Gårdagens ledare i DN gör en god analys av vårdnadsbidragets effekter. Det tycker förstås inte Göran Hägglund, som by tweet låter oss veta att DN vill styra våra liv efter en elitistisk uppfattning om folks bästa. Man flabbar förstås, men inte för att det inte ligger viss sanning i påståendet. Att motsätta sig vårdnadsbidraget är en önskan om andra val, oavsett om det beror på elitism eller inte.
It’s what politix are, Dum-Göran!
Varje politiskt beslut har effekter. Tänkta och förväntade effekter såväl som oväntade eller acceptabla bieffekter. Alltid varierande grad på en skala med främjande av egna val å ena sidan och styrda val eller kanske tvång å den andra, men i frågor som delad föräldraförsäkring eller just vårdnadsbidrag är det väldigt enkelt att ge fingret åt att det skulle ge ökad valfrihet. Det enda det ger är nämligen annan grund för beslut.
Varje privat beslut är grundat i situation. Att det plötsligt upphör att vara ekonomiskt illa att en förälder stannar hemma med barnen är lika mycket ett klåfingrigt petande i familjers verklighet som det är att samhällsnormen är att barn går i förskola. Att man frontar med detta bidrag som hjärtefråga är dessutom i allra högsta grad ett sätt att tala om hur vi bör leva, precis som det är att värna sunt förnuft och liv i verkligheten istället för overkligt liv i kulturen. Inget fel med det, det är vad politik och ideologi är. Att låtsas som att det inte handlar om att styra människors liv och vardag är däremot jävligt fel, i ordets helt värderingsfria bemärkelse.
