Från det nya flashback, en f.d. redaktör på SvD: Om samtyckeslagen antas och kvinnan på morgonen påstår att hon aldrig gav sitt samtycke - trots att mannen faktiskt krävde det - hur ska då samtycket kunna bevisas när de var ensamma i sovrummet? Bevissvårigheten bör rimligen bli lika stor som med dagens lagstiftning. [min fetstil]

Jamen precis, SÅ VAD ÄR PROBLEMET!?

Samtyckesfrågan handlar bara om att, istället för att endast gräva i ansvaret hos målsäganden att säga nej, tydligt gräva i ansvaret att veta hur ett ja ser ut. Antagligen att ge båda dimensioner vikt om ett bra förslag tas fram. Detta är det enda vettiga att göra om vi på allvar ska börja lära ut lite lyhördhet. Fatta kommunikationsförbättringen. Nackdelar finns inte.

Alla som inte fattar är våldtäktsmän.

När jag gick i högstadiet hade vår kvinnliga gympalärare inte så mycket skrupler mot det där att klampa in i killarnas omklädningsrum. Oftast med frågan vem som inte tagit tillbaka plånbok/nycklar från förvaringslådan som vi brukade lägga dessa i. Nån gång gick hon även in i duschen. Jag har ärligt talat ingen aning om detta var ett svepskäl för att spana kroppar eller inte, hon var rätt virrig i allmänhet, och som varande även vår biologilärare var hon fullt möjligt av nån slags naturiståsikt att det där med naket inte är så noga. Dessutom var det ju alltid nån jävel som glömt sina grejer i lådan.

Oavsett detta var ändå fallet så att vi skämtade som fan om saken, men aldrig pratade om det som ett övergrepp eller något att anmäla. Det fanns säkert de på skolan som hade problem med det – men jag vet att jag själv absolut inte betraktade det som särskilt hemskt. Ens som kortväxt 14-åring med kukkomplex. Men när jag gick i mellanstadiet var blotta påståendet att en manlig gympalärare kollat in i tjejernas omklädningsrum en jävligt big deal.

Under en msn-konversation med en kvinnlig vän påtalade hon att hon nog borde ta på sig lite kläder eftersom hennes manlige inneboende snart skulle komma hem. Eller skulle hon? fortsatte hon sedan, och antydde att hon skulle reta eller förföra honom whatever. Jag sa att det var ju då fan att man själv inte skulle kunna göra den grejen, sitta naken när ens eventuella heta flatmate kom hem – om jag skulle göra det som man skulle det ju vara … hotfullt. Jag tänkte då vidare. En naken kvinna bara sådär tas för antingen en inbjudan, eller beroende på kontext kanske som en utsatthet, medan en man skulle vara påträngande i den förstnämnda kontexten, och i den andra kanske ett direkt hot. Eller som en lustighet, som en annan kvinnlig vän uttryckte det när vi diskuterade saken.

Du har säkert sett American Pie. Den filmen alltså, den är fan det ultimata exemplet på allt jag vill säga i den här frågan. Förutom det framträdande temat unga män som jagar efter sex på alla möjliga sätt – med kvinnorna i försvarsposition – finns även en bra illustration av vad ”riktigt” sex är. Enough of this blow job bullshit; I got to get laid already. Killen som till skillnad från de andra har en flickvän definierar sig fortfarande som oskuld, en avsugning är nämligen inte sex (nog). Men för dagens ämne ville jag komma till en annan sak. I slutet, när Band Camp Girl haft vilt sex med Jim för att sedan vara försvunnen dagen efter, inser han först att han bara utnyttjats för sex av henne – men utbrister snart: I was used … Cool! och det ger på en gång det jag sa förut. Ingen egen övergreppsbild. Män ska ta sex, och Jim har just fått det gratis – vilket är vad used innebär från hans perspektiv. Att bli ofrivilligt intagen av en kvinna finns helt enkelt inte, inte ens när kvinnan kallar honom bitch och rent allmänt tar kommandot.

Den antifeministiska favoriten falska anklagelser harvas konstant. Ofta beskylls kvinnor som anmäler våldtäkter för att ha ångrat sig i efterhand och därför vilja kalla det för våldtäkt – som en sorts upprättelse för att det egna försvaret fallit av olika skäl. Jag tänkte ta antifeministerna på orden nu och resonera utifrån en hypotetisk situation att det stämmer. Vad innebär det i så fall för våldtäktsbegreppet och framför allt för vår syn på sex? Ja, det säger förstås att jag är spot on och dead right.

Motivationen till att anmäla någon för våldtäkt som antifeminister hävdar den är för det första en intressant väg in på hedersfrågan och dess existens även i västerländsk kultur. Den är för det andra en tydlig indikator på att sex fortfarande är något som en kvinna kan skämmas för. Man kan inte hävda att en kvinna skulle vara motiverad nog att sätta dit en oskyldig om det inte fanns en påtaglig skuld för det sexuella snedsteget att undvika. Naturligtvis är det dock min vidare tolkning att beskriva det som rollen av försvarare mot ett manlig pådrivande och inte något som antifeminismen skulle uttrycka. De där brukar ju inte vara så noga med att hitta sakers ursprung så länge inte feminismen kan beskyllas. Bara så du vet vad som är mitt och deras alltså.

Jag tänkte vidare kapa ett exempel på ett verkligt fall rakt av från den antifeministiska bloggaren Ingrid Carlqvist. Historien är alltså att en kvinna efter sin möhippa tagit med sig en väninna och en man hem på efterfest, väninnan har gått ut på promenad nån timme, och när kvinnan vaknar är hennes trosor nedhasade och hon minns ingenting eller väldigt svagt. Mannen säger senare att de haft sex, helt frivilligt. Har hon då bara ångrat sig eller har hon utnyttjats och kanske till och med drogats?

Well, kanske inte något av dem, pucko. Antifeministen drar till med ånger, att hon hade känt för att vara lite otrogen sådär innan bröllopet slog till helt, men accepterar ändå i samma veva att kvinnan varit så abnormt full att hon kanske behövt vård och har dimmiga minnen. What’s up with that? Ja, den dömande tonen är ju direkt äcklig, men det kanske inte är helt off egentligen som faktauppgifter betraktat – låt oss nu fortfarande säga att falskanklagelsen är en realitet – att hon både velat ha sex och varit just så full. Att vara fyllekåt existerar. Att göra saker på tokfyllan man inte minns, men som av närvarande uppfattas som aktiva och medvetna – och säkert är det, existerar*. Människor som beter sig extremt annorlunda på fyllan existerar. Och ja, ska hon snart gifta sig kanske hon inte vill befatta sig ens med funderingar på om det kanske varit frivilligt. Men om det verkligen betyder att det är ett konkret och medvetet beslut att sätta dit en oskyldig, det kan man inte så lätt hävda. Nu rör vi oss ju i heteronormativiteten, där en kvinna som haft sex har blivit tagen, och om det är så att hon har haft sex men inte minns hur det gick till kommer hon direkt att känna av det som ett övergrepp.

Det här är ett tankeexperiment och ett resonerande, jag skulle aldrig döma enskilda fall som jag inte har all kunskap om på allvar. Så nu justerar jag exemplet istället, för att vässa min egentliga tes: tänk dig att INGEN av dem minns något, men båda förstår att de haft sex. Vem är våldtagen?

Ja precis. Ingen egen övergreppsbild. Du kan knappt föreställa dig att mannen utnyttjats. Kom igen! Det är ju inte han som penetrerats liksom. För det är klart vi kommer tillbaka dit, visst lovade jag att återkomma också. Frågan är ju utöver kopplingen till vad vi betraktar som riktigt sex eller inte, varför insidan är så helig. Är det bara fysiskt? Nej, jag tror inte det. Eftersom det inte spelar någon roll. Ofrivilligt sex betraktas som och är ofrivilligt även lubricerat**. Och du förstår att det måste bli ännu mer fortsättning nu. Jag har inte ens tagit upp tjatsex ännu, och det börjar redan barka hän åt våldtäkten som metafor. Du får ursäkta, men vänta igen på nästa del. Jag skulle kunna skriva en bok om det här***.

- - -

* Som vidare läsning rekommenderar jag LSM i detta inläggs framför allt sista stycke. Och varför inte även **detta inlägg bara för att vi är igång. Hej dubbel pingback från Gustav #2!

*** Kanske gör jag det! Hjälp mä med detta. Offerter till gustav@paparkaka.com såklart.

- - -

Tidigare delar:

Första. Andra. Tredje.

Jag har några exempel att dissekera. Kanske är tesen självklar sedan. Vad det kommer röra sig om är varför det allmänna våldtäktsbegreppet ser ut som det gör. Och varför män inte kan våldtas. Det är förstås sammanlänkat.

I DN publicerades för ungefär ett år sedan en artikel om två fall som prövats i Högsta domstolen, vars utfall kritiserades av Riksåklagaren. I det ena fallet hade HD menat det rörde sig om våldtäkt när en man fört in sina fingrar i en sovande kvinnas slida. I det andra menade HD istället att det skulle bedömas som sexuellt tvång att en man hade runkat en annan man när denne sov. Hovrätten hade dömt helt omvänt, och HD:s beslut skulle ge omprövan i Hovrätten.

Motiveringen till Högsta domstolens beslut vad gäller övergreppet på mannen var att det inte var att betrakta som lika kränkande som ett påtvingat samlag, medan övergreppet på kvinnan enligt HD var just snarlikt ett påtvingat samlag. RÅ menade istället att båda fallen borde kallats våldtäkt.

Så vad var skillnaden? Jag vill uppmärksamma ett visst ord här som har en oerhörd betydelse: samlag. Vi talar om penetration. Medan lagtexten numera inkluderar fler handlingar än ofrivillig penetration (den med en penis då), relaterar den fortfarande alla handlingar till denna. Mycket analogt med att en heteronormativ syn på sexualitet kallar penetration för sex, medan allt annat bara är ”förspel”. Det kan då sägas att lagens våldtäktsbegrepp fortfarande menar att en riktig våldtäkt – riktigt ofrivilligt sex - är lika med penetration, men att vissa handlingar kan sägas vara tillräckligt lika penetrationen för att rubriceras som våldtäkt i rätten.

Enligt exemplets beslut i HD kan alltså en man inte sägas vara våldtagen utan att ha blivit penetrerad av något. Eller en kvinna för den delen, kan tänkas. Varför kan jag inte låta bli att direkt relatera till det jag hävdade nyligen? I penetrationen såväl som i det heterosexuella ”spelet” är det mannen som är aktiv och tar, medan kvinnan är den som blir tagen. Därför är det helt oväsentligt i lagens ögon, av exemplet att döma, att de båda handlingarna som prövades faktiskt var exakt lika mycket simulation av den heterosexuella penetrationen. Men den ena utförd på könsorganet som tar och aldrig tas.

Det är förstås också penetrationen som gör det möjligt för oss att tänka att en man kan våldta andra män. Eller för den delen föreställa oss en kvinna våldta en man genom att tvinga på honom någon form av anal penetration med ett föremål. Den utsatte mannen hamnar då på fel sida om den heteronormativa penetrationen, och blir den som tas. Förutom den kränkning som är direkt motsvarighet till en med tvång penetrerad kvinna, så blir en penetrerad man genom detta övergrepp till just en ”kvinna”. Eller till bög. Det är inte svårt att tänka sig att det är ett skäl till mäns homofobi, och det är också lysande styrkt av exempelvis fängelsevåldtäkters skapande av en ”bitch”. Eller ”prag” som jag vill minnas att de säger i Oz.  Oavsett förekomst, eller hur situationen ser ut i verkligheten, är det svårt att förneka att mycket populärkultur skapar precis denna bild av en på så vis sexuellt utnyttjad man. Utan penetration heller ingen riktig våldtäkt, ens med manlig gärningsman, enligt HD:s beslut ovan.

Det må komma naturligt för många, mig själv inkluderad om jag bara går på känslan, att betrakta det som en värre kränkning att få något infört i sin kropp än att utsättas för andra ofrivilliga sexuella handlingar. Men är saken klar för det? Jag återkommer, men först nästa exempel:

I april i år rapporterades det, i främst kvällspressen, om en händelse i Ryssland där en kvinna övermannat en man som försökt råna skönhetssalongen hon var föreståndare för. Hon hade sedan bundit honom vid ett element och utnyttjat honom sexuellt i tre dagar efter att ha tvingat i honom Viagra. Vad som hänt i rätten sedan vet jag inte, men det uppgavs att de båda skulle åtalas för sina respektive brott. Det är ändå inte intressant i sammanhanget, eller för den delen om historien är helt sann. Intressant är istället hur den diskuteras i de bloggar och forum man finner vid en enkel fulgoogling.

Inte oväntat diskuteras saken på Flashback, men även andra olika forum av olika slag. Slående är hur många, framför allt unga killar (att döma av användarinfo), som kommenterar händelsen gillande – att man borde avundas eller gratulera rånaren som fick ligga med en vacker ung kvinna. Om hon nu var vacker vet vi inte, men ung åtminstone. Redan den öppnande frågan på just Flashback-tråden är om jag inte som man skulle valt att villigt stanna kvar som sexslav (illustrerat med en animerad smiley som kör en Kevin MacAllister med ögonbrynen). Vidare går forumsnacken av denna typ ungefär som dessa exempel: Om hon såg bra ut var det inte våldtäckt (smiley). Gött, då kanske man ska råna hon sen. (Dessa och nedanstående citat med orginalfelstavning såklart.)

Flera fördömanden av kvinnans handlande förekommer också, förstås, men de är absolut inte i majoritet, inte gentemot vare sig gratulationerna eller den andra mycket vanliga kommentaren att raljera över omanlighet hos rånaren (vad tusan var det för liten pigmé? en rånare som spöats av en kvinna kan inte få det lätt i fängelset) eller om ryska steroidkvinnor som övermannar vem som helst i en handvändning. Det är också vanligt att uttrycka åsikten att han antingen fick vad han förtjänade och säkert aldrig skulle råna mer, eller att det är att betrakta som två brott som kvittas mot varandra. Rätt åt rånaren som säkert (likt sina rånoffer) kände sig utnyttjad, förnedrad och använd i skamliga syften.

Om du tycker jag går Pär Ström på det hela kan jag förstås garantera att jag inte tänker tillskriva feminsmen dessa diskussioners ton. Som sagt, mestadels unga killar som går loss om hur gött det vore att utnyttjas av en het ryssbrud. Inget mot att unga datanördar inte kan vara feminister, men inte det mest vanliga heller. Vad jag vill få fram är i alla fall detta: inte ens de män som kanske borde identifiera sig med den utsatte mannen gör kopplingen att det är en ”riktig” våldtäkt i detta fall. Varför?

Dessa två exempel illustrerar de två komponenter som jag menar ligger bakom svårigheten att betrakta en man utsatt för ofrivilliga sexuella handlingar av en kvinna som våldtagen. Mannen befinner sig dels på den utförande sidan av penetrationen i vår föreställning om denna, men framför allt vill jag hävda att män inte har någon egen övergreppsbild. Vi är så jävla matade med att alltid framställas som konstant villiga (eller så är vi konstant villiga) att det blir svårt att ens föreställa sig vad ofrivilligt sex – på ett kränkande sätt – skulle kunna vara, i sådana fall där det inte samtidigt flyttat oss från rätt plats i den heteronormativa sexualiteten. Jag har sagt det tidigare: kvinnor försvarar det och vi vill åt det, so it was written.

Alltså kommer det mer text på den saken snart. Tillsammans med tjatsex och andra svåra fall.

- - -

(Mycket intressant är att den plats där en mer konsekvent linje drevs för att båda var brott, och en våldtäkt aldrig är ursäktad, var på ett forum för unga Sverigedemokrater. Dock behöver det inte vara ett genomgående drag i rörelsen eftersom en av bloggarna som skrivit var en SD-blogg, och skrev mest raljerande över ryska hårda kvinnor.)

Innan rapporten med de höga anmälningssiffrorna för våldtäkter i Sverige fick mig att börja skriva om våldtäkt igen var media glada över DN:s fåniga uppblåsning av den fiktiva tonåringens kontaktannons (länk, om du glömt detta). Jag kom i samband med just texterna om våldtäkt på vad som verkligen störde mig i den pseudoskandalen.

Om vi tar och bortser både från de speciella Qruiser- och Bodycontact-aspekterna, alltså att den ena borde vara fristad från heteroraggning och den andra är ett tämligen uppenbart ställe för både casual sexkontakt såväl som potentiell sexköpsmarknad, så har vi bara att tänka oss hur annonsen framstår på mer ”vanliga” dejtingsajter. Det var ändå så den uppfattades av en stor del läsare som tyckte det var fruktansvärt att någon skulle behöva trakasseras så. Men ja, den fiktiva 18-åringen Emseline kan mycket väl ha bett om det.

Ur DN: Innehållet i annonsen är kortfattat och lite försiktigt: ”Det är första gången jag skriver här, men min kille gjorde slut o jag känner mig vilsen o ensam. Vet inte riktigt vad jag hoppas på… /Emseline”

Man tycker ju att åratal av en tämligen etablerad diskurs hävdande att pojkar lärs till aktivitet och flickor till passivitet borde leda till lite ordentliga slutsatser vad gäller det heterosexuella raggandet, men nä, det missar många. När det egentligen är så jävla enkelt. För bara språkbruket kring sex, särskilt för yngre, kretsar kring föreställningen att det är något killar arbetar för och uppnår, medan tjejer ska hålla på sig och kontrollera ”tillgången” till sex. Närmast ett innehav – kvinnor innehar sex och män strävar efter det. Oavsett om du ser detta innehav som en maktposition (vilket some schmuck ihärdigt påstod i kommentarerna på extramaterialet till min AB-artikel och kallade det för ”evolutionens gate-keeping”) eller bara ser det som en diskurs är det en påtaglig och existerande bild. Det är kvinnor som diskuteras varande sexuellt tillgängliga eller inte. Tillgängliga för vem då? Subjekt, någon?

Även oavsett framsteg vad gäller erkännande av tjejers lust finns grundinställningen kvar att sex för kvinnor, särskilt unga tjejer, är ett problem. Sexuell debut diskuteras nästan alltid på ett sådant sätt. Inte bara genom fixeringen vid kärlek, varningar om sjukdomar eller graviditet, utan kanske främst genom risken för dåligt rykte. Det vore puckat att inte behandla hur detta påverkar utvecklingen av tjejers strategi för att närma sig en potentiell sexpartner (eller den stora kärleken). Och medan den strategin plockar på sig komponenter som försiktighet och dubbeltydigheter, för att inte tala om olika uttalade regler som att hålla på sig tills tredje dejten etc, får pojkar utveckla en strategi som inkluderar en hög grad av aktivitet. Blir inga barn gjorda annars.

Klädsamt motstånd är ett faktum. Särskilt om du är ung och, oberoende av den faktiska risken, rädd för konsekvenser vad gäller ryktet. Det är så vi hamnar i Hennes läppar säger nej, men hennes ögon säger ja. Det är helt enkelt en del i spelet. Jag kan inte säga att det är en bra sak (obviously), men det är tvunget att vi ser det som ett faktum. Hennes ögon kan säga ja. Därför att hennes läppar inte har tillåtelse. Och det är därför svar från 271 män, som tycker att en annons som Emselines är allt från flörtig till fullt potentiellt flerkuksletande, inte på något sätt är ett oväntat resultat. För det är så man formulerar sig som ung tjej om man är en smula osäker, men känner att lite knulla kanske vore på sin plats för att glömma ett uppbrott, eller bara i allmänhet är kåt. Att det var några/flera (inga siffror, tänk på det) som letade efter sex mot betalning, eller kanske är våldtäktsbenägna, visar bara på hur farligt det är att ha ett kontaktsystem som fungerar på det här sättet. Det betyder inte att de gjort en felaktig tolkning av annonsen. Innehållet i annonsen är kortfattat och lite försiktigt. Ja precis, den säger inte så mycket alls – eller vad som helst. I kontexten där det är svårt för kvinnor att öppet leta tillfälligt sex, men existensen av kåta kvinnor ändå är känd och accepterad, blir det helt enkelt så att små signaler kan betyda precis vad som helst. Om inga kvinnor visar att de är intresserade – då måste alla eller inga läsas som att de är det.

Det är av den här anledningen jag menar att det är så jävla viktigt att inte bara pojkar ska lära sig prata om sex baserat på lust, och att istället för att betona vikten av att säga nej få lära sig känna när man vill säga ja. Alla tveksamma fall med en gärningsman som inte betraktar sina övergrepp som övergrepp tror jag har mycket att göra med denna inställning att kvinnor är försvarare. Det är också därför jag tror på en lagstiftning som baseras på samtycke, vilket kanske verkar lite ironiskt. Men det är förstås bara eftersom inte en käft verkat förstå vad en sådan kan innebära. Samtyckeslag är inte att likställa med omvänd bevisbörda. Det kommer inte krävas några kontrakt. Det kommer inte vara så att varje anmäld eller ens åtalad person är skyldig tills motsatsen bevisats. Det är fortfarande inte tillräckliga bevis från någon part när ord står mot ord – och då blir det inte automatiskt åtal eller fällande dom. Det enda som händer är att vi ser på vad våldtäkt är, och vad sexualitet är, på ett annat sätt. Och det är faktiskt gott nog oavsett andel fällande domar.

Det handlar ju om att göra sig av med ansvaret för en kvinna att säga nej och agera ständig försvarare, och att istället lägga ansvaret på BÅDA att lära sig vad det är att vilja, och att förstå när andra vill. För det att respektera ett tydligt nej har väl för i helvete aldrig varit nån svårighet att göra egentligen.

- - -

(BTW. I annan någon bitchar om att hon minsann är kvinna och kan ta för sig och uttrycka sig, så bör ni ju veta om att en person inte utgör alla, några utgör inte alla heller. Jag är liksom inte en man som tar för mig vitt och brett heller. Men jag förhåller mig till den kontexten likförbannat.)

- - -

Mer: Vad jag först sa om Tonårsannonsen. Vad jag sagt om Ja vs. Nej.

Härnäst: Heteronormativitetens betydelse för våldtäktsbegreppet. Kan nog bli nåt om tjatsex också.

Allra tydligast fall där höga straff är fullständigt misslyckat som avskräckande faktor är våldtäkten. Detta beror på att våldtäkt som handling och brott inte har någon naturlig definition. Smärtsamt tydligt var detta då siffrorna på antalet anmälda våldtäkter i Europa presenterades och debatten som fördes efteråt ofta berörde förklaringen – som tröst eller som skurk – att lagens definition var en orsak till Sveriges höga antal. Det är svårt att uttala sig om hur fördelningen ser ut, men att det finns många som ser denna definition som fel är ännu svårare att förneka. Det var dock inte bara dessa som försökte peka på existensen av en självklar gräns.

Någon sådan finns inte.

Det är ingenting jag säger för att gråzona ut faktiska övergrepp, jag säger det för att jag är övertygad om att den enda vägen att gå om man vill se ett samhälle utan våldtäkter (eller om vi lämnar utopierna: färre) är att först förstå detta. Anledningen till att våldtäkt är ett så oerhört svårt brott att reda ut är ju inte bara för att det hamnar i dilemmat att ord står mot ord, utan för att så många faktiskt inte anser att de begått våldtäkt. Deras definition är inte lagens. Därför bör man inte heller luras att tro att ett högt straff kan ha någon avskräckande effekt, eftersom en person som inte förstår skillnaden på frivillighet och tvång naturligtvis också är totalt blind för risken att hamna i fängelse.

Varför finns våldtäkt? Det är väl en bra start att fråga sig. Vilka skäl någon har. Och jag ser inte fler än 2+1 skäl till varför någon våldtar. Inga vattentäta skott dessa typer emellan, men ungefär. Nummer ett är maktutövandet, ett straff: strategiska våldtäkter i väpnade konflikter, fängelsevåldtäkter à la Amerikafilm, eller som en del i misshandel i en nära relation. Dessa gärningar är medvetna och du kan föreställa dig att gärningsmannen faktiskt inleder med att yttra ”nu ska jag våldta dig”. Men det finns också den mer omedvetna våldtäkten, att någon faktiskt tror eller tycker att den har rätt till sex: date-rape, mindre öppet kontrollerande våldtäkter inom en nära relation, att utnyttja någon som är sovande, medvetslös eller på annat sätt hjälplös – eller varför inte det infamösa Men hon har ju gått med på sånt förr/var en teaser/var klädd på visst sätt.

Med “+1″ menar jag buskpsykopat-aspekten, möjligheten att någon går igång på själva tvånget, men jag tror att det är något som följer med i de andra två mer än det är ett fristående skäl. Att gå antingen igång på maktutövandet, eller vidare tänka att man har rätt till sex för att man går igång på tvånget eller att den våldtagna är hjälplös. I skäl nummer två finns våldtäkterna som framför allt vållar problem och som knappast kan avskräckas från genom hårdare straff. Bara det första skälet, med eller utan psykomotiv, är i närheten av en självklar status som just våldtäkt, och det var dessutom inte länge sedan som en relation var fristad för våldtäkt.

Det är frestande att bara vända sig emot de som gapar om falskanmälningar och klagar på lagens definition, men det har länge talats om i feministiska sammanhang att våldtäkt är lika med makt och aldrig har med sex att göra. Det tror jag är oerhört farligt. Att kalla våldtäkter för omedvetna kan verka som ett sätt att ursäkta dem, men jag talar inte om rättssalen nu – där det redan i flera fall (men tyvärr inte i alla) konstaterats att det inte är nödvändigt att gärningsmannen förstår att det handlar om övergrepp utan räcker med att gärningsmannen borde förstått det – jag talar om hur vi ska förstå för att förebygga.

Och då måste vi erkänna att våldtäkt är ett begrepp skapat av människor och inte har en universell definition vi kan luta oss mot. Det är värdelöst att sätta in nån Mr Mackey i högstadieklasserna som säger våldtäkt är fel mmkay, om vi inte tillsammans med detta diskuterar vad som är ett övergrepp. Våldtäktsmän är lägst i hierarkin i fängelset, alla hatar våldtäktsmän, de flesta killarna i mina samtliga skolklasser skulle fan mörda den som våldtog deras mamma eller syster eller dotter. Men det säger även dömda våldtäktsmän. Människor som sitter i fängelse dömda för just våldtäkt hatar också våldtäktsmän*. De kan göra det för att deras definition är en annan än lagens. Men den kanske är samma som din?

I kritiken mot lagen som den ser ut nu i jämförelse med tidigare lagstiftning finner man många som vill återinföra gradskillnaden mellan våldtäkt och sexuellt utnyttjande. Jag menar att det är ointressant. Gradskillnaden kan lika gärna göras inom begreppet våldtäkt och de som förr skulle fällas för utnyttjande kan lika gärna få samma straff idag men under en annan rubricering (våldtäkt på barn undantaget möjligen – men det är en delvis annan diskussion). Jag säger det igen: Våldtäkt har ingen naturlig definition. Hur skulle den kunna ha det? Vi har skapat den genom både kulturell kontext och språk, och frågar du djurvärlden så säger den att anything goes. (Snälla få inte för dig att jag har djurvärlden som ideal.)

- - -

Härnäst: - Rules of the game. - Våldtäkt och heteronormativt sex tightaste buddies.

Mer för nya/glömska: Inlägg ett om de där siffrorna. Inlägg två om de där siffrorna.

Mer annorstädes: Forskare kräver ny sexbrottslag (DN)

- - -

*se t.ex. En riktig våldtäktsman av Katarina Wennstam för sådana uttalanden.

Jag hörde det först av Soraya i Kvällspasset, men det kan väl för svensk del härledas till Nyheter24. (Även om andra fortsatt sprida saken däremellan, Expressen skriver typ samma med ännu roligare no shit sherlock-variant av citatet nedan.)

Det skrivs alltså för den som inte orkar klicka om att högre EQ betyder lättare att få orgasm för en kvinna, och så blir rubriken Smarta tjejer har skönare sex. Och den ännu mer puckade underrubriken En smart kvinna har bättre sex än en bimbo. Härligt skrika eller sucka-ögonblick. Jag väljer kanske mellanvägen och kan lite halvblasé påpeka på exakt vilka sätt detta är puckat.

För det första kan det ju påpekas att själva EQ-måttet knappast har att göra med det vi generellt kallar intelligens. För det andra kan det påpekas att det vi generellt kallar intelligens knappast täcker hela företeelsen intelligens (hej sätta likhetstecken mellan att vara påläst/ha triviahjärna och att vara smart!). För det tredje kan det påpekas att den du tänker är en bimbo i så fall lika gärna skulle kunna ha högt jävla EQ och den du tänker är en “smart” kvinna vara typ rain man och därför få jävligt lite ligga. För det fjärde är “bimbon” något som bara finns i andras ögon och andras ögon vet jack shit om en snygg/slampig/lättklädd bruds intelligens.

Men framför allt är det fel i grunden att sätta likhetstecken mellan “skönare sex” och fler orgasmer/lättare att få orgasmer. Det bygger på ett antagande om att alla upplever sex på ett sätt som jagar det där lilla ögonblicket och att allt annat är oväsentligt. Traditionell manlig kultur någon? Herre jävla gud vad människor kan vara dumma i huvudet samtidigt som de säkert sitter med papper på IQ 135+, eller EQ detsamma.

Ja, och så måste det ju sägas att även bortsett från det mesta ovanstående ger citatet “EQ verkar ha en direkt påverkan på kvinnors sexuella beteende och kommunikation” mitt svar NO SHIT SHERLOCK, eftersom det som just beskrevs var en del av själva innebörden i EQ. I bästa fall har ni styrkt nån slags relevans för ett mått jag redan betvivlar är så jävla viktigt. Extra no shit på att inse koppling mellan att ha bra sex och vara bra på att kommunicera.

Nu är det fristående. Jag avslutade förra texten med att eftersöka en inställning av sorten bara känna efter. Det gällde förstås främst som motpol till övertänkande, men också till prestationsinriktning. Var vi hamnar då är en linje i både överensstämning med och motpol till den kära orgasmen. Eller ja, hur den kan tänkas uppstå.

Oket är ju förstås prestationen. Men det mest intressanta med prestationen är kanske inte så mycket aspekten att vara mästerliggarn, utan hur det verkar som att man ser en prestation i sin egen lust. Eller kanske mer hårt uttryckt med omvänd ordföljd: lusten blir en prestation. Ja det är väl självklart nu när du ser det i text att du tycker det låter lite löjligt, men det hindrar inte kvinnor att fejka en orgasm lika mycket för att bekräfta sig själva som för att bekräfta mannen*. Det hindrar inte män att koppla lust till manlighet och framför allt motsatsen till omanlighet, och det är ju då det krävs en prestation för att ta tillbaka den. Det hindrar ingen att ligga i onödan för att det är en prestation bara det.

Det får mig förstås att tänka att det kanske kan vara kontraproduktivt att ha den tonen som ofta finns i diskussioner kring främst kvinnors orgasm. Att se det som något slags krav som ska framföras, eller ett ansvar som ska tas själv, och att konsekvent hävda varje situation där en part kommer och den andra inte som ett misslyckande för jämställdheten (vilken part det må vara, men vanligast är det förstås vid utebliven kvinnlig orgasm). Det är ett definitivt jämställdhetsproblem att sex inte verkar ge kvinnor vad det borde ge**, men jag tvekar ändå inför fixering vid själva orgasmen som vägval. Inte för att jag skulle känna mig mer pressad av en sådan inställning som varande (hetero)man, även om det kan hända och händer att jag känner mig taskig som haft sex utan att hon kommit, utan för att det lägger mer och värre press på en (hetero)kvinna. Detta även om man, som jag redan eftersökt, skulle lämna penetrationens status att falla och låta klittan träda fram. Eftersom huvudet fortfarande kan fucka upp oavsett hur rätt man gnuggar och har sig enligt teorin. Fortfarande finns det där som en prestation att själv lyckas komma, på samma sätt som en kvinna lika gärna kan känna sig personligt misslyckad för att inte ha kämpat hårt nog för vilken annan privat jämställdhet som helst. Ja, eller en man med jämställdhetsambitioner också för den delen. Men min erfarenhet är att det inte verkar vara ett lika påtagligt komplex utan mest leder till försvarsposition.

Ligger ju lite i lustens natur, förstås, att känslan i sig ofta är en pil i riktning mot orgasm och att det kan kännas lite … underligt, vill jag nog säga, när inget händer och pilen långsamt vrids tillbaka mot läge noll (det där lite mansklyschiga att det skulle vara direkt smärtsamt har jag dock aldrig upplevt, men kan inte förkasta det heller). Men finns det verkligen någon anledning att låta tankar och diskussion vara upptaget i just den riktningen? Känslan borde klara sig ganska bra själv där, det är ju den som ska vara guide till pilen och inte tvärtom. Så kan vi diskutera vad vi tycker om istället? Vilket också innebär att män inte behöver tänka på orgasm som ändamål. Jag räknar kallt med att de flesta män noterat alla andra saker man också får, så är det inte ganska enkelt att bara låta tillfälle styra skälet? Jämför gärna med ett annat behov: Man kan äta för en jävla massa skäl, att man är hungrig, för att trösta sig, för att fördriva tid eller för att det är så jävla gött. Uppenbart läge för analogi eller? Hell yeah. Inte konstigt att just andra behov så ofta får representera sex i litteratur och musik.

Så får man prestera då? Ja vafan, det får man väl. Ta stolthet i det? Ja det med, vad ska man annars göra om nån ger props? Tanken är ju att inte se sex i sig som en prestation, men det hindrar inte att man ska kunna vara glad över att ge någon tillfredsställelse eller att ha gett sig själv detsamma. Eller låta just det vara känslan man gillar och skälet till lusten, enligt min jämförelse ovan***. Handling och ändamål kan vara sammanlänkade men måste inte förutsätta varandra. Lite såhär: Orgasm - ja tack, you touching me - ja tack. Kanske kommer de sammanfalla, fortsätt bara med det där du gör, tack. Känna efter. Prata om vad man gillar. Tänk hur mycket vinster vi gör genom att definiera från det hållet, vad gillar du? och säga ja till det man gillar, istället för att bara uppmana till nej när det är fel. Leda någon rätt är inte att säga aj för helvete när det är fel, det är att säga ja för fan när det är rätt. Eller visa det, man måste ju inte verbalisera allt. Men har vi problem med unga tjejer som gör sånt de inte vill, populärt mediatema liksom, så är det för att de har problem att säga ja till det rätta, inte det motsatta. Långsiktigt och brett kan Nej-inställningen bara öka rädsla, skuldbeläggning och osäkerhet.

Bara en sån sak som att nån kanske kan säga att den gillar att kramas och skeda, istället för att komma ut i pressen som asexuell och säga hur mycket den inte fattar sex, som ju bara får folk att lägga sig i som fan.

- - -

* Se förra textens heteronormativitetsdisclaimer.

** Nu utgår jag bara från en medial diskurs och inte nödvändigtvis erfarenheter, men visst har jag vittnesmål och förstahands också.

*** Alltså egentligen har jag inte ens problem med att nån har sex bara för att öka sitt fultal, anything goes så länge man inte är fast i ett one and only way, och, eh, så länge det inte är direkt oskönt förstås – awkward goodbyes kan man dock få ta.

(Disclaimer: Denna text är förutom att vara helvetiskt lång också mestadels heteronormativ. Av vana, av enkelhet, men främst för att fejkandet som problem är resultat av heteronormativitet. Go figure.)

Det känns förstås lite obekvämt detta, att börja lägga sig i fejkade orgasmer som ju ändå vanligen är nåt som kvinnor gör, utifrån en situation jag inte upplevt. Men så kan man ju faktiskt se det som att jag visst har det. Ja, vi befinner oss fortfarande i resonemang med utgångspunkten antologin Fejkad Orgasm och mot slutet av boken finns några berättelser av män som fejkat orgasm. Det var nästan en besvikelse när jag kom dit, för att jag först tyckte det saboterade något jag ville skriva om boken. Alltså lite sådär att de borde tänkt på den saken blabla, men så hade de ju det. Sen insåg jag att jag ju faktiskt redan tänkt på en annan sak som jag tycker är av större intresse vad gäller manlig motsvarighet. För jag tror inte det är orgasmen.

Själva uttrycket att fejka, som jag menade sist var nästan uteslutande en väg till bekräftelse istället för något som har med sex i sig att göra, måste förstås i så fall ses som en handling givet en förväntning eller ett krav på den som fejkar. Utgångspunkten naturligtvis personens kön, och här har kvinnors fejkande helt enkelt blivit en så vanlig och framför allt omtalad företeelse att jag vill hävda fejkandet som nästan likvärdigt en riktig orgasm, med avseende på uppfyllande av könsrollen. Alltså kan en fejkad orgasm lika gärna vara en bekräftelse på kvinnlighet som en riktig, och därför tror jag inte att män talar lika högt om saken. För även om jag faktiskt inte tror att vare sig orgasm eller ejakulation är lika mycket en markör på manlighet som ovanstående är för kvinnlighet, så borde man ändå kunna säga att det att fejka orgasm kan stå i direkt motsats till manlighet. Det är förstås inte skälet nummer ett till att män inte fejkar så ofta, för det är ju självklart det enkla att sex definieras utifrån penetration (vill du battla detta kan du ju fråga runt om när folk förlorade oskulden och se ifall de räknar petting eller oralsex då). Det är inte tal om att mäns känsligaste punkt glöms bort i det förfarandet. Men varför män inte behöver fejka lika ofta är inte det jag ser som mest relevant.

Vad är manligheten i sex? Bortse från prestation i förhållande till en kvinna nu. Ja det är förstås att få upp den. Alltid kåt, alltid redo. Förresten, du kan ta tillbaka prestation i förhållande till en kvinna nu, för den prestationsbilden är ju nedsmutsad med ofattbar klitorisglömska och endast fixerad vid kuken. Tiden. Hålla länge. Och är det, i och med en föreställt önskvärd situation att mannen bara ska kunna hålla på en evighet för att vara en bra och manlig älskare, så svårt att acceptera att jag nyss hävdade att orgasmen inte är den viktiga punkten för manligheten i sex? Närmast tvärtom!

Alltså. Samma trista knullfokus som gör det svårt för kvinnor i allmänhet att komma (på grund av otillräcklig stimulering av klitoris) gör det problematiskt också för män. Dels för att man knappast lär sig att vara demon i sängen av att tro det är en kamp mot klockan eller en träslöjdslektion med sandpapprande. Men mest för att med manligheten fokuserad på kuken, som naturligtvis styrs av huvudet och inte tvärtom, skapas samma element av stress som på en kvinna som fått för sig att hon har något fysiskt fel som gör att hon inte kommer. Det är nåt fel på mig nu, för jag får inte stånd. Jag är inte tillräckligt kåt nu, för jag får inte stånd. Han är inte intresserad av mig nog, för han får inte stånd. Hon tror att jag inte är intresserad nog av henne nu, för jag får inte stånd.

Du fattar.

Självklart talar jag från egen erfarenhet. Jag är motherfucking kungen av ofrivillig huvudstyrning på så många plan, och sex är ingenting man undantar i första taget där. Det är förstås inte något jag funderar på för min egen del, att det skulle vara något som saboterar min manlighet. Men att jag inte bryr mig om manlighet behöver inte betyda att jag inte kan misstänka att någon jag har sex med skulle kunna få sådana tankar. Eller ännu mer troligt tänker jag precis som sista tanken ovan. Tror hon nu att jag inte är intresserad nog, känner hon sig oattraktiv? Så börjar spiralen nedåt. Och jag vet att det bara är huvudet, jag känner väl ändå för helvete att jag är kåt, vad tror du, och i samband med detta ökas huvudets makt ytterligare. I takt med min frustration att jag också rent egoistiskt bryr mig om att ha knullstånd, för att jag vill knulla och komma. Precis som en kvinna inte skulle ha någon som helst ovilja att komma. Och notera nu igen att vi rört oss från alla situationer där det bara är fråga om sex som inte ger nåt för personen med aktuellt perspektiv, för vi ska väl ändå närma oss sexet som ger nåt va?

Om du minns både förra inlägget, och sånt jag sagt nyss, eller till exempel det här: [klicka], så vet du ju att jag inte är dum i huvudet nog att betrakta kukens status som det enda intressanta i sex. Men bara för att jag talar om mig själv ger jag ju inte avkall på teorianspråket generellt. Och det står väl klart redan, att jag betraktar det som en lösning med en bättre sexdefinition än the ol’ in-out?

The Ethical Slut, som jag läste och skrev om en snutt på klickenbloggen i somras, hade en del intressanta tips för män med både erektionsproblem och det att komma för tidigt (hallå du tror väl inte att jag avfärdar både det jävligt trevliga i, eller kvinnors lust att få, penetrationsknull bara för att jag inte gillar ett så totalt fokus? eller att om det nu inte ska kommas för nån gärna får vara skönt ett tag i alla fall). Alltså tekniskt sett var det bara det enkla att man ska vara avslappnad för att den ska stå och samma sak för att det inte ska gå, och det är ju vanligen tvärtom mot vad man gör i vardera fall, om problem finns. Det är ju bara det ett stort hejpådig till att inte stressa upp sig, och att det förstås är jävligt typiskt att sånt här är problem i standardsituationer som a) att man är med någon ny som man inte har koll på = otrygg miljö, eller b) det har hänt en gång och man kan inte låta bli att undra om det ska bli så igen - i allt från one night stands till silverbröllop och Tell me you love me alltså.

Kommer du ihåg det här: [klicka]? Eller det här: [klicka]? Några meningar kunde man läsa i dessa där jag väl typ skryter, och särskilt som reaktion på Boris Benulics tes om att en machoman skulle vara det som behövs medan min lama feministkuk inte står. Du kanske kunde tycka att jag skjuter mig själv i foten nu då? Ger Boris rätt, med mitt ängsliga sinne som ja, definitivt, inte har hjälpts av en vilja att vara den där fina killen som passar sig noga för att driva på nåt som inte uppskattas*? Hell no. Vad sa jag nyss? Var det inte så att det är kukfokuset som ger problemet? Machomannens skugga? Och ligger inte den skuggan över machomannen själv också – säkert mer än över mig? Vad mina specifika nojor är kommer knappast vara allmängiltiga, men att de finns där och påverkar kan vi säga något bredare om. Huvudet styr fortfarande kuken, klittan, hela rasket. Inte tvärtom. Och hade jag inte lämnat kukfokuset, och har jag inte hållt mig till de som uppskattar all that också? Och sa jag att jag har permanent damage?

Jag ville prata om sex i sig. Så vad i helvete är då sex i sig? Ja det är väl inte svårare än skönt och lust. Är det inte det vi ska hålla på med? Det finns ingen poäng i att propagera för att ge upp orgasmen, för någon part. Men det är ju lite fel ände att börja i om man bara ska peta runt kring toppen, som förhoppningsvis infinner sig, när det kanske är mer läge att i varje given situation istället bara känna efter om man har det skönt eller inte, och vad man känner för härnäst.

- - -

Ja, vafan, det blir ett nästa steg: Sex utan att komma – varför då? Är det farligt?

* (Mixtape DJ shout-out: Hell yeah, good guy-komplexet är upcoming ämne! Det må ta den tid det tar och lär också bli fler delar, men stay tuned.)

Jag har inte bättre saker för mig. Så jag tänkte att det som jag saknade i Fejkad Orgasm, en liten sammanställning av det jag tyckte var några uppenbara huvudskäl till fejkande, det kan jag väl lika gärna göra själv. Det är ju lite av en remix by appendix faktiskt, när jag tänker efter. (Jag tänker helt seriöst call me inför extramaterialsjakt för pocketupplaga.) För där jag och några andra hade en beef gällande Pittstim i höstas, där jag tyckte en analys inte var nödvändig, så måste jag ändå säga att jag lite saknade det här. Nog för att några kapitel bestod av mer akademiska texter med diverse analys, men tänk vad man kunnat göra med just detta material som ändå låg framför näsan på redaktörerna. Egentligen är det inte fråga om nån direkt kritik, boken var helt klart bra och läsvärd i sig, men jag vill komma till en sak som jag börjat tänka på och som då behöver ett underlag i form av lite genomgång av skälen som anges i antologins vittnesmål.

Det finns också, instoppat bland huvudinnehållet i antologin, som väl vittnesmålen kan betraktas som, några lite mer akademiska texter. Till största delen behandlar också dessa frågan varför fejka, men också en hel del historisk genomgång av synen på kvinnans sexualitet. Filosofen Hildur Kalman står för texten jag intresserar mig för främst. Kalman gör en indelning i två typfall av fejkande, inte ensamma men underförstått i majoritet. Dessa två är det tekniktrötta och distanserade fejkandet samt det kärleksfulla fejkandet. Det första alltså att fejka för att göra en målinriktad partner nöjd, någon som annars skulle se det som ett misslyckande, och det andra att när det bara inte vill sig den aktuella gången låta partnern tro att det går inte bara för att denne är prestationsinriktad utan för att behålla känslan av att denne faktiskt är älskad tillbaka.

Vad gäller min uppfattning av berättelserna är jag naturligtvis med på dessa två typer som rätt bra övergripande sett. Men jag skulle vilja i ett språkbruk närmare vittnesmålen vilja lista skäl som kan betraktas som underkategorier, men också kan belysa lite annat. Dessa är förstås 1: att upprätthålla bilden av sig själv (som bra i sängen). 2: att bekräfta partnern (upprätthålla en dennes självbild eller etablera en sådan … som varande bra i sängen. eller för den delen älskad). 3: att upprätthålla bilden av förhållandet med partnern (som innehållande bra sex som ju är skitviktigt hallå). Sedan var ett par eller några få inne på skäl som att bara testa om det gick att bluffa, eller att få ut något i en vidare mening av att framställa sexet som bra (i en väldigt pendlande skala där extremen skulle vara en syn på partnern lite som en torsk). Och så en enstaka jävligt jobbig historia av en kvinna som fejkade orgasm vid en våldtäkt för att inte övergreppet skulle leda till ännu mer våld.

Precis som Kalman poängterar tidigt är det vad gäller hennes indelning i typfall inte fråga om helt skilda skäl som är varken ensamma eller utan sammanblandning, men det som jag tycker är lite anmärkningsvärt är att så gott som alla skäl, oavsett hur man blandar och ger, faktiskt inte har så jävla mycket med sex i sig  självt att göra. Istället är det som ligger i fokus att genom sex komma åt något annat, främst bekräftelse för någon part. Och just när det kommer till fejk: detta ännu mer intressanta att det ändå går att fejka den bekräftelsen, och inte bara för den som blir vilseledd utan även för sig själv. Det är alltså oavsett mer specifika skäl möjligt att besvara frågan varför fejka med samma svar nästan jämt.

Det finns så många intressanta sidofrågor dock, som verkligen är de jag förvånas och undrar över varför de inte fått mer fokus. Varför fejka har för mig inget mysterievärde som helst, inte heller innan jag läste boken, det som är något att verkligen tala om är väl varför bekräftelsen verkligen uppstår. Varför en man får egockick av att få en kvinna att komma (om han nu är huvudansvarig) kan jag förstå som given bekräftelse, men varför det att en kvinna får orgasm gör henne till bra i sängen är definitivt värt att gräva mer i.

Det kommer jag förstås inte klara av att behandla så ordentligt som jag vill, istället tänkte jag ta saken från ett helt annat perspektiv i nästa inlägg. Det blir personligt och allt, det du. Eller det hade jag ju redan lovat, men det här inlägget behövs som något att sedan referera till.

Det kan vara lite svårt att skilja på det ibland, om det är för att man vill sälja sin tidning med nasty shit eller har en ärlig upprördhet över nåt slags moralförfall, när saker som detta hoppar på en i pressen. Alltså, snuten som uttalar sig har ju en uppenbart fördömande ton till gruppsex överhuvudtaget, men det jag menar är pressens motiv. För det är ju närmast omöjligt att skilja på två motiv med exakt samma uttryck. Klart står endast att inget av dessa skulle kunna få min respekt.

Kort intermission: Hade det inte varit för att Isobel redan snott den poängen hade jag väl också skrivit något om att det samtidigt flyttar fokus från det som är faktiska övergrepp (jag har ju förr varit inne på det där i exempelvis fallet med hockeyspelarna som kallades sexanklagade på löpen), men detta lackande är alltså redan väl genomfört. Dessutom finns en viss relevans för detta ämne i Panams text om analsex vs. fina killar, som ju också behandlar ett sexuellt uttryck som ofta ses som automatiskt förtryck.

Samma uttryck. Ja det är ju givet, eftersom den som vill tjäna pengar på att en allmänhet har en bild av sex (specifikt eller i allmänhet) som tabu måste använda sig av samma terminologi som den förskräckta massan förväntas förskräckas av. Eller kittlas av, förstås. Kanske är det där man ska leta för att få svar, när texten blir mer porr än ilsken konservativ lantis skäller ut stadsborna i Änglagård. Men genom det som rapporteras kan man ju också få en rätt bra bild av vad det är som upprör nuförtiden, give or take medial påverkan. Alltså. Att döma av rapporteringen ovan länkad, och avsnittet av Fråga Olle som Panam skrev om, kan vi säga att sunt sex bör undvika dessa ingredienser:

- Smisk
- Bundna leder
- Fler än två personer
- Röven
- För långa dildos

Den sista är förstås min favorit. Hur det enligt pressen kan betraktas som, baserat på resonemanget ovan, antingen upprörande eller - ännu mer ofattbart - lite kittlande att en dildo inte bara är en dildo utan en lång dildo. Och hur långt är för långt? Utan att veta detta kan jag ju för fan inte veta om jag plockat alla poäng eller inte.