Spelar vi tennis?

Medan den folkliga indignationen mot den så kallade “snippa-domen” efter någon vecka fortsätter att generera debattinlägg, satiriska bilder och kommentarer, samt vanliga hederliga förihelveterop, finns en fråga som tycks undslippa all närmare granskning. Jag skulle vilja påstå att det är problemets egentliga kärna.

Jo, visst är det chockerande att det sitter nämndemän i svenska rättssalar och verkligen anstränger sig för att hitta på de mest befängda resonemang att så juridiska tvivel om övergrepp med. Nog sprutar fantasin när de försöker gå in i ett barns tankar och undersöka ordens egentliga mening, bortom all känd och etablerad användning av dessa ord, och vrida det förbi all rimlighet. Men är det inte lika chockerande att det trots decennier av debatt om övergreppssyn, låt oss kalla det rörelsen/strävan från egendomsbrott till samtyckesbrott, fortfarande hamnar i en fråga om: var den inne eller ute? Spelar vi tennis? Ibland är förvisso juridiken en bisarr sport. Men hur kan vi bättre diskutera saken?

Vet du inte redan vad jag menar, börja med denna fråga: Om du är ett barn, och en vuxen människa börjat gräva i dina trosor, tror du att din känsla av att detta är fel kommer att infinna sig först när ett finger är “inne”? Kommer handlingen vara intet och mannen inte längre gärningsman om han skulle upphöra vid den tänkta gränsen?

Nog luktar det ännu syn av egendomsbrott med en så helig gränslinje? Var är vår förståelse av situationen som helhet? Om redan det inledande närmandets gränsöverskridande? Och, om vi nu också ska prata om barnets inre värld och perspektiv, var är frågan om var detta barns gräns? Vi kan som protest inte nöja oss med det semantiska, det är inte nog att rasa över en situation med förväntningen om en gemensam förståelse av ordet snippa som enda vapen, eftersom det ännu bara rör frågeställningen inne eller ute.

Visst är det inte bara grövre utan även svårare när det handlar om barn. För det här aktuella fallet tycks en olycklig svaghet också vara att en alternativ åtalspunkt saknades, men borde det behövas en sådan uppdelning och gradering? En gång i tiden var ett steg från bara “samlag” till även “samlagsliknande” som definition för våldtäkt en stor seger. Mer har hänt sedan dess. Men här står vi ändå och argumenterar för att den faktiskt var inne, inte det övergrepp som faktiskt hänt, hur det än var med den saken.

This entry was posted in seriöst and tagged , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.