Jämförelsefail om betygsskillnader

Anna Laestadius Larsson är upprörd över att man klassar unga pojkars ökade betygsgap till unga flickors, när det fortfarande är alldeles nyss styrkt att glastak i högre akademisk värld existerar. Mycket besvärande förenkling, säger jag.

Det finns två saker som behöver sägas för att hålla hästarna lite angående hur långt man kan ta relationen mellan dessa skolnivåer: För det första är generationerna helt olika mellan de som nu får allt sämre betyg och de som studerat sig hela vägen till spetskompetent forskning, vilket gör glappets proportioner annorlunda. För det andra är det närmast vansinnigt att jämföra dessa olika urvalsgrupper oavsett generation eftersom det ena fortfarande handlar om de mest drivna och duktiga och det andra en generell population som garanterat har en hel del ojämlikheter internt. Dessa minskande betyg för män dras förmodligen ned än värre av enskilda individer som möjligen ”klarar sig bra ändå” i nåt praktiskt yrke eller i bästa fall livscoachingliv men knappast inom den akademiska världen.

Det är slutligen också precis lika dumt att behandla jämställdhetsdebatt som något man gör för att det är synd om det ena som det andra könets drabbade. Den utgångspunkten står alltid i vägen för grundlig analys. Nog finns jepparna som gormar om detta som något vi ska tycka synd om män för, men jag tror inte detta gäller för Laestadius Larssons gamla goda feministvän. Jag förstår överhuvudtaget inte var denna aspekt tar sån provocerande stor plats i en feministisk diskurs på annat sätt än som tecken på olika sidor av ojämställdhet som alla korsas och påverkar varandra.