En bro-code-rant

Man (<– bokstavligt talat!) läser Hurricane Ståhl om varför hon inte kräver lika mycket av män som av kvinnor och ställer den rimliga följdfrågan: Om kärleken är sveket mot könet, varför kräver inte jag mer av män som hon gör av kvinnor?

Det är inte en diss, alltså, det är nästa steg. Jag ska inte ta och slira iväg på att mina erfarenheter är giltiga för alla män, däremot tror jag att jag inte är ensam man om att ställa … jamen, lika låga krav på alla. Jag är ju en ”skön kille” som gillar folk. Förmodligen klarar jag mig från det värsta av den sorten, men bro-gemenskapen känns ofta som väldigt nära till hands. Det är inte bara en fråga om kärlek för vi har också makt att kunna hålla varandra om ryggen.

Ett par valmöjligheter här: Antingen är det av naturen kvinnor som tävlar och intrigerar och män som bygger gemenskap. Eller så görs det bara som efter bästa förmåga i en riggad värld. Inga överraskningar med att jag håller på tvåan där.

Att vara man här gör i alla fall att jag har den sköna förmånen av att kunna uppskatta bekräftelsen utifrån och ta styrka av den, men inte behöva den för mitt eget värdes skull. Generellt då, för jag kan gott personligen vittna en del av ”kvinnlig” inställning där också då jag upplevt sjunkande värde då bekräftelse saknats. Denna bekräftelse har dock aldrig varit något som kvinnor måste leverera – tvärtom lyder bro code-lagarna snarare att andra mäns bekräftelse är lika viktiga eller mer på de flesta områden, bara till viss del undantaget allt som handlar om attraktion.

Jag säger ”till viss del” eftersom det naturligtvis är över gränser – traditionellt sett – att män kallar varandra snygga, attraktiva eller, gud förbjude, sexiga. Men bekräftandet av varandras antagna värde inför de verkliga måltavlorna används flitigt i tex raggningssällskap (The Game kryllar av sånt!) och gör attraktionsvärdet till bara ännu ett verktyg i mansgemenskap. Ärligt talat tror jag att man kan se mycket sånt även i kvinnors homosociala sammanhang, men möjligen lika gärna fientligt använt om man ska tänka in tävlingsaspekten. Givet är i alla fall att det inte är för mäns eyes only kvinnor tuktar sin kropp. Precis som ingen kille skulle mobba en fjuttgrabb i högstadieklassen som inte hamnat i puberteten än med ”Jag tycker genuint synd om alla kvinnor du träffar ty du lär inte tillfredsställa dem med den där” (även om det såklart vore omg epic lol).

I alla fall. Män säger gärna att de gör en jävla massa för fitta, men det verkar inte som om man faktiskt engagerar sig så mycket där. Kanske för att man inte behöver då man får så låga krav på sig.

Posted in seriöst, vardag | Tagged , , , | Kommentarer inaktiverade för En bro-code-rant

Let’s EU-hata like it’s 1993

Man förstår ju verkligen invändningar som till exempel de Johan Ingerö hade angående abortfrågor inom EU, nu när unionskolossen röstat igenom det helt vanvettiga mammaledighetsdirektivet. Bara namnet låter ju total jävla grönsaksodlar-sci-fi och gråbyråkrater från Xwerpangor eller annan keff planet.

Sex månaders ledighet! Hurra!

Men bara för kvinnor! Ånej!

Och obligatoriska för de sex veckorna direkt efter förlossning! OMGFUCKNO!!!111

Jahapp och så ska vi alltså på något sätt få rätta oss efter detta som redan har nästan toppenfina regler i Sverige. Böjda gurkor och jordbruksbidrag ain’t got shit on mammaslaveri, det säger jag dig. Jämställdheten vänligen till fängelse utan att passera gå, tack så mycket.

Naturligtvis uttalar sig Birgitta Ohlsson om saken, och det bra, men något mer oväntat är att sossarnas pressmeddelande inte säger flaska om detta ens i slutstycket om kritiken som direktivförslaget väckt. Skäms, dumjävlar.

Posted in seriöst | Tagged , , | Kommentarer inaktiverade för Let’s EU-hata like it’s 1993

I saw the sign

Det är roligt att ”Nördcaféet” som hölls igår i Stockholm fått en massa uppmärksamhet. Mer åt det tröttsamma hållet är reaktioner som att Amen åååh måste man prata nördar igen/varför ska kvinnor slåss för detta/det är inte riktiga nördar/etc etc etc. Ingen folkstorm, men det förekommer liksom haters från alla läger, feminister som antifemz. Jag har hört samma förr exempelvis efter Bangs nörnummer och naturligtvis har GenusNytt lollat ihop sig åt det hela (no troll-bringin pings here, du får gå dit själv länklöst): ”Tänk att det finns en grupp i samhället som alltid lyckas med konststycket att vara drabbad. Evigt offer. Jag begriper inte hur de lyckas få till det.”

Detta är då dealen för den som skiter i nördar:

Som Sonja Schwarzenberger lyckas peta in skarpt på en minuts Kulturnyheterna-intervju så finns det en stor skillnad på hur man klassar intressen beroende på könet på de som har intresset. Framför allt visar  skillnaden i vad man definierar som nördigt, eller skillnaden socialt för en manlig eller kvinnlig rollspelare, på en övergripande ojämställdhet. Man kan skita i millimeterrättvisa på alla arenor och man kan tycka det är fjuttigt att någon önskar jämställdhet i en redan utstött grupp*, men det går inte att förneka att de olika definitionerna av manliga respektive kvinnliga intressen väldigt koncentrerat tydliggör en bredare ojämställhet. Lika mycket negativt för de oseriöst behandlade kvinnliga intressena som det är negativt för de mansnördintressen som stämplas som asociala och för losers.

Nörd eller ej är det inget att bara avfärda, precis som det är skit samma om man inte vill hjälpa överklasskvinnor att bli VD, eftersom man fortfarande kan ha nytta av att se hur mansdominansen där är ett extremt tydligt tecken på maktskillnad män och kvinnor emellan i stort.

– – –

* ”Utstött” där med rejäla citationstecken of skepsis & irony.

– – –

Update! Nu man kan se bambuservido på det hela.

Posted in seriöst, vardag | Tagged , | Kommentarer inaktiverade för I saw the sign

Hej ”Hallå där Sara Trus …”!

Hej ”Hallå där Sara Trus …”!

Jag tänkte bara berätta att jag står för allt jag gjort och sagt, med eget namn. ”Allt” i detta fall att texten var väldigt rolig. För upplysnings skull är vissa texter på Svenska Lulzakademiens blogg också skrivna av mig, men är där anonyma av estetiska skäl.

Ha det bra!

Posted in public announcement, seriöst, vardag | Tagged , , | Kommentarer inaktiverade för Hej ”Hallå där Sara Trus …”!

Got Purp?

Jag passar illa i lila. Jag ogillar Vi gillar olika och annan låtsasaktivism. Utlyst kampanj onsdagen 27 oktober får mig dock att dra på lila ändå, med anledning av ett klimathot.

Du tror kanske att homofobi är en minoritetsfråga. Att det förstås är synd att omvärlden faktiskt inte reagerar så trevligt på homosexualitet, att det naturligtvis är fruktansvärt att en kille spöades utanför gayklubben en gång och att människor känner sig så utsatta att de till och med vill ta livet av sig, men, att det är lite skönt att det inte gäller dig. Du har sympati men ställer dig inte på någon barrikad.

Dock att du har fel.

För det första är detta en sådan kampanj som så kallad slacktivism är fucking gjord för. Insatser och krishjälp i all ära men attityderna och medvetenheten är första prioritet. För det andra innebär medvetenheten att det gäller dig. Är du själv rädd för att tas för bög eller flata? Korrigerar du beteende och väljer heterokostymen helst? Tror du att bögen kollar på dig i omklädningsrummet? Har du rentav råkat ut för våld bara för att du gick förbi en gayklubb utan din heterokostym? Vakna, homofobin drabbar alla. Och det är allas skyldighet att visa för den som eventuellt är rädd att vara sig själv att omgivningen inte är så illa. Det homofoba klimatet är inte alltid så kompakt.

Det bästa med denna kampanj är nästan den där tveksamheten inför om det får dig verka gay. Kommer du över det har du i alla fall personligen vuxit och vafan, om du tar på dig en färg du inte ens passar i är du inte heller bara nåt Fab5-offer. Sporta färgen!

– – –

Update, för er som faktiskt inte sett detta ännu:

Posted in seriöst | Tagged , | Kommentarer inaktiverade för Got Purp?

Nationalism i förbifarten

Inte helt oväntat är jag med team Svensson, Forssberg et al i dramat ”Är Israelkritik antisemitism?” som twitterhärjade en del igår, utlöst av en viss Facebook-kampanj. Precis som i Vilksandet finns det ju ingen motsättning i att tillåta by law och ändå kritisera, och naturligtvis är inte israelkritik antisemitism oavsett nazijämförelser. Dock är det som vanligt tydligt att förintelsen inte bara var ett helvete i sig utan fortsätter kullkasta alla former av proportioner och sans för en lång tid framöver. Infektionens kärna naturligtvis varande konflikten Israel-Palestina.

”Förintelsen är det yttersta beviset för behovet av en judisk stat” skriver Johannes Forssberg och jag måste tyvärr säga lolwut?. Är verkligen en egen stat för alla folk lösningen på förföljelse? Eller gäller det specifikt den mot judar? Annars kanske en romsk stat i östeuropa vore nåt, för nationalism och/eller vidare inkonsekvens är reslutatet. Jag som trodde att två gruppers önskan om nationalstat på samma plats var konfliktens grund. Undviker helst fler såna.

Posted in seriöst | Tagged , , | Kommentarer inaktiverade för Nationalism i förbifarten

Självmord och machomän revisited

Häromdagen flippade jag här på de bisarra ropen på lagändringar efter det livesända självmordet. Tur för er att jag inte sett SVT Debatt om saken redan då, för i så fall hade det förmodligen mest stått svordomar i versaler under bilder av deltagande Fp-kvinnan med klottrade kukar i pannan. Det var en pärs att se (varför bjöd man in pappan? fullständigt katastrofbeslut!), men den som vill kan göra det ändå på SVT Play.

Anyways så var den sista länken i det inlägget till debattartikeln av Anders Kilander om machokultur och att män mår sämst. Jag tyckte det var rätt skönt att någon som uppenbarligen hatar på feminister skrev en artikel för det mesta befriad från riktiga dumheter, men när jag såg hans tweets om att det minsann inte kommenterades nåt från typ genusvetarhåll, kändes det lite som att jag ville ta tillbaka länken. Pretty low liksom. Å andra sidan vet jag att folk förvisso hatade på detaljer i artikeln och det kan ju vara pretty low det med. Däremot är Unni Drougges svar i samma tidning idag faktiskt fantastiskt bra!

Utan att gå emot huvudtesen att män mår dåligt och visar det ännu sämre så kommer nödvändiga tillrättavisningar som tex att ”kvinnor och barn först” är ett jävligt inaktuellt gammalt mög att komma dragandes med. Det är definitivt fortfarande vanligt att hellre porträttera kvinnor som utsatta, men den där livbåtsprioriteringen är stendöd i Sverige idag, och har varit det väldigt länge. Detsamma gäller klyschan att kvinnor bara väljer machomän, och den har nog aldrig varit sann. Det är som att baserat på omklädningsrumssnack säga att män bara väljer bimboutseenden på sina tjejer. Snack är inte hockey.

Eventuellt drar Unni Drougge lite för mycket allmän slutsats av vad jag antar är sina individuella erfarenheter (eller åtminstone det man kan läsa via romanerna) angående att falla för fel typ, dock är det fortfarande en förjävla viktig sak att poängtera att misshandelsrelationer inleds och ter sig på sätt man kanske inte tror. The nicest guys kan vara tyranner. Dessutom är det en viktig sak att höra för gnällkukar som förväxlat mesig och handlingsförlamad med känslig eller snäll. Det är ju inte det osympatiska hos dessa klichéer om tuffa grabbar som gett deras konkurrensfördelar.

Posted in seriöst, vardag | Tagged , | Kommentarer inaktiverade för Självmord och machomän revisited

Har dom ingen humor så får dom se på lumor

Varför i hela friden förstår inte vissa människor det roliga med vindsvåningen? Hanne Kjöller jämför lolfesten åt det infamösa pekoralet med väskdebatten häromåret och missar helt att det finns mer än ideologi i nämnda lulz. Kjöller, vi skrattade åt att texten är livsstilsporr, extremt hipsterängslig och mer reklamblad än journalistik. Vi lollar, trollar och remixar, vi är inte arga, och det roliga är inte att de har råd med grejer.

Nog för att det är tydligt att de intervjuade har en specifik klasstillhörighet, det är liksom en del av lulzet, och var fan glada att det är uppenbart att twittereliten kan skratta åt precis alla klasstypiska grejer i alla klasser. Att många skulle klassa teppanyakihällen som skitdröm gör det inte till en väskdebatt this time around, och det krävs inte nåt vänsterperspektiv för att vrida sig i skratt åt formuleringarna.

Fattar man inte det roliga föreslår jag en titt på Oskar Hanskas uppläsning.

Posted in seriöst | Tagged , , , | Kommentarer inaktiverade för Har dom ingen humor så får dom se på lumor

Lagförda bakom ljuset

Sällan har väl ett så tydligt exempel på fixeringen vid nya lagar som en universallösning bubblat upp som efter det livesända självmordet häromdagen. Flera medier skriver om att det är svårt att lagstifta mot sajter som ger tips för hur man går tillväga, och knappt någonstans ifrågasätts varför det vore önskvärt. Snacka om att skjuta bredvid mål.

Vill jag ta livet av mig har jag garanterat andra problem än att det finns sajter som berättar hur, eller för den delen några som hetsar ihop de sista dropparna. Skit i att fokusera på symptomen för sjukdomen, var fan har vi lösningarna på hur jag mår? Den som ropar på lagar vet inte the first thing om psykisk ohälsa.

Skit i att anklaga internet, sätt in lite ordentlig hjälp.

Posted in seriöst | Tagged | Kommentarer inaktiverade för Lagförda bakom ljuset