Det är roligt att “Nördcaféet” som hölls igår i Stockholm fått en massa uppmärksamhet. Mer åt det tröttsamma hållet är reaktioner som att Amen åååh måste man prata nördar igen/varför ska kvinnor slåss för detta/det är inte riktiga nördar/etc etc etc. Ingen folkstorm, men det förekommer liksom haters från alla läger, feminister som antifemz. Jag har hört samma förr exempelvis efter Bangs nörnummer och naturligtvis har GenusNytt lollat ihop sig åt det hela (no troll-bringin pings here, du får gå dit själv länklöst): “Tänk att det finns en grupp i samhället som alltid lyckas med konststycket att vara drabbad. Evigt offer. Jag begriper inte hur de lyckas få till det.”
Detta är då dealen för den som skiter i nördar:
Som Sonja Schwarzenberger lyckas peta in skarpt på en minuts Kulturnyheterna-intervju så finns det en stor skillnad på hur man klassar intressen beroende på könet på de som har intresset. Framför allt visar skillnaden i vad man definierar som nördigt, eller skillnaden socialt för en manlig eller kvinnlig rollspelare, på en övergripande ojämställdhet. Man kan skita i millimeterrättvisa på alla arenor och man kan tycka det är fjuttigt att någon önskar jämställdhet i en redan utstött grupp*, men det går inte att förneka att de olika definitionerna av manliga respektive kvinnliga intressen väldigt koncentrerat tydliggör en bredare ojämställhet. Lika mycket negativt för de oseriöst behandlade kvinnliga intressena som det är negativt för de mansnördintressen som stämplas som asociala och för losers.
Nörd eller ej är det inget att bara avfärda, precis som det är skit samma om man inte vill hjälpa överklasskvinnor att bli VD, eftersom man fortfarande kan ha nytta av att se hur mansdominansen där är ett extremt tydligt tecken på maktskillnad män och kvinnor emellan i stort.
– – –
* “Utstött” där med rejäla citationstecken of skepsis & irony.
– – –