Inte helt oväntat är jag med team Svensson, Forssberg et al i dramat ”Är Israelkritik antisemitism?” som twitterhärjade en del igår, utlöst av en viss Facebook-kampanj. Precis som i Vilksandet finns det ju ingen motsättning i att tillåta by law och ändå kritisera, och naturligtvis är inte israelkritik antisemitism oavsett nazijämförelser. Dock är det som vanligt tydligt att förintelsen inte bara var ett helvete i sig utan fortsätter kullkasta alla former av proportioner och sans för en lång tid framöver. Infektionens kärna naturligtvis varande konflikten Israel-Palestina.
”Förintelsen är det yttersta beviset för behovet av en judisk stat” skriver Johannes Forssberg och jag måste tyvärr säga lolwut?. Är verkligen en egen stat för alla folk lösningen på förföljelse? Eller gäller det specifikt den mot judar? Annars kanske en romsk stat i östeuropa vore nåt, för nationalism och/eller vidare inkonsekvens är reslutatet. Jag som trodde att två gruppers önskan om nationalstat på samma plats var konfliktens grund. Undviker helst fler såna.