På twittan och annorstädes gick hipsterdiskussionen fortfarande varm i helgen. En hel del stör sig på diskussionen, vilket man väl kan förstå. Varför är jag så jävla intresserad av denna? För att det handlar om något viktigt förstås. Har man utdömt det som en ytlig subkulturfråga har man, förutom att inte fatta subkulturer, missat mycket. Vi börjar i det grundläggande:
1. Hipsters är inte en subkultur. Give it a rest. För att en subkultur ska finnas måste åtminstone en del identifiera sig med termen, alternativt ha en annan term de själva föredrar – Lex Jag Är Inte Emo Det Heter Fashioncore. Dessutom finns ingen musik eller klädstil att samlas kring eftersom dessa växlar hela tiden – det är ju hela poängen. Hipster idag är en trend.
2. Eftersom begreppet är långt ifrån tydligt definierat varierar redan karaktären enormt både beroende på person som beskriver och tillfälle. Från inre egenskaper som tvångsmässig ironi och dryghet till yttre attribut som mustascher och typ lite vad som helst utmärkande i klädväg. Ingen verkar riktigt kunna bestämma sig om det är det yttre eller det inre som är viktigast, men grovt sett verkar det vara kläder och stil som främst hånas medan anklagelser om elitism, trendängslighet och ideologisk tomhet diskuteras som problem. Det sistnämna lite likt @ceciliawse’s inlägg om “twitterelit”.
3. Kristofer Andersson noterade klassaspekten men smaka på det vidare sanna: Hipsters är bara män. I praktiken alltså – hipsterspottarna spottar nästan bara män*. Utseendemarkörerna som anges först när hipstern förklaras är för män. Varför?
Anledningen till att kvinnor inte identifieras lika frekvent som hipsters genom att klä sig på ett visst sätt är helt enkelt för att de alltid haft modeintresset givet. Till den grad att det inte ens behöver vara ett aktivt intresse. Tänk klädkod på en finare tillställning och fundera över hur mycket ramar män får i kostym eller frack medan kvinnor kan ta ut svängarna betydligt mer. Det är svintrist att vara man (well not really, men på det sättet). Och så går en del och skiter i det där, bryr sig om kläder på samma sätt som kvinnor kunnat göra länge. Vad händer? Man är bara nån jävla hipster som gör allt för uppmärksamhet.
Det handlar mer än något annat om utrymme att vara och jag blir nästan janteropare av hipsterhatet. Det betyder inte att det är en god sak som man inte ska diskutera att människor kan visa elitistiska tendenser, men precis som med fallet twittereliten är ju detta något som till stor del skapas utifrån. En projicerad bild som inte behöver ha något med hur ”eliten” upplever sig själv att göra. Varför tror du det är så få hipsters som tänker att de är hipsters? Eliten eller vilken statusrelation som helst skapas mer än någon annanstans i själva elitdiskursen. Det ständiga samtalet om grupperingar och skikt bekräftar dessas varande, det gäller både positiva och negativa förstärkningar**. Och den verkliga “identiteten” – den är ju som bekant bara en föränderlig föreställning den med.
Notera också att det inte finns någon som helst motsättning mellan ironi och allvar. Det är en korkad förenkling. Hur mycket allvar som helst kan sprängas ut ur en enskild skarp ironi. Och är det inte lite ironiskt just, att folk gillar att ironisera över andras ironiserande?
Höjden av denna ironi inträffade när samma människor som ena dagen dissat hipsterelitism gjorde sig mycket lustiga över (uppfattade) anklagelser mot sig själva om twitterelitism. Det är så hjulet snurrar, vettu.
– – –
* Ja, Kristofer Andersson skriver ”hon” och exemplifierar med Robyn men han verkar tämligen ensam om det. Det blev till och med lite twitterdiskussion om Robyn verkligen var hipster och jag skulle nog säga nja på det. På ett sätt självklart ja, men är inte grejen att en hipster klär sig och eventuellt beter sig som en rockstjärna? Eftersom Robyn ÄR en sådan finns liksom inte hipsterskäl bakom hennes varande utan vanliga rockstjärneskäl. Däremot är hon utan tvivel en långtida hipsterfavorit (fast möjligen på väg ut just nu) och i jämförelse med andra artister säkert mer hipster.
** Se gärna min gamla rant “BBW del två” där “populärkulturell överklass” går fint att använda synonymt med hipsters i stor utsträckning.
– – –
Update: Bonusvideo! Grymma Karl Linus och Gangsta V åker skateboard lite halvdant och dricker root beer till musik av Karl Linus. Toppenexempel på en sån grej jag skulle kunna kalla hipster och så blir det det, fast det egentligen bara är skitfint och kärlek.