Jag skrev en kort kommentar till ledaren om #prataomdet i Corren.se förra veckan och skickade till redaktionen som replik. Den verkar inte helt oväntat ignorerats, om nu inte pappersupplagan haft den. (obs! detta är ej martyrskap från min sida, varje redaktion har sin policy och prioritering och jag är inte en foliehatt). Vsg för publicering här istället:
Att kalla journalisters arbete att driva på publiceringar via respektive redaktion för ”PR” och inte journalistik är underligt. Sant är förstås att det handlade om en kampanj syftande till opinionsbildning och debatt, faktiskt inte olikt hur en ledarsida som Correns torde fungera. Men den är kanske inte heller journalistik.
Allvarligare är hur ledaren i Corren inte kan se att gråzonen som det aktuella rättsfallet rörde sig i kan avändas som exempel för andra, utan att det för den sakens skull ge en partsinlaga. Precis som vanföreställningen att uppmaning till öppna samtal om sexualitet på något sätt skulle vara ansvarsbefriande för kvinnor. Särskilt som det faktiskt var både kvinnor och män som berättade om gråzonen – från alla tänkbara perspektiv.
– – –
Rekommenderar även läsning av Johanna Koljonens utmärkta hindsight-inlägg.
2 Responses to Corrläsning