Surgubben surar

Jag är en gammal gnet som sitter här nu och pratar om bättre förr. Närå, ”förr” var det väl lika illa, men jag känner mig så. Motvalls och kritisk, arg man som vet bäst. Kampen är inte kamp nog!

För vad är detta för människor som miljöpartiet skakat fram att uttala sig om jämställdhet? Först var det knullpromotion by hushållsarbete, och idag skriver samma jeppar om att jämställda män slår sin kvinna i mindre utsträckning. Va i helv..?

De må inte mena så, men antagandet man i så fall får göra är att samhället i annat fall består av idel tickande bomber till män – åtminstone de som inte varit hemma med barnet. Ja, jo, det skulle väl förklara tonåringar som ”slåss på stan” pga inte haft barn att ta hand om än. Eller inte. Grattis till att ni upptäckt en faktor i miljön som påverkar hur vi beter oss, men kan ni vara lite mer försiktiga i hur ni använder det? Tack.

Och vad är detta för bantningskur till rosamotstånd jag ser lite varstans? Normkritik är ingen jävla diet, utan medvetandegörandet av normerna. Jag förstår att ni stressas av tanken på en komplicerad färg. Men jag föreslår att boten mot stress är att vara lite laaaaiiiid back istället för att sätta upp en rättrådighet som ändå inte håller. Det handlar om varför du tycker rosa är jobbigt, inte om att det SKA vara jobbigt. För fan, börja forma färgen som du vill istället för att spela med.

Surgubben out.

– – –

En liten edit 111128: Jag ville bara poängtera att länken till Strages DN-text inte innebär att jag ogillade den, det gjorde jag inte och han problematiserar rätt bra, men jag tycker det är viktigt att också peka ut en rimlig riktning och inte bara vånda sig över färgen. Så en del läsningar av den har stört mig.

This entry was posted in seriöst, vardag and tagged , , . Bookmark the permalink.

2 Responses to Surgubben surar

  1. Pingback: Med båda fötterna i klaveret: Om föräldraledighet och KulturSlussen « No size fits all

  2. Otto says:

    Att ändra strukturerna och normerna kring könen är det största och svåraste projektet som mänskligheten gett sig på. Krävs precision som en diamantklyvare (inte SCUM direkt) om det ska gå. Titta hur svårt det är att bara ändra strukturen på en liten arbetsplats.

    All feminism som är populistisk är dömd på förhand. Det handlar om att förändra och skaka om folks liv och tankar i grunden om det ska ge några långsiktiga förändringar. Nu har vi 1000-tals genusvetare i landet, frågan är om någon vill och vågar ta steget fullt ut. Ibland tror jag även de mest hårdkokta feminister egentligen inte vill ändra strukturen.

Comments are closed.