Det finns så mycket som är fel med statens främjande av kvinnligt företagande, som Sakine Madon skriver om i Expressen idag. Man kan till exempel som Madon ifrågasätta hur kvinnors företagande framställs som väsenskilt mäns – i värsta fall beskrivet som av Feminint Företagande (dessa får på allvar pengar!!): logiken underordnad intuitionen och andliga värden en seriös väg i företagandet. Man kan ifrågasätta sådant new age-dravel i sig, som Skeptikerpodden gör. Man kan också skattebetalaruppröras för att 100 miljoner ges ut varje år till sånt här, och man kan förmodligen irriteras över att det ger en gräddfil för kvinnors företagande om man är lagd åt det hållet. Själv är jag förstås, angående det sista där, mest förbannad över att ännu en idiotgrej lanserats som jämställdhetsåtgärd och får folk att tro att sån här smörja är feminism.
Sanningen är snarare att det här är ett typiskt agerande från en icke-feministisk regering, med till och med en jämställdhetsminister som inte är feminist. Det är Kvinnor Kan-dravel och Företagar-Maudism vars enda verkliga främjande är det av kvacksalvarna som håvar in mellanhandspengar för en verksamhet som bara går ut på att ge konstgjord andning på ett dödsdömt enmansföretag som startats som arbetsmarknadsåtgärd för Lena, 59 på landsbygden. Det är en utförsäkrades cernitleraverkstad i pastell, inga tändstickskungardrottningar skapas av sånt här. Ain’t no motherfuckin gräddfil.
De briljanta entreprenörerna lär klara sig ändå, men ska man främja jämställdheten där kan man börja någon annanstans. Och gärna skaka av allt annat mumbojumbo som faktiskt mäns coachingsfjanteri är lika översvämmat av, ”fast det brukar kallas management och kommer i en annan språkförpackning” som Lisa Förare Winbladh vasst uttryckte det under mitt utbrott på Facebook nyss.
One Response to Kvinnor Kan-dravel makes me wanna punch babies