Panam delade med sig efter JOV:s fotosession med henne. Min tur! Här är min GW-pose.
Bild av the ineffable Jovanna Eriksson förstås.
Måndag utan skrivförmiddag
Idag peppar jag dig att läsa det här, samt det här. Ämne man inte själv har nåt på fötterna i, och jag har inte tid att skriva nåt ordentligt idag ändå.
Sedan går jag till jobbet för ett kvällsskift med lots of dötid, där jag funderar på hur jag ska lösa de nya vardagsproblemen samt klurar på fler förslag på namn till den där grejen. Men när jag kommer hem, då är det lugnt och stilla och bara skrotet kvar att behöva tackla, innan man slutligen också flyttar järnet om två veckor.
Reality check, pt II
Betänk att det är samma regering vi talar om, när den ena medlemmen uttalar sig om tevespelande slan till ungdomar av idag och den andre menar att det är slöseri med resurser att ge de som inte fick höga betyg nog i gymnasiet chansen att plugga upp dessa.
The stupidity.
Jag är alltså oerhört medveten om att det finns andra vägar till ett bra jobb än att plugga vidare (klicka La rage ovan för att bla läsa om hur jag hatar högskolehetsen), men jag har inga som helst tvivel på att det också är möjligt att exempelvis LITE SENARE ÄN GYMNASIEÅLDER komma på vad man vill, och att man faktiskt vill och kan ta högutbildningsvägen till ett yrke man inte kommer åt annars. Vill du ha nån jävla läkare eller? Det kanske ändå passade med tevespelande utslagna.
Ju äldre man blir desto mer inser man hur naiv man var igår. Därför är det ofattbart att vuxna människor i regeringen kan tycka det är en bra idé att lägga grundläggande livsval och ansvar helt i händerna på tonåringar. Låt vara att det är upp till var och en att generellt inte fucka upp skolgången, det är bara det att vi fortfarande snackar om tonåringar. Men framförallt:
Stryper du möjligheten för ett senare uppläsande av betygen ifall de är godkända, då kan du ge dig fan på att gymnasisterna åtminstone är taktiska nog att låta betygen som inte blev höga nog gå åt helvete helt. Förr knappt godkända kommer bli icke godkända i procent så det stänker om det. Förvänta dig duktighetssjuka naturartjejer släppa varje kurs som inte blir MVG och gå ut med hål i betygen. Förvänta dig skön statistik att gå till val på nästa år.
Nog för att jag vill byta regering, men inte på bekostnaden av ett helt avgångsår.
– – –
Har nån mer förresten tänkt på att personerna som omnämns inledningsvis verkligen ser ut som att de borde byta parti med varandra? Björklund ser ut som en solklar moderat och Littorin ser ut som en Folkpartist. Ändå är det tvärtom. Det grillar mitt huvud, men man ska väl inte ha fördomar herregu.
Lika gott jag slapp
Jag tänkte redan när jag av nyfikenhet gjorde Humanisternas test på gudfinnsnoginte.se, att det borde man skriva nåt om. Tonen kändes jävligt mycket George W:esk, om du inte är med oss är du barnagare, könsstympare och abortklinikbombare. Sällsynt puckat och onyanserat för att vara från ett håll man tycker borde ha just nyans. Men nähäpp. Det är dessutom sanslöst fånigt att formulera alla frågor som att ett alternativ alltid är helt ondskefullt. Vem ska de fånga upp från den religiösa sidan med den metoden? Men det är klart, det duger väl att piska upp stämningen hos ateiserna. Anti-religiöst krig nu! Typ.
Vidare än så slipper jag skriva. Jag kan bara hänvisa i första hand till bästa Panam, och i andra hand till South Park s10e12-13, Go God Go. Det blir inte mycket bättre bara för att man fundamentaliserar från andra hållet.
– – –
Speaking of händelser annorstädes.
Självklart måste jag också sprida vidare den underbara kommentaren på The Critics recension av Hela Hustrun, vilken namnger LSM, Jullan Ballistix och undertecknad som Hustruns läsargarde av mesiga killar, lesbiska, PK-journalister, drogliberaler och rödstrumpor. Jag är oerhört road och hedrad.
Posted in seriöst, vardag
Tagged ego, Gud finns nog inte, Hela Hustrun, Humanisterna, länkar, nerd life, The Critics
8 Comments
Låta andra tala, sen lägga till
Mycket av sånt jag velat säga senaste tiden har egentligen blivit lite slarviga, och inte ens återkopplade till en grej jag skrev för nåt år sen som annars vore en självklar referens. Men man får ju inte in allt på en gång. Och jag skulle faktiskt inte skriva mer om mig själv på det där sättet, så jag kan lika gärna låta andra tala. Det gäller ju inte mig just nu heller eftersom mina vänner är lika fattiga som jag nästan varenda en. Eller gillar i alla fall fortfarande mest Andra lång.
Läst? Bra.
Det är ju detta med rättvisan. Ett begrepp man lätt tar för givet vad det innehåller, men som faktiskt inte klarar att hålla sig så självklart. När du alltså är sist in i lönelivet av dina vänner (eller bland de sista, eller har olika kretsar att umgås i och det ser ut så i någon), då är det lätt hänt att det konkreta priset för allt socialt plötsligt stiger till en nivå du inte klarar i längden. Du kan inte räkna med att dina vänner förstår detta. Ni har ju alltid varit desamma, väl? Jämlikar. Bara gradvis glidit och ingen märkt.
Rättvisan, på det sätt du lärt dig genom att till dig och din bror hälla saft jävligt noga i glasen så nivån är densamma, det är den som gör att det självklara är att var och en betalar för sig. Men så kan ju rättvisan lika gärna vara att handlingen att bjuda eller betala mer ses som ett pris för att få vara i den dyrare ekonomin alls och inte slumma ner till de kvarlämnades nivå. Oh well, bara man slipper en som vill dela notan rakt av på antal personer så ens egna fattigefforts har gått förlorade och man ändå får chippa in för hummer, men det är ju mer en sitcom och mindre verklighet.
– – –
Vet du vad det är detta, förresten? Det är skevheten som uppstår för att man inte kan med att prata om pengar man har i exakta termer, för att det är lite skämmigt. Inte helt olikt skevheten som uppstår i sexlivet för att det är så skämmigt att tala klarspråk. Jag vet, jag leder allting dit nuförtiden. Och det lär komma mer vilda kopplingar framöver.
Vardag var dag
Om du undrar har jag faktiskt millenniums of material & rivers of rythm, men jag spar det till en annan grej. Det har varit dåligt med uppslag som inte gått direkt dit. Kanske har jag inte letat. Men så är det ju också helg och vem fan bloggläser på helger förutom nerd guys som jag.
På måndag börjar sommarvik #1. Mina arbetskamrater har högtidligt sågat alla andra vikarier som jag kommer placeras med, jag förväntar mig kaos och ber att slippa det ansvaret just kommande vecka då jag konstant ska få arbeta med endast en till. De verkar dock ha det ännu värre på avdelningen mitt emot, men jag sysslar inte med jämförelser när jag väl står där och förväntas veta allt trots att jag inte varit där på två år och bara lallat bort de två dagarna förra veckan.
Så ska det flyttpackas, det ska jagas försörjning månaden som kommer, det ska bekräftas vem som flyttar in med mig och JOV senare. Det ska skrivas, 4 shiz. Och som sagt nåt mer, men det är ju lugnt när allt kommer på samma gång där. Det brukar piska upp min produktion.
– – –
Igår satt jag och myste till denna låt. Den fanns inte på Spotify i den versionen, this be mp3.
Print Screen Maj
Mina datorproblem gjorde det en smula sent levererat, men så kompenseras det förstås av lite smygtaget från juni också. Här är Print Screen-dagboken för maj 2009! Klicka bilden förstås.
Arbetsmoral har man väl
Det fina med att ha en jävla massa saker att göra samtidigt, särskilt med något hängande över en som är mer obehag än det är faktiskt svårt, är att man ju faktiskt gör i alla fall någon av sakerna i hyfsad fart. Så fort jag började fly en uppgift inatt med att i alla fall peta lite i en jobbannsökan, så upptäckte jag att det nästan gick av sig själv och strax var klart. Därför såg jag till att sluta och bestämde mig för att fortsätta senare, så att jag kunde använda också detta överhängande arbete för att fly till något annat viktigt. Resultatet är förstås att jag får sitta med den där ansökningen idag igen. Snart klart är inte lika med klart. Men det är snart klart!
Jag är i alla fall lite stolt över att skicka in en dag före sista ansökningsdagen, istället för sista. Vad det är mer jag sysslar med just nu får du väl se inom kort.
Förväxling och missförstånd: Andra (Elfsbergsbron over troubled water)
Citat mig själv på Twitter under valvakan på SVT i söndags: Men Elfsberg är ju helt wack! ”Ba ööh F! behövs väl inte om män också bryr sig om jämställdhet. Kan man junte om man är man öööh”.
Och jag var ju inte den enda som reagerade på den omnämnda saken.
Men om man är en nörd som jag är det svårt att inte ge sig fan på att ta det till SVT Play och transkribera det ordagrant också. För att kunna precisera sin kritik för de som inte tyckte det där var så konstigt sagt. Det var alltså då man i vakan jämförde kön och val av parti, och det gick exakt såhär:
Claes Elfsberg: Då ska väl tilläggas att förhållandet mellan män och kvinnor som röstade på Feministiskt Initiativ det är väl inte så överraskande eftersom de driver just jämställdhetsfrågor.
Sören Holmberg: Men varför skulle inte vi vara lika mycket för jämställdhet vi män? För att det …
Elfsberg (avbryter): Då kanske inte Feministiskt Initiativ skulle behövas ens en gång som parti, om det var så.
Holmberg: Ja men man kan ju fundera på det.
Elfsberg: Mmm, vi funderar på det…
Raskt går Elfsberg vidare med sitt, dvs att förklara varför man måste sminka Reinfeld innan han kommer in i studion för en intervju. Talande eller. En man som sminkas är ju lika bisarrt som en man som bryr sig om jämställdheten, det måste poängteras att det inte är för att göra honom vackrare.
Så.
Det skulle kanske kunna tyckas att man kan stanna där, vid den ändå rimliga och av mig underskrivna tesen att jämställdhet som fråga lockar fler kvinnor, att det är allt Elfsberg säger. Men då missar man ju också hur han lägger in det avfärdande röstläget, tittar bort, och fullständigt blåser förbi att det kanske kunde vara något önskvärt för män att reflektera över. Jag kräver inte studiotid för den frågan i detta sammanhang. Klart som fan en old school ankarman kommer att prioritera en intervju med statsministern. Men han kanske kunde skita i att prioritera att prata om sminkningen av denne.
Så många är de hatare som ständigt ylar över hur feminismen ignorerar män. Att jämställdhetsfrågor alltid behandlas ur kvinnors perspektiv. Är det verkligen så svårt att missa detta enorma ointresse från män som Elfsberg, att tänka sig att det påverkar hur jämställdhet diskuteras? Du kan inte bara stanna vid att se att män är i minoritet bland feministiska väljare, du måste fråga varför! Att kritiskt fråga är lika bra det, fråga om kanske F! som parti står för en mer kvinnocentrerad jämställdhetspolitik, då har du i alla fall frågat vidare. Det var jävligt länge sen det var relevant att kalla det kvinnosaken.
Det är också väldigt mycket att sätta likhetstecken mellan F! och feminism generellt, det är att tro att det bara finns en feminism. Det är framför allt ett stort misstag att tro att det bara krävs att alla ska bry sig om jämställdhet för att den ska infinna sig helt. Självklart är det svårare än så, i annat fall skulle frågan fått sitt svar då Göran Persson började kalla sig feminist.
Förväxling och missförstånd: Första
Det är ju inte lätt alltid. Att tänka igenom saker ordentligt alltså, däremot är det jävligt lätt att flytta halvsanningar till faktaplats och blanda ihop begreppen. Har ju varit inne på att alltid tänka ett steg till, men sen finns andra klassiker på det. Alla B är A, men alla A är inte B.
Under både valvakan i SVT och i DN idag behandlade Peter Wolodarski ämnet väljarna för Sverigedemokraterna respektive Piratpartiet. När jag hörde honom säga det i söndags att PP nog stulit en bunt väljare från SD höll jag först med, jag har inga problem att föreställa mig en viss delad väljargrupp partierna emellan, men från flera håll gjordes detta till något egentligen helt annat.
Många lackade på Wolodarskis uttalande, tyckte det var guilt by association och menade att PP:s väljare eller partiet absolut inte är främlingsfientliga. Andra använde det till att smäda Piratpartiet, med motsatt hållning. Båda är ju lite fåniga. Det är förvisso sant att det nog finns en liten glädje i Wolodarskis analys, en vilja att klämma åt PP, men han säger faktiskt inte att det är frågan om just främlingsfientliga väljare. Men det är nog ett underskattande av SD-väljares envetenhet vad gäller invandringshat att tillskriva PP en så stor betydelse för deras ”förlust” (fortfarande på uppgång som du vet).
[…] SVT:s vallokalsundersökning visar att båda i stor utsträckning stöds av yngre män med ett lågt förtroende för det politiska systemet skriver Wolodarski, och det är väl nyckeluppgiften i frågan. Det är här vi ska tänka på att dela upp saken i sina olika dimensioner: Enfrågepartiernas frågor respektive enfrågepartiernas frekventa beroende av populistiska strömningar och metoder.
SD är ett enfrågeparti. Jag vågar påstå att invandringen, eller bredare sett nationalismen, är det absolut enda skälet att välja dem framför något mer etablerat parti. På den punkten finns egentligen bara den motsatta hållningen att hämta hos PP, vars enfråga naturligtvis är integriteten (eller snävare sett free internets). De är däremot fullständigt lika mycket beroende av den i övrigt politiskt ointresserade gruppen som ofta består av unga män. Precis som alla enfrågepartier. Men just demografin är naturligtvis rejält påverkad av vilken frågan som ligger i partiets fokus – Junilistan var exempelvis något helt annat där.
Kanske är det just det att SD länge fått representera svensk populism som gör att man börjat sätta likhetstecken mellan denna och främlingsfientlighet, eller åtminstone generellt betraktat populistiska strömningar som något som endast drivs åt håll som ses som förkastliga. Men då har man ju inte alls förstått populism som sådan. Smutsiga frågor ger inte populism, den finns överallt och det är sjukt förmätet, samt nog lite farligt, att tro ens ”egen” ideologi är ren från sånt. Du är inte min vän bara för att du röstar som jag, tycker som jag. Du kanske till och med är en idiot.
Det som gör att det fortfarande känns olustigt när det kommer till Wolodarskis analys är ju nämligen just guilt by association, men på ett annat sätt – att det skulle vara automatiskt diskvalificerande av ett partis politik att dess väljare till viss eller stor del är en skock får. Spelar väl ingen roll. Att Big Wolo D. tror det är FRA- och IPRED-debatterna samt domen mot Pirate Bay som orsakat SD:s begränsade framgång är att ta i. Att det däremot haft oerhört stor betydelse för PP:s enorma framgång är helt rätt, men förutom det väckt finns också aspekten att integritetsfrågan är nästan ensam bland EU-frågor som alls diskuterats i Sverige – åtminstone inom den infamösa ungdomsgruppen och övriga ointresserade. Det är säkert också som Daniel Levin menade i dagens GP att många röstat på PP för att se till att det blir lite drag galoscherna. Inte desto mindre är det helt vansinnigt att få för sig att väljaren som lägger en röst på Piraterna med målet att få gratisluncher är samma person som hamnar i Europaparlamentet.
Posted in seriöst
Tagged EU-valet, Piratpartiet, populism, Sverigedemokraterna
Kommentarer inaktiverade för Förväxling och missförstånd: Första