Jag och Isobel pratade om #prataomdet i TV4:s Nyhetsmorgon imorse. Enjoy!
#hemvändsräps
Nu åker jag snart hem till Sundsvall över jul. Till denna händelses ära har jag valt att offentliggöra en och en halv vers av räps över fantastiska Till Rättvik av Anders Nygårds (vilken lämpligt nog hade central roll i hemvändarfilmen Masjävlar). Jag har kallat den för Hemkommarkung och den går på såhär vis:
[audio:http://paparkaka.com/hemkommarkung.mp3]#prataomdet
Det viktigaste som händer just nu är förstås vågen av berättelser av alla möjliga slag om allt från sex som inte känts hundra till hårresande övergrepp. Allt för att hindra skam att #prataomdet. Mitt bidrag är till en början en sak publicerad på Nyheter24 om tillfällen då man inte vet säkert hur schysst man är mot sig själv eller andra, och ett litet 2-stegstips om hur man ändå kan börja gardera sig.
Jag har mer på lut men vet ej var det hamnar ännu. Tills vidare är även måsteläsningsskylten uppe för Elins briljanta Jag har aldrig-kontext samt Ivars manlighetsproblematik. Sofia Mirjamsdotter har publicerats på många platser med flera historier och nog för att de mest hemska griper tag i en, men jag tycker den viktigaste rör dessa friheter att vägra ”torrsex” som vissa tar sig.
Om du orkar mer vet du att Prataomdet.se finns. Och Tv4 fick besök:
Posted in public announcement, seriöst, vardag
Tagged #prataomdet
Kommentarer inaktiverade för #prataomdet
Jämförelsefail om betygsskillnader
Anna Laestadius Larsson är upprörd över att man klassar unga pojkars ökade betygsgap till unga flickors, när det fortfarande är alldeles nyss styrkt att glastak i högre akademisk värld existerar. Mycket besvärande förenkling, säger jag.
Det finns två saker som behöver sägas för att hålla hästarna lite angående hur långt man kan ta relationen mellan dessa skolnivåer: För det första är generationerna helt olika mellan de som nu får allt sämre betyg och de som studerat sig hela vägen till spetskompetent forskning, vilket gör glappets proportioner annorlunda. För det andra är det närmast vansinnigt att jämföra dessa olika urvalsgrupper oavsett generation eftersom det ena fortfarande handlar om de mest drivna och duktiga och det andra en generell population som garanterat har en hel del ojämlikheter internt. Dessa minskande betyg för män dras förmodligen ned än värre av enskilda individer som möjligen ”klarar sig bra ändå” i nåt praktiskt yrke eller i bästa fall livscoachingliv men knappast inom den akademiska världen.
Det är slutligen också precis lika dumt att behandla jämställdhetsdebatt som något man gör för att det är synd om det ena som det andra könets drabbade. Den utgångspunkten står alltid i vägen för grundlig analys. Nog finns jepparna som gormar om detta som något vi ska tycka synd om män för, men jag tror inte detta gäller för Laestadius Larssons gamla goda feministvän. Jag förstår överhuvudtaget inte var denna aspekt tar sån provocerande stor plats i en feministisk diskurs på annat sätt än som tecken på olika sidor av ojämställdhet som alla korsas och påverkar varandra.
Uffe Nilson, tja-la-lala-laa!
Jag vill nästan säga att det är förståeligt att Ulf Nilson tror att det bara är att han använde ordet pursvensk som gjort att han kallas rasistisk. Så kan man lätt tolka den de facto twittermobb som rasade igår då sådana är förtjusta i att använda klatschiga begrepp i hashtags. Samma var det exempelvis med #äntligen och #vindsvåning/#teppanyaki.
Men, Herr Nilson:
Du är rasist för att du a) talar om hotet mot svensken som folkgrupp samt b) tycker att svensken som folkgrupp har ett egenvärde. Vsg för info.
– – –
UPDATE:
Ändå: En ”retorikkonsult” ska försöka informera…
Så fattar hon inget ;pPpPpPpP
They ban my records
Idag är det ändå fame-dagen (eller infamy-dagen?). Men svårt att säga något försvarande om är GP-sågningen av Skamlöst som publicerades idag. Jag kan ju inte dissa Mikaela Blomqvists bedömning att vi varit keffa redaktörer om det är så hon känner, jag kan absolut inte fronta på att hon finner det oerotiskt, och jag är väldigt glad att hon framhåller Elise Karlssons novell som positivt exempel (för den har fått stryk av andra som ej fattade). Däremot är Blomqvists kritik av vår ambition att utmana heteronormativitet mycket underlig (kritik mot hur väl vi lyckas är förstås en annan sak).
Public announcement: Att vaniljsex inte dominerar är inte en garanti för icke-normativt. Snarare är det normativt för den delen av heteronormativitet som kallas porr och/eller erotik att spela på ”det förbjudna”. Ja, det finns lång tradition av erotik med annat än kuk i fitta. Så var det sagt.
Att undvika penetrationer av kvinnokroppen för att vara mer häftigt normbrytande tror jag däremot hade varit ännu värre för den erotiska läsningen, och särskilt trist då de flesta i antologin (tyvärr) behandlat kvinnor som har sex.
Plz respect it. (Men rubriken ”Skamlöst dålig erotik” var skitrolig!)
Posted in public announcement, seriöst, vardag
Tagged Skamlöst
Kommentarer inaktiverade för They ban my records
Upplösningen är lösningen, men förbättringen är väl bra den med
Roligt att Jens Liljestrand svarar Maria Sveland i dagens DN Kultur med exakt samma analys som den jag gjorde. Först tänkte jag lite hoppfullt att han kanske läst min blogg, men så är det ändå en så given sak att svara med, så riktigt så kul skulle jag väl inte ha det. Dock att han visst läst – och citerar mig – men för att sätta in mitt inlägg i någon form av tjurskallig kompromisslöshet enbart på grund av min inledande brasklapp att det nya mansidealet är bullcrap. Lite snopet va. Men jag får förstås inse att min vanliga tvärsäkra och hårda ton bidrog till den tolkningen.
Ska vi räta ut detta?
Det handlar förstås om att skilja på vägen och målet. Precis som Liljestrand skriver är ju inte en förbättring av mansideal något irrelevant och friare eller moderna skildringar är inte att förkasta, men det är inte heller så jag menar. Vi kommer knappast komma ifrån att ge glada tillrop till allt som verkar nytt oavsett hur mycket vi skulle vilja att det var normaliserat, från extra uppmärksamhet till den kvinnliga rapparen till ömma känslor för mannen med barnvagn i parken, men därför måste också vaksamheten finnas med parallellt:
Det som är grejen är ju att jakten på Den Nya Mannen™ lätt saboterar utveckling genom att cementera en form av självgodhet. Vi är de nya männen fy fan vad vi är bra!* Att man ska ha nått ett högre stadium av manlighet kommer dessutom att bli lika normativt och tvingande som vilken grottmansklyscha som helst oavsett om den är bättre för barnen, för kvinnor eller för det moderna samhället.
När Liljestrand skriver att ”de flesta, trots allt, är överens om att det är dit vi ska: mot ett samhälle där män prioriterar relationer, barn, vänskap och kärlek” så menar jag att jovisst!, men vore det inte trevligt om det var mänskliga ideal istället? Särskilt med tanke på att en strävan efter en sådan man utgår ifrån en underförstådd kvinnlighet som redan är där.
Jag ser ingen riktig skillnad på att säga att dessa saker ska uppnås för äkta manlighet och att säga att förskolekillen måste skaffa sig ett jobb för en man – när det kommer till jämställdhet. Jämställdhet, eller åtminstone feminism, måste handla om att upplösa kopplingarna mellan sociala roller och kön. Jag vill inte vara slav under vare sig södermansidealet eller machoidealet och jag tror faktiskt att lösningen på ett skevt mansideal ändå med fördel börjar redan vid målet:
Varför bryr jag mig om hur något framställer mig gentemot mansrollen?
– – –
* Fortfarande är detta alltså INTE vad Våra vänners liv gör, jag har ju varit med team Liljestrand hela vägen, utan serien visar upp ”här är citymannen idag, deal with it”. Ej heller är det att analysera eller glädjas över serien något jublande över neomannen i sig. Och det är helt korrekt att det är svårt att uttala sig som man ibland, även om jag tror att ovanstående argumentation har med saken att göra.
Grattis Expressen!
Det var länge förväntat att Alexandra ”Brunis” Brunells infamösa #äntligen-tweet, eller den sköna SD-stringensfailen ”inte invandrare som bombar – så vi måste bli av med invandrarna” skulle kamma hem det, men idag vände vindarna till den etablerade pressens fördel och det står klart att Expressen vinner Priset för mest bisarra reaktion på Tranåsbombaren. Både tack vare innehåll och speciell ställning som seriöst riksmedia.
Gårdagens krönika av Ulf Nilson utnyttjar skamlöst både ensamma förvirrade mäns terror såväl som faktiskt organiserade masslivsfarliga terrorister för att komma fram till att pursvensken är på väg att dö ut pga invandringen och hygglighet. Vad en pursvensk är förutom hygglig och tolerant mot alla utom muslimer – religiösa som sekulära, men möjligen exkluderat rasrena blonda konvertiter – förtäljer icke historien. Grädden på hjärnmoset är dock den galanta förklaringen till terror: att alla som ej accepterar Allah som sin gud är vad islamisterna hatar och vill döda varenda en av, trots att fanatiker som bekant lackar för vad fan som helst bara de får spränga.
Priset, som är en hedersprofessur på Statens institut för rasbiologi, överlämnas med glädje till chefredaktör Thomas Mattsson om han bara kommer hem till mig på Verkmästaregatan 2B i Göteborg för diplom och hatt senast 20 december, för sen åker jag till pursvenska Sundsvall över min sekulära jul.
Till SD önskar jag lycka till nästa gång.
Mina 2 cents om neomannen på TV
Det rasar kulturdebatt i DN Kultur. Nä skojaba, det är inte så rasande än, men ändå intressant. Det gäller alltså manlighet och mansskildringar och specifikt i serien Våra vänners liv. Nu har jag till slut sett ett avsnitt och vågar kommentera.
Först ska förstås konstateras: Alla tugg om ”nya manligheten” i alla dess former är bullcrap. Framför allt är en kvalitativ förbättring/förändring ointressant som politiskt mål – för mig som feminist – utan det viktiga är att mansidealet försvinner helt. Egenskaperna vi önskar av en person ska inte kopplas till kön, helt enkelt.
Men konflikten som framförs i Maria Svelands artikel gentemot Jens Liljestrands inledande dito är ändå inte helt hundra. Hon ger en träffande bild av verklighetens inbillat ”nya män” såväl som nya manligheten sågad ovan, men inte lika mycket av serien Våra vänners liv. Den har ändå saker som är nya om man håller sig till att betrakta hur män överhuvudtaget skildras som intresserade av känslor på ett djupare sätt. Där tidsdokumentet som Liljestrand pekade på. Dessutom skulle jag baserat på åtminstone gårdagens avsnitt knappast kalla det för en reklam för svenska män då jag ser att alla huvudpersoner har problematiska drag som det knappast hymlas med. Om något tycker jag att serien kan sägas skildra just problemen med denna ”nya man” som har lite för mycket illusioner om sig själv.
Sveland skriver: ”Trots att han i scen efter scen använder sin dotter på olika sätt; för att få tillbaka sin fru, som en dålig ursäkt för att slippa åka med på en skidresa med sin nya flickväns kompisar förväntas vi tro på att han verkligen vill ha kontakt med henne och att han försöker. Men i all handling visar han tydligt att han prioriterar såväl sitt jobb som sin nya flickvän framför henne.”
Ja precis, vi ser det, det är skildrat att han inte är hero guy. Liksom. Specifikt i gårdagens avsnitt var i alla fall jag väldigt glad för att den töntiga inbillade konflikten i att vara man men ha noll karriär men vara ihop med en karriärkvinna behandlades så … realistiskt men ändå lite hånfullt mot dess töntighet.
Dock måste erkännas att kvinnorna i serien, möjligen på grund av deras birollsstatus, skildras mer orättvist och naturligtvis är det inte nytt att män skildras som huvudpersoner, att män i grupp som pratar om sina kvinnor skildras, etc, etc. Men nytt är inte alltid helnytt eller helbra heller för att nå upp till nivån ”ändå intressant”.
Bostadskarusellhatet
Jag kanske festäter kött ibland och källsorterar dåligt och skrattar cyniskt åt grejer* och framstår som blasé för terror och surfar på vågen att vara man i patriarkatet men jag kommer ALDRIG att köpa bostad som en ”investering”. Jag har in fact våta drömmar om att få vara den ende som vägrar en ombildning för att kunna skälla ut andra face 2 face.
#anythingforbutiwontdothat
[update:] …och så DN som inte verkar veta vad en bubbla är. Konstaterar prisrekord, men: ”Å andra sidan är inte heller ett prisras troligt och därmed inte heller någon bostadsbubbla.” AHAHAHAHAHA???!!
Bubblan är uppgången, inte raset, era idioter.
– – –
* Ursäktande för detta gäller ej exempelvis vindsvåningslulz pga DESERVED.