You can use my catalogue. Tack till Ballistix för tipset.
#nyttjobb
Posted in seriöst, vardag
Tagged krypto: the return, nerd life, tips
Kommentarer inaktiverade för #nyttjobb
Farsta Centrum By Night
Det här är så jävla jävla bra. Supergruppens Farsta Centrum By Night har fått sig en video som är en parafras på Roy Anderssons En Kärlekshistoria. Från början bara en rätt het låt, nu ett tydligt tecken på geni. Det verkar som att Supergruppen börjar ge skäl för sitt namn.
Klicka upp den i helskärm förresten. Det blir bäst för alla.
Principmoralism
För ett tag sen skrev Panam bra om sexbrott, moral och moralism i GP, och idag skriver Niklas Hellgren förträffligt om typ samma sak. Tveklöst går lätt inflation i användandet av moralism som begrepp och med ännu större säkerhet verkar en massa libertarianer missa att ”morallag” är uddlöst då det inte finns nån poäng med mycket lagstiftning annars.
Däremot tycker jag inte att moralism är ett förverkat eller dåligt uttyck. I likhet med att ”darwinism” kan användas lite löst för att beskriva någon form av illa motiverad extremhållning tycker jag man kan lägga på ism som suffix på moral för att visa en förskjutning av moralitet till något annat. Alltså är sexköpslagen definitivt en morallag, men inte för den sakens skull en moralism. Det går att försvara den med moralism, men också med moral. Att vissa argumenterar för den eller för/mot andra saker genom irrelevanta eller falska moralismer betyder inte, och aldrig, att hela hållningen för eller mot är irrelevant.
Gamle Blogge försöker till exempel sätta sig emot Niklas Hellgrens argumentation genom att upplysa om att hans engagemang inte har med rätt att köpa sex att göra utan att staten inte ska blanda sig i enskildas uppgörelser – även om man tycker att det är något dåligt. Underförstått att motståndare till lagen kan vara emot prostitution ändå. Jahapp, gott så, men det ger mig en god idé på jämförelse:
Vi tar sexköp och så tar vi burka. Jag tycker då alltså att båda är dåliga saker, mer eller mindre ett utslag av förtryck – principiellt eller praktiskt, men är för förbud av det första och mot förbud av det andra. Trots att jag skulle kunna skyllas inkonsekvens då jag argumenterar mot ett förbud på ett sätt som jag förkastar när det gäller det andra. Alltså: staten ska inte förbjuda bärandet av viss klädsel, det är wack. Hur förklarar jag detta?
Ja, förstås, för att min personliga och med andra gemensamma moral säger att det är dåligt att bestraffa den som förtrycks (nu använt i bred betydelse) – och när det kommer till sexköpslagen så gör ju faktiskt staten en alldeles utmärkt kompromiss. Inkonsekvent? Möjligen, men vem van bryr sig? Det är dessutom fråga om olika grader och arter av förtryck. Speciellt det sista. Samma funkar inte överallt.
Principköret får libertarianer ha för sig själva. Jag gillar moral. Och vad är moralism egentligen, om inte till varje pris fasthållande av principer hur keffa de än är?
Hipsterrific Leet
På twittan och annorstädes gick hipsterdiskussionen fortfarande varm i helgen. En hel del stör sig på diskussionen, vilket man väl kan förstå. Varför är jag så jävla intresserad av denna? För att det handlar om något viktigt förstås. Har man utdömt det som en ytlig subkulturfråga har man, förutom att inte fatta subkulturer, missat mycket. Vi börjar i det grundläggande:
1. Hipsters är inte en subkultur. Give it a rest. För att en subkultur ska finnas måste åtminstone en del identifiera sig med termen, alternativt ha en annan term de själva föredrar – Lex Jag Är Inte Emo Det Heter Fashioncore. Dessutom finns ingen musik eller klädstil att samlas kring eftersom dessa växlar hela tiden – det är ju hela poängen. Hipster idag är en trend.
2. Eftersom begreppet är långt ifrån tydligt definierat varierar redan karaktären enormt både beroende på person som beskriver och tillfälle. Från inre egenskaper som tvångsmässig ironi och dryghet till yttre attribut som mustascher och typ lite vad som helst utmärkande i klädväg. Ingen verkar riktigt kunna bestämma sig om det är det yttre eller det inre som är viktigast, men grovt sett verkar det vara kläder och stil som främst hånas medan anklagelser om elitism, trendängslighet och ideologisk tomhet diskuteras som problem. Det sistnämna lite likt @ceciliawse’s inlägg om ”twitterelit”.
3. Kristofer Andersson noterade klassaspekten men smaka på det vidare sanna: Hipsters är bara män. I praktiken alltså – hipsterspottarna spottar nästan bara män*. Utseendemarkörerna som anges först när hipstern förklaras är för män. Varför?
Anledningen till att kvinnor inte identifieras lika frekvent som hipsters genom att klä sig på ett visst sätt är helt enkelt för att de alltid haft modeintresset givet. Till den grad att det inte ens behöver vara ett aktivt intresse. Tänk klädkod på en finare tillställning och fundera över hur mycket ramar män får i kostym eller frack medan kvinnor kan ta ut svängarna betydligt mer. Det är svintrist att vara man (well not really, men på det sättet). Och så går en del och skiter i det där, bryr sig om kläder på samma sätt som kvinnor kunnat göra länge. Vad händer? Man är bara nån jävla hipster som gör allt för uppmärksamhet.
Det handlar mer än något annat om utrymme att vara och jag blir nästan janteropare av hipsterhatet. Det betyder inte att det är en god sak som man inte ska diskutera att människor kan visa elitistiska tendenser, men precis som med fallet twittereliten är ju detta något som till stor del skapas utifrån. En projicerad bild som inte behöver ha något med hur ”eliten” upplever sig själv att göra. Varför tror du det är så få hipsters som tänker att de är hipsters? Eliten eller vilken statusrelation som helst skapas mer än någon annanstans i själva elitdiskursen. Det ständiga samtalet om grupperingar och skikt bekräftar dessas varande, det gäller både positiva och negativa förstärkningar**. Och den verkliga ”identiteten” – den är ju som bekant bara en föränderlig föreställning den med.
Notera också att det inte finns någon som helst motsättning mellan ironi och allvar. Det är en korkad förenkling. Hur mycket allvar som helst kan sprängas ut ur en enskild skarp ironi. Och är det inte lite ironiskt just, att folk gillar att ironisera över andras ironiserande?
Höjden av denna ironi inträffade när samma människor som ena dagen dissat hipsterelitism gjorde sig mycket lustiga över (uppfattade) anklagelser mot sig själva om twitterelitism. Det är så hjulet snurrar, vettu.
– – –
* Ja, Kristofer Andersson skriver ”hon” och exemplifierar med Robyn men han verkar tämligen ensam om det. Det blev till och med lite twitterdiskussion om Robyn verkligen var hipster och jag skulle nog säga nja på det. På ett sätt självklart ja, men är inte grejen att en hipster klär sig och eventuellt beter sig som en rockstjärna? Eftersom Robyn ÄR en sådan finns liksom inte hipsterskäl bakom hennes varande utan vanliga rockstjärneskäl. Däremot är hon utan tvivel en långtida hipsterfavorit (fast möjligen på väg ut just nu) och i jämförelse med andra artister säkert mer hipster.
** Se gärna min gamla rant ”BBW del två” där ”populärkulturell överklass” går fint att använda synonymt med hipsters i stor utsträckning.
– – –
Update: Bonusvideo! Grymma Karl Linus och Gangsta V åker skateboard lite halvdant och dricker root beer till musik av Karl Linus. Toppenexempel på en sån grej jag skulle kunna kalla hipster och så blir det det, fast det egentligen bara är skitfint och kärlek.
Posted in seriöst
Tagged hipsters, subkultur, twitterelit, Twitteretikett och -politix
Kommentarer inaktiverade för Hipsterrific Leet
Veckans WTF
När jag och Panam är på möte med kvinnan som vi ska hyra lägenhet av snart så ringer någon, från okänt fast nummer. Dåligt tillfälle men jag kan aldrig inte svara. Ursäktar mig, kliver ut ur rummet och trycker igång. Ja hej det var NN från Arbetsförmedlingen. Jag ba Eeeh ok, hej?
Det visar sig att de försökt få tag i mig – per brev som jag inte fått eftersom jag flyttat och inte hade råd med eftersändning. Och nu får jag höra att jag slösar deras värdefulla tid då jag inte hört av mig som jag borde. Skulle jag? Jag har inte fått någon information! Om det inte ens försvinner i posten utan återsänds kanske det är en hint att till exempel RINGA eller MAILA, via mina alltid aktuella uppgifter, istället.
Senast jag hörde något från dem verkade det ju som att de plockat bort mig för att jag inte uppdaterade nåt formulär. Jag hade mina timmar i vårdish och tänkte skit samma för stunden. Men nähä. Jag har tydligen rapporteringsplikt även som totalt ersättningslös kretin som bara valt att leva snålt och hålla käft.
Så fick man babbla där i tio minuter och de skulle skicka mig nån skit. Nu sitter jag här med ett papper hemskickat som jag ska få mina chefer på äldreboendet att skriva på, en garanti att jag jobbat, av jag vet inte vad för skäl. Dessutom precis när alla är på semester plus att mitt vik är slut och jag kanske inte kommer tillbaka mer (återkommer om det). Och så ska jag flytta, men denna gång med eftersändningslyx.
Anyhoo. WTF. Så många underligheter i detta:
1. Varför har inte Arbetsförmedlingen möjlighet att få min korrekta adress via folkbokföringen när en sketen Statoil-mack får upp den på två röda med angett personnummer?
2. Rapportera hur jag jobbar? Hela problemet med att jag jobbar timmar och är mer arbetslös än sysselsatt är att jag INTE KAN RAPPORTERA. Jag vet ju inget, de ringer mig efter behov.
3. Vad gör det dem om jag har jobb eller inte så länge de slipper mig? Rapportera snuten då om ni tror att jag typ organiserar helikopterkupper for a living.
Alltså all is well med att de faktiskt redigt utreder deltidsarbetslöshet. Det är till och med skitbra. Men ringa upp mig för i princip en utskällning? Kontraproduktivt tjohej.
Posted in seriöst, vardag
Tagged Arbetsförmedlingen, arbetslöshet, fattigdom, gnäll, rant
4 Comments
This is not hardcore
Jag tycker att det är lite synd att nästan allt som skrivs om den helt uppåt trädtopparna skogstokiga domen mot mangasnubben med tecknad barnporr gör en sån sak av att han skulle ha det till research och inte var pedo. Inte lika mycket i all åsiktstext då, men i vartenda nyhetssammanhang (och i själva försvaret vilket är ännu dummare). Jag hade nästan önskat att han var pedofil 4 real istället. Pöbeln hade kanske rasat men det vore ändå bättre.
I en störtlöjlig reklamfolder från Sverigedemokraterna som trillade in i brevinkastet hos oss häromdagen får man se att en huvudparoll för partiet är att offentliggöra pedofiler för allmänheten. Det är faktiskt lite samma grej. Rädsla rädsla rädsla och finns pedofiler i samhället är det bäst för alla om man gör sig av med dem, tycker de som lever i skräck. Men om det existerar någon tickande bomb i tillvaron är det fanimej rädda motherfuckers och inte pedofiler.
Kärnfrågan är att övergrepp inte skett. Det hade inte skett ens om personen hade bilderna i en kåtmapp. Det är där saken ska behandlas och där är det bara att välja om vi ska lagföra perversion eller handlingar i första hand. Potentiella brott eller faktiska brott. Tänk om saken fått ställas på sin spets i full hardcore.
Gulag fläckar inte marxismen
Ledsen you kulturvänsterspottare, ni må ha rätt men ändå så fel. Nycander får fail igen. Denna gång genom att säga emot sig själv å det grövsta, och därmed gör han processen enkel för mig – där inte redan andra skarpa, underbara hjärnor gjort det.
Smaka på detta:
”Liedman nitar fast liberala tänkare vid polemiska klichéer. Utan stöd i citat tillskriver han dem extrema dogmer, för att sedan tolka marxistiska teser så att de ska framstå som rimliga; historiematerialismen är en teori om ”en tendens”.””
Jaså? Vad skrev Nycander själv två stycken innan?
Liedman förklarar Stalinterrorn med att statsbyråkratin hade infiltrerat det sovjetiska kommunistpartiet*. Gulag fläckar inte marxismen.
Ironiskt menat då, klart Gulag fläckar marxismen! Tycker Nycander.
Jaha, du kanske tycker det är rimligt att hålla Gulag emot marxismen? Fine. Men då tänker jag hålla dynamiten ansvarig för diktaturen i Chile eftersom Milton Friedman fick priset som alla tror är Nobelpris eftersom Riksbanken snott gubbens namn. Eller varför inte klassikern att kalla Nietzsche och Darwin för nazister?
Asså wigga please. Visst är kulturen och humanioran åt vänster och visst är liberalismen pinsamt förbisedd på många sätt, särskilt sorgligt sammanblandad med nyliberalismen, lite som sammanblandning av – tadaa! – socialism, marxism och fångläger man har ihjäl folk i. Eller bara marxism som politik eller som de facto vetenskapligt perspektiv inte konstigare än psykskolorna KBT vs. psykoanalytiker. Så kunde inte nån vettig fått säga något på dubbel debattplats istället?**
Vad skiten kokas ner till, om man ska ta konflikten på allvar (och det kan man väl) är förstås EXAKT samma som när det kommer till popvänstern: Liberalerna har ekonomin och skiter i humanioran. Humanioran tillåts få vänsterdominans. Liberalerna gnäller i efterhand. Dessutom brukar det bli sådär med sånt vi betraktar som självklart. Mänskliga rättigheter, vadå? Styrkan är ju att vi ser dem som närmast naturgivna och klart som fan ingen uppfann dem då. Intellektuellt klart haltande, men hyfsat rimligt för reptilhjärnan.
– – –
* Första delen är mest med för sammanhangets skull, själva uttalandet är faktiskt riktigt korkat på det där sättet som bara gamla sovjetillusionerade kunde hålla på. Det gör inte Nycanders breddade betydelse mindre wack.
** Update: Jag hoppas på att Kjell Häglund gör nåt utförligare än twittjidder där. Verkade ha goda poänger.
Posted in seriöst
Tagged liberala klyschbeteenden, liberaldebatten, marxism, populism som svar på populism, popvänster, socialism
1 Comment
Hipster D-Fens
En sjöman for till hipstamaticland / för att lära sig om hipstamaticland / och när han kom till hipstamaticland / fick han lära sig om hipstamaticland
– – –
Jag sitter på 5-kronorsuniversitetet. Min vän Philip samlar sina akademikervänner och några till nån gång i månaden för att lyssna på kortare föredrag av tillfällets frivilliga, ett utbyte där ansvaret växlar varje gång och man får snacka om whatever. Denna gång snackar Per om fixie-cyklar.
Fixie är en typisk hipstertrend nu, kanske ni redan känner till det några av er. Du Gustav vet väl grejen? Säger Per och menar att jag är en hipster. Jag ba wut. Inte förolämpad, men ställd. Är jag? Inte förolämpad men … ärligt? Lite smickrad. Nog för att det associeras med trendängslighet och skit, men har jag alltså framstått som killen med koll? Jag har alltså exakt samma lulzförhållande till kläder och stil som när jag hade en ironisk Katten Findus-ryggsäck i sexan. Kult och ironi var inte direkt en fördel när man var 12 år, men plötsligt ger det alltså en stämpel av – hur ansträngd den än må vara – cool.
Jag vill va cool. Givet.
I DN skriver Matilde Sköld en lysande artikel om hipsters, till stor del en intervju med Joe Mande som satt ihop bloggboken Look at this fucking hipster. Det småparadoxala att ingen flabbar åt hipsters så mycket som hipsters själva tas upp och det är mer insiktsfullt än det mesta jag läst om saken. Det ligger lite i ironikulturen bakom (nya) hipsterbegreppets tillblivelse att de kommer vara dels självironiska och dels helt utan självinsikt.
Mig: File under: utan självinsikt. Inte som Agnes hipstermän*, vars största fail är att tro sig vara annorlunda än andra (det är han inte), utan som att jag inte fattade att nåt jag lulzar med framstår som ett försök att vara cool. Därför kan hipsters sitta och flabba åt andra hipsters som de tror försöker vara hipsters när de i själva verket försöker med … ja inget alls, samt skrattar tillbaka åt andra hipsters. Hipstern är inte en person, det är ett state of mind och ett begrepp.
Det som inte tillräckligt förklaras i DN är detta. Man kan inte förstå saken genom att kolla på personer och anklaga dem. För det första måste man närma sig hipstern själv och leva nära. Fråga en random svenne och han kommer inte fatta vad du menar med hipster. Är man intresserad av hipster är man förmodligen nära att vara en också. Sad but true och inte så jävla sad heller utan rätt självklart. Joe Mande är så jävla hipster, tro mig. Själva hipsteranklagelsen är nämligen det absolut största hipsterdraget av de alla.
Jag är inte bara så ängslig för mig egen cool att jag tänker på den hela tiden, jag är också väldigt noga med att distansera mig mot andra ängsliga och deras försök till cool. Mandes slutcitat – hur lysande det än är – visar inte bara på hipsterns metaironier utan på hans eget metaironiserande hipstervarande.
”Ironins död? Jag har just skrivit en bok som förlöjligar hipsters, som nu säljs på Urban Outfitters och köps av hipsters. Jag tycker att ironin verkar må alldeles utmärkt.”
=
Jag har gjort en bloggbok som säljs på Urban Outfitters.
Jag tycker hipstern i mig syns utmärkt.
Det är lätt för mig att säga det här. Jag vågar påstå att ALLA som vet vad en hipster är kan fotas och läggas upp på Look at this fucking hipster själv. Det är bara så mycket som krävs, och ibland inte ens det. Look at this fucking metalband och säg att sångarn inte ser ut som en hipster. Skägget! Kom igen.
Vet du om att det är omöjligt att ha en mustasch överhuvudtaget utan att få den kallad ironisk to your face eller bakom din rygg? Ironisk mustasch, det är en sån jävla myt. Man kanske börjar infallsodla, men så fort man kollat på den och tyckt den var lite snygg så är den bara vanligt snygg. Hipsterbegreppet och vanligt mode blandas ihop till nån form av oigenkännlighet och nu kommer det riktigt ärliga försvaret:
Hipstern i sin renaste personifiering är naturligtvis livrädd att inte duga. Men du, hipsterspottaren, vad är det du är rädd för? När precis allt som är lite avvikande ses som ett desperat försök, hamnar man inte bara i jockland där alla ska gå i samma sportjacka? Associerade klädstilar må vara tydligt skapade i ett ironiskt klimat och bli lite crazy därefter, men inga människor du fotar och bloggar har valt dem av andra skäl än vilket mode som helst. Det kommer alltid vara straffat att slava helt under mode och trender, folk kommer vara rövhål när de har cool, men maktmedlet att håna varenda wigga i nåt grymt plagg med eventuella ironiska undertoner har alltid varit det största rövhålandet. Släpp min cool? Släpp DIN jävla cool.
”Karaktäristiskt för hipstern är att han inte kallar sig själv för hipster, han snarast skyggar inför termen” och så blev hipsterspottaren en hipster själv. Titta på bilden på Joe Mande ovan och säg att du inte först tänkte att den skulle illustrera hipstern.
MVH// Killen i en Nerd Life-tatuering
– – –
* Den hipster som beskrivs i det inlägget är nästan ett ännu bättre bevis på att inte ett skit är nytt under solen. Samma trendcrowd som tror de revanschar sitt högstadieutanförskap som alltid funnits i kulturvärld och klubbliv. Jag har också revanschat mig, jag vet det mycket väl.
Helgens pinsamheter i DN
Svante Nycander, vad i helvete?
”Antiliberalism är ett utbrett fenomen, inte bara inom marxistisk och socialdemokratisk vänster” skriver han, och menar att kulturredaktioner och universitet kontrolleras med järnhand av vänsterpöbel som hatar liberaler. Till varje pris skall en marxist va chef för till och med DN Kultur! Tjenare. Det är så jävla dumt. Det enda som är dummare är att han inte bara skriver om det i dagens DN Debatt, utan att han fått EN TILL JÄVLA ARTIKEL OM SAMMA SAK imorgon. Som att inte ett svammel var nog.
Ynglingar med fanor i olika demonstrationståg, visst, de använder nog liberal som ett negativt ord. Och ja, förmodligen till stor del för att det är nyliberalism man föreställer sig. Oj vad vi hatade Timbrohögern i mitt gamla gymnasiecrew. Men vi växte upp, och folk som på allvar är inne i kulturdebatt, skulle de helt utan ett alternativ bekämpa liberaler bara för att? Ge mig en jävla paus, Nycander. Men visst, att basha kulturens vänsterdominans är väl liberalers nationalsport lika väl som det är socialisters att basha medieägandets högerdominans.
Snarast är väl problemet att DN Kultur publicerar pinsamheter som gårdagens slappa ”intervju” med Eric Berglund från CEO/TTA (hittar inte på nätet (tack och lov?)). Mailsvar på några lama frågor och resten Wikipedia-citat, helt ogenerat. Mindre spännande än en TT-artikel i tre tidningar samtidigt och ändå skröt de om att vara enda tidning som fick intervju. Georg Cederskog kan verkligen bättre än så. Fan jag läser hellre militanta antiliberaler, det vore åtminstone underhållande.
Die hippie, die
SÅ JÄVLA VIDRIGT.
En artikel om festivalen No Mind i DN Söndag är först bara mängder av lulz. Men när jag kommer till delen då nåt jävla shamanband ska hela en downgrabb på frikyrkomanér vill jag bara kräkas. Sekterismen blir för påtaglig. Varför kan ni inte bara kramas och meditera utan att köpa hela skabbiga paketet?
Ni gör mig till Cartman.