar. 2 in 1 alltså. Boken som faktiskt lyckas komma ut så vi har den tryckt på årets bokmässa där jag kommer representera tusenfalt. Jag kommer även att fira dagens fantastiska datum anno hybris på Boss ikväll och när du ser mig: bärs och järn. Eller kanske inga järn förresten, jag ska ju upp och jobba.

Köper ny mobil. Panams stulna lär inte dyka upp men hon ska ändå skaffa ny. Tänker gå loss på nån touchscreen och vi knatar in på ett Phone House. SMOCKFULLT. Träffar Johan Folin som köar, det är naturligtvis släpp för Iphone 4 idag. Vi ska inte ha en sån.

Knatar vidare, ser ett litet Phone House till som inte är fullt. Där finns inga Iphones och pöbeln håller sig borta. Börjar kika på väggen med telefoner och scoutar lite. När expediten frågar om vi behöver hjälp förklarar vi läget och han går genast igång. Rekommenderar varmt den som inte är skrytbygge och medan vi står och bestämmer oss kommer typ en miljard stackars offer in och frågar om de har kvar några Iphones. Nä, vi säljer inga här, gå vidare. Och de två bakom disken snackar om att sätta upp en lapp för att slippa frågan. Han förklarar:

Ni är de första som inte kommit in för en Iphone 4. Jag fattar inte hypen för den jävla skitmobilen.

Efter den repliken kunde han sålt mig vad som helst. Sen hjälper han oss med hur vi ska gå till väga för att lyckas få samma nummer utan att behöva vänta på SIM-kort som ändå kommer till Göteborg. Går till en Telenorbutik och kalaset är fixat.

Vänta på laddning. Lära sig hur telefonhelvetet funkar. Halvvägs där.

Ränner omkring. Mild hustle för oss backstage på Ride Park. Där inleds katastrofdraget att inte ha ätit nåt men öla ändå. Fortsätter draget efter något sen ankomst i ett karaokerum med kramliberaler, men, ska sägas, på vägen pressbyråar vi oss en macka respektive snickers. Jag grisskriker när jag ser Panam slänga sista biten av sin macka i soporna innan vi går in på stället, men är man godisman så är man och jag får nöja mig med choklad.

Kramliberalenas närhet till anarkism slår mig när jag som karaokevärd by trade förfäras av konceptet det japanska karaokerummet är. Ingen styrsel! Men vi ylar på och alla får sjunga, inga varuhissar till baren men väl en knapp för betjäning och det är väl bara att ta en till. En avslutande Sultans Of Swing med min Dire Straits-babe intill gör mig på vrålpepphumör så jag bara måste vidare till klubben när de andra ska hem. Panam får plötsligt vara den som är tveksam.

Kommer dit, står i kö. Möter Carinism och sen är vi inne. Jag är en n00b men n00bkomplex på klubbar jag inte kan och tar mig helst till dansgolvet där man kan va som vanligt. Pratar med vännerna och ser en teve med bögporr medan Panam efter fail av bartender och fail av mig inte heller lyckas få upp den kondenshala vinflaskan och plötsligt råkar bita av hela halsen. Sån jävla powerbrud alltså, bara rätt av. Chomp. Ber om ett glas.

Men så lulzar jag till nåt dumt och det blir bråk och vi ramlar åt skilda håll i vrede. När jag är hemma där jag tror hon är så är hon på McDonalds istället och det var ju dåligt drag. Jag kommer dit, vi delar ett vegmeal och säger åt varandra att hålla käft. Bråkande par är toppenläge för tjyvar och tjyvarna har plötsligt lyft hela hennes väska och allt borta. En snubbe säger att han såg dem, vet vilka de är, det blir uppståndelse och sen hittas väskan i alla fall men utan grejer och vi ringer snuten och de tänker komma dit men tar evigheter på sig och de ska stänga stället och vi tjatar om att få vara kvar. Nån hittar plånboken och mobilen i en sopkorg och vi är lyckliga en stund. Spärrade kort redan och med Högkvarterets barfail dan innan alltså båda utan Visa-kort, men vi har grejerna och snuten ringer och vi avbokar. Går hem. Och mobilen, den är inte Panams. Bara likadan.

Vaknar till dubbel kortlogistik och bakfylla. Och ett jävla skitväder från helvetet. I det knata till utbyte av Visa-kort med hon som fått mitt så åtminstone jag har ett, samt för Panam manuellt och analogt ta ut pengar inne på bankkontor. Bli sinnessjukt blöta trots paraplyer och bara klä av sig allt och svimma på soffan väl hemma hos Ballistix igen.

Nä vet ni vad, jag stannar hemma. Eller åtminstone på hotellet efter att väskorna flyttats dit. Fixa ny telefon får bli imorn. Åh, låt det sluta regna.

Ränner omkring. Anländer till Stockholm i rejält god tid, till skillnad mot Panams farhågor, och rullar våra väskor mot förvaringsboxarna. De är fulla allihop utom de små som ena väskan inte ens går in i ensam. Rullar våra väskor till Kulturhuset. Gratis garderob för oss, ka-ching, för vi ska vara med i seminarium.

Står på scen och meckar mik. Min fungerar inte och jag känner mig lite som en idiot först men det går över. Vi pratar porr, Ulrika tokpromotar Skamlöst och jag och Panam svarar med respektive stilar på frågor och ämnen. Jag droppar one-liners och hon är professorn. Jag trycker in en Wu-referens åt Anders i publiken, Panam pratar om makt och sex.

Folk att hälsa på och vi har gjort så mycket innan vi ens hunnit landa hos Ballistix. För min del allt jobb gjort redan. Men Panam har artikel ute och folk ringer och dagen efter är jag den som knatar själv på shoppingtur för att jag vill ha praktisk väska till fest medan hon pratar mer porr med hårda motståndare och åker taxi till radiostationer och vackra sympatiska män som bara nästan är motståndare att försöka debattera mot. Jag träffar tweeps och köper vin.

Blir också kontaktad, jag har nytt jobb och nya uppdrag och #hybris2010 är på. Men inte lika på som när vi går fyra personer till underklädesfest i bästa munderingar och en förträfflig backslick. Svettas nåt så in i helvete med andra lättklädda på dansgolv. Dricker öl. Vinglar hem lycklig.

De ringer Panam flera gånger redan innan frukost medan jag upptäcker att Visa-kortet är fel. Fel namn. Fel kort. Jag orkar inte panika utan flyttar alla pengar till säkert konto, mailar en person med det felande namnet och låter saken bero. Min mecenat sitter ändå intill och får stå för allt idag. När hon har tid. När jag har tid. Läser DN Kultur och ser att Tove Leffler kritiserar behovet av queer erotik och tycker det är rimligt fast ändå lite fel. Tänker att det är fett och #hybris2010 att jag ändå citeras i DN Kultur. Tänker att jag ska blogga om det men det blir bara detta just nu.

Semester fast med jobb är ändå så mycket bättre än fast i jobb. Jag har aldrig haft semester förr, jag tar vad jag kan få och ser fram emot även tiden efteråt.

You can use my catalogue. Tack till Ballistix för tipset.