Om man försöker få det att Vanliga Män™ är gruppen som mest köper sex också innebär att bara män köper sex, att något obotligt inom män får oss att vilja köpa sex, då är man fel ute. Men det är lika fel att göra detta till att varje man är sexköpare som det är att säga att mannens övervikt inte spelar roll. VAD för roll det spelar, och hur, är dock självklart uppe för diskussion. Vanliga Män™ är samtidigt en generalisering och en motvikt mot generalisering. Motvikt mot den snävare inramningen som säger att bara ensamma eller fula krakar – men fortfarande män – köper sex. En utmaning av monsterbildens torsk helt enkelt. En egen generalisering är det genom att lyfta fram den gemensamma nämnare i många sexköp som alltså är könet på köparen. En generalisering är dock inte så jävla farlig. Den är bara fel om den står för sig själv och inte sätts i en kontext som kan ta tillvara på läckorna i grovsilen.
Ett Uppdrag Granskning kan alltså inte förklara sexhandel på egen hand, inte heller en debattartikel i anslutning, eller kritiken mot denna. För att se mer måste man lyfta ut de gemensamma nämnare mellan män om köper sex av kvinnor och se vad som överenstämmer med annan sexhandel.
Den typ av sexturism som kvinnor står för, visat i SVT-dokumentär nyligen har vissa påtagliga likheter med mäns. Det gäller kunder som slår knut på sig själva för att göra det till ett vanligt förhållande, helt ömsesidigt trots att pengar konstant blandas in. Samma sak mellan tjejer & Bali-cowboys såväl som skrytet mellan Sundsvalls-miffon i Uppdrag Granskning, om horan de delat som allt måste njutit hon också med det ansiktsuttrycket. Det gäller vidare den relativt sett rikes makt över den fattige (skit samma om köparen är arbetslös, hen söker inte upp en välbärgad person att köpa ändå), och naturligtvis det att säljaren försöker betrakta sig som skicklig hustler som får pengar för nåt gött.
Kontexten, omgivningens syn på saken och spelrummet man därför har är dock skilda saker. Så också motiveringen för en själv om man är köpare. Kvinnor antas leta kärlek, och männen de köper agerar därefter. Män antas söka sex primärt, och kvinnorna agerar därefter. Lång process vs. snabbknull i bilen. Sanningen bakom varierar förstås, men nog finns mönstret också. Men varför finns dessa skillnader?
Man kan gå på naturgiven sexualitet. Då får man dock acceptera att en manlig sexualitet kommer att porträtteras som quick fix in-out i bilen på Långholmen för 500 kronor medan kvinnors sexualitet är känslostyrd och sol-och-vårbar. Eller så kan man se att förutsättningarna att köpa sex är vad som skiljer sig mellan grupper. Då får vi förstås en övervikt av män som köper och den är bara att svälja som fakta betraktat, men inte fan är den evig eller allmän. Och visst kan vi väl ta ansvar för varandra för att få det att minska? Man behöver inte känna sig träffad av begreppet Vanliga Män™ eftersom man är en riktig person och inte en konstruktion och retorisk figur.
Det är ju det fina med generaliseringar – de menar ingen särskild. Individen går fri.
