Mycket av sånt jag velat säga senaste tiden har egentligen blivit lite slarviga, och inte ens återkopplade till en grej jag skrev för nåt år sen som annars vore en självklar referens. Men man får ju inte in allt på en gång. Och jag skulle faktiskt inte skriva mer om mig själv på det där sättet, så jag kan lika gärna låta andra tala. Det gäller ju inte mig just nu heller eftersom mina vänner är lika fattiga som jag nästan varenda en. Eller gillar i alla fall fortfarande mest Andra lång.
Läst? Bra.
Det är ju detta med rättvisan. Ett begrepp man lätt tar för givet vad det innehåller, men som faktiskt inte klarar att hålla sig så självklart. När du alltså är sist in i lönelivet av dina vänner (eller bland de sista, eller har olika kretsar att umgås i och det ser ut så i någon), då är det lätt hänt att det konkreta priset för allt socialt plötsligt stiger till en nivå du inte klarar i längden. Du kan inte räkna med att dina vänner förstår detta. Ni har ju alltid varit desamma, väl? Jämlikar. Bara gradvis glidit och ingen märkt.
Rättvisan, på det sätt du lärt dig genom att till dig och din bror hälla saft jävligt noga i glasen så nivån är densamma, det är den som gör att det självklara är att var och en betalar för sig. Men så kan ju rättvisan lika gärna vara att handlingen att bjuda eller betala mer ses som ett pris för att få vara i den dyrare ekonomin alls och inte slumma ner till de kvarlämnades nivå. Oh well, bara man slipper en som vill dela notan rakt av på antal personer så ens egna fattigefforts har gått förlorade och man ändå får chippa in för hummer, men det är ju mer en sitcom och mindre verklighet.
– – –
Vet du vad det är detta, förresten? Det är skevheten som uppstår för att man inte kan med att prata om pengar man har i exakta termer, för att det är lite skämmigt. Inte helt olikt skevheten som uppstår i sexlivet för att det är så skämmigt att tala klarspråk. Jag vet, jag leder allting dit nuförtiden. Och det lär komma mer vilda kopplingar framöver.
6 Responses to Låta andra tala, sen lägga till