Principmoralism

För ett tag sen skrev Panam bra om sexbrott, moral och moralism i GP, och idag skriver Niklas Hellgren förträffligt om typ samma sak. Tveklöst går lätt inflation i användandet av moralism som begrepp och med ännu större säkerhet verkar en massa libertarianer missa att ”morallag” är uddlöst då det inte finns nån poäng med mycket lagstiftning annars.

Däremot tycker jag inte att moralism är ett förverkat eller dåligt uttyck. I likhet med att ”darwinism” kan användas lite löst för att beskriva någon form av illa motiverad extremhållning tycker jag man kan lägga på ism som suffix på moral för att visa en förskjutning av moralitet till något annat. Alltså är sexköpslagen definitivt en morallag, men inte för den sakens skull en moralism. Det går att försvara den med moralism, men också med moral. Att vissa argumenterar för den eller för/mot andra saker genom irrelevanta eller falska moralismer betyder inte, och aldrig, att hela hållningen för eller mot är irrelevant.

Gamle Blogge försöker till exempel sätta sig emot Niklas Hellgrens argumentation genom att upplysa om att hans engagemang inte har med rätt att köpa sex att göra utan att staten inte ska blanda sig i enskildas uppgörelser – även om man tycker att det är något dåligt. Underförstått att motståndare till lagen kan vara emot prostitution ändå. Jahapp, gott så, men det ger mig en god idé på jämförelse:

Vi tar sexköp och så tar vi burka. Jag tycker då alltså att båda är dåliga saker, mer eller mindre ett utslag av förtryck – principiellt eller praktiskt, men är för förbud av det första och mot förbud av det andra. Trots att jag skulle kunna skyllas inkonsekvens då jag argumenterar mot ett förbud på ett sätt som jag förkastar när det gäller det andra. Alltså: staten ska inte förbjuda bärandet av viss klädsel, det är wack. Hur förklarar jag detta?

Ja, förstås, för att min personliga och med andra gemensamma moral säger att det är dåligt att bestraffa den som förtrycks (nu använt i bred betydelse) – och när det kommer till sexköpslagen så gör ju faktiskt staten en alldeles utmärkt kompromiss. Inkonsekvent? Möjligen, men vem van bryr sig? Det är dessutom fråga om olika grader och arter av förtryck. Speciellt det sista. Samma funkar inte överallt.

Principköret får libertarianer ha för sig själva. Jag gillar moral. Och vad är moralism egentligen, om inte till varje pris fasthållande av principer hur keffa de än är?