Idag gör vi såhär vettu. Jag har knåpat ihop en spottanlista med ESC och Mello enligt undertecknad, samt en bonuslista med bara kalkon, men eftersom Spotify är så in i helvete dåligt finns inte ens alla mina favoriter i sortimentet. Alltså behövs en kompensation för att hålla mitt selektor-ego intakt (ja jag vill ju bara fronta med vad jag gillar för stört shit).
Således inledes idag min följetong av Eurovision- och Mello moments. Främst med pendel mellan fett och kalkon (som ju ändå gör sig bäst på video med show och allt). Redan igår kunde du se Sagapo från ’02 i inlägget om årets balladtristess, idag bjuder jag på den låt som Dima Bilan BORDE fått vinna med istället för halvdana Believe. Året är 2006:
Never let you go är faktiskt en helt fantastisk låt, och nästan för fin för Eurovision om man ska vara sån att man delar in i fint/fult. Han är bra sångare men inget monster som kör felfritt, och så är han übergullig i sin utstyrsel och lilla skägg. Scenshowen framför allt är helt briljant. Ingen kommer toppa bruden isom kommer upp ur flygeln vad gäller balans mellan vackert, galet och bara förjävla läskigt. Låten kom tvåa efter Hard Rock Hallelujah, som förstås är ett kapitel för sig. En annan gång.
Den där hockeyn han sportar är förresten också ett underhållande barn av sin tid.
Jag har hittat ett klipp i bättre kvalitet, men där är ljudet lätt osynkat så det får man klicka till aktivt bara för att spana in scenshowen lite extra om man vill va sån (vill man väl?). Det finns även en officiell video man kan glutta på.
– – –
Mina främsta år av intresse är ’06 och framåt (det var då jag började skriva blogg om det), men vissa spridda skurar av äldre shit dyker upp ibland. Så är det. Följ alla inlägg i denna kavalkad genom taggen ”ESCBON” (för Bonanza!).
One Response to ESC B.O.N.A.N.Z.A.