Whoa det är baltländerna som överraskar i år!
Först var det Estland som skickar en indiegrej med hänförande video, sedan Lettlands tunga ballad som fortfarande är min favorit hittills och nu Litauens Eurovision-bidrag Eastern European Funk. Alltså inte en enda baltkalkon i år! Litauernas låt är i alla fall inte bara med trevligt sväng utan även med lite budskap. Texten raljerar över hur både Baltikum och resten av Östeuropa inte riktigt ses som jämlika väst.
Yes Sir we are legal we are, though we are not as legal as you
No Sir we’re not equal no, though we are both from the EU
We build your homes and wash your dishes,
Keep you your hands all soft and clean
But one of these days you’ll realize Eastern Europe is in your genes
Eftersom det inte är ett direkt politiskt budskap kommer man nog undan med det trots ESC:s regler mot sånt, fredstextklausulen liksom, och jag suckar nöjt över det uppfriskande. Mindre kalkon är förstås trist för min lulznerv, men ändå sweet. Och så kanske ESC kan hamna i Baltikum nästa år så man får dit så många bögar det bara går samtidigt (Baltic Mfuckin Pride hörni!).
I övrigt var bidragen som presenterades i tredje avsnittet av Inför ESC (första hälften av semifinal två) inte några toppengrejer. Israel kör förstås ballad som inte säger mig nåt trots duktig och snygg sångare, Danmark snor en bit av Celine Dions All coming back to me now till deras refräng och Sverige, ja den har man ju hört förr. Armenien som jag älskade förra året skickar nåt riktigt menlöst i år. Värst är dock att Ukraina sviker mig med en trist hårdrocksballad. Det annars bästa landet i ESC detta århundrades början – ja, även Verka med discobollen på huvudet – går och bryter powerhittar med powermög.
Bättre power då i Azerbajdzjans powerballad som faktiskt går upp bland mina favoriter. Det är en sån modern R&B-grej som känns skriven för att vara vanlig ballad men hottats upp, med framgång, av en schysst produktion.
Men det slog mig, nu när de hittills sämsta bidragen framförs, från Nederländerna och Slovenien, att det bara finns en enda riktig kalkon bland det jag sett. Sloveniens helt vanvettiga blandning av tyrolerdragspel och gammhårdrock med sin sjuka banjoduell 2.0 (där instrumenten istället är dragspel och elgitarr) är faktiskt ensam på kalkongården.
Ja, Nederländerna gör också bort sig å det grövsta – med dragspel de också – men som Lena PH säger i Inför ESC kan man egentligen inte avgöra hur man ska ta det. Är det jättedåligt eller bara helt fel? Jag tror faktiskt på fel. Att juryval mellan samma låt i fem olika tappningar var metoden att fixa bidrag är förstås en fars i sig.
Därför tänkte jag ägna ett bonanzainlägg helt till Nederländernas stora skämt 2010. Kommer alldeles strax.