Jag håller just nu på med en totalgenomgång av alla berättelser som länkades och publicerades på prataomdet.se (varför får du se framöver), och en sak som är genomgående för de flesta skildringar av situationer där en person känt sig pressad till saker, eller inte vågat säga nej till ganska uppenbara övergrepp, är kommentarer från människor som menar att den andra väl inte är tankeläsare. Alternativt på andra sätt säger att man själv får ta ansvar för att säga nej ordentligt, och så vidare. Oavsett det juridiskt rimliga (oftast), blir jag illa berörd av detta – eftersom ingen vanligen hävdat annorlunda utan tvärtom vältrat sig i skam för sin oförmåga att säga ifrån.
Nu hittade jag av en slump ett pedagogiskt exempel från en viss könshumor vanlig på nätet, som egentligen visar exakt samma problematik. Bara på ett sätt som även upprörda icke tankeläsande män och kvinnor borde förstå:
Jag tycker förstås att det är trams, som könsstereotyp betraktat, men principen är intressant. Skuldbeläggning* tills man får som man vill.
Det finns inget som säger att det skulle misslyckas om mannen i exemplet körde samma metod i andra situationen, inget som säger att han inte kunde – ursäkta utrycket – skaffa sig lite fitta att stå emot med. Precis som tankeläsningsargumentet kräver av varje ovillig sexpartner. Inget, utom denna mänskliga egenskap att inte gilla när det blir skevt och bråkigt, och eventuellt att motparten faktiskt inte lyssnar. Eller att man bara tror att hen inte kommer lyssna, för visst fan kan det vara i ens huvud ibland, och visst fan var det inte fråga om att bara peka ut boven.
Exakt denna känslomässiga maktobalans som jag tror att många upplever, oavsett kön, verkar också i många av de situationer som till slut krävt att någon får #prataomdet.
– – –
* Cleaverly via “anklagelse om den andras skuldbeläggning”!