Arkivarien förklarar

Detta är Pillow Talk Archives. Här finns (nästan) allt som publicerades på bloggen Pillow Talk under N24-tiden, i syfte att spara innehållet 4 life. Vsg att backläsa om du vill.

Det som inte kommit med är 1) inlägg som fuckades upp av ett verktygsbyte och tappat sina rätt viktiga ingresser, samt 2) inlägg jag tagit bort pga de sög. Tjipp och hej!

- – -

Update: Upphovsmän och andra rättighetsinnehavare till bilderna i detta arkiv får gärna säga till om ni vill ha bort dem. Jag har nu bara speglat innehållet som fanns på N24 tidigare och där fanns avtal för bilder som högst sannolikt inte gäller här. Jag har bara inte tid att ta ner alla enskilda bilder just nu.

Mer radioligga

Igår sändes program två från Ligga med P3-inspelningen där jag var med. Ämnet denna gång är ”kompissex” – om exempelvis fantasier om vänner, ligg med vänner och koll på deras sexliv. Roligt ämne och ganska olika förhållningssätt mellan mig, Hanna och Isabelle. Som vanligt kan man lyssna på programmets sajt.

Blackouts & push-overs

Jag minns gången då jag var på en fest där en rätt full tjej limmade på mig något djävulskt, på nivån att jag kände mig som en kvinna på krogen med tafsgrabbar efter sig – fast ändå inte eftersom jag är man och liksom vadårå, det är väl trevligt? Eller? Jag spelade i alla fall med, försiktigt. Inte riktigt min grej att säga ifrån, det var inget jag hade lärt mig. Hehe, jamen ojsan då.

Min syster, som också var med, tog mig åt sidan. ”Hon är rätt ofta sådär”, sa hon. Den fulla tjejen hade en del alkoholproblem och hånglade ofta upp män på fyllan, låg ibland med dem och visste inte vad som hänt dagen efter. Jag borde hålla mig borta. Ja, jo, jag försökte. Det fungerade att gå iväg en stund åtminstone, när jag inte kunde med att säga ifrån (för tänk om jag missförstått? att hon bara är glad, lite fysisk av sig, och jag går där och tror hon gillar mig? så förmätet. klart jag inte kan säga ifrån).

Sen blev jag också full, och vi satt ett gäng i ett litet rum som plötsligt avfolkades och tjejen började hångla med mig. Då var jag bara mottaglig. Säga ifrån? Ofta. Här får man ju hångla! Ganska nybliven singel tackar inte nej.

Och så hade jag lika gärna kunnat vakna upp dagen efter intill någon som inte hade något minne av att stöta på mig eller vara insisterande på att vi skulle ligga. Få skämmas för att ha blivit varnad men ändå gett efter, och få skämmas för att hon inte skulle kännas vid sitt pådrivande. Säkert kan jag förstås inte veta det, eftersom jag drogs istället därifrån av helt andra skäl efter en kort stunds hångel. Men jag tänker på den där händelsen idag när Johanna Koljonen intervjuats i DN (om Prata om det och journalistprisnomineringen) och passar på att problematisera antagandet att den kvinna som vaknar upp efter/under sex hon inte minns måste utsatts för ett övergrepp.

Det kan ju räcka rätt bra med lite osäkerhet, bekräftelsebehov och dåligt självförtroende för att sex man kunde varit utan händer. Jag skulle definitivt ha ångrat mig sen i nämnda fall, och även nu känns det oerhört pinsamt att ha varit så inledningsvis ovillig och ändå hånglat på. Att ”gå med på” grejer, ja, för vissa är det alldeles för lätt och jag har så svårt att relatera till människor som inte förstår en sån sak. Känslan av offerskap kan dyka upp även utan att någon är förövare, man kan vara två som utsätter varandra. För den delen kan skit hända ibland utan att det är så jävla farligt. Men när ett negativt mönster börjar skönjas är det alltid ett problem.

- – -

Jag skrev förresten om det där med blackouts och att aldrig se sig som utsatt som man för ett par år sendan, du hittar inläggen på min andra blogg, finns flera delar där.

Mer om barnens bästa

Jahapp, om det inte var nog med gårdagens exempel på pedoskräck har vi alltså även offentliga institutioner med policy mot att vuxna ska få ligga med varandra om ett barn sover i samma rum. För min del skulle jag säga att det inte ingår i barnens bästa att bli sexuellt ignoranta. Inte för att man måste höra föräldraknull för att ha koll, men sedan när har ungar heller traumatiserats av ljuden från andra sidan väggen?

Nå. Skönt att se hur alla stollerier åtminstone bjuds motstånd än.

- – -

Mer på ämnet i SvD Brännpunkt: ”För att inte riskera att bli misstänkliggjorda eller till och med åtalade tvingas nu vuxna att se omgivningen med en pedofils blick, inte bara lekande barn utan till och med seriefigurer”. Hear Hear.

Pedobjörnar med kikare

Det är naturligtvis ett uttryck för mina egna fördomar när jag skämtar om detta, men är det inte väldigt misstänkt att åklagaren som försvarade behandlingen av Sandviken-familjen i gårdagens Uppdrag Granskning ihärdigt hävdade att semesterfilmen med deras lekande nakna barn var pornografisk? Att hon till och med hävdade att om det var två vuxna som var nakna ihop skulle det rent automatiskt bli porr? Det är svårt för mig att slå bort känslan av att åklagare Fernland i princip är egyptologen och porrgubben Ted Borg som ser snusk överallt. Som den här stjärtvibratorn:

Men för att vara seriös: Det är djupt oroande när det som annars mest är irriterande prydhet och korkad sammanblandning av sex och nakna kroppar istället blir rent samhällsfarligt. Domen mot mangaöversättaren och lagstiftningen som gjort den möjlig såväl som hysterin när ett barn helt naturligt gillar att talla runt på det mesta.

Barn har inte begrepp om sexualitet som vuxna, det är inte farligt – det farliga uppstår när vuxna medvetet utnyttjar detta. Barn leker nakna, det är inte farligt – och blir fan aldrig farligt hur många pedobjörnar som än sitter i skogen med kikaren riktad mot fönstret.

I filmen Happiness lysande skildring av en pedofil sitter denne och runkar i bilen till en barntidning med en ung pojke på omslaget. Hysterin som fått Sandviken-familjen att åtalas skulle förmodligen leda till ett förbud mot barn på bild rakt av där. Det kunde ju pedorunkas till!

Rätten till kroppen

Det s.k. BDSM-målet har gått vidare till hovrätten och där gett en friande dom. Inte oväntat har starka reaktioner väckts. Igår skrev två företrädare för SKR (Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund) på SvD Brännpunkt att fallet tyder på en ”lucka i lagen [som] gör det möjligt för vuxna att kränka utsatta tonåringar”. Det är en rent ut sagt bedrövande läsning.

För all del finns inga skäl att avfärda misstankar om tveksamt beteende från den åtalade mannen. Det kan ha varit så att en lögn om 18 års ålder faktiskt inte var betrodd mer än att han sopat sina tvivel under mattan. Att han gick igång på utnyttjande och att han såg sin chans att få hem någon som inte backar när han hörde om flickans gamla självskadeärr. Moraliskt och juridiskt är dock inte samma sak. Där har rätten nu valt att bedöma frivilligheten som de facto uttrycktes som tillräckligt för att inte döma de smärtor flickan utstod som ett brott. Vid bestående skador kanske utfallet blivit annorlunda. Frivillighet är dock inget som verkar spela någon roll alls för debattartikelns författare eller andra kritiker. Fokus ligger på handlingarna:

” Under två dagar utstod hon slag, att bli urinerad på, inlåst i en hundbur, fasthängd mot väggen med hjälp av klämmor i brösten och att utföra oralsex tills hon kräktes. Bland annat.”

Med handlingar som enda faktor, helst av allt riktigt spekulativt beskrivna (”Bland annat.” – vafan ska det betyda?), och explicit uttryckt att 16-åringens absolut tydliggjorda vilja och tillgång till stoppord inte spelar någon roll går man våldtäktskulturens ärenden. Det är att bedöma en person helt omöjlig att vidröra utan att det är övergrepp och att ställa upp en matris av vem som är våldtäktsbar och inte, vilka handlingar som är övergrepp och inte. Förmodligen irriterar detta alla som ägnat sig åt praktiker som inte klassas som ”vanilj” (whatever that means), misstänkliggör alla som haft sex med någon som har gamla ärr, eller för all del som dämpat ångest med sex någon gång. Men mest av allt gör det att det blir ännu lättare än det borde att komma undan med övergrepp där alla handlingar varit inom ramen för det normalt accepterade sexet.

Här försökte man #prataomdet och förklara hur även handlingar som vissa idioter ville bortförklara som petitesser – tafs, oönskat sex oavsett hur kåt man än är, smärtande ”vanligt sex” –  ändå kan vara riktiga kränkningar, och kanske olagliga (om än allt inte handlar om domar och straff). Detta beroende på just frånvaron av frivillighet och då måste frivilligheten få spela den största rollen. Men rape culture sitter djupt, inget är så lätt att förfasas över som ett praktfall med bestialisk plågoande och en åtminstone fördomsenligt lättvält ung tjej.

Det är också djupt okunnigt om hur självskadebeteende fungerar att utgå ifrån att den som skadar sig är en slav under sina skadliga handlingar. Inga röster beordrar en att skära. Det kan vara makt att sitta på stoppordet och ändå inte yttra det. Om det nu är så att man använder sex för att skada sig är inte en ack så luguber partner mycket mer än ett verktyg, ens rakblad. Att med argument om bristande förmåga att fatta egna beslut försöka förstå ett beteende som främst handlar om att ta kontroll är både förmätet och dumt. Men också allmänt samhällsfarligt.

Fundera ett slag över hur denna syn på tonåriga ångestdrabbade skulle yttra sig om vi befann oss i ett annat samhälle, där en 16-åring med ångestsymptom blev gravid men inte ville behålla barnet. ”Abort? Nej, sådana beslut kan du faktiskt inte fatta själv lilla vän.” Eller ännu värre – om hon ville behålla det, men inte fick. På löpet: ”Tonåring självskadade sig med graviditet”.

Rätten till den egna kroppen måste vara rätten till den egna kroppen i alla lägen. Även när det gäller självskadebeteende, även om det var så att denna flicka gick in i lägenheten med motivet att skada sig. Alltså, hjälp mig om jag skär mig, men håll inte någon annan ansvarig.

Hångel längst bak, tack

Det är roligt tema på vecka 6 igen: Offentligt gullande och knullande. Hur är det att ha publik, och vad får man göra bland folk? Jag tänkte komma ut som obrydd. Det låter kanske högst väntat för någon som skriver om sex osv, men jag lovar att jag är lättgenerad generellt.

Jag har inga problem att förstå att människor ofta störs av för oprivat hånglande i kollektivtrafik och i parker (liggande också men det händer ju mer sällan), precis som för att många reagerar på bara överkroppar på sommaren. Men personligen har jag alltid tyckt att det snarare är kul med alla människor som bara inte kan hålla sig. Både för att, liksom, good for you!, men också för att det är något hett med det. Även när det inte gäller mig själv alltså.

Det fina med offentligheten är att det oftast finns utrymme nog både åt alla som helst slipper se minsta hud eller tunga och åt alla som sliter av sig kläderna på nattbussen hem. Men för att vara praktiska kunde det kanske vara dags för en officiell ”pälsdjur längst bak”-motsvarighet för alla som vill göra det sistnämnda.

Skogsporrens död?

Jag satt och skrev på någon typ av romanprojekt igår kväll och insåg att scenerna med porrtidningar som cirkulerade i ett gäng sjätteklassare kanske inte var rimliga ihop med tidpunkten jag föreställt mig, alltså runt 2001. Jag hade glömt internet. Trots att jag faktist på denna blogg uppmärksammat en kampanj för att bevara skogsporren!

Nå, nu är det förstås ett faktum att porrtidningar existerar i butikshyllor även idag och att skogsporr och tidningsdelande har en viss social dimension som är svår att rakt av ersätta med internet. Men förmodligen har tolvåringar idag inte samma desperation efter slitna pappersexemplar när det faktiskt finns en sjuhelvetes massa internetresurser att plocka, även utan att browserhistoriken skulle avslöja det direkt för en förälder. Jag frågade förstås twitterföljarna om det fanns några 88:or eller 89:or som delat tidningar eller hittat skogsporr när de var omkring tolv.

Hur det står till idag vet jag mindre om (och det spelar ingen roll för mitt researchmål), men tack och lov var runt hälften av alla respondenter med egen erfarenhet av slitna magasin i eller utanför skogen, trots anstormande internet. På väg bort verkade dock företeelsen ändå vara, och bästa svaret kom från @fallinpolarbear som troligen hittat den felande länken i porrmedias evolution från pre internet till post internet: sparade bilder på diskett (snajdigt märkt med texten ”skola”).