Mannens våldtäkt

I filmen Midnight Express, om den amerikanska killen William Hayes som hamnar i turkiskt fängelse på 70-talet*, uttrycks den manliga våldtäktssynen exceptionellt tydligt när den sadistiske vakten Hamidou som fejkat sig mutbar avslöjar för Hayes att det är en bluff. “Jag ska våldta dig, William Hayes, och sedan ska jag döda dig.”

Alla dessa scener av kickin & screamin, “håll käften hora nu ska jag våldta dig”, fängelsemakt och krigsstrategier – de förleder lätt tankarna. Se exemplen som dyker upp nu efter förslagen om lagändring: våld, droger, beroendeställning, hjälplöst tillstånd. Allt handlar om en gärningsman (betoning på “man”) med uppsåt. Idéerna i den nya sexualbrottsutredningen verkar också koncentrera sig på detta trots delvis annan front. Den motiveras via övriga hjälplösa tillstånd men med samma sorts gärningsman. Men den verkliga våldtäktsproblematiken är ju inte kring en uppsåtlig våldtäkt!

Efter ett nej är det våldtäkt. Ett numera klassiskt uttryck, och det är väl toppen. Men herregud så lite man förstår om det är den enda gränsen man kan tänka sig. Som om det inte finns långt fler skäl än hjälplöst tillstånd att någons sexuella integritet kränks. Anledningen till att vi får fall som Assange-grejen är att de verkligt knepiga situationerna inte har någon definition. Vi får ett “disagreement regarding the word consent” som Dexter Morgan låtsas ha haft för att komma nära en dömd våldtäktsman i senaste avsnittet av Dexter. Själva frågan som kritiker ställer om hur fan man ska visa samtycke, kontrakt eller?, säger allt om problemet. Det är också därför så många fler män än kvinnor hamnar över gränserna, eftersom det pådrivande beteendet män tror sig behöva för att få knulla förvrider synen på en.

Det är männens våldtäkt som står i lagboken. Den otvetydiga som görs efter att man deklarerat “nu våldtar jag dig!”. Den står där för att de flesta av oss som är (hetero)män inte riktigt relaterar till något annat än öppet och direkt tvång.

Hur man bör se det hela juridiskt är inte nödvändigtvis samma sak. Jag tror att det är viktigare att ha en bättre moralisk gräns än en flyttad juridisk dito. Det är närmast arrogant att tro det ska gå att lagföra alla nivåer av övergrepp. Därmed inte sagt att en lag inte kan påverka ditåt** – det behöver inte ens vara ett problem för rättssäkerhet om man oroar sig för det. Vad lagen säger är förbjudet och vad för bevisbörda som krävs är inte samma sak.

Att ånyo vill göra den löjliga uppdelningen i övergrepp och våldtäkt är det enda som är riktigt illa med utredningen. Jag vill ser hellre en bred våldtäktsdefinition utan direkt koppling till skrik, sparkar och fängelsescener på film.

– – –

* Detta finns bara i filmen och inte romanen btw, liksom mycket annat som lagts till och gett upphov till mycket kritik om bland annat rasism. Nevermind den kritiken nu dock, samt alla invändningar om att det är fiktion. Detta gäller en syn på våldtäkt och där är filmens fiktion mer intressant än verkligheten.

** “För om chansen att få en anmälan prövad i domstol är minimal – vilken nytta har vi av en storståtlig sexbrottslagstiftning?” Ja du. Stor nytta.