Framtiden

Igår stod jag och fyllesvamlade på psykpuben en stund om rap. Vad det börjar bli, även nära oss och inte bara i nåt amerikanskt projects. Det enda jag väntar på är att det tappar sin cool à la stuff white people like. Visst älskar jag att hala fram mina hyfsade skillz på nåt oväntat ställe och vara that hipster rap guy, spela på det oväntade etc, men det är som i klippet ovan framtiden ser ut. Alltså inställningen att vi ba rappar lite mitt i allt så vadårå? Det är ju inte konstigare än att sjunga, folk har sjungit med vad de nu har för talang sen jämt och precis som perfekt skolning är perfekta rimscheman och flow inget krav för fet skit.

Drake och Trey Songz, sångarna som också rappar istället för tvärtom, det är framtiden. Newkid i Sverige. Såna grejer. Rappare har småsjungit sen jämt oavsett talang just för att det varit en accepterad riktning, och när jag hör någon rappa lite sisådär kommer jag kalla det ett steg till på vägen. Utan att samtidigt vara så jävla tungt creddig som R. Kelly alltså. Folk börjar växa upp med rap nu, det är nåt helt vardagligt, varenda kid från the projects gör det.

Och så det riktiga upplockandet i popkretsarna, både för att hedja det lite läbbigt koloniala i fyrkanters hiphop-lyssning och wiggerskap och för att få mer fräschör i rap. Tänk om hiphop stannat i förorten som 98? En sån mardröm, vi behöver svennerappare också. Norrland äger det ganska rejält i Sverige som det ser ut. Det kanske kommer krävas en hel del uthållighet inför Broder Daniel-rap och slampoeter för att nå denna normalitet för rap, men det kommer vara värt det. Förhoppningsvis dör även känslan jag har just nu att bara vilja slå mig på käften igen för att jag inte stått för det där fantastiska från Tare Lugnt 4 ovan som du verkligen måste höra.