Kompetensbegreppet

De flesta motståndare till positiv särbehandling gör det grova misstaget att tro det är möjligt att objektivt utse Den Mest Kompetenta bland kandidater till en post. Det verkar ofta totalt omöjligt för den som tror på sådan objektivitet att greppa att kompetens kan yttra sig på väldigt olika sätt, och framför allt vara föremål för en prioritering. Att man för politiska uppdrag inte kan se denna ordning är särskilt anmärkningsvärt genom bara den grundläggande faktorn att helt olika ideologier ligger till grund för lämpligheten. De som vill jiddra om kompetens måste alltså gå omkring och tro att en borgerlig eller rödgrön regering båda skulle utse samma person om de såg allt objektivt?

Man har en tjänst att fylla, och x antal sökande. Sen prioriterar man vem av de man kan tänka sig till tjänsten kommer utföra uppdraget på det sätt som man helst vill se. Alla är troligen kompetenta, men vem har rätt sorts kompetens för det resultat man vill se?

Det kan förstås verka som att jag försvarar Cecilia Malmströms utnämnande med hänvisning till objektiv kvalitet. Det är förstås trams, jag anser förstås att hon garanterat har grundläggande kompetens och kontaktnät som gör henne lämplig, men resten av min argumentation handlar ju snarare om att jag tror hon är ett sånt namn man automatiskt kommer att tänka på när det vankas ny plats i kommissionen.

Så går ju rekrytering till i praktiken om man inte har några särskilda mål vad gäller just jämställdhet eller annat. Så gick det också till när jag får plats att skriva ner Ström – någon tänker att den där killen som brukar lacka på Ström vore väl ändå en bra motståndare om vi ska få till lite debatt här?

Så fungerar det också när män tyst förfördelats Inte genom bastukonspirationer, utan genom referensramar. Män har vanligen sett andra män i första hand. Och det är ju ganska självklart när män ser just andra män på 23 av 27 platser i kommissionen.