Nerd Life Deluxe B-L-O to tha double G

Det är bekräftat. Årets ESC är det tråkigaste på flera år (sedan jag började engagera mig ordentligt och kan säga att jag har koll). Det är balladmögeriet förstås, en sömnsjuka som härjar över hela Europa och satelliterna (Israel I’m talkin to you!).

Att det är till största del ballader som tävlar betyder dock inte att vilken upptempo som helst kommer ha större chans i sammanhanget. Snarare kan det ju innebära – vilket det gör för mig – att de ballader som faktiskt har nåt att komma med låter detta höras tydligare.

Fyra saker är dock roliga bland de sista bidragen presenterade i Inför ESC:

– UK är SÅ JÄVLA DÅLIGA! Egentligen ingen kalkon utan bara dåligt, men bara deras existens gör dem till autokalkon. Helt makalöst är det, att de vartenda år sugit och sugit och sugit. I år är dessutom sångaren utan talang helt, så man tycker synd om honom. Vi hade bättre arr, sångare och låtar på Fridhems egna festival 2004 (haha gissa vem som tävlade med egen låt).

– Turkiets låt är skitkul och bra! Som System Of A Down, om de var mer pop än metall. Nu-metal-vibbarna ligger dock allra mest i videon så kanske blir det lite mindre tydligt live.

– Frankrike kör dubbelt med sin fotbolls-VM-låt, som faktiskt är rätt bra men väldigt mycket fotboll. Kommer inte fungera i tävlingen, men inte heller floppa. Dessutom vet alla att Coup de boule (Zidane il a frappé) är bästa fotbollslåten från Frankrike.

– Lena Meyer Landrut från Tyskland är fan riktigt bra. Om rösten bär live är det en topp 10. Hon känns som en tysk Lily Allen och oavsett placering här kommer det vara en hit i år. Det är också en personlig favorit här.

– – –

Naturligtvis har det blitt så illa att jag jobbar kväll dagen för semifinal ett, men jag ska göra mitt bästa för att spamma twitterfeeden ändå om bara någon teve står på inne på aveldningen. Semi två och finalen kommer dock liveköras HÅRT.

Whoa det är baltländerna som överraskar i år!

Först var det Estland som skickar en indiegrej med hänförande video, sedan Lettlands tunga ballad som fortfarande är min favorit hittills och nu Litauens Eurovision-bidrag Eastern European Funk. Alltså inte en enda baltkalkon i år! Litauernas låt är i alla fall inte bara med trevligt sväng utan även med lite budskap. Texten raljerar över hur både Baltikum och resten av Östeuropa inte riktigt ses som jämlika väst.

Yes Sir we are legal we are, though we are not as legal as you
No Sir we’re not equal no, though we are both from the EU
We build your homes and wash your dishes,
Keep you your hands all soft and clean
But one of these days you’ll realize Eastern Europe is in your genes

Eftersom det inte är ett direkt politiskt budskap kommer man nog undan med det trots ESC:s regler mot sånt, fredstextklausulen liksom, och jag suckar nöjt över det uppfriskande. Mindre kalkon är förstås trist för min lulznerv, men ändå sweet. Och så kanske ESC kan hamna i Baltikum nästa år så man får dit så många bögar det bara går samtidigt (Baltic Mfuckin Pride hörni!).

I övrigt var bidragen som presenterades i tredje avsnittet av Inför ESC (första hälften av semifinal två) inte några toppengrejer. Israel kör förstås ballad som inte säger mig nåt trots duktig och snygg sångare, Danmark snor en bit av Celine Dions All coming back to me now till deras refräng och Sverige, ja den har man ju hört förr. Armenien som jag älskade förra året skickar nåt riktigt menlöst i år. Värst är dock att Ukraina sviker mig med en trist hårdrocksballad. Det annars bästa landet i ESC detta århundrades början – ja, även Verka med discobollen på huvudet – går och bryter powerhittar med powermög.

Bättre power då i Azerbajdzjans powerballad som faktiskt går upp bland mina favoriter. Det är en sån modern R&B-grej som känns skriven för att vara vanlig ballad men hottats upp, med framgång, av en schysst produktion.

Men det slog mig, nu när de hittills sämsta bidragen framförs, från Nederländerna och Slovenien, att det bara finns en enda riktig kalkon bland det jag sett. Sloveniens helt vanvettiga blandning av tyrolerdragspel och gammhårdrock med sin sjuka banjoduell 2.0 (där instrumenten istället är dragspel och elgitarr) är faktiskt ensam på kalkongården.

Ja, Nederländerna gör också bort sig å det grövsta – med dragspel de också – men som Lena PH säger i Inför ESC kan man egentligen inte avgöra hur man ska ta det. Är det jättedåligt eller bara helt fel? Jag tror faktiskt på fel. Att juryval mellan samma låt i fem olika tappningar var metoden att fixa bidrag är förstås en fars i sig.

Därför tänkte jag ägna ett bonanzainlägg helt till Nederländernas stora skämt 2010. Kommer alldeles strax.