Allra tydligast fall där höga straff är fullständigt misslyckat som avskräckande faktor är våldtäkten. Detta beror på att våldtäkt som handling och brott inte har någon naturlig definition. Smärtsamt tydligt var detta då siffrorna på antalet anmälda våldtäkter i Europa presenterades och debatten som fördes efteråt ofta berörde förklaringen – som tröst eller som skurk – att lagens definition var en orsak till Sveriges höga antal. Det är svårt att uttala sig om hur fördelningen ser ut, men att det finns många som ser denna definition som fel är ännu svårare att förneka. Det var dock inte bara dessa som försökte peka på existensen av en självklar gräns.
Någon sådan finns inte.
Det är ingenting jag säger för att gråzona ut faktiska övergrepp, jag säger det för att jag är övertygad om att den enda vägen att gå om man vill se ett samhälle utan våldtäkter (eller om vi lämnar utopierna: färre) är att först förstå detta. Anledningen till att våldtäkt är ett så oerhört svårt brott att reda ut är ju inte bara för att det hamnar i dilemmat att ord står mot ord, utan för att så många faktiskt inte anser att de begått våldtäkt. Deras definition är inte lagens. Därför bör man inte heller luras att tro att ett högt straff kan ha någon avskräckande effekt, eftersom en person som inte förstår skillnaden på frivillighet och tvång naturligtvis också är totalt blind för risken att hamna i fängelse.
Varför finns våldtäkt? Det är väl en bra start att fråga sig. Vilka skäl någon har. Och jag ser inte fler än 2+1 skäl till varför någon våldtar. Inga vattentäta skott dessa typer emellan, men ungefär. Nummer ett är maktutövandet, ett straff: strategiska våldtäkter i väpnade konflikter, fängelsevåldtäkter à la Amerikafilm, eller som en del i misshandel i en nära relation. Dessa gärningar är medvetna och du kan föreställa dig att gärningsmannen faktiskt inleder med att yttra ”nu ska jag våldta dig”. Men det finns också den mer omedvetna våldtäkten, att någon faktiskt tror eller tycker att den har rätt till sex: date-rape, mindre öppet kontrollerande våldtäkter inom en nära relation, att utnyttja någon som är sovande, medvetslös eller på annat sätt hjälplös – eller varför inte det infamösa Men hon har ju gått med på sånt förr/var en teaser/var klädd på visst sätt.
Med “+1” menar jag buskpsykopat-aspekten, möjligheten att någon går igång på själva tvånget, men jag tror att det är något som följer med i de andra två mer än det är ett fristående skäl. Att gå antingen igång på maktutövandet, eller vidare tänka att man har rätt till sex för att man går igång på tvånget eller att den våldtagna är hjälplös. I skäl nummer två finns våldtäkterna som framför allt vållar problem och som knappast kan avskräckas från genom hårdare straff. Bara det första skälet, med eller utan psykomotiv, är i närheten av en självklar status som just våldtäkt, och det var dessutom inte länge sedan som en relation var fristad för våldtäkt.
Det är frestande att bara vända sig emot de som gapar om falskanmälningar och klagar på lagens definition, men det har länge talats om i feministiska sammanhang att våldtäkt är lika med makt och aldrig har med sex att göra. Det tror jag är oerhört farligt. Att kalla våldtäkter för omedvetna kan verka som ett sätt att ursäkta dem, men jag talar inte om rättssalen nu – där det redan i flera fall (men tyvärr inte i alla) konstaterats att det inte är nödvändigt att gärningsmannen förstår att det handlar om övergrepp utan räcker med att gärningsmannen borde förstått det – jag talar om hur vi ska förstå för att förebygga.
Och då måste vi erkänna att våldtäkt är ett begrepp skapat av människor och inte har en universell definition vi kan luta oss mot. Det är värdelöst att sätta in nån Mr Mackey i högstadieklasserna som säger våldtäkt är fel mmkay, om vi inte tillsammans med detta diskuterar vad som är ett övergrepp. Våldtäktsmän är lägst i hierarkin i fängelset, alla hatar våldtäktsmän, de flesta killarna i mina samtliga skolklasser skulle fan mörda den som våldtog deras mamma eller syster eller dotter. Men det säger även dömda våldtäktsmän. Människor som sitter i fängelse dömda för just våldtäkt hatar också våldtäktsmän*. De kan göra det för att deras definition är en annan än lagens. Men den kanske är samma som din?
I kritiken mot lagen som den ser ut nu i jämförelse med tidigare lagstiftning finner man många som vill återinföra gradskillnaden mellan våldtäkt och sexuellt utnyttjande. Jag menar att det är ointressant. Gradskillnaden kan lika gärna göras inom begreppet våldtäkt och de som förr skulle fällas för utnyttjande kan lika gärna få samma straff idag men under en annan rubricering (våldtäkt på barn undantaget möjligen – men det är en delvis annan diskussion). Jag säger det igen: Våldtäkt har ingen naturlig definition. Hur skulle den kunna ha det? Vi har skapat den genom både kulturell kontext och språk, och frågar du djurvärlden så säger den att anything goes. (Snälla få inte för dig att jag har djurvärlden som ideal.)
– – –
Härnäst: – Rules of the game. – Våldtäkt och heteronormativt sex tightaste buddies.
Mer för nya/glömska: Inlägg ett om de där siffrorna. Inlägg två om de där siffrorna.
Mer annorstädes: Forskare kräver ny sexbrottslag (DN)
– – –
*se t.ex. En riktig våldtäktsman av Katarina Wennstam för sådana uttalanden.
2 Responses to Alla hatar en våldtäktsman