Varför tycker Maciej Zaremba, i en text om att nygröna/lattegröna bara engagerar sig via konsumtion, att fallande löv och mossa här och var mitt inne i stan är ”miljö” som ska skyddas och att städning av detta är miljöförstöring? Och varför vill jag alltid kommentera sånt som DN Kultur inte lägger upp på nätet så ni inte kan få se vad jag menar? Frågor, frågor.
Genom en liten artikel i dagens DN Kultur* får jag veta att Per Ragnar ska ut och bemöta högerextremism genom att hålla föreställning om Hitler etc. Facepalm vid frukostbordet. Ständigt denna Hitler, ständigt nazismen.
Lyssna på mig nu åldringar: förintelsen är inte något att diskutera. Vi vet detta. Alla vet detta. Även utan djup detaljkunskap. Förnekarna är ungefär samma sorts sammanslutning som en liten fjuttsekt (inte olik den som Per Ragnars rollfigur Sten Frisk bossade i Tre Kronor). De är dumma i huvudet, visst, men de är obetydliga.
För att förstå modern främlingsfientlighet, den verkligt utbredda och farliga, måste man bortse från nazismen. Islamofoberna skulle säkert åka tillbaka i tiden och döda Hitler lika gärna som de skulle offa profeten, det finns ingen motsägelse i att hata nazityskland och att hata muslimer. Har ni inte märkt att främlingsfientligheten jämför just de båda för att vinna sympati? Främlingsfientligheten idag har säkert samma rötter som nazityskland – men inte nazismen som sina rötter. Det är enfalden som ger extremism och inte tvärtom.
Att motargumentera något helt annat gör inte ett skit för att övertala en vanlig invandringsfientlig.
– – –
* Verkar inte finnas på nätet ännu men det finns lite info annorstädes.
Vi vill uppvärdera medborgarskapet för att skapa ett inkluderande ”vi”.
…skriver några folkpartister i SvD Brännpunkt och uppvisar om något en förvånansvärt stor okunskap. Lite som en 14-årig brådmogen intellektuell-wannbe som ständigt använder fina ord helt fel och inte lär sig det rätta förrän läsningen av en facit till högskoleprovet åtta år senare. Eller som antifeminister som tror de låter snajdiga när de konstant använder sig av genusbegreppet helt fel. Förutom då att ordet ifråga här är så simpelt som ”inkluderande” när de egentligen borde skriva ”exkluderande”. Oavsett om man menar lingvistiskt* eller socialt så skapar ett villkorat ”vi” lika mycket utanförskap som innanförskap.
Det är ett exkluderande som görs när murar runt medborgarskapet byggs. Ingenting annat.
– – –
Meta-update: Notera att jag i min twitterpuff till detta inlägg slänger mig med precis ett sånt finord som en brådmogen gosse skulle gjort (”oxymoron”). Jag lärde mig tack och lov ordet ordentligt på en gång när jag var 14, genom Chumbawambas goda förklaring i skivomslaget till Swingin with Raymond. Lyckträff.
– – –
* Yoho kommenterar med länk här nedan, efter en liten beef över msn kring huruvida jag själv hade tokfel och försökte låta som jag hade nån lingvistpondus (vilket jag inte har). Där heter termerna inte som de debattörerna använder varför jag vidhåller att det är delvis olika saker. De, och jag, pratar innanför/utanförskap och inte språk i sig.
Man får glädjas åt att Svante Nycanders dubbeldebatt i DN (sågat här och här) faktiskt genererat en givande ideologisk diskussion (i just den för honom förhatliga antiliberala DN Kultur). Om liberal ideologi och om ideologi i stort. I dagens inlägg märker man verkligen hur brett kalaset blivit när Stefan Jonsson dundrar på om kommunismen.
Jonsson gör detta förtjänstfullt inledningsvis, med påpekandet att kommunismens spöke lever vidare som trött argument mot allt rödgrönt. Ett lillpartis kopplingar från förra seklet och en persons vidhållande av sin egen definition av kommunism är i tid och otid framhållet som bevis för planer om ett sovjetiskt framtida Sverige. Det är faktiskt riktigt pinsamt att sådan argumentation förekommer så ofta.
Det är dock sånt som Jonsson själv härjar med senare i texten som gör att detta fortsätter fungera. Att nyansera är inte detsamma som att lyfta fram ”de goda sidorna”, som några kubanska hjältar i Angola eller Sovjets stora roll i nazitysklands fall. Den idiotiska skurkrollen som likartat åläggs USA och kommunism från olika flanker ska inte motas med pluskonto utan med fakta och förståelse. Ens om sovjetkommunismen hade större pluskonto än minuskonto skulle ju inte läger och mord vara ursäktat. Det viktiga är förståelsen för varför dessa läger och mord inte är relevanta för ett parti i det rödgröna i dagens Sverige.
Nu kommer allt vettigt i Stefan Jonssons inlägg att överskuggas av denna kubavurm, och alla som vill det får behålla sitt kommuspöke. Jävligt synd.
På väg till min arbetsplats åker jag förbi en hållplats där LO:s reklamaffischer hänger. Reindfeldt upp och ned och MEGAFEL vertikalt skrivet över fejjan hans. Vad i helvete, LO.
Idag skriver folkpartisten Yvonne Stein om LO-kampanjen på SvD Brännpunkt, jämför med vanlig produktreklam och avslutar med OMG hur skulle Sahlin reagera om det var hon som mobbades i borgarreklam OMG OMG?!. Hon menar att det närmast borde vara förbjudet med sådant negativt kampanjande. Vad i helvete, Stein.
Även jag dissar LO-kampanjen i tryckt press idag, i en liten bisats ur enkätsvaren i ETC Göteborg, men jag skulle varken önska att det var förbjudet eller tycka att negativt kampanjande är av ondo. I krig och politik utger sig alla för att vara goda och ha bästa svaren, och är de inte goda ska det banne mig bemötas. Fick jag inte negativkampanja skulle jag inte kunna påtala att SD:s ”politik”, även mycket av det som kan verka harmlöst, faktiskt är främlingsfientlighet. Man måste kunna affischera och säga: Alliansens förslag X leder till jävelkonsekvens Y – Vi är alternativet. Allt annat är typ som att be någon spela bättre musik själv då om de inte gillar band Z.
Jag skäms över att vara nån sorts rödgrön dude när jag ser LO:s affischer främst eftersom jag tycker den är töntig. Det skulle jag tycka även om vänstern eller sossarna tryckt samma kampanj. Sånt där tugg hör hemma på revolutionspubertala klistermärken på elskåp, eller i denna blogg, inte på en stor officiell kampanj. Men då LO faktiskt inte är ett parti utan en fristående organisation blir det hela än mer problematiskt.
Har inte LO problem nog med att faktiskt inte representera alla sina medlemmar? Jag hatar att det finns människor anslutna till LO som inte kan se hur antifackpolitiken som kom som ett brev på posten efter förra valet var deras alliansröstande rövars fel, men de finns i rörelsen. När de ser sina medlemsavgifter spenderas på annan politik kommer det bara vara skadligt för LO i slutändan. Hade vi inte nog med avhopp? LO får gärna kampanja politiskt under valrörelsen – men det ska vara fackföreningsrelaterat och inget jävla fjuddivuddivutt.
– – –
Update: Detta legitimitetsproblem gäller även bytet från negativt till positivt med ”megabra”. Even mo pisk till både LO och Stein med andra ord.
Först detta: http://charliebykabusa.se. Just precis, förlaget som ger ut min porr.
Sen detta: http://kurtprosa.blogspot.com. Just precis, ännu en blogg av mig.
http://genusnytt.wordpress.com/2010/08/23/s-topp-bekraftar-att-anna-ardin-anmalde/
Jag pallar inte pinglänka så du får koppypejsta adressen ovan för referens – men shit alltså. Nu ännu drygare Strömmen har tagit bort inlägget jag länkade igår, men istället skrivit ett nytt med samma och värre fail. Det spelar ingen roll, förstår du, att det är bekräftat att Ardin anmälde. Att det är offentliggjort av Weiderud möjligen, men det hade ju mindre med fakta och mer med uthängning att göra. Alltså den som skulle varit tveksam i originaluppståndelsen även om Assange var bevisat skyldig. Offentliga handlingar är inte = namnpublicering i media – i vare sig sak, eller i tyngd.
Mest är det dock så beyond all integritetsrespekt att ta sig friheten att uttala inför hundratals (tusentals?) läsare, baserat på gu vet vad (i övriga källan står det då rakt inte):
”Anna Ardin är nu hemma och sjukskriven. Hon mår dock väl.”
…
…..
(Min kursiv). Jaharu. Jag tillönskar er nu vänligen the best with a fuck you.
Update 3: Yep, inlägget borttaget. Men… osv.
Update 2: Namnpubliceringen är bortplockad från GenusNytt. Kvar i kommentarer och deras länkar dock men det kanske också redigeras bort under dagen? Anyways – läs ändå för det som fortfarande är relevant, och notera min rubrik och föreställ dig mitt leende på läpparna när jag av denna update får lov att lägga till ett ”rmx” så att det faktiskt blir exakt samma titel som parafraserad låt nedan:
– – –
Att den självutnämnde integritetsombudsmannen Pär Ström (som jag lovat mig själv att sluta jaga, men detta alltså…) känner att det är fullt rimligt att hänga ut någon som anmälaren av Assange är både djupt ironiskt och AVGRUNDSDJUPT förfärligt. Hur motiveras detta? Jo genom att hon är ”mediaelit och feminist” vilket i sig skulle bevisa att allt är lögner. ”Män kan inte våldtas” har plötsligt fått sällskap av ”femininster kan inte våldtas”. Läsarna jublar.
Vad det finns för bevis att det är hon? Flashback-indicier. Inte mer än det som fick dudes att rasa mot namnpublicering av Assange, men plötsligt är det mer ok här. ”Rättssäkerhet”, ni vet inte ens vad det betyder.
Ja, DET är i alla fall bevisat: att antifeminismen & foliehattarna är peas & carrots.
– – –
Update: Det ska tilläggas att inte alla GenusNytt-läsare jublar längre, ett par kritiska röster mot outning höjdes där även innan detta inlägg, jag hade bara inte kollat en gång till innan publicering. Det tillkommer nog fler. Gott så.
Vilket svart hål #assange gick och blev. Jag får ont i huvudet. Jag hade förstås redan ont i huvudet efter att punk- och hjälteglorian över Wikileaks förbyttes till Flashback-horn då det visade sig att man inte bemödade sig att anonymisera folk som kunde råka illa ut av genomskinligheten. Inte av själva saken utan av diskussion och press, envisheten att hålla på antingen gloria eller horn. Och så lite knepig ”vad är tryckfrihet och för vem gäller den” på det.
Värre bäddat kunde det väl inte bli för effekt av en våldtäktsanmälan. ”Bush knocked down the towers”-folk blir hastigt till ”kvinnor ljuger”-folk och kritiserar namnpublicering utan att se ironin i att man tillhör en transparensivrande rörelse. Och sen ett övernitiskt granskande av all media från alla som åtminstone inte är så korkade. Jag är förstås inte bättre, here we go:
Det är svårt att klandra folk för att de är oroliga för hur det ska påverka Wikileaks. Oavsett hur lite sakerna har med varandra att göra – inte bara för att organisationen är större än Assanges nuna – så är det sällan det spelar roll. Badwill är badwill. Att Piratpartiets talespersoner måste uttala sig om hur de nu ser på samarbetet med Wikileaks är däremot vansinnigt. Snälla fråga inte det, kära medier. Det är typ som att fråga de övriga i rödgröna om man ska avbryta samarbetet med sossarna nu när ett par s-män åtalats för att ha köpt sex. Eller har nån frågat det också?