Jag har skrivit en krönika för Allt Om Jämställdhet. Den handlar om det där med föräldrar och karriärer as discussed när Birgitta Ohlsson fick pisk i pressen nyligen. Jag tycker den är bra, läs den.

“Möjligtvis kan man tillkalla ett gäng stenhårda, crackrökande akademiniggaz och go poststructuralism on their asses. Det är antingen det eller Eva Rusz.”

Niklas Hellgren uttrycker sig medelst hipsteranvändning av hiphopslang à la moi och jag rodnar för att det är så fint. Läs hans fortsättning på jämställdhet och relationer-grejen. Mina inlägg är bara från senaste dagarna, de kan du scrolla dig till.

Läsa Panam i Expressen om feministsexet, även kommentarerna som är #lulz.

Läsa Isobel om var engagemang bör finnas och miffon som inte förstår poängen.

Läsa Porrstudierbloggen - del II om Salander.

Läsa Bloggfrossa som tar en vända till mot EMD-fans.

Komma till Kontiki ikväll där jag och Panam styr dansgolvet med amatör-DJ:ing.

- - -

Det var nå mer lästips jag hade, men de glömde jag.

Tredje länken hade jag glömt.

Igår kväll såg jag och Panam den andra Stieg Larsson-filmatiseringen Flickan som lekte med elden. Den var helt jävla otrolig i sin wackness, jag hade aldrig trott att det kunde vara så illa. Det började med kefft skådespeleri och orealistiska repliker, men när den sämsta skådisens rollfigur strukit med nåddes nya nivåer av uselhet - både på lulzskalan och den vanliga dåliga. Paolo Roberto har sannerligen stort machokomplex som känner att det är en bra idé att spela sig själv i en film och där göra totala hjärndödheter som att vara i biljakter och där köra på trottoaren och nästan döda oskyldigt folk, eller gå in i ladan själv för att ta sig an fethårdingen som kommer ge storstryk, istället för att fucking larma polisen. Och det var bara hälften av alla lulz.

Under flabbet åt all wackness låg dock en viss Pär Ström-reaktion. Jag förstod inte av enbart första filmen (nej jag har inte orkat läsa böckerna) vad som skulle vara så hemskt i Lisbet Salanders handlingar att man rakt av skulle ha kallat en manlig motsvarighet för “avskum”. Film nummer två gjorde det dock lite tydligare. Hämnden som måste vara livet ut, alltid betala igen tusenfalt. Jag köper fortfarande inte att man skulle gå längre än att tycka en manlig hämnare var lite problematisk (kanske inte ens det), det finns många klassiska hämnare som gått över gränser men ändå kan vara protagonist med nästan full sympati. Jag fattar däremot vad som är fel.

Att då idag läsa Anna Svensson om Tigerjakten och allt det där, med en hänvisning till Salander, det är nästan parodiskt väl tajmat. Jag tänker: Det är inte någon skillnad på Salander, Elin Woods eller valfri kvinna som drämmer till sin otrogne karl med brödkaveln. Alla är samma icke-uppror mot förövare/offer-relationen och könsnormerna. En hämnare är ju fortfarande hela tiden ett offer. Varje slag med golfklubban är offrets slag. Varje besatthet att våldtäktsmannen aldrig någonsin får befrias sin brännmärkning är offrets besatthet. Att få hämnd är inte att befrias från offerskap utan bara förlängningen av det. Särskilt omgivningens hämd, utpekandet och rollfördelningen.

Det var också detta som verkligen kändes i Isabelle Ståhls gårdagsnämnda text i Expressen. (Ironiskt med tanke på Anna Svenssons inledande kritik mot Hurricanes tidigare uttalanden på Newsmill om saken, men:) Beskrivningen där av Tiger/Elin. “Och när Tiger Woods är otrogen deklamerar media och bloggar att han är ett oförlåtligt svin som förtjänar att bli jagad av sin fru med en golfklubba, vilket tyder på att artonhundratalets stenhårda kärnfamiljsnormer och monogama ideal verkar ha fått en kraftig revival.” Det är kärnfamiljsnormen som främst tydliggörs, maktbalansen i den - eller hur vi ser på maktbalansen. Om jag spöar min flickvän oavsett otrohet skulle jag fortfarande vara främst förövare, men får jag spö i det omvända är jag fortfarande främst förövare. Och varje påpekande att det var rätt att ge mig spö ger bara ytterligare kraft till bilden av kvinnor som offer och män som förövare.

Ärligt, det märks som fan att Stieg Larsson var manlig tycka synd om-feminist (den mördade rookien i början av film två: det är fan hans alter ego). Skriver oss på näsan med shit som bara gör värre. Alla kan vara både offer och förövare, ibland nästan samtidigt, och våld är inte bra.

I den lysande texten om skönhetsideal/vård och könsnormer som Panam äntligen styrde upp idag finns en grej som jag tycker hör ihop med Isabelle Ståhls också jättebra artikel i dagens Expressen:

“När SVT för några veckor sedan ville att jag skulle ställa upp i Debatt och diskutera skönhetsoperationer tackade jag nej. Jag visste hur det skulle bli, visste vilken polemik som skulle uppstå. [...] Det är exakt den sortens bra och dålig kvinna-feminism som jag trodde att vi hade lämnat bakom oss. Jag tänker inte bidra till att den återuppstår. Ni kommer aldrig att se mig sitta i en studio och diskutera MOT exempelvis Linda Rosing.”

En del av skälet till varför artikeln Hurricane Ståhl skrivit gör mig så glad är nämligen just det, att hon beskriver saken så lugnt och undviker gapig polemik, precis som den Panam inte vill hamna i. En sur kommentar illustrerar med negation precis vad jag menar: “[...] faktum är att jag förstår inte riktigt vart Isabelle vill komma med sin artikel. Vad är det som vi gjort fel som behöver debatteras? Är män i Sverige ojämlika? Vill kvinnor bli hemmafruar? Är det bra eller dåligt? Jag förstår inte.”

Jamen precis! Det är inte meningen att såna här saker bara ska diskuteras efter “vad vi gjort för fel”. Debatt kan lika gärna försöka peka ut ett problem i all komplexitet. Det är väl ingen som tror att debatter i teve är till för att kora en vinnande lösning på nåt? Jag hoppas nu att samma goda exempel följs när vi troligen får se Hurricane i teve snart. Annars vore det ännu mer skäl till besvikelse att jag själv med all min mesiga diplomati blitt teasad men petad än en gång.

- - -

Ok men sakfrågan och män och typ utseende?

Ja du vet ju att jag är kille med bakgrund av nån slags goth och sånt i mina teens. Jag har haft klänning i skolan och blitt hotad med stryk för det, smink hade jag nästan dagligen sista två åren i gymnasiet. Jag skulle kunna fronta som fan med det (och har). Men du, det där behöver vi ju inte kalla stil & shit. Jag var fortfarande clueless kille och snål som ett as, så nån exklusiv kräm skulle du inte ha sett mig slåss om ens då. I’m lame.

Men jag är för. Jag behöver bara some teachin samt bli lite mindre snål/mer tät. Ja, och komma över tanken att det vore lamt att börja igen direkt efter min bruds blogginlägg om det.

Verkligen dagens lokaltidningsbesvikelse*. Ett givet ämne för Pillow Talk och, hoppas jag, även för Godisbloggen (från vars upphov jag faktiskt fick tipset in the 1st place).

- - -

* Om du inte hänger med i svängen finns det förklaring 4 u.

Göran Skytte har alltså på samma plats skrivit en exakt likadan kolumn!? Borde inte Roland Poirier Martinsson stämma honom för plagiat? Nej just det, Skytte skriver att han är “fri skribent”. Veteran och får göra som han vill, tjohej!

Om någon nu skulle ha missat den är Panams artikel på Aftonbladet debatt verkligen det absolut finaste hurraropet som följt på Svenska Kyrkans hedervärda beslut. Läs den samesexfucka.

Vidare går Gangsta V från klarhet till klarhet och petade nyss in en rejäl sågning av 500 days of Summer där alla andra boskap överumplats att ge den fyror överallt. Zach Braff-mannen är ett jävla ok, och det finns ingen motsättning i att tycka det men ändå som jag gilla både Braff och Garden State. (Det är alltså inte Braff som gjort filmen, du fattar när du läst. Läs.)

Jag blev väldigt glad när Ulrika Knutson under ABF-arret om Bang om Bang, och Bang, då vissa miffon i publiken styrt ämnet helt på andra vägar, framförde exakt samma syn som min från häromdagen angående SD-debatten i Aftonbladet. Det var mest en kampanj för Aftonbladet menade hon.

Nog för att min diss av tilltaget och av Jan Helin till ganska stor del kan ses som exakt samma strategi att ta i så man nästan spricker, men jag skulle aldrig backa från min ställning i sak - cirkusen till publicering var för att samla props till tidningen och chefen, och inte minst var det skadligt för debattens rätta sida att göra ett sånt spektakel.

Sanna Rayman skriver i SvD:s ledarblogg en mycket bra, lång och framför allt konkret text med rediga exempel om hur det där med att Ta Debatten mest blir nån tom bullerbox som i slutändan är högst kontraproduktiv. Alltså kan ni tänka lite boxningsring hörni, om man blir arg förlorar man rakt av. Att påpeka fel där de finns är en helt ok metod*, men ni kan väl ge fan i att göra det med ett Nelsonskt Ha-Ha! som mest luktar stress och fruktan?

Fortfarande måste all debatt med SD utgå ifrån att de redan har sitt rätta ansikte utåt.

För det har de.

- - -

* Lord knows det fanns likheter mellan ett visst AB-uppslag och min Ström-remix.

Jag har skrivit en beef mot Roland PM:s vansinniga lögnarkolumn i SvD på Pillow Talk idag, späckad med ordvitsar. Nu puffar jag lite extra för den här, mest för att få in en ping på SvD då pingar från n24-bloggar aldrig fungerar som de ska.