2008 satt jag på Haket i Göteborg under Eurovision-finalen, på en sån där sportlik pubgemenskap kring storbildsskärm, och frontade drygt med att inte heja på Sverige. Detta eftersom Laka från Bosnien-Hercegovina var så jävla bra med sin Pokusaj. Ja, och för att jag tyckte Perelli var rätt medioker och halvt myglad till seger. B-Herz vann inte heller, men så jävla mycket bättre än för Sverige gick det. Och jag var sjukt nöjd över att ha gjort två tjejer som köpte öl samtidigt som jag på riktigt upprörda över min lojalitetsbrist (#stillfrontin).
Med en scenshow som blandade mimar- eller trasdockemoves och nåt revykoncept med smygande runt klädstrecket – och med en låt som hade mer dynamik än alla andra stick och refränghöjningar ihopslagna det året – kunde det inte gärna bli annat än världens glädjemedicin. Ännu roligare hade det dock varit om de inte förbjudits att göra som i egna landets tävling och ha med en jävla levande höna på scen. Men djur tilläts inte och Laka fick göra pudel av hönan och ta tillbaka.
Pokusaj var det årets L’amour à la française (från året innan) – den halvbisarra oväntade crossoverhitten som går hem i både indieläger och hos ESC-publiken. Les Fatals Picards körde fan med franglais, det bräcker man inte hur lätt som helst (kan du tänka dig om nån skulle köra en helt svengelsk låt här!?). Ja och så sprang de runt, runt:
Det hade varit Frankrike som stått för den sorten även 2008, om inte Sébastien Tellier varit för indiecreddig från början, fett väntad som indiefavorit och ingen överraskning nånstans. Samt för lite bisarr. Showen räcker liksom inte, Tellier kan ha hur många bilar han vill. Lakas konstiga show till trots var ju det mest vågade ändå att i en tävling som Eurovision ha sjukt lång tid till första refräng.
För att göra detta inlägg till en riktig bonanza ska det även tilläggas att Laka förstås gjort en video till Pokusaj, och den är inte alls dum:
– – –
L’amour à la française, såväl som Telliers Divine, finns såklart på min spottanlista över bra shit d’Eurovision. Dock ej Pokusaj tyvärr – en av de största besvikelserna på spottanutbudet av ESC-låtar.