Hahaha Hanne Kjöller är inte riktigt klok i dagens ledarkrönika. Det säger jag inte för att jag förfasas över hennes tes att våld visst kan lösa något – det stämmer ju, om än kostnaden för lösningen ofta är att diskutera – utan att hon vantolkar Susanne Biers film Hämnden direkt pinsamt mycket och framför allt att hon likställer en massa olika sorters våld som har väldigt skiftande spelregler och innebörd.
Att överhuvudtaget inrama texten med Sara Vargas melodifestivalbidrag Spring för livet är förmodligen den mest förvirrade inramningen sedan Eva-Britt Svenssons inledande harang om Kanye West-videon i en text som handlar om åtgärder för relationsvåld. Nu är det alltså Kjöller som vill uppmana en person utsatt för den typen av våld att slå tillbaka istället för att gå, baserat på den helt andra saken att ett uppror eller ett mobboffer kan ha nytta av att inte vända andra kinden till. Varför i helvete då?
Jag lovar dig, Hanne Kjöller, att en våldsam relation är inte att rekommendera att stanna i oavsett om man själv slagit tillbaka och bytt maktpositioner. Jag lovar dig även att det som händer efter att Persbrandt fått en andra örfil i Hämnden inte är något som uppmuntras till i filmens budskap.
5 Responses to L’autre violence