Både Fredrik Westerlund och Isobel Hadley-Kamptz droppar ett motargument jag måste slå mig lite i huvudet för att jag förbisett angående RUT. Nämligen det enkla att även om man hellre ser mer pengar till offentlig sektor är en vinst en vinst och skatteavdraget gör ju en vinst just nu. Alltså är det inte ett skäl i sig att vara emot sånt avdrag att prata om det offentliga som alternativ. Det blir avdrag på tyngden i mina argument.
Det gör förstås inte så jättemycket för att eliminera mitt motstånd – jag tycker fortfarande att det är ett problem så länge som RUT är vad som diskuteras och lanseras som detta nya shit vi ska lösa livspussel* med, samtidigt som nedskärningar offentligt fortfarande är ett faktum (hej Linnéstadens dagis!). Fokus fail fortfarande, alltså. Det är dessutom inte heller något som tar bort min avsky mot terrorhot om svartjobb, eller som tar bort det problematiska med styrning av marknaden (trots att jag är för sån ja, men efter mina egna värderingar tjohej), samt med själva situationen att arbeta på en arena som är mer otrygg. Inget av det där är dock något som man kan lösa enbart genom att bitcha mot avdrag.
Kort sagt är jag bara duktigt less på avdragen som en sån framgångshymn samt alla andra tramsiga och okunniga utsagor om det hela.
– – –
* Som jag sa på Twitter, btw, när livspusslet är lagt är du död. Hata det där uttrycket.
– – –
Update! Ett tillägg av argument finns förstås också, eller snarare en sågning till av de jävla mupparna på Almega. Läs på lite hos Storstad om hur statistik snyggas till. Also: I DON’T GIVE A FUCK vilka sossar eller andra motståndare, 4 real eller på pappret, som skaffat sig hemservice med avdrag. Det är helt irrelevant och kvällspressen kan få äta sina egna löpsedlar för den.