Jag blev väldigt glad när Ulrika Knutson under ABF-arret om Bang om Bang, och Bang, då vissa miffon i publiken styrt ämnet helt på andra vägar, framförde exakt samma syn som min från häromdagen angående SD-debatten i Aftonbladet. Det var mest en kampanj för Aftonbladet menade hon.
Nog för att min diss av tilltaget och av Jan Helin till ganska stor del kan ses som exakt samma strategi att ta i så man nästan spricker, men jag skulle aldrig backa från min ställning i sak – cirkusen till publicering var för att samla props till tidningen och chefen, och inte minst var det skadligt för debattens rätta sida att göra ett sånt spektakel.
Sanna Rayman skriver i SvD:s ledarblogg en mycket bra, lång och framför allt konkret text med rediga exempel om hur det där med att Ta Debatten mest blir nån tom bullerbox som i slutändan är högst kontraproduktiv. Alltså kan ni tänka lite boxningsring hörni, om man blir arg förlorar man rakt av. Att påpeka fel där de finns är en helt ok metod*, men ni kan väl ge fan i att göra det med ett Nelsonskt Ha-Ha! som mest luktar stress och fruktan?
Fortfarande måste all debatt med SD utgå ifrån att de redan har sitt rätta ansikte utåt.
För det har de.
– – –
* Lord knows det fanns likheter mellan ett visst AB-uppslag och min Ström-remix.
One Response to Att ta debatten continued