Övergångsfaseffekten då?

Det kanske kan undras lite vad jag tror om Liz Kellys påstående att ökad jämställdhet under en övergångsfas kan ge mer våld. Anledningen till att jag inte kommenterade det nåt vidare i gårdagens inlägg var att jag ville hålla mig så mycket som möjligt till de faktiska sifferjämförelserna och vad man faktiskt har ganska goda grunder att spekulera kring. Anmälningsbenägenheten och själva lagen är ju såna uppenbara grunder till sådana siffror. Därmot inte några spekulationer om varför faktiska våldtäkter kunde vara fler. Men det går ju att fundera kring varför det i ett land som gärna skryter om sina jämställdhetsframgångar alls existerar våldtäkter.

Let me put my resonemang in2 U. Och kom ihåg att jag också spekulerar och inte hävdar hard facts innan du bitchar om nåt sånt.

Jag tycker inte att det är så dumt som förklaring det Kellys menar. Men det är då viktigt att komma ihåg att påpeka skillnaden mellan en svensk situation och hennes U-landsexempel, för det gav lätt associationen att det skulle finnas ett manligt våld som uppstår som ett direkt kontrollerande eller som hämndaktion. Det tror jag för det första bara är en delmängd också i ett samhälle där kvinnor precis fått rättigheter, men för det andra skulle jag i Sverige hellre säga det i lite samma veva som det pratades om alkohol/nöjesliv i samma rapport. Det är inte en målmedveten aggressivitet utan i så fall ett resultat av- naturligtvis – horstigmat, som gör att det fortfarande tolkas in av många män och kvinnor att det finns något som heter klä sig/bete sig/somna på efterfesten som en slampa, och vilket signalerar tillgänglig för vem som helst. Allt medan inte en käft som klär eller beter sig på ett sånt sätt tycker det är någon annans rätt att ha åsikter eller göra något, och naturligtvis anmäler den som gör något.

Liksom … andelen män som antingen säger att hon var med på det eller bad om det tycker jag ger såna tecken. Ja vafan, vi kan väl go there också och säga att det tas ju fortfarande upp såna saker i rätten också.

Det mer medvetna kontrollerandet däremot tror jag också existerar, men inte på ett sätt som skulle synas i statistik i större skala, utan snarare vara en del av relationer som i övrigt är hårt kontrollerande, och alltså inte behöver ha med någon parts jämställdhet att göra. Bara prat om jämställdhet kan förstås vara utlösande eller bidragande till den upplevda maktlösheten som någon kan känna och försöka uppväga med våld, men jag tvivlar på att detta beteende skulle försvinna alls. Det kommer alltid finnas de som (notera nu också hur jag eliminerar kön) kontrollerar sin partner i en relation med verbalt eller fysiskt våld, och det vi ska jobba med är förståelsen av denna situation och inte tro att det alltid har med strukturell jämställdhet att göra. Själva anledningen till förekomsten av dessa situationer tror jag aldrig har varit bristande jämställdhet, den har bara varit en del av anledningen till att så många fler män än kvinnor stått för våldet. Det har gått så bra att göra det ostört i ett ojämställt samhälle. Men alla skäl någon kan ha att kontrollera den man älskar eller tror man älskar, de kommer finnas kvar.

Så också våldtäkt och annat ofrivilligt sex, och det kan vi fortsätta snacka om lite senare.