Idag gör vi såhär vettu. Jag har knåpat ihop en spottanlista med ESC och Mello enligt undertecknad, samt en bonuslista med bara kalkon, men eftersom Spotify är så in i helvete dåligt finns inte ens alla mina favoriter i sortimentet. Alltså behövs en kompensation för att hålla mitt selektor-ego intakt (ja jag vill ju bara fronta med vad jag gillar för stört shit).

Således inledes idag min följetong av Eurovision- och Mello moments. Främst med pendel mellan fett och kalkon (som ju ändå gör sig bäst på video med show och allt). Redan igår kunde du se Sagapo från ‘02 i inlägget om årets balladtristess, idag bjuder jag på den låt som Dima Bilan BORDE fått vinna med istället för halvdana Believe. Året är 2006:

Never let you go är faktiskt en helt fantastisk låt, och nästan för fin för Eurovision om man ska vara sån att man delar in i fint/fult. Han är bra sångare men inget monster som kör felfritt, och så är han übergullig i sin utstyrsel och lilla skägg. Scenshowen framför allt är helt briljant. Ingen kommer toppa bruden isom kommer upp ur flygeln vad gäller balans mellan vackert, galet och bara förjävla läskigt. Låten kom tvåa efter Hard Rock Hallelujah, som förstås är ett kapitel för sig. En annan gång.

Den där hockeyn han sportar är förresten också ett underhållande barn av sin tid.

Jag har hittat ett klipp i bättre kvalitet, men där är ljudet lätt osynkat så det får man klicka till aktivt bara för att spana in scenshowen lite extra om man vill va sån (vill man väl?). Det finns även en officiell video man kan glutta på.

- - -

Mina främsta år av intresse är ‘06 och framåt (det var då jag började skriva blogg om det), men vissa spridda skurar av äldre shit dyker upp ibland. Så är det. Följ alla inlägg i denna kavalkad genom taggen “ESCBON” (för Bonanza!).

Det är omöjligt att försöka sig på att analysera Mello så som Gunilla Brodrej försöker, helt bergsäkert. “Folkets”, pöbelns, vilja är en sak man tror går att förutse. Det är inte möjligt. Nå, visst kan man kolla innan som Expressen gjort senare. Men inget är ändå säkert. Varje år lika löjligt att läsa analys på analys särskilt de som publiceras tidigt under tävlingen. Ingen har den rätta tvärsnittssmaken att ha en uppfattning.

Med det sagt ska jag gratulera Anna Bergendahl. Grym röst, helt ok låt och lätt bättre än vi skickat senaste åren. I min smak alltså. Nu ser jag fram emot lite skön pyttelandskalkon i Eurovision.

- - -

Darin, han har min <3 likväl.

Vilken som helst av Anna Bergendahl, Salem Al Fakir och Darin är egentligen ok som vinnare i Mellofinalen ikväll. Men det är bara rent objektivt hedern-i-behåll-i-Olso-tänkande. När det kommer till Darin finns inga nyanser som tillåter mig att bara heja på bästa låt oavsett artist, mina sinnen har blockerat möjligheten att gilla någon annan bättre. My <3 is helhjärtad och jag kommer förmodligen tokrösta på honom.

Finalen är förstås det enda värt att se helt och hållet också. Det kommer bli twitfeed rakt igenom och laddat med hemmakvällstillbehör och ett prisande av gudarna för att jag ska upp och jobba imorgon och inte kan låta nån fest komma ivägen ändå.

Showdown!

Seriöst, alla måste kolla på SVT Debatt från igår kväll. Ämnet var Mello: Har Melodifestivalen blivit bara skit!? typ så. My homies Henrik Torehammar och Niklas Alicki gjorde bra ifrån sig med rätt avslappnade inställning medan Bert Karlsson var totalt bortgjord. Han satt som den äkta melodifestivalsjälens försvarare och behandlade tävlingen som en svunnen finkultur nu utarmad av crap. Taskiga framgångar för skivbolaget senaste åren månne?

Att sitta med absolut kvalitet som ledstjärna i en sån tävling är så jävla flippat. Jag tar det ju seriöst som fan, men bara på tävlingens och hittänkandets premisser och sen lite surhet över att min personliga smak blir bedragen - men det räknar jag ju med. Visst var det trevligt att det hatades på deltävlingarna, som ju bara finns kvar för att det ligger pengar och marknadsföring i festivalen. Det skälet var dock något som gått de flesta förbi och alla jiddrade bara om this & that som bra eller dåligt bidrag efter en odiskutabel kvalitetsskala som jag trodde alla lämnade in i garderoben på väg in i Mellos arenor. Check your weapons here dumskallar, det är ju vad tävlingen handlar om. Har alltid, kommer alltid.

- - -

(I Pillow Talk tipsar jag förresten om annan puckoteve. Check it.)

Exakt hur dåliga Noll Disciplin skulle vara, eller hur fruktansvärt Py Bäckman skulle sjunga, hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Deltävling fyra i Mello var ett spektakulärt lulzparty av keffness. Jag tar tillbaka att sångarn i punkishbandet förtjänar bättre öde, däremot var texten inte så kass som jag skrivit innan om man jämför med nödrimmen i Magisk Stjärna. Punktexter ska ju inte vara nåt vidare. Twitterflödets kommentarer om Py Bäckmans look gav jämförelser med främst Ozzy Osbourne men också med Janis Joplin och min egen association Dracula spelad av Gary Oldman i Bram Stoker’s Dracula från 90-talet. Åtminstone sög hon vårt blod.

Bonuslulz också från Sibel, vars dansare såg ut som Disco Duck, samt Lovestoned när de dansade helt vanvettigt fult med klistrade fötter i golvet. Låten var bättre än jag tyckte först men som de såg ut på scen! Trallalalalulz.

Enorm cred ska gå till Anna Bergendahls lysande sång och Jöbens lika bra men mindre oväntade framförande av Hollow, som jag fortfarande inte gillar så mycket men ändå växt lite med lyssningarna. Han och Anna Bergendahl tillsammans på scen i slutet, med horder av gulvästade fotografer i trängsel framför scenen, var väldigt väldigt fint. Jag skulle kunna tänka mig Bergendahl som vinnare i finalen bara för att hon verkar så sympatisk. Men det står nog faktiskt mellan Darin, Salem och Jöben trots allt (tar inte gift på det, men det känns så).

Jag kommer nog skita i Andra Chansen, men jag hoppas på Alcazar och Pauline. Neo var jättemycket bättre än jag hade trott men ändå inte förbi de två. Hur det går där spelar förstås ingen roll för slutresultatet ändå, det blir garanterat inte nån skräll därifrån i år och det borde verkligen läggas ner som koncept snart. Som Panam och Yoho sa när vi kollade igår är det också sjukt att så många bidrag kan skrivas av samma personer. Nu har jag faktiskt blivit frälst genom deltävlingshat och vill se en enda tävling kommande år. Om inte annat så för att slippa den jävla charaden att låtar inte ska få släppas under fyra veckor. Det är inte hållbart i nätets dagar. Äntligen kan man i alla fall höra alla bidrag på SVT Play.

Hissar flaggan för Darin här, shit is on.

Av tjuvlyssningarna att döma kan vi säga detta om morgondagens delfinal i Mello:

NEO är ju skoj och sväng, men jag kan inte med hans röst. Sibel tyckte jag faktiskt bra om även med en segballad utan refräng sist hon var med, så med en tokigt snabb låt som heter Stop lulzigt nog… Ja vafan! Den är bra. Jag hejar på den. Py Bäckman är bara snortrist och seg. Det är enormt synd för henne att komma direkt efter Sibel för det kommer få Magisk Stjärna att låta ÄNNU segare.

Lovestoned och Thursdays gillar jag i versen men refrängen är kass. Mycket sånt i år faktiskt. De borde göra genomgående dragspelsgroovebaktakt och inte poppa bort den under en Mello-låts viktigaste parti. Anna Bergendahl är värd ett bättre öde som sångerska. Hon har en väldigt skön röst och borde få syssla med nåt i halvindiens fålla, inte slösas bort på lättviktiga ballader även om det kommer bli radiohit av This Is My Life.

Noll Disciplin är deltävlingens lulzfest och punk, ja det är det ju inte tal om att Idiot är. Sköna killar från förort av Partille-slag med lite kräm i håret ska bränna av nån mix av amerikansk skatepunk och gammal svensk sjuttis, och de thade gått an att lyssna på om inte texten var förjävla fånig. Däremot låter den förkylda studioversionen av sångarns röst riktigt bra. Honom önskar jag också ett bättre öde. Peter Jöback har hamnat fel, här ska vi inte ha nån musikal inte, och Pernilla Wahlgren … ja om hon inte kändes så mycket som en pyttelite snällare version av Frikyrkosatan Carola skulle jag heja på hennes låt, för den är bra. Nu alltså inte. Go Sibel i denna del, Go Motherfucking Darin i tävlingen som sådan. Diskas han, som jag hört rykten om, då flyttar jag till Ukraina där de kan sin shit.

Herregud vilken utklassning Darin stod för igår. Jag tänker inte vara lika säker som andra på att han verkligen går och vinner i finalen, men än så länge har han stått för det absolut bästa framförandet och låten var faktiskt precis så bra som jag hoppats med världens snyggaste upphackade slutpush. Så nervös jag var när jag hörde att det var en ballad, men den är på Homeless-nivå, fear not. Det var däremot fjantigt av honom att som presentation inte dra pinsam anekdot som alla andra utan bara en segerstory om när han kom på att han skulle bli artist. Dessutom berättar han dåligt. Säg det i toner istället min älskling!

Jag hade trott att Alcazar skulle gå vidare direkt också, men glad istället att Timoteij tog den platsen trots att deras instrument på scenen var töntigaste jag sett ever. Dessutom fick det folk att notera det svenska i låten mer än östgrejen så alla jiddrade om Nordman på Twitter. Like hell! Det kommer hur det än går sen bli en sommarplåga i år i alla fall, räkna med det. Komkomkom. Mest pinsam igår var Johannes Bah Hunken Kuhnke, som var bra ögongodis men sjöng så in i helvete falskt och skrikit. Jag tror på medhörningsfail, för det var många som falsksjöng, men ännu bättre då för de som sjöng rent att de fick visa sin proffsighet. Darin till exempel…

Glädje åt Crucified Barbara i andra chansen, trots jättefult break där mitt i låten. Sorry till ni andra som också var bra. Ja, till och med Erik Linder sjöng bra trots en trist låt och extremt kristet utseende (also kinda looked like Anton Abele i peruk).

Nästa vecka får jag se med Panam, för då är Jöback med. Joy!

Jag har tjuvlyssnat på morgondagens Mellobidrag och det är precis som @aaarrghdude skrev på Twitter förut: Det är fler superbra bidrag imorgon än det har varit i de två första delarna tillsammans. Det är också som Andreas Ekström skrev i Sydsvenskan: Darin motherfucking äger! Det är en liten släkting till It must have been love som med Darins helt fantastiska röst kommer klassa ut resten. Jag hoppas också röstande publik tycker så och inte låter sig luras av nån jävla pseudofråga om överskott på solomän i finalen. Darin måste vinna! Tänk, jag skulle kunna heja helhjärtat på Sverige i ESC redan från början om det blir så.

Erik Linders Hur Kan Jag Tro På Kärlek och Getty Domains Yeba är de enda som jag verkligen inte tycker nåt särskilt om, låtar som är mest vaga trots att de båda verkar vara tänka som väldigt nischade. Doctor Doctor som Elin Lanto framför är den verkliga Womanizer-pastischen som många kunde ana även i mitt hatobjekt Manboy, och som sådan fett bra. Kanske inte nån höjdare live men vi får se.

Johannes Bah Kuhnke verkar som han kommer sjunga en övertygande powerdänga i Tonight, även om det inte är min favorittyp av låt. Kanske får jag glädjas åt ett trevligt körshowande i alla fall. De riktigt övertygande förutom Darin är dock Alcazar som precis som vanligt kör en tokrökare till ofelbal kommande hit och plåga. Det är även Timoteij som trots ett förjävla töntigt gruppnamn har fläskat fram en ännu bättre Ukraina-style hit än You’re Makin Me Hot - på svenska! Refrängen är tyvärr löken vad gäller text och lite sådär även i melodin, men den sätter sig och kommer även den bli en garanterad hit i sommar (särskilt med tanke på att texten är fucking skamlöst snajdad i det syftet - ingen sommar utan reggae-klass på den). Mest överraskande bra är dock Heaven Or Hell med Crucified Barbara. Dem har jag förvisso haft respekt för innan, om än utan att vara ett fan, men imorgon kommer de stå på Melloscenen och köra det första äkta metallbidraget i svenska ESC-sammanhang. Nygamla amerikanska lättlyssnade stilen förvisso men jävligt habilt. Hoppas verkligen de gör sig även med backtrack och rockbandsshow (vilket de ju lär ha).

Jag kommer fan rösta på Darin flera gånger, och kanske en gång på hårdrocken bara för att.

Om Mello, deltävling två: Örk Andreas Johnson. Örk Erik Saade och Manboy som verkligen var sjukt kass och titeln är evigt pinsam. Dock hade den mest episka show hittills med galet cool dans och fucking regnfall på Saade i slutet. Det är förstås bara slöseri tyvärr.

Intressant att Hanna Lindblad körde en liknande dans som Erik Saade, så att tävlingen både inleddes och avslutades med dansarna på långt led med armarna i formationer. Jag klagar inte, det var som sagt coolt och även Lindblads version var tight. Jag gillar fortfarande hennes låt bäst av alla i del två, men den var verkligen inte helt rätt eller refrängstark nog för sitt sammanhang igår. Tur då att Pauline gick vidare till andrachans istället av de som inte passar egentligen. Jag skulle ändå kunna tänka mig att skicka en sån låt till ESC.

Highlights & MiSt var fortfarande skön old school-Mello och peppig men inte så fantastisk egentligen. Det fanns inte en låt jag verkligen fastnat för som toppkandidat igår så endast PINSAMHETEN i låten Manboy, samt i Andreas Johnson som person får vara grund för gnällande idag. Ja och att Manboy fortfarande är äcklig rip-off på Insanity mä min älskling Darin (PEPPEN FÖR NÄSTA VECKAAA).

Humorinslagen ska förresten döden dö. I hate you guys so much. Det var verkligen extremt ironiskt att Meltzer under nån slags imitation försökte vara sarkastisk om “bra teve” och man ba eeeeeeeh glashuset, hello.

Det är fantastiskt mycket ironi på att man fått med Darin i årets Mello, just som ett annat hypat bidrag vid namn Manboy (med Erik Saade) deltar som är en SKAMLÖS RIP-OFF på Darins Insanity från 2006*. Jag har förstås inte något emot rip-offs om det ger en låt som är bra nog i sig, men jag är ledsen hörni, Manboy år inte så bra. Det finns en chans att den håller måttet live helt klart, Saade kanske är karismatisk och showen kanske är bra men på smyglyssningsexemplet är det bara tunnhet jag hör. Ofett, ingen kräm alls. Jag hoppas att den inte blir bättre heller för Kempe är verkligen inte nån favorit bland låtskrivarna för mig. Kempe och andrefiolen Boström måste fan syssla med sound-alikes till reklamfilm i vanliga fall.

Döremot är jag överraskad av hur bra Dogge fungerar ihop med Andra Generationen. Det är ingen vinnare och refrängen är rätt keff, om än inte så töntig som titeln Hippare Hoppare får en att misstänka, men liksom att höra Dogge i det om möjligt ännu mer sellout-anklagade sammanhanget än El-Giganten och så är han inte ens pinsam! Fantastiskt. Jag är så imponerad av den mannens symmetriskt pendlande credkurva som man skulle kunna göra chipmusik på.

Veckans indie-alibi Anna Maria Espinosa känns trevligt old school, men jag tycker inte det sätter sig nog tyvärr. Veckans låt jag verkligen gillar men som är i fel sammanhang är Sucker For Love med Pauline. Refrängens smattrande av titeln är oerhört snyggt och hela gammsoulen känns fan … för bra för att vara med. Gud jag är ovillig att skriva så som fulkultursfrontare, men precis så känner jag. Det är noll jippo och hundra procent bra låt. Veckans lulz är att Kalle Moraeus & Orsa Spelmän ens är med. Det är helt sjukt. Och då är de ändå inte ens dåliga, bara fel de också. Fan jag gillar låten till och med. Jämför med Nordman liksom, det finns klass och det finns kastlöshet.

Andreas Johnson som kallar sin skitlåt för episk rockballad, han kan vi  dock gärna deportera helt, kanske till den där klippavsatsen som Jon Bon Jovi skränar Blaze Of Glory från. Fast liksom med tiden sådär plågsamt nedslöad som en riktig helvetesvision. Skärselden chopped & screwed på en ökenklippa. Så låter låten i alla fall. Episka rockballader ska sluta finnas.

Jag ska faktiskt medge att den låt jag helst vill se direkt i final är webbjokern. Jag hatade konceptet att försöka sig på ännu en fjantig “äkta” folkets bidrag from the block i stil med lågstadielärarn häromåret, men om resultatet är denna låt ska jag inte gnälla. Det hänger på framförandet, om det är bra och sången håller (finns lite misstankar om motsatsen tyvärr), då är Highlights & MiSt och Come And Get Me Now mitt förstahandsval. En pepplåt är verkligen något jag skulle vilja skicka till Eurovision. Men jag kan tänka mig Hanna Lindblad också bara för att jag är en sån sucker för untz, Manipulated är det mest untziga som varit med i Mello ever - endast i konkurrens med Velvets The Queen förra året (som ju var min absoluta favvo hela tävlingen och som följaktligen åkte ut på en gång).

- - -

* Väldigt roligt med Insanity annars är att den i sin tur påminner mycket om Marilyn Mansons Dope Hat i början, och dessutom är medkomponerad av en snubbe som heter Mansson i efternamn. Inte likt nog för en rip-off alltså, utan behagligt bekanta känslor. Det var också Insanity som först fick mig att verkligen älska Darin utan någon som helst ironisk reservation.