Du vet den här känslan du får, när du går bakom en ensam kvinna och det är mörkt ute. Att hon kanske tror att du vill henne illa. Obehaget av att plötsligt behöva bära någon annan jävla mans ansvar. Har du tänkt på att en kvinna bakom dig på samma dunkelt belysta vägstump inte gör dig rädd för något?
Varför är hon rädd, som går framför dig? Verkligheten har förstås satt sina spår, i värsta fall kanske något hemskt har hänt henne förr och säkert har hon åtminstone upplevt sig trakasserad av män i olika sammanhang. Mest har dock omgivningen uppmuntrat rädsla och anpassning. Garanterat har hon stött på råd för hur man bäst ser till att undvika risker, intalats att hon behöver detta. Mäns våld mot kvinnor planteras i vårt medvetande från så många fler kanaler än feministisk analys.
Varför är du inte rädd för hon som går bakom dig? Verkligheten har inte satt några spår. Kanske har du trakasserats ändå – någon närgången hagga som du bara skrattat åt, en dum brud som inte slutar ringa. Du uppmuntras inte av omgivningen att vara rädd. Är du rädd är personen bakom dig också en man.
Skulle din flickvän mörda dig om du lämnade henne? Ragget du drog hem – du minns inte ens namnet på henne, ingen såg er gå från stället – kunde hon vara farlig för dig? Du säger att SCUM är våldsamt manshat, fan tro’t, men det är fortfarande nytt. Fiktivt. ”Skulle någon kunnat skriva så om kvinnor?” Fan tro’t, och gjort, men visst kunde inte satiren om den vandrande fittan kvinnan göra något ärevarv i kulturen idag. Det vore inte roligt. Den vandrande fittan till kvinna är inte otänkbar och därför inte lustig, hon finns redan i tillräckligt många mäns hjärnor och i världen, i kulturen. Hotet är äkta och inte en fantasi. Terrorn ett faktum, hur slumpmässig och från dig helt avlägsen den än är.
Att sparka uppåt eller nedåt har ingen relevans, var grupp har sin svaga punkt. Nej istället är frågan: med vilket bakomliggande hot får orden den extra tyngd som tar den förbi all humor? I given kontext. För SCUM närmast inget, men uppskurna kvinnor finns genom en mörk dimma av hot och sena thrillers på TV. Även du fredens man som i all tysthet och oskuld försöker bete dig rätt bakom en okänd kvinna på gatan bär detta hot. I en ofrivillig packning, javisst, men visst känner du tyngden? Visst ljuger du när du säger att SCUM kan mäta sig med, till och med överstiga, denna tyngd.
I absolut värsta fall ger SCUM dig en injektion av rädsla för kvinnor. Förmodligen övergående. Då har ändå konsten gjort rätt, planterat känslor i dig som du aldrig känt. Som jag hoppas lär dig något.
