Förlåt jag glömde lägga upp det här innan jag åkte till London. Nesligt. Men nu är avsnittet med samlade majdumpar of the screen här! Klicka bilden vetja.
Tjipp
Nä om man skulle ta och sticka till London en sväng. Säkert kommer jag få för mig att blogga mer därifrån bara för att jag planerar en ledighet.
Posted in public announcement, vardag
Tagged nerd life, public announcement
Kommentarer inaktiverade för Tjipp
Shift to AFA
Det är mycket liten skillnad på Wykens uttalande om seger för Gaza och vilken annan vurm för politiskt våld som helst. Bara fienden är ond nog är alltså medel av alla slag tillåtna eller ok att förringa? Så fort går det att skeppa en högerman till AFA-land.
Av samma skäl vill jag inte heller se nåt jävla våldstugg på manifestationen ikväll.
– – –
(Länken ovan till Göteborgsupplagan men Stockholm har förstås också en.)
– – –
Fuck Yeah Tooskland! Fuck Yeah ESC!
Lena var det kanske gulligaste som vunnit ESC. Den ärliga förvåningen trots väldigt många segerprognoser redan innan tävlingens start och det underbara reprisframträdandet. Så värt att se allting till slutet även för inbitna Sverige-hejare hoppas jag.
Satellite kommer säkert spelas sönder lika mycket som Fairytale förra året, men jag tror jag kommer hålla ut längre denna gång. Det är en fantastisk låt att ha som vinnare, det känns som att en helt vanligt poplåt inte fått vinna på en evighet. Däremot kanske crossover-tendensen och den marginella indiecredden kommer förtas av att det är en ESC-vinnare. Det brukar ju vara så i sura smalmusiksläger.
Lite som Johan Lindqvists pinsamma krönika i dagens GP (länkar när länk finns att länka), där han menar att Eurovision är som att istället för fotbolls-VM lägga miljoner på att sända korpmatcher från Heden. Att ESC är ”artistiskt bottenskrap” på för stora arenor. Förutom att det är så förkrossande felaktigt – dålig smak är det möjligen, men artisterna är till största delen tokproffs och snarast är det indie som är korpen, korpen som är indie, och ESC och storfotbollen helt enkelt samma kommersiella monster på gott och ont – så är det också en förjävla äcklig sak att mässa om. Varför kollar folk på Eurovision, Johan? Jo, för att de tycker att det är bra. Kalla det dålig smak, men det är så det är.
Visst skrattar vi åt andra länder. Det gör vi på många fler sätt än för smakskillnad i musik och har alltid gjort. Även det på gott och ont. Vi enas ju också, som i den briljanta mellanakten där en synkad flash mob-liknande dansuppvisning (ja det var inte nån riktig mob, eftersom den planerats öppet som synes nedan, men absolut likt) ägde rum i publikhaven som filmades från typ alla inblandade länder. Största synkade dansen ever som inte varit MJ:s Thriller, som @aaarghdude skrev på Twitter. Åt både det och Lenas vinstförvirring var det nära till tårarna för denna Eurovision-nörd.
See ya next year, då fortsätter även ESCBON.
Posted in seriöst, vardag
Tagged Eurovision, GP-hån, musikjournalistik
Kommentarer inaktiverade för Fuck Yeah Tooskland! Fuck Yeah ESC!
Live long and SUCK IT!
Löpen skriker LÄGG NER SKITEN och ANNA FLYDDE I TÅRAR. Själv flabbade jag. Varje år större svenskt högmod, varje år ett hårdare fall. Kan vi enas om att rösta på det vi tycker är bra nästa år istället för att babbla om taktik? Eller bara skicka kungafamiljen som väl har lite reppin skillz. Sen hade förstås Anna Bergendahl målat på med alldeles för mycket darr på rösten just igår – det lät riktigt illa ibland och de tär ju synd på en talangfull sångerska.
I övrigt var jag skitledsen för att inte nån kalkon gick vidare så jag fick skriva om dessa i mina kommentarer om finalbidragen – vilka dyker upp annorstädes ikväll eller imorn (HÄPP, nu var det uppe!). Naturligtvis var jag också besviken över att också Azerbajdzjans toppenlåt blev mycket sämre live, precis som Lett-failen, men den gick i alla fall vidare och Safuro får en ny chans att imponera på mig.
Alla hade vi roligt åt Slovenien och Nederlands i twitterfeeden, utom då förstås alla gnällehjon som inte kan sluta fronta med hur mycket de hatar ESC, men de är ju mest där för att bekräfta yran.
– – –
En update till: Du MÅSTE läsa Yohos inlägg om korkade svenskar.
Semi 1 – ESCape from crappytraz (Lettland lett me down)
Eurovision fail. Gud vad kasst det är i år. Jag kommer inte ifrån den känslan och den växte efter gårdagens semifinal ett. Det fanns bara ett enda bidrag jag verkligen gillade kvar efter att Lettland som befarat valt en sångerska som slaktade en egentligen fantastisk låt. Som hon skrek, Aisha! Och den fantastiska produktionen hördes knappt heller. Jag blir bedrövad, på allvar. Det är tur att man i alla fall fick se en Milan Stankovic från Serbien som knäckte allt med sitt amfetaminhumör. Det blir nog Serbien, Tyskland och Litauen i min topp på lördag. Vi får se hur det låter imorn.
Störst skandal är väl att det fruktansvärda vitryska bidraget gick vidare, men att Robert Wells var med är lulz nog för att jag ska trivas lite med saken. Än mer lulz av den uppenbara mimarstämningen eftersom ingen musik utom sång spelas live och Wells inte heller varit med och skrivit låten. Att ryssarna gick vidare är ju också lulz, men hade varit mer så om jag inte trodde att den där ironin i låten inte var skälet. Förmodligen har få ens uppfattat den.
För den kalkonglade kan vi väl slänga upp ett klipp på lettfail:
Detta är från landets egna tävling. Har inte hittat nåt från stora semin ännu, men byter detta när det är gjort. Det var nämligen ÄNNU sämre igår – här hör man i alla fall refrängen och prodden ok. Fy fan.
Posted in seriöst
Tagged Eurovision
Kommentarer inaktiverade för Semi 1 – ESCape from crappytraz (Lettland lett me down)
ESCBON: Meta Bonanza
Det är inte så konstigt att jag ständigt återkommer till 2006. Det Eurovision-året var verkligen helt jävla bananer. Bevis A är förstås att Lordi vann. Men utöver detta, och fler kalkoner som inte kom nånvart, deltog två bidrag som metasjöng om hur de skulle vinna hela skiten.
Först förstås den vansinniga We Are The Winners med LT United som tävlade för Litauen:
Den galna dansaren, Det obefintliga textinnehållet, och det faktum att de som enda bidrag valt att inte pressa treminutersgränsen för låtlängd utan avslutar en halv minut före alla andra eftersom de fattar att det inte håller mer än så. Allt är kalkon att älska.
Spridda burop hälsade deras högmod, men inte så många att de inte kommit till final likförbannat (HELT SJUKT!), och absolut inte så många som provokatören Silvia Night från Island drog på sig innan hon kom upp och framförde sin låt Congratulations, som INTE gick till final (ÄNNU SJUKARE! för den var asbra).
Låten i sig är alltså en svängig Max Martin-liknande dänga, vissa var dock dumma i huvudet nog att istället jämföra henne med Björk bara för ung tjej från Island-grejen. Texten var i sig inte mer provocerande än att hon kallar sig världens räddare och favoritperson inför Gud. Däremot spreds rykten om henne och hon fällde flera uttalanden som provocerade. Faktum är att det finns drösvis av klipp om hennes framfart:
Haha! ”Det ska inte vara så mycket 90-tal utan mer coolt 80-tal” …sa Lill-Britney.
Kolla enkelt in fler skandalklipp genom att klicka på watch on youtube.
Ansvarsremix
Hanna Fridén har gjort en hushållsenkät. Imma remix Panams svar istället för att göra den från grunden:
Namn: Elin Grelsson Gustav Almestad
Kön: Nä Haha
Ålder: 26 29
Bor: Göteborg
Bor ihop med partner: Ja
Vem är bäst på tekniska saker i ditt förhållande? [Han, i synnerhet datorer.] Jag.
Vem är bäst på matlagning? [Han gör oftare vardagsmat som blir bra och god, jag kan anstränga mig ibland men han håller högre lägstanivå än vad jag gör.] Jag uppfattar det som att hon höftar bättre.
Vem lagar vardagsmaten? [Han. Men det beror på vad man räknar som vardagsmat. Jag är bra på att ställa fram bröd och säga ”varma mackor till middag eller?”] And varma mackor is vardagsmaten. Riktig mat, ja det äter vi kanske 3 dagar i veckan.
Vem lagar lyxmaten? [Båda. Som sagt, när jag anstränger mig blir det bra men det är sällan. Och vi lagar i stort sett aldrig lyxmat om det bara är vi två.] Heder till Hanna för denna uppdelning, den fångar nog upp mästerkockar som inbillar sig att de tar ansvar genom en bjudning i kvartalet men aldrig gör nåt annat. Lyxmat är för övrigt en varje kvartal typ av sak här. Vi mäter equal strength tror jag.
Vem städar? [Båda. Varsin städvecka. Jag tycker mer om att städa än vad han gör och torkar golv och dammtorkar också. Jag hatar att tvätta, så han sköter tvätt. Han diskar mer och oftare än vad jag gör.] Utan detta system hade vi hamnat i olika toleransnivå-fällan eftersom jag samlar dammråttor och prylhögar som hobby.
Vem sköter avloppet? [Ingen situation har uppkommit, mer än stoppen i handfatet som han fixade.] Ett trick mot gammkassa avlopp som jag lärde mig av en fastighetsskötare som jag ringt på i onödan när problem uppstod i min första Göteborgslägenhet (pinsamt att det var så lätt). Trögrunnet i handfatet? Skruva av duschmunstycke, sätt slangen direkt mot handfatets utlopp och blasta varmvatten.
Vem är bäst med bygg? [Dude, jag kan inte ens sätta ihop den enklaste IKEA-möbel. Det är inte svårt att knäcka mig i hantverkarskills.] Stringhyllan i sovrummet som jag borrat upp, släppte inte en skruvplugg där häromdagen? Jo. Och ja, hur gick det när jag skulle sätta ihop min första lite mer avancerade Ikea-möbel? Jag satte väggarna upp och ned på byrån så lådorna blev felvända. Fick skruva och banka som ett helvete när jag åtgärdade det. Men visst blev det gjort och visst var det jag som gjorde det.
Vem är mest mån om att inreda? [Jag. Men jag är mer mån om att ha det ordnat omkring mig och inte saker liggande huller om buller och att allt ska ligga på rätt ställa och så vidare. Mer än något genuint inredningsintresse dvs.] Jag säger att vi båda är för snåla för riktigt fina grejer hemma. Samma tolerans för lite halvdant i väntan på bättre tider.
Vem har mest kläder? [Jag har mest kläder, han mest skor.] Hon mest kläder, jag flest skor.
Vem tjänar mest? [Jag, fast under sommaren kommer det nog att vara han.] Hon, och under sommaren förutom kanske en månad förmodligen också hon. Men i ärlighetens namn berättar vi knappt vad vi tjänar för varandra.
Vem tar oftast initiativ till sex? [Jag. Ibland sexinitiativ, ibland bara Farbror Överkokt Blomkålsbeteende. Jag är överlag mer på i vilket fall.] Jag släpper till.
Vem vill oftast mysa? [Mysa är ett vidrigt ord. Jag skulle aldrig ha en relation någon som gillade att ”mysa”.] Jag gillar att mysa (I like olives!), men undviker att kalla det så.
Vem ringer mest? [Vi ringer i princip aldrig. I så fall ”öh var är du, jag är här nu”-samtal. Eftersom det är jag som alltid är sen blir det han. Fast jag ringer mer när jag är bortrest, vilket jag är i större utsträckning än vad han är.] Vem fan ringer när man har Twitter.
Vem SMS:ar mest? [Han.] Jag, men hon skickar 8 på raken från utekvällar medan jag sover och ska upp halv sex, så kan jag läsa dem på morgonen. Det är gulligt.
Vem festar mest? [Han har definitivt varit den som festar mest av oss fram till senaste månaden, just nu är det ganska jämnt mellan oss.] Haha ”jämt”. Jag är ute oftare och mindre intensivt varje gång. Däremot har jag mer festpepp oftare och hon bara råkar vara ute till 3.
Parmiddagar? [Nej, helst inte. Känns inte riktigt som att vi är parmiddagsmaterialet direkt. På vår hittills enda middagsbjudningen konstaterades det att jag hånglat med nästan alla i sällskapet och sedan blev det mest fylleslag och utgång av det hela.] Parmiddagar är inte samma sak när man känner båda lika väl och inte måste delas upp i könsfraktioner. Alltså har vi inte parmiddagar.
Vem har svårast för att möta den andras vänner? [Jag, beroende på vilka vänner det är. Några hade jag till exempel jättelätt att träffa och gillade på en gång, men vi hade mycket gemensamt och det kändes som om vi hade kunnat bli vänner oavsett faktorn att vi känner varandra genom honom. I andra sammanhang där hans vänner är med och jag inser att det är människor som jag är ointresserad av och aldrig skulle umgås med om det inte vore för honom blir jag sur och tyst flickvän och vill inte hänga. Han är mest killen hela dagen och blir kompis med alla.] Jag är killen hela dan.
Föräldrar? [Samma här. Gustav glider in och är killen hela dan, mamma kallar honom svärmorsdröm och de bondar på Facebook. Jag är mer stel, avvaktande och rädd att inte vara bra nog.] Jag tror mina föräldrar är rädda att inte vara bra nog.
Vem tycker bäst om barn? [Jag tittar mer på barn, men han är mer obekymrat barnplanerande och förmodligen den som är bäst med barn också.] Alla gillar väl barn? Jobbiga andras barn på offentliga platser räknas inte. Men vem som skulle ta mest ansvar vågar jag inte spekulera i.
ESCBON: Kalkonen
Ska vi tala kalkon i Eurovision blir det naturligtvis inte mycket mer påtagligt än Irlands briljanta lulzbidrag från 2008 – Irelande Douze Points med kalkondockan Dustin The Turkey. Många kan ha missat den spektakulärt fåniga showen då semifinal var så långt kalkonen kom det året, och jag vill minnas att Sverige deltog i den andra semin (vilka förutom oss inbitna kollar på semin aktivt annars?), och därför är det förstås givet att tillägna ett bonanzainlägg till spektaklet. Kolla nu på videon först.
Så jävla dåligt fast på det bästa tänkbara sätt. Att de kunde med att bära in fågeljäveln med seriösa miner! Kanske hade det varit ännu roligare om kalkonen som metafor för misslyckande faktiskt haft en motsvarighet på engelska, men nu rörde det sig istället om en sedan länge etablerad och välkänd tevekaraktär. Som att vi skulle skicka Markoolio eller Electric Banana Band ungefär. Däremot är det uppenbart att irländarna tycker det är lika roligt som vi att skämta med franska poängangivelser. Irland fick dock inga tolvor, trots att kalkonen var så cocky (HÖHÖ).
Att just Irland stod för ett så uppenbart chanslöst bidrag är extra roligt med tanke på deras forna glansdagar som de annars brukar jaga repris för varje år, med samma trista balladförsök. Som tyvärr återupptagits efter fågelfailen, även om årets irländska ballad faktiskt inte är helt kass.
Till nåt helt annat
Hejvaregår! Vi byter ESC mot (DJ?) Marcus Price & Carli:
Mat Bira Kvinnor Weed – En briljant video som möjligen är bäst i år. Snubbarna dansar i ful klädsel, spexhäller champagne och fejkar ett matlagningsprogram med smörgåstårta och matkrig.
Posted in seriöst
Tagged årsbästahype, Marcus Price, tips
Kommentarer inaktiverade för Till nåt helt annat