Last of fattigdomen (och lite creddsnack)

by Gustav Almestad Posted on juni 9, 2009

Att klassbegreppet måste förstås minst tvådimensionellt är väldigt tydligt för mig då jag sitter och pratar med en arbetskamrat under lunchrasten.

Kort flashback först: För några år sedan, på samma arbetsplats, var en kvinna från den administrativa personalen ute på balkongen där jag satt med en som jobbade med mig inne på avdelningen. Hon hade hört lite av min musik och berömde mig, och sa att ja särskilt gillade hon ju det där med feminismen. Kvinnan jag jobbade med frågade mig då Feminismen, du menar att det är kvinnor som sjunger då?

Jag kände mig plötsligt skyldig på nåt sätt, i min medelklass, komma där både som man och ”upplyst” eller whatever och inte ha koll på hur en kvinna från de facto underklassen inte hade nån vidare koll eller brydde sig. Slagsmålet mellan känslan av sympati och chocken att hon inte visste bättre, och självföraktet för att känna båda dessa känslor och ta tolkningsföreträdet.

När jag alltså sitter på lunchen och pratar är det den vanliga catch up-frågan, vad jag gjort sen förra sommaren. Och jag säger att jag väl hankat mig fram på diverse otillräckliga med ändå glidiga jobb. Nämner Kvällspasset, nämner karaoken och pratar om lite andra grejer jag hållt på med och ska göra snart. Samma känsla, jag börjar skämmas för min medel- och mediaklassighet (även om den senare inte är så jävla påtaglig vet jag hur lätt det uppfattas så utifrån). Men jag har ju inga direkta pengar, och vi kommer in på den saken. Liksom hej 13 kronor på kontot (oroa dig inte mamma! skatteåterbäring du vet). Och så säger hon medhållande Ja eller hur! Igår hade jag bara 3000 kvar och så lite brukar jag bara ha i slutet av månaden.

Jag kan ha min credd och intellektualitet. Jag tänker hålla fast och inte förneka strävan och visst innehav. Det är fortfarande 13 kronor på mitt konto och jag ringer soc imorrn trots nytt vik efter detta.

Posted in seriöst, vardag | Tagged , , , , | 3 Comments

Tha G-Code: Du har ingen moral

by Gustav Almestad Posted on juni 7, 2009

För vissa ämnen kan jag verkligen bli något oerhört flummigt optimistisk och frihetsälskande. It’s chaaange man, du kan inte stoppa det! Och typ använda ordet bakåtsträvare när jag ändå inte har nån uppfattning om vad framåt är. Framför allt gäller det inställningen till språket och att det bara är att flabba åt alla som tycker språket försämras av det ena eller andra. Men Jan Guillous lilla fjantartikel i Aftonbladet som kritiserar Lars Gustafssons piratfaibless har verkligen eldat på mina växande tendenser att bli riktig nätkramare à la Isobel.

Denna nästan alltid äldre generationens människa som Guillou representerar, denna själva valideringen av ordet gammelmedia*, en sån extrem oförmåga den visar att förstå överhuvudtaget. Guillou: För det första menar han att piratuppladdad litteratur på nätet är en sorts oundviklig teknisk utveckling. Det kan jag inte tänka mig att någon tror på allvar, även om det är Piratpartiets linje. Det är inte teknikutveckling att stjäla frukterna av andras arbete och dessutom få det att framstå som hippt och modernt. Det är en moralförändring.

Precis. Oförmåga att förstå. Jag översätter. Argumentet: Tekniken är här, det är vad vi har att förhålla oss till. Guillo: Nähäddu! Ären junte! Du har ingen moral! Det är ett helt vansinnigt sätt att resonera från någon man tror är intelligent. Snälla G-man, vad du tycker om fildelning i fråga om rätt och fel är helt irrelevant för argumentet – det är fortfarande motherfucking fakta att det ligger teknisk utveckling bakom och den är svår att stoppa. Piraterna är steget före hela tiden.

Det är däremot en fullt rimlig argumentation att tänka sig hur bokförlag etc kommer fösvinna om all litteratur sprids via nätet, och i värsta fall att det blir nothing but blogz. Men när han säger att det vore en kulturell katastrof om den tryckta boken avvecklas – särskilt i sällskap med konstaterandet att författare aldrig levt på själva böckerna – då ser man vad som verkligen upprör. Jan, du är inte rädd för att bli av med inkomsten, du är inte rädd för din upphovsrätt – du är rädd för att själva mediet, codex, bok med rygg tryckt på papper, ska försvinna och det skrämmer skiten ur dig.

Ur mig med, konservatism är naturligt. Jag bläddrar gärna i en bok på vagnen. Jag har 800 CD-skivor. Men jag vet var jag har konservatismen, medan G-man bara är en fullfjädrad bakåtsträvare. It’s change man! You can’t stop change.

– – –

* Mycket sur är jag för svårigheten att Norrlandsifiera ordet gammelmedia med det finare raka gamm-prefixet (gammtant, gammgubbe, gammdatorn) eftersom det blir en ful m-krock. Gammedia, liksom, vafan.

Posted in seriöst, vardag | Tagged , , , , | 4 Comments

Uppstickare sticks ner once again

by Gustav Almestad Posted on juni 5, 2009

Även ”slutdebatten” alltså utan de mindre uppstickarpartierna. Det blir faktiskt mer och mer upprörande att SVT (mfl) exkluderar dessa. Jag är fan inte den som orkar hojta på saker som är odemokratiska särskilt ofta eftersom jag är en sån obotlig pragmatiker, men det gäller bara tydliga förklaringar och för omständigheter som är svåra att bortse från. Att tydliga uppstickare med verkligt potential att få mandat, och JA jag menar SD också, utesluts från chansen att fortsätta hävda sig på en högre nivå, det är fan skandal. Egentligen även ofattbart. Det är ge mig licenspengarna tillbaka-nivå på detta.

Posted in seriöst | Tagged , , , , , , | 1 Comment

It’s that time

by Gustav Almestad Posted on juni 5, 2009

Samtidigt som man sitter på en jävla massa tid att försöka fylla ut när man inte jobbar, eller när man springer timmar för den delen, är det just tiden man har brist på. Eller snarare: man är drabbad av tiden. Med pengar kan man förhala. Utan pengar förhalas man själv.

Jag har alltså jävligt mycket tid att göra av med, men jag har sämre med tid att vänta. Varje väntande dag kostar pengar och varje låst hundring är faktiskt sina tusen fåglar i skogen värd för mig. Men precis som dessa inte i närheten av att vara disponibel. Det är inte en naturlag, men åt de som har ska varda givet likförbannat eftersom någon med krav och medlen att backa upp dem sällan utmanas, och varje utmaning kan alltid väntas ut. Vännens storasyster med det egna medianåntingföretaget som förklarade hur alla offentliga uppdragsgivare hon hade rätt att vänta tredubbelt så länge med att betala fakturorna än de privata – vilka ändå, de också, kunde vänta bra mycket längre än min kommande dubbla hyra just nu. Och även förbi den rätten hade alla sorter möjligheten. Inte så man blev sugen på eget och frilans då, jag drömde om 9-5 av gamla skolan och alltid veta. Det är 6 år senare och jag börjar revidera, men bara i grunda änden av bassängen. Mindre baserat på försörjning, mer baserat på If Not Me Then Who.

Jag letar formuleringar för en tvådimensionell definition av tid. Hittills har jag fått nöja mig med att konstatera hur det att tid är pengar, det kan lika gärna sägas i omvänd ordning och då bli så mycket mer begripligt. Tid att drömma kan vi ha, men tiden som förverkligar drömmarna kommer aldrig upphöra sitt varande en helt annan sak. Men vi fortsätter ju ändå.

– – –

Dagens håll drömmarna vid liv-R&B: Lonny Breaux – Read the Stars

(Och missade du denna? Ta igen den.)

Posted in seriöst, vardag | Tagged , , , , | 3 Comments

Vidare på makronivå

by Gustav Almestad Posted on juni 4, 2009

Nog för att jag stör mig på evangelistiska såväl som deterministiska syner på ekonomi – frihandel löser allt/marknaden kräver this or that/kapitalet faller förr eller senare – men det är ju skittråkigt att hålla på att fattigblogga med en massa privatgnäll bara (även om det garanterat kommer mer av den varan). Kontentan av det jag börjat konstatera är ju hur det skulle kunna odlas ett system som faktiskt bejakar av drömmar och potentiellt toknaiv optimism. För att det är vad som krävs. Se där, evangelism och determinism på en gång, of sorts.

När jag säger att det inte går att göra livsviktiga karriärsval baserat på vad som efterfrågas för stunden eller ens finns med i prognoserna för fem år fram, eller när jag säger att jobben man förväntas ta som arbetslös är inom något överflödigt, då menar jag varken att det är kört vad man än gör eller att allt som är att klassa som överflöd ska bort. Det är en vidare reality check, det är allt. Och de pekar inte åt dystopin, de pekar åt det motsatta. De faktiska behoven på någon slags grundläggande nivå (back 2 Maslow basix), och inte så lite utöver dessa, de är tillfredsställda – på det vis att resurserna finns att ta hand om dem även utan att sätta nuvarande arbetslösa på sysslorna. Därför är det också fullt möjligt att låta drömmar styra till en inte helt oansenlig grad. Vi har råd med det.

Kritiker av det bortskämda mediegardet som hånar frilansekonomin och uppmanar till avslutat gnäll, de verkar inte förstå att detta rör så mycket mer. Det råkar bara vara vi som talar just nu. Och då är jag jävligt lös medlem av ett sånt kollektiv – jag har ärligt talat varken drömmar om försörjning genom skrivande eller nån aktuell position att skryta med. Men jag förstår sättet att tänka, och det är helt enkelt inte särskilt annorlunda från det sätt att tänka som faktiskt kan ge tvivlare lite konkret samhällsnytta genom innovationer du kan ta på och presentera på internationella kongresser som framtidens energi eller informationslösning eller bara en jävligt fräck spelkonsol. The Game är att de flesta inte når skyarna, men många klarar sig på sin mellannivå och många andra får klara sig på annat vis. Det är inte bara Kent som blivit jätteekonomi baserat på bidrag, det är eeh typ all forskning. Det går att stötta detta istället för att håna drömmar. Det går att klaga på att människor hånar och tycker det är dags för ett riktigt jobb.

Ett Riktigt Jobb(TM) är det faktiskt inte så många som vet vad det är i en I-landsekonomi.

Posted in seriöst | Tagged , , , | Kommentarer inaktiverade för Vidare på makronivå

Frågan är felställd såklart

by Gustav Almestad Posted on juni 3, 2009

Efter att pinnen plockats av Panam och 30+ är det väl lika bra att fortsätta med lackandet på latanklagelser. Det kom ju lite nya i deras kommentarsdel också.

Det är, som Panam påpekar för de miffon som vill få det till att det skulle handla om att tycka synd om sig själv eller att skylla på andra för att man valt en karriärsväg som inte ger pengar, inte en fråga om att ta sig rätten att vare sig vara arbetslös by choice eller att gnälla på att ens drömyrke inte ligger i tiden eller nånsin kommer komma dit. Det är fråga om både genuin oro för människor i ett så uppenbart icke fungerande system och genuin ilska över att nån sätter sig i position att skälla ut dessa människor. Vi bara berättar utifrån oss själva, that’s how we roll bitch.

Just genom att gå in på detta sätt och hitta fel i enskilda människors beteende undgår man den verkliga problematiken och man är, precis som 30+ kallar Littorin, L-A-T. Eller lite korkad. Jag använder mina erfarenheter som ett exempel men säger inte att det är något att lagstifta eller på annat sätt driva policy efter. Det är vad det kallas: REALITY CHECK. På samma sätt är det reality check att påpeka journalistsvängens specifika svårigheter, det är även reality check att faktiskt prata om passiva unga och andra. Eftersom man lätt hamnar i det passiva. Idag ville jag bara lägga mig i sängen och inte gå upp mer när allt blev för mycket. Men allt vägs mot varandra och att ta itu med problemet är att också gräva i orsaker och hitta det som finns när man letar mer. Tänker ett steg till. ALLTID ETT STEG TILL.

När det kommer till karriärsval: Bara att glömma att välja taktiskt. Klart man kan skola om sig, i ett senare skede i livet kan du alltid justera din utbildning lite eller komma in på andra vägar i en ny bana – men tänk dig att du är WoW- och sofflockande högstadieungdom och du är på en helt annan plats. Arbetsmarknaden förändras. Den är INTE, på något sätt, förutsägbar så långt att en hel yrkesutbildning kan väljas och gås klart under tiden marknaden skriker och jobben fortfarande finns kvar i andra änden. Vissa yrken fluktuerar extra mycket, vissa kan försvinna helt och vissa kommer alltid vara vanvettigt eftertraktade. Men du kan inte kräva av någon individ att hela tiden ”välja rätt”. Jag gick in i biblioteksutbildning när det var kört att få jobb, jag börjar se ljusning. Hade jag börjat när det skreks hade jag varit körd ännu längre.

När det kommer till arbete stort: Arbetslöshet är ett modernt problem, och ett absurt problem. Arbetslöshet är per definition överflöd – vi ordnar käket till alla så lätt nu att alla inte behövs i produktionen. Vad gör vi då? Ja vi låter förstås de som inte får plats gå och svälta! De har ju inte bidragit herregu.

Det är naturligtvis spetsat. Nya branscher, nya behov, Maslows trappa, you name it. Men i grunden finns det där. Intuitivt har jag oerhört svårt att tänka mig något annat än att arbetsdelning är fullt rimligt och närmast nödvändigt. Istället ser lösningen i praktiken ut som att man hoppar in lite där behov finns då och då, eller sysslar med rent överflödsjobb som fan borde förbjudas som tex telefonförsäljning och de jävlarna med pärmar på stan (gissa om de är anställda av småskumma mellanhandsföretag din sucker). Konkreta behov är inte aktuellt för en marknadsekonomi i sin mest lössläppta form, jag kommer aldrig köpa att marknadsstyrd vård skulle hjälpa. Och även om jag ville ha det på det viset skulle jag aldrig nånsin acceptera att en karriär var något som kunde förutsägas och som individ ansvaras för helt och hållet.

Många gläds avregleringar och hatar på LAS. Fine, så länge jag samtidigt slipper förlita mig på en femårsplanerande socialförsäkring. Vi behöver ett system som pallar svängningarna och det har vi så fan heller nu.

Posted in seriöst, vardag | Tagged , , , | 12 Comments

Reality check, tack

by Gustav Almestad Posted on juni 1, 2009

På vissa punkter är det väldigt liten skillnad mellan yr regular missnöjesparti och moderater som Littorin. Igår var han med på en liten intervju i GP i samband med deras rätt hyfsade artiklar på temat öh typ ungdomen och jobben nu i krisen och så.

Frågan var förstås vad han hade att säga om att en fjärdedel av ungdomar mellan 15 och 24 är arbetslösa, och han ba shit man de är lata och spelar tevespel hela nätterna. Ja och så lite att det faktiskt inte är så många om man kollar på registrerade hos arbetsförmedlingen.

Sven-Otto vafan. Det är nog sant att man blir passiv ganska snabbt av att vara arbetslös, det gäller inte alla men jag vet absolut vad dealen är. Det är däremot ett rejält snorloskande i ansiktet på människor i ordentlig recession att bara blåsa förbi krisen som skäl och gå direkt på att föräldrar måste piska upp sina barn från sofflocken. Att det finns arbetslösa som av ett eller annat skäl föredrar det tillståndet framför att jobba är säkert möjligt. Eller framför ett jobb som antingen ger knappa levnadsresurser eller som bara är direkt ångestframkallande. Men det är en konstant och i helvete nåt som radikalt ökar i kris. Arbetslösheten du ser just nu är inte möjlig att lösa genom att skrika på tevespelande unga.

Det är säkert så att fjärdedelssiffran är lite tricksad med. Det är tillsammans med att missta procent för procentenheter helt klart medias mest frekventa klantskallande med siffror att inte ha koll på när man talar om sysselsättningsgrad och arbetslöshet. Littorin säger att det är 6,3% registrerade och då har vi att göra med en ganska allvarlig diskrepans, men det är också jävligt uppenbart att Otto inte vet något om sin verklighet, eller bara om sin och inte andras.

Jag har levt på knappa medel och varit mer än halvtidsarbetslös rätt länge nu. Tidigare har jag i perioder levt på noll eller lite, och aldrig registrerat mig nånstans förutom någon enstaka månad ett par gånger där jag faktiskt fått pengar från soc i väntan på lön från timjobb. Ärligt talat vet jag fan inte ens riktigt hur man gör. Men jag vet mycket väl att det är detta timjobb som är the key. Fast anställning är ett jävla urtidsdjur som nästan dött ut och det är ett hån att alla system ändå bygger på detta, fatta hur mycket problem jag haft vid olika tillfällen av att behöva rapportera årsinkomst, när en sån är omöjlig att uppge i en ungdoms eller frilansandes ostadiga verklighet. Ungdomen bor hos sina föräldrar och lever på dem eller så har de timjobb och vet inte hur nästa månad blir. men skriver ändå inte in sig nånstans. Där har du dina förlorade procent.

Det som är mest uppseendeväckande är inte att Littorin inte har denna koll på ungas situation. Det som är uppseendeväckande är ju att det är politiken som företräds av exempelvis hans eget parti som arbetat mot fasta anställningar som norm – alltmedan samhället behåller sin övriga struktur. Man kan inte säga att det faktiskt är upp till alla att anmäla sig på arbetsförmedlingen, om man både vill ha ursäkten att officiella siffror inte är så höga, och dessutom helst vilja stänga ner hela AMS.

Posted in seriöst, vardag | Tagged , , | 9 Comments

Litet tillägg till terrorn

by Gustav Almestad Posted on maj 30, 2009

MUF ser i alla fall på 24 (ang. förra inlägget). Känns tryggt.

Moderata ungdomsförbundet skulle exempelvis starkt stödja om Sverige tillsammans med andra eller själv satte ihop en insatsstyrka och fritog Dawit Isaak. EU:s snabbinsatsstyrka borde vara ett påtryckningsmedel i kampen för att befria Issak. Vi borde inte heller backa för att realisera hotet om Eritrea inte ger efter.

Sagt av ordföranden Niklas Wykman på … Newsmill såklart.

Posted in seriöst | Tagged , , | 3 Comments

Som om inte spamfilter var nog buggfyllda

by Gustav Almestad Posted on maj 28, 2009

DO vill stämma Skandiabanken på grund av att en man fått en betalning via nätet stoppad när hans meddelanderad innehöll ett namn som fångades upp i deras terrorfilter. Hans förnamn, Ahmad. Djupt stört, upprörande, och naturligtvis också väldigt väldigt lolwut. För egentligen måste jag säga att den verkliga skandalen är att någon betalat för ett så uppenbart idiotiskt system.

SvD.se berättade om historien redan i augusti förra året. Då förklarade Skandiabanken att de är tvungna att spärra namn som finns med på EU:s terrorsanktionslista och att de bara följer svensk lag.

Men systemet har vissa hål. Betalningstjänsten reagerar automatiskt både om mottagarens förnamn eller efternamn finns med på sanktionslistan eller om någon skrivit in ett namn som finns på listan i meddelandefältet.

– Ska du skicka pengar till en Martin Svensson och det finns en Martin Andersson på sanktionslistan kommer systemet att reagera, konstaterade bankens informationschef Lena Hök förra året.

Problemet är ju förstås att inga vanliga svennenamn eller europeiska namn skulle sättas på en sån lista, och finns inte där idag heller. Men jämförelsen är förstås korrekt så till vida att Ahmad är typ lika vanligt som Martin. Därför kan vi slänga ihop ett lite roligt fiktivt tankeexperiment. Tänk dig att tre personer med namnen Martin Johansson, Anna Svensson och Johan Andersson söks för internationella terrorbrott och därför hamnar på filtrets lista. Detta skulle föra med sig att ingen med något av dessa för- eller efternamn kunde motta eller skicka pengar, och alla meddelanden innehållande något av dessa för- eller efternamn skulle stoppas. Vad skulle hända med Sveriges konsumtion om man lade såna restriktioner på betalningar? Bara med tre namn i filtret är jag övertygad att effekten skulle märkas.

Men framför allt är det puckat eftersom det lär vara mer effektivt att låta ett sådant filter fungera informativt istället för restriktivt – om man vill ha tag i en terrorist kanske man ska ge fan i stoppa saker sådär så det märks och bara registrera transaktionerna för att spåra. Ser inte våra politiker och systemutvecklare på 24!? Herreguu.

– – –

Update: För övrigt är det jävligt slarvigt av SvD att skriva att ett ”muslimskt” namn stoppats. Arabiskt och muslimskt är inte samma sak vafan.

Posted in seriöst | Tagged , , , | 1 Comment

Typ Rock the Vote

by Gustav Almestad Posted on maj 27, 2009

Jag står med Panam på vagnhållplatsen och ser RKU:s affisch på sopkorgen. Bojkotta EU-valet. Och jag fnissar lite. Ändå lite gulligt hur vansinnigt naiv populism kan vara, och som kampanj är den nog inget att uppröras över, även om jag kan tänka mig att Old Skool Kommus kommer se det som en seger när röstsiffrorna garanterat är låga även detta val – att det skulle vara deras förtjänst eller ens för att folket alls bojkottar medvetet. När man konstant ligger långt under 4 procent i det ”vanliga” valet tar man varje skenbar succé som verklighet.

Det skulle kunna betraktas som en överdrift att kalla det populism förstås, eftersom jag just antytt det att det bara handlar om lågt engagemang och inte aktiva val. Men argumenten de för fram är idealtypen för just populism. Jag fick nämligen senare inne i stan en flyer tryckt i handen där deras tre huvudargument fördes fram. Och oavsett skäl till det låga valdeltagandet tror jag att många som inte röstar, eller röstar motvilligt, har just den synen på EU.

Så låt oss kika på argumenten för en bojkott, as given by Kommupartiet.

1. En röst är ett stöd till vårt medlemskap. Bojkott visar att du är mot EU och ökad Brysselmakt.

Nej. En bojkott ger endast signalen att det krävs upplysning om EU i valtider eftersom inte en politikerkäft kommer tolka det som att folket bojkottar aktivt. Ens om det vore så.

2. En röst är ett stöd till högerpolitiken, eftersom sossar och moderater röstat lika i 9 av 10 omröstningar.

Nej. För det första kunde det lika gärna innebära att moderater röstade på sossevis. För det andra kan det lika gärna innebära att Sverige är mer enhetligt gentemot andra länder i ett internationellt sammanhang. För det tredje har man inte förstått hur EU-politiken fungerar i praktiken om man tror det där är viktigaste indikatorn. Det skulle mycket väl kunna sägas att det generellt förs högerpolitik i EU, men det praktiska arbetet är oerhört mycket mer likt lobbyverksamhet än bara stilla röstande och en enda person från vilket håll som helst hade kunnat få till de lika rösterna i de där 90 procenten. Eh vilket gör att detta argument också kan bemötas som att det behövs mer upplysning.

3. En röst är ett stöd till att skapa ytterligare ett gäng miljonärer, eftersom parlamentarikerna höjer lönerna hela tiden de girigbukarna.

Eller så är det en röst på nån som kommer in och jobbar för sänkning eller stopp på höjningarna. Det där är inte ens ett argument. Gammvänstern visar allt oftare upp hur konservatism är ett otäckt drag i både höger och vänster med såna här påståenden, för även om det skulle vara så att Sverige gick ur EU hade miljonärerna de pratar om fortfarande skapats, bara inte i Sverige. Men klasskampen internationellt är förstås skit samma när man jobbar med blind konservativ nationalism. Fast också: Nej. Det är rikligt betalt, no doubt, men jag har aldrig fattat detta extrema hat mot välbetalda politiker. Som populism och irrationell synbol, visst. Men att styra en socialistisk utopi torde ju vara det mest ansvarsfulla arbetet man kan ha.

Ändå lite gulligt ja. Men krama dem då på stan, säg att det blir bra alltihop. Sen går du och röstar.

Posted in seriöst, vardag | Tagged , , , , | 3 Comments