Efter omfattande teknikilska, efter att först ha upprörts över min lägenhets ockupationsmakt som tvingade mig att banga sändingen av Inför ESC och sedan irriterats i flera timmar av att SVT Play-ansvarige hade petat in fel ESC program (det sjukt värdelösa Countdown) på platsen för del tre av Inför, lyckades jag äntligen få upp rätt program och kunde avnjuta första skörden av semifinal två.
Så vilka är det som står ut? Ja, det är förstås först och främst Norge. Alexander Rybak må se ut som en lismande frikyrkosnubbe, men fy helvete vad charmigt sånt är i detta sammanhang. Och så liksom hallå skrivit låten själv och spelar ärligt fiol och sjunger grymt och låten är BOMBEN. Jag brukar alltid fronta med att vara Marit Motvalls i dessa sammanhang, men nej för fan när låten är såhär bra. Folkmusik i bidragen FTmotherUckinW. Jag är fortfarande mer fäst vid Inga & Anush, men att gilla en segertippad såhär mycket är inte ofta för mig så jag lapar i mig.
Sen var det fint att Lettland bryter kalkonsviten från de senaste två åren och kommer med nåt annat. Panelen hatade den men jag tyckte Intars Busulis hade en fin liten drivig sak going on. Inget fancy men skönt att slippa pirater och lustiga hattar. Däremot verkar Serbien ha brutit åt andra hållet och valt tramsvägen framför svulstballader, tyckte man till en början när det dök upp en dude i blonderat jewfro och var allmänt hest sjungande. Men efter en stund måste jag säga att det funkade. Catchy och lite skoj, men ingen vinnare förstås. Panelen hatade dock igen, bottennappet i tävlingen! sa Perelli. Även Cypern brukar väl hala fram ballader men hade nån slags senare 90’s-rockgrej som får representera sånt jag borde hata men ändå gillar för denna gång. Kanske var det den högt stämda nu metal-virveln. Panelen, de hatade förstås helt och hållet, och hånade sångerskans chanser att hålla ton live. Återkommer om det där strax.
Landet som inte bryter mönster är Polen som varken hoppar av helt, som de hotat med, eller sviker Mariah Carey pre-R&B-balladerna. Jättebra sångerska förstås, men färgen flagnar på väggen ändå. Ungern kör på en discolåt som förvisso är bra, men det är lite underligt att det kallas fresh av panelen och ingen verkar minnas hur risigt det gick för UK och deras discoförsök förra året. Riktigt spännande var däremot Sloveniens bidrag Love Symphony, som punkigt nog var instrumentalt egentligen men tvingats ta in lite sång för att alls få delta. Detta löstes genom en sångerska som står bakom ett skynke nästan hela låten och visar sig bara sista minuten. Gissa om jag gillart, medan panelen hatar och Thomas Lundin ba Det låter som ett enda långt intro. Ja precis! Det är det som är så coolt.
Fortfarande är jag besviken på det låga antalet riktiga kalkoner eller sjuka bidrag – jag vill ha min dos hatkärlek för att verkligen gå igång. Men säkerligen kommer nåt land som ändå sitter säkert och brukar få sympatiröster komma med nåt värdelöst som alla gillar och jag får hata på. Dock verkar det som att Irland slipper min vrede inför trogen tjänst-röster även detta år, de skickar fan ett neo-Bangles. Lite coolt faktiskt även om det stannar vid betyget ok låt.
Just det där med trogen tjänst alltså, och den allmäna konservativa attityden. Det var där jag fick såna enorma problem med inställningen till Cyperns sångerska som ja, visst, säkert, inte är så fantastisk på att sjunga som de menar, men det är ju inget annat än deras bild av hur ESC-bidrag ska framföras (sång skall vara virtuost!). Eh get with the times maaan. Det var rätt länge sen saker såg ut så och enbart så, om nånsin. Det är samma med discogrejen. Tror du det är en slump med panelens snittålder och gillandet av discolåtar eller? Och att alla hatar på Sloveniens minimala sånginslag – Det heter väl ändå Eurovision Song Contest säger Lindarw (glömmer att song lika gärna kan översättas låt), men Marie Serneholt är i alla fall lite konstruktiv när hon säger att det kunnat vara riktigt coolt om hon sjöng mer och inte bara två rader text. I vilket fall rätt igenom konservativa argument i hela panelen.
När programmet avslutas med Take me to your heaven-videon inser jag också (kanske för att det var längesen jag hörde den på engelska) hur pinsamt likt ABBA den låten är, som ju också var rätt hårt dansbandsinfluerade rätt ofta. Bara de små pianolicksen är straight up bjornbenny. Precis som när Perelli babblade i första Inför… om att det var så fint att La Voix blev vinnare och vi vågar skicka nåt nytt när nu Europa inte gillar våran vanliga smak, så kan man ju bara säga att Nej, nytt är det inte. La Voix är en Kempe-låt, precis som förra årets vinnare. Och Tusen och en natt var ABBA. Lura inte er själva att ni strävar framåt när ni är konservativa. Det är det inte fel i sig att vara, men ha inga illusioner.
– – –
Tävlingens Mr. Kuuk måste i alla fall vara Igor Cukrov för Kroatien.
One Response to Semitvådelett